Serien om Zack Herry, den moderna versionen Herkules, har kommit fram till halvtid, del sex. Det är den andra boken där Anna Karolina är Mons Kallentofts medförfattare. Jag gillar idéen att bygga en deckare i nutid med influenser från den grekiska mytologin. För i övrigt är upplägget med en grupp med poliser som vi läsare/lyssnare börjar lära känna rätt bra vid det här laget det vanliga. I den här boken är det albiner som står i centrum. Zack, Douglas, Deniz och dom andra i gruppen ställs inför stympade lik och personliga utmaningar. Jag har två personliga favoriter i persongalleriet. Zacks barndomsvän Abdullah och den blinde Rudolf som båda har relativt framskjutna roller i den här boken.
Jag är inte speciellt insatt i om och hur utsatta albiner är i det svenska samhället. Men min gissning är att det inte är ett så stort problem. Så just det temat känns inte som det bästa temat i serien men spänningen och farten i boken gör att man inte tänker på det speciellt mycket.
Jag har nästan bara hört Björn Bengtsson som uppläsare i den här serien, det är synd han är en riktigt bra uppläsare.
I Albino ställs Kallentoft och Karolinas hjälte Zack inför både personliga och polisiära utmaningar. En rå, snabb och framför allt spännande bok i Herkulesserien som får en klar fyra.
Alla har vi våra favoritförfattare. För dom flesta så skiftar det under årens lopp och beror mycket på vilken som är den senaste boken. Därför är det svårt att komma ihåg vad man tyckte om böcker man lyssnade på för 10 år sen.
Då jag har betygsatt mina nu över 1100 böcker de senaste 15 åren så har jag möjligheteten att ta fram min alldelse egen toplista. Så har jag nu sammanställt en lista med det författarna jag har gett högst betyg på min femgradiga skala. För att det ska gå att jämföra på ett bra sätt har jag satt gränsen att jag måste ha lyssnat på minst 3 böcker av författaren för att de ska få vara med på listan. Det gör att författare som jag bara lyssnat på en bok med och som fått betyget 5 faller bort. Bland one-hits-wonder hittar vi t.ex. Zlatan Ibrahimovic, Andy Weir, Malin Persson Gilito, Imre Kertész, Mattias Edvardsson m.fl.
När jag får frågan om favoritförfattare så brukar jag svara Michael Connelly eller Jo Nessbö, två författare som inte ens är med på min top 15 lista. Att hitta Stieg Larsson, Roslund Hellström och Dan Brown högt upp skulle jag nog kunna lista ut men det förvånar mig lite att hitta Camilla Läckberg på listan.
1. Stieg Larsson 5 (3)
2. Roslund Hellström 4,67 (6)
3. Dan Brown 4,57 (7)
4. Jeffrey Archer 4,5 (4)
4. Lena Ebervall, Per E Samulsson 4,5 (4)
6. Lars Kepler 4,43 (7)
7. Camilla Läckberg 4,38 (8)
8. Olle Lönnaeus 4,33 (6)
8. Jussi Adler-Olsen 4,33 (6)
10. Fredrik Backman 4,33 (3)
10. Kallentoft/Lutteman 4,33 (3)
12. Kristina Ohlsson 4,25 (8)
13. Jørn Lier Horst 4,25 (4)
14. Buthler & Öhrlund 4,23 (13)
15. Peter James 4,2 (5)
Nedan följer min analys över toplistan.
Phu va mycke gubbar. Bara två ensamma kvinnor och två kvinnor i författarpar, Lena Ebervall med Per E Samulsson och Alexandra Coelho Ahndoril som en bakom pseudonymen Lars Kepler. Att jag lyssnar på övervägande manliga författare är ingen överaskning men att det var så här llla var inte bra. Måste bli skärpning på den fronten hos undertecknad.
Nästan bara deckarförfattare. Endast Fredrik Backman och möjligtvis Lena Ebervall/Per E Samulsson och Jeffrey Archer kan räknas som annat än rena deckarförfattare. Även det ett förbättringsområde för att vidga sina vyer.
Går även att se en tydlig övervikt av svenska författare. Endast 5 av 15 på listan är utlänska. Det är lite förvånande för när jag tittar på en top 15 lista över vilka författare jag lyssnar mest på är 9 av 15 författarna utlänska. Men det är klart att en eller två lite sämre böcker drar ju ner snittbetyget.
Jag är övertygad att du som läser det här med största sannolikhet inte håller med mig om det här listan. Dela gärna med dig av din lista nedan.
Klicka på taggarna nedan för att komma tillovan nämnda författares recensionerna.
Zack Herry är tillbaka i Herkulesseriens femte bok. Även polaren Abdullah och kollegan Deniz är med som vanligt. Men på författarfronten har det hänt en del. Kallentoft har bytt ut Markus Lutteman mot Anna Karolina, känd för sina hårdkokta deckare. Med den utgångspunkten tycker jag hon funkar i Herkulisserien. En serie som jag tycker lyfte med fjärde boken Heroine. I den här boken ställs vår hjälte mot en IS cell, något som ligger lite i tiden. Boken håller ett högt tempo med flera stickspår, men utan att tappa tråden. Precis som med Kallentofts andra polis Malin Fors så kämpar Zack med sitt beroende, en kamp han inte alltid vinner. Jag gillar även hans vänskap med Abdullah, även om den ibland känns lite overklig med tanke på Jacks arbete som polis. Det finns också en tendens att författarna, i sin iver att få till det spektakulära tenderar att tappa lite i trovärdighet. Men det höga tempot och den spännande handlingen gör att man kan bortse från det. En välförtjänt falkfjäder skulle jag också vilja sätta i Björn Bengtsson hatt för hans uppläsning.
Malin Fors är tillbaka i Linköping igen efter sin utflykt till Bangkok. I början av boken skildra ett sexuellt övergrepp av en ung flicka som gör att hon drivs till självmord. Med tanke på den pågående #metoo kampanjen känns det som Kallentoft ligger helt rätt i tiden. Men det är bara upprinnelsen till en mycket spännande mördarjakt. Det här är en tät och spännande deckare. Men det jag tycker är mest intressant i Kallentofts böcker är Malin Fors ständiga kamp mot alkoholen. Att trots att hon varit nykter en tid så finns suget aldrig långt bort. En av höjdpunkterna i boken är när hennes ex ringer och hennes råa bitterhet lyser igenom. En fantastisk scen.
Det här den elfte boken i Malin Fors serien och det är inte många svenska deckarserier som håller den här höga nivån efter att ha passerat tio böcker. Jag ser redan fram emot bok tolv i serien.
Mons och Markus har kommit fram till den fjärde delen i Herkules serien. Jag har tyckt att serien har varit lite svårt att få grepp om fram tills nu. Men nu tycker jag dom börjar få fason på den. Det här är en snabb och spännande roman med många bottnar. Jack Herry och hans kollegor sätts på stora prov.
Hela boken utspelar sig under ett dygn i den fiktiva Stockholms förorten Stallhagen. Genom att ta upp aktuella politiska händelser, i det här fallet kravallerna i Husby, börjar Kallentoft/Lutteman likna Rosenlund/Hellström. I min bok är det ett mycket bra betyg. Till just Rosenlund/Hellströms Två soldater finns det många liknelser/kopplingar så som den fiktiva förorten och beskrivningar av unga kriminella. Det här är den bästa boken i serien hittills då man vågar blanda politiska händelser med action på ett intressant och trovärdigt sätt.
FYRA ASIATISKA KVINNOR hittas brutalt avrättade i en lägenhet. En femte dumpas svårt stympad utanför Södersjukhuset. Att döma av hennes sargade kropp har hon blivit attackerad av hundar.
Tjugosjuårige Zack har gjort kometkarriär inom Stockholms-polisen. På dagarna är han en driven kriminalinspektör vid Särskilda enheten. På nätterna flyr han verkligheten med droger på klubbar. Han vet att det inte kommer att hålla, men de blodiga minnena från hans barndom driver honom mot avgrunden.
Jagad av polisens internutredare försöker Zack tillsammans med kollegan Deniz att lösa den värsta mordvågen i Sveriges moderna historia. Handlar det om kvinnohat, rasism eller människohandel? Det enda som är säkert är att fler kvinnor kommer att dö om de inte hittar mördaren.
Min kommentar: Spännande med ett nytt deckarpar. Ett par med lite olika författarbakgrunder. Markus som journalist och med några biografier bakom sig och Mons med sina Linköpingsdeckar i ryggen. Så ger de sig in i den tuffa Stockholmsdjungeln. Boken har ett snabbt tempo med lite drag av Snabba cach. Jag ser redan fram emot den andra delen i deras serie.
Luften vibrerar av hetta. En ovanlig sensommarstorm närmar sig Linköping och på ett vanskött äldreboende hittas den 79-årige Konrad Karlsson död, hängd i sladden till sin larmknapp.
Det mesta tyder på självmord, men när Malin Fors och hennes kolleger talar med personer i hans omgivning vittnar alla om en man som trots sina krämpor var full av livsvilja. Omtyckt av personalen och ett slags extramorfar för Malins dotter Tove, som sommarjobbar på boendet.
Misstankarna om att Konrad inte själv tog sitt liv förstärks vid obduktionen. En utredning inleds, men ingenting tycks gå ihop. Uppgifterna är motsägelsefulla, händelseförloppen förvirrade. Vem har något att vinna på en sjuk gammal mans död, ens i ett samhälle där kapitalet tycks stå över människovärdet?
Den senaste tiden hade Konrad skrivit flera ilskna insändare om bristerna på äldreboendet och girigheten hos ägaren Hans Morelia. Kanske har någon velat tysta honom, nu när koncernen är på väg att säljas till ett amerikanskt riskkapitalbolag. Eller är det ett barmhärtighetsmord? Är fler gamla människors liv i fara? Malin söker trevande efter ett mönster. Samtidigt känner sig Hans Morelia alltmer hotad. Någon verkar förfölja honom. Och trots att han försöker intala sig själv att allt bara är inbillning kan han inte värja sig. Insikten att hans miljoner inte kan skydda hans älskade nioåriga dotter föder en skräck större än någon han tidigare upplevt.
Min kommentar: Jag har tidigare tagit upp hur viktig trovärdigheten i en bok är i den här bloggen. Har man börjat tvivla är det nästan omöjligt för en författare att hämta tillbaka läsaren. Jag personligen har svårt att se att privatdrivna äldrevårdshem kan uppbringa sådana känslor så att mord kommer i tanken. Kommer ihåg en bok av Björn Hellberg, Club Karaoke, som handlade om två konkurerande Karaokeägare i en småstad. Lite samma sak. Känslan är att Kalletoft har tagit upp ett samhällspolitisk fråga som han tror engagerar och byggt en deckare runt den. Då är det bättre att skriva en annan typ av bok. Jag gillar annans Kalletofts lite poetiska ”utanför-berättande” stil där man får följa offrets ande efter ett mord, men det väger inte upp den bleka storyn i den här boken.