Leif GW Persson – Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv

Leif GW Persson är en av Sveriges mest populära personer. När det gjordes en undersökning över vem svensken helst skulle vilja sitta bredvid på en flygresa kom GW på första plats, före Zlatan. Det är en företeelse jag tycker säger mycket om hur ängsliga svenskar är, vi satsar gärna på en ”säker häst”. Detta bygger vi naturligtvis på att GW framstår som väldigt intelligent och till råga på allt vågar säga det. I den här boken beskriver han själv denna intelligens Genom att berätta om sitt arbetsliv. Jag tror inte många andra skulle kunna komma undan med det ”skrytet”. Men eftersom man hör GWs stönande och stånkande röst, trots att det är Magnus Roosman som läser, funkar det. Jag dom gillar nutidshistoria får verkligen min beskärda del. GW är ju i händelsernas centrum i många av svensk politiks stora händelser från 70-talet och framåt. Men nu kommer det stora men med den här boken. På grund av han beskriver att det jobbar med blir det relativt mycket och komplex statistik under långa avsnitt. Det kräver en hel del av oss som lyssnar. Enligt den gängse mallen för en biografi så ska man vara lite personlig. GW försöker vara det genom att berätta om sina tre äktenskap, sitt alkoholmissbruk och gånger när han känt sig kränkt men det känns inte riktigt på riktigt. På slutet av boken går han igenom ett antal av Sveriges mest kända olösta mord som han gått igenom under sina år. Det är intressant att få detaljer och synpunkter på dessa. Tyvärr är dessa precis dom fall han tagit upp i sin TV4 serie GWs mord det senaste året. Så känslan är att han återanvänder ”gammal skåpmat” för att fylla ut boken. Sammanfattningsvis skulle jag rekommendera hans första biografi Gustavs grabb eller vilken som helst av hans deckare före den här boken.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Leif GW Persson – Den sanna historien om Pinocchios näsa

9789179538569_200_den-sanna-historien-om-pinocchios-nasa_ljudbok

”Den här romanen är en ond saga för vuxna barn och om det inte hade varit för den siste tsaren av Ryssland, Nikolaj II, Englands premiärminister Sir Winston Churchill, Rysslands president Vladimir Putin och kriminalkommissarie Evert Bäckström vid Västerortspolisen i Stockholm, skulle det som den handlar om aldrig ha hänt. I den meningen är det en berättelse om det samlade och slutliga resultatet av de handlingar som fyra män genomför över en period på mer än hundra år.

Fyra män som aldrig träffade varandra, som förvisso levde sina liv i skilda världar, och där den äldste av dem blev mördad fyrtio år innan den yngste av dem ens var född. Och som så ofta förr, oavsett i vilket sällskap eller sammanhang som han nu har hamnat, är det också Evert Bäckström som kommer att sätta punkt för historien”

Min kommentar: Nu när Lars Martin Johansson är död så får den lille tjockisen Evert Bäckström härja fritt. Bäckström är ju mannen alla älskar att hata, men i den här boken blir det ibland lite för mycket av det goda…eller onda. Det är en skickligt berättad historia upplandat med Bäckström uttryck som ”Något gott att suga på”, ”korvryttare”, ”strålkärringar” och naturligtvis ”supersalamin”. Men jag kommer på att jag saknar Peter Andressons uppläsning.

Uppläsare: Peder Falk

Betyg:

Leif GW Persson – Gustavs grabb

En roman om en klassresa ”Och om nu detta är sant, att romanen om Madame Bovary i själva verket var Flauberts självbiografi, så är är denna berättelse om min egen klassresa en roman om mitt liv och eftersom jag ännu en gång är fri att välja är det i vart fall ett sätt för mig att återförsäkra mig i min roll som författare, trots att det mesta som står här säkert är sant. Vad det nu spelar för roll, den här gången.” Ur inledningen av Gustavs grabb — en roman om min klassresa.

Min kommentar: Trots att Evert Bäckström och Lars-Martin Johansson lyser med sin frånvaro så känner man igen Leif GWs lite gamaldags underfundiga språk. Citat som ”På det lilla viset”, ”en bra karl”  och ”hela fiddiluringen” förekommer lika frikostigt i den här biografin som in hans deckare. Det gör på något sätt att gränsen mellan det på hittade(deckarna) och det dokumentära (den här biografin) suddas ut. Han har gjort det tidigare när han och Jan Guillou låter personer från varandras världar mötas i varandras böcker.  Även om jag inte är jätte intersserad av själva klassresan är det en underhållande bok.

Uppläsare: Peter Andersson
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑