En kvinnlig politiker tillsammans med sin son hittas innebrända i en lägenhet. En folkpartistisk politiker som Ewert Truut på sitt gammalmodiga sätt etiketterar henne när han får fallet på sitt bord. Förutom, brand- och politikerspåret så lämnas även en lapp som lägger till satanistspåret. Så trots Ewert och hans lilla grupp har trådar att dra i går det trögt.
Det här är den nionde boken om den gammalmodiga, truliga men väldigt duktiga kommissarien Ewert Truut. Det är runt honom allt i serien snurrar. Sen så ser författaren till att utsättas honom för alla sina fördomar som miljöpartister, ickebinära, elbilar, homosexuella och mediokra deckarförfattare. Att Ewert ska vara gubbig och inte hänga med din tid ingår i hans karaktär. Men välden han lever i borde ju ändå vara 2023. Ta exemplet att en karaktär i boken driver en liten resebyrå och åker runt och provbor hotell för att kolla att dom håller måttet. Finns den typen av resebyråer kvar?
Jag vet att det är en väldigt populär serie och jag påpekade redan efter förra boken att serien börjar tappa fart. Så för min del så få kommisarie Truut gärna gå i pension nu och ägna sig åt sina djur och nära och kära. Inte för att Öhrlund på något sätt skriver dåligt, utan för att skivan börjar haka upp sig. Utbrotten på elbilar och andra nymodigheter är redan gjort.
Att det är författaren som läser in boken var en stor sak i förra boken när det byttes från Stefan Sauk, något som känns helt naturligt nu.
I Eldstorm, den nionde boken om den gubbiga kommisarie Truut jagar han en mordbrännare. Jag tycker serien börjar trampa vatten och skulle gärna se Dag Öhrlund börja på en ny serie. Men då språket är bra och historien har driv så blir betyget en trea.
Uppläsare: Dag Öhrlund
Betyg:
ljudboksbloggen.com 
Lämna en kommentar