Jag har gillat Anders De La Mottes böcker sen den första, Geim. Då tycket jag han kom med något nytt. Riktigt snabba deckare i storstadsmiljö. Efter hand har han sänkt tempot och flyttat ut på landet. I den här boken är landet lika med hans hemtrakter i Skåne. En lucianatt 1987 brinner det på dansbanan på den lilla orten och en av de 6 vännerna från den tiden brinner inne. Den tragiska branden splittrar Goonies gänget som dom kallade sig, efter den från den tiden så populära ungdomsfilmen. När Laura återvänder till orten 30 år senare för att begrava och hantera arvet efter sin faster hänger förfarande skuggan efter branden över henne och orten. Det här är en ganska klassisk deckare där hela boken går ut på att får reda på vad som egentligen hände decembernatten 1987. Det är svår att sätta fingret på vad det är som gör att jag inte riktigt går igång på den här historien. För visst är den spännande, aven om det går lite långsamt. Mirja Turstedt gör en bra uppläsning och skapar en mystisk känsla genom hela boken. Det kanske är persongalleriet som känns lite tunt, eller inte så trovärdigt. Jag gilla Laura tycker hon är en intressant kvinna. Men skulle vilja se mer av hennes förmåga att läsa av människor som är hennes ”superkraft”. Har också lite svårt när författare blandar in övernaturliga väsen i berättelsen. Boken är absolut inte dålig men jag kan konstatera att jag är mer svag för De La Mottes snabbare böcker i storstaden än de långsammare på landet.
Uppläsare: Mirja Turestedt
Betyg:
ljudboksbloggen.com 
Håller med, den är lite trög, de tidigare, Geim osv var bättre