Mons Kallentoft – Vindsjälar

vindsjalar

Vad är ett liv värt?

Luften vibrerar av hetta. En ovanlig sensommarstorm närmar sig Linköping och på ett vanskött äldreboende hittas den 79-årige Konrad Karlsson död, hängd i sladden till sin larmknapp.

Det mesta tyder på självmord, men när Malin Fors och hennes kolleger talar med personer i hans omgivning vittnar alla om en man som trots sina krämpor var full av livsvilja. Omtyckt av personalen och ett slags extramorfar för Malins dotter Tove, som sommarjobbar på boendet.

Misstankarna om att Konrad inte själv tog sitt liv förstärks vid obduktionen. En utredning inleds, men ingenting tycks gå ihop. Uppgifterna är motsägelsefulla, händelseförloppen förvirrade. Vem har något att vinna på en sjuk gammal mans död, ens i ett samhälle där kapitalet tycks stå över människovärdet?

Den senaste tiden hade Konrad skrivit flera ilskna insändare om bristerna på äldreboendet och girigheten hos ägaren Hans Morelia. Kanske har någon velat tysta honom, nu när koncernen är på väg att säljas till ett amerikanskt riskkapitalbolag. Eller är det ett barmhärtighetsmord? Är fler gamla människors liv i fara? Malin söker trevande efter ett mönster. Samtidigt känner sig Hans Morelia alltmer hotad. Någon verkar förfölja honom. Och trots att han försöker intala sig själv att allt bara är inbillning kan han inte värja sig. Insikten att hans miljoner inte kan skydda hans älskade nioåriga dotter föder en skräck större än någon han tidigare upplevt.

Min kommentar:  Jag har tidigare tagit upp hur viktig trovärdigheten i en bok är i den här bloggen. Har man börjat tvivla är det nästan omöjligt för en författare att hämta tillbaka läsaren. Jag personligen har svårt att se att privatdrivna äldrevårdshem kan uppbringa sådana känslor så att mord kommer i tanken. Kommer ihåg en bok av Björn Hellberg, Club Karaoke, som handlade om två konkurerande Karaokeägare i en småstad. Lite samma sak. Känslan är att Kalletoft har tagit upp ett samhällspolitisk fråga som han tror engagerar och byggt en deckare runt den. Då är det bättre att skriva en annan typ av bok. Jag gillar annans Kalletofts lite poetiska ”utanför-berättande” stil där man får följa offrets ande efter ett mord, men det väger inte upp den bleka storyn i den här boken.

Uppläsare: Torsten Wahlund

Betyg: 2

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: