Dag Öhrlund – Den yttersta rättvisan

Psykopaten Suzanne är tillbaka, med full kraft. Efter att ha misslyckats att döda sin kompanjon prästen Jessica tar hon ny fart med att skipa rättvisa, även utanför rättssalen. Det finns något lika befriande kittlande som skrämmande med en smart psykopat. Och det här är litteratur, så man behöver inte bry sig om att man själv inte håller med och tycket hon är galen. Sen kan man tycka olika mycket om berättelsen och hur karaktärerna framställs. Jag är inte helt såld på karaktärerna Suzanne och Jessica. Tycker dom är lite för förutsägbara. Lägg till att vissa av brotten är lite naiva. Det vill säga att de borde bli uppklarade av polisen. Ta till exempel ett dubbelmord på två poliser i början. Mig veterligt har Sverige inget ouppklarat polismord. Och ett dubbelpolismord skulle polisen inte släppa så lätt, även i en fiktiv värld.
En annan sak som förvirrar mig är Suzannes dubbla motiv till sina handlingar, både penga och ”rättvisa”, får inte riktigt ihop det.
Öhrlund tar också till tricket som blivit allt vanligare på senaste tiden, att låta karaktärer från två serier mötas. Det är kittlande, men då jag tycker böckerna om Truut är så mycket bättre så hoppas jag det stannar vid dessa korta möten. Finns en poäng att hålla isär serierna.
Är fortfarande inte helt såld på Dag Öhrlunds serie om åklagaren Suzanne. Men Den yttersta rättvisan är både spännande och underhållande så en trea i betyg blir det.
Uppläsare: Anna-Maria Käll
Betyg:

10 bästa ljudböckerna från 10-talet

Nu ska jag ge mig på något som man kanske bara kan misslyckas med. Att göra en topplista med de 10 bästa ljudböcker från ett decennium är verkligen inte lätt. När jag går igenom min lista med böcker jag lyssnat på kan jag konstatera att jag har ett urval på 766 böcker. Men nu är det dags för min top 10 ljudböcker från 10-talet.

1. Lena Ebervall, Per E Samuelson – Mördaren i folkhemmet

En fantastisk historia som tyvärr, för Olle Möller, är sann. Den kombinerar de två gener jag gillar bäst, deckare och nutidshistoria. För den som inte upptäckt Ebervall/Samuelson än är det hög tid.
Läs recensionen

2. Buthler & Öhrlund – En nästan vanlig man

Psykopaten Silfverbielke är karaktär som kittlar lika mycket som han skrämmer. Tyvärr spårar serien ur lite efter bok 4-5, men det tar inget från denna första spännande bok i serien.

3. Mattias Edvardsson – En helt vanlig familj

Att berätta en och samma historia ur tre olika perspektiv, i samma helt vanliga familj är var ett nytt grepp. Att sedan låta tre olika inläsare läsa in den gav den ytterligare en dimension.
Läs recensionen

4. Kristina Ohlsson – Lotus Blues

Advokat Martin Benner har allt, utseendet, kvinnor, barn och en svaghet för spänning. Ingredienser som gör den här boken till en spänningsroman när den är som bäst.

5. Jeffrey Archer – Dömd till fängelse

Två män från skilda värdar. Efter en kväll som slutar med mord döms den ena till fängelse samtidigt som den andras karriär tar fart. Men det är inte så enkelt. En riktigt spännande bok.

6. Fredrik Backman – En man som heter Ove

Backman fina historia om en man som försöker ta sitt liv på grund av saknaden efter sin fru tog Sverige med storm när den kom. I en värld av hårdkokta deckare är det befriande med en varm och humoristisk historia om en enkel man.
Läs recensionen

7. B A Paris – Bakom stängda dörrar

Det är inte alltid en vacker fasad speglar vad som egentligen sker bakom den stängda dörren. I B A Paris bok får vi vara med på hur Jack bryter ner Grace. En nagelbitare utöver det vanliga.
Läs recensionen

8. Zlatan Ibrahimovic – Jag är Zlatan

När Zlatan, mitt i karriären, släpper sina memoarer var det något helt nytt. Som fotbolls- och bokälskare är kombinationen oslagbar. Lägg sen till att det är David Lagercrantz som skrivit den så är det klart att den ska vara med på listan.
Läs recensionen

9. Don Winslow – Styrkan

Inspektör Malone är kungen av Manhattan North, han ser ut att lyckas med allt dom andra poliser går bet på. Men framgången har sitt pris i form av korruption och vånda. Styrkan är en hårdkokt thriller med snabb och sarkastisk dialog om korrupta narkotikapoliser i New York.
Läs recensionen

10. Jan Guillou – Brobyggarna

Brobyggarna är starten på Guillious släktsaga om de tre bröderna Lauritzen. Vi får följa deras resa från norska Vestlandet ut i världen. Även om den här listan ska innehålla enskilda böcker så måste hela serien nämnas där jag även gillar boken 1968.
Läs recensionen

Phu, det var med mycket vånda jag satte ihop den här listan. Top 5 var ganska enkelt för dom böckerna tycker jag verkligen sticker ut. Sen blev det svårare. När jag tittar på listan så är det många av mina favoritförfattare som inte fick plats, men så är det när det bara finns 10 platser. Så är det två saker till som slår mig när jag tittar på listan. Först att det är en övervikt av manliga författare, det får det bli ändring på till nästa decennium. Det andra att böckerna är upplästa av riktigt bra uppläsare som Tomas Bolme, Jonas Malmsjö och Stefan Sauk.

Jag är säker på att du saknar böcker på den här listan, lämna gärna en kommentar om det.

Dag Öhrlund – Ingen lämnas kvar

Den gammalmodiga kommissarien Ewert Truut är tillbaka. I den här som dom anda böckerna i serien så bygger mycket på krock mellan gammaldags och nymodigt. Truut är en i grunden rädd man, rädd för förändring och rädd för det som inte ör som förr. Som sköld för detta sätter han upp en kaxig attityd. I den här boken tycker jag inte historien kring ”fallet” är lika stark som i de andra böckerna vilket gör att det som sker runt Truut blir ännu viktigare. Det finns avsnitt i boken, tex när två av karaktärerna i boken som ska öppna Bed&Breakfast utanför Västerås som inte känns så trovärdiga. Ibland blir även är även kontrasterna som ska vara skillnaden mellan Truuts gammalmodiga värld och den nya lite väl tydlig. Som med nya kollegans gröna vågen livsstil. Som tur är tar sig historien kring morden tar sig på slutet. Det här är inte den bästa boken i serien men ändå skönt att återse Truut. Ett litet spännande inslag är när Truut möter sin egen författare på sitt stamhak Ritorno.

Värmen i karaktären Ewert Truut ger Dag Öhrlunds Ingen lämnas kvar en fyra trots en lite svag mordhistoria.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Dag Öhrlund – Svindlande affärer

Det här är en kort berättelse där vi får flytta oss till Stockholms överklass. Superentreprenören Chico hittar sätt att tjäna pengar på allt man kan tänka sig bakom sin vackra fasad. Det finns en befrielse att hjälten inte alltid är så perfekt, likt Silfverbielke. Vi får på dryga två timmar möta en hel uppsjö med udda personer. Berättelsen är lite gubbig i vissa kommentarer men drivet och spänningen väger upp det. Så är det alltid ett extra plus när författaren själv läser upp sitt eget verk.

Dag Öhrlund får en välförtjänt tre för språket och drivet i sin korta berättelse Svindlande affärer.

Uppläsare: Dag Öhrlund

Betyg:

15 bästa ljudboksförfattarna

bastaforfattarna

Alla har vi våra favoritförfattare. För dom flesta så skiftar det under årens lopp och beror mycket på vilken som är den senaste boken. Därför är det svårt att komma ihåg  vad man tyckte om böcker man lyssnade på för 10 år sen.

Då jag har betygsatt mina nu över 1100 böcker de senaste 15 åren så har jag möjligheteten att ta fram min alldelse egen toplista. Så har jag nu sammanställt en lista med det författarna jag har gett högst betyg på min femgradiga skala. För att det ska gå att jämföra på ett bra sätt har jag satt gränsen att jag måste ha lyssnat på minst 3 böcker av författaren för att de ska få vara med på listan. Det gör att författare som jag bara lyssnat på en bok med och som fått betyget 5 faller bort. Bland one-hits-wonder hittar vi t.ex. Zlatan Ibrahimovic, Andy Weir, Malin Persson Gilito, Imre Kertész, Mattias Edvardsson m.fl.

När jag får frågan om favoritförfattare så brukar jag svara Michael Connelly eller Jo Nessbö, två författare som inte ens är med på min top 15 lista. Att hitta Stieg Larsson, Roslund Hellström och Dan Brown högt upp skulle jag nog kunna lista ut men det förvånar mig lite att hitta Camilla Läckberg på listan.

1. Stieg Larsson 5 (3)
2. Roslund Hellström 4,67 (6)
3. Dan Brown 4,57 (7)
4. Jeffrey Archer 4,5 (4)
4. Lena Ebervall, Per E Samulsson 4,5 (4)
6. Lars Kepler 4,43 (7)
7. Camilla Läckberg 4,38 (8)
8. Olle Lönnaeus 4,33 (6)
8. Jussi Adler-Olsen 4,33 (6)
10. Fredrik Backman 4,33 (3)
10. Kallentoft/Lutteman 4,33 (3)
12. Kristina Ohlsson 4,25 (8)
13. Jørn Lier Horst 4,25 (4)
14. Buthler & Öhrlund 4,23 (13)
15. Peter James 4,2 (5)

Nedan följer min analys över toplistan.

Phu va mycke gubbar. Bara två ensamma kvinnor och två kvinnor i författarpar, Lena Ebervall med Per E Samulsson och Alexandra Coelho Ahndoril som en bakom pseudonymen Lars Kepler. Att jag lyssnar på övervägande manliga författare är ingen överaskning men att det var så här llla var inte bra. Måste bli skärpning på den fronten hos undertecknad.

Nästan bara deckarförfattare. Endast Fredrik Backman och möjligtvis  Lena Ebervall/Per E Samulsson och Jeffrey Archer kan räknas som annat än rena deckarförfattare. Även det ett förbättringsområde för att vidga sina vyer.

Går även att se en tydlig övervikt av svenska författare. Endast 5 av 15 på listan är utlänska. Det är lite förvånande för när jag tittar på en top 15 lista över vilka författare jag lyssnar mest på är 9 av 15 författarna utlänska. Men det är klart att en eller två lite sämre böcker drar ju ner snittbetyget.

Jag är övertygad att du som läser det här med största sannolikhet inte håller med mig om det här listan. Dela gärna med dig av din lista nedan.

Klicka på taggarna nedan för att komma tillovan nämnda författares recensionerna.

Dag Öhrlund – Domaren

Hur man bedömer en bok eller en film har väldigt mycket med förväntningar att göra. Dag Öhrlunds Domaren är en av de böcker jag sett fram emot mest på senast tiden, så min bedömning och betyg kommer att speglas av det. I det här fallet är det också ofrånkomligt att dra paralleller till böckerna om Silfverbielke. Den första boken, En nästan vanlig man, i den serien ligger fortfarande på min all-time-top-5 lista. Det var en bok som kom med något nytt och spännande. Men desto längre serien höll på och desto vidrigare saker Silfverbielke hittade på desto mer blasé blev jag. Så när den sista boken i serien kom i somras så passerade den mig med en axelryckning, inte för att det inte var en spännande och bra bok utan för att mycket kändes som upprepningar. Så då blev förväntningarna på en kvinnlig variant av Silfverbielke naturligtvis högt ställda, speciellt efter att jag sett Öhrlund i morgon-tv säga ”Folk frågar om jag inte är rädd för Silfverbielke. Nä honom skulle jag kunna hantera med vänsterhanden. Men Suzanne(huvudpersonen i Domaren) är jag livrädd för varje sekund”
Och visst är det kittlande att vända på könsbegreppen ibland. Men jag tycker inter riktigt det fungerar i det här fallet. Det kanske beror på att en psykopatisk man kommer undan med mer saker än en psykopatisk kvinna i allmänhetens ögon. För när Silfverbielke var grym och elak tyckte jag att det fanns en spänning och farsination medan när Suzanne t.ex. är elak mot sina egna barn känner jag bara avsmak.
Vi får följa domaren Suzanne och prästen Jessica, två kvinnor med yrken som båda är ställda högt över alla misstankar. Nej för inte kan en domare och en präst gå runt och mörda människor till höger och vänster. Men det är precis vad det kan. I första kapitlet får vi veta hur Suzanne knuffar sin syster som stjäl för mycket uppmärksamhet av föräldrarna över ett stup och så fortsätter det.
Jag har verkligen funderat vad det är jag saknar i boken och kommit fram till att i böckerna om Silfverbielke fanns det också en god kraft i form av Jacob Colt, något som saknas i den här boken. Visst är boken underhållande men storyn är lite tunn och vissa delar lite väl förutsägbar. Så då jag hoppats på något nytt från Öhrlind känns Domaren bara som fortsättning på Sifverbielke serien, men med nya karaktärer.
Då jag gillar Dag Öhrlunds språk så kommer jag naturligtvis lyssna på de efterföljande böckerna om Suzanne men just nu hoppas jag att hans nästa bok blir en i serien om Truut.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Buthler Öhrlund – Kejsaren

Nu är han tillbaka, psykopaternas psykopat i svensk kriminallitteratur och det för nionde och vad jag förstått sista gången. Jag har förståt att Silvferbielke är en vattendelare, antingen gillar man honom eller så avskyr man honom. När jag lyssnade på den första boken En nästan vanlig man blev jag helt fast för den här charmiga, snygga, intelligenta, framgångsrika och totalt samvetslöse mannen. Buthler och Öhrlund lyckas med konststycket att få, i alla fall mig, att känna sympati för Silvferbielke på något konstigt sätt.

Den här boken börjar där den förra slutar, på en liten ö utanför Mexicos kust. Där ska Silfverbielke tillsammans med sin tyske vapendragare och fixare Max anordna ett verklighetens Hunger games. Att låta rika amerikaner jaga människor istället för djur är ett projekt som i sig är så vidrigt men i Silvferbielkes värld känns det helt normalt. Boken fortsätter sen bl.a. med en ”Road movie” från kust till kust i USA. Om det här nu ska vara den stora finalboken i en populär bokserie så tycker jag den är relativt lam. Under åren har Silvferbielke mördat till höger och vänster, förfört allt som går kjol(och har stayups), blivit partiledare och svindlat och bedragit människor runt omkring sig på mångmiljon belopp. Just därför hade i alla fall jag väntat mig en riktigt storslagen avslutning. Jo, boken är en typisk Silvferbielke-bok med allt vad det innebär, men känslan när boken klar var ett stort: JAHA?

Det går inte att lämna den här bokserien utan att inte nämna Stefan Sauks uppläsning. När han smackar och säger ”Uj Uj Uj” så får det sig att knottras på ryggen. Jag ser ingen som skulle kunna göra just de här böckerna mera rättvisa än han.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Börje Heed – Brottsplats Stockholm del 1-3

Det här är en sammanställning av historier om brott som skett Stockholm med omnejd. Det är den legendariska kriminalreportern Börje Heeds historier. Jag är ju svag för historier från verkligheten så det här är som örongodis. Det som slår mig är att busar, mördare, tjuvar och bedragare var betydligt ”snällare” förr i tiden. Det var en Kalle Blomkvist aura över hela polisarbetet. Men det gör det inte mindre intressant. Att det sen är deckarförfattaren Dag Öhrlund som läser upp dom här historierna är intressant. Kanske dags att han börjar läsa in sina egna böcker. Alla historierna är inte intressanta men sammanlagt bokserien tillräckligt intressant för att lägga några timmar på.

Uppläsare: Dag Öhrlund

Betyg:

Dag Öhrlund – Se till mig som liten är

Ewert Truut kan vid en första anblick förväxlas med en viss Evert Bäckström. Men då tittar man inte ordentligt. För Truut har ett samvete och det är kampen mot det som gör honom så intressant att följa. Han är en konservativ man som kör en Valiant och äter Emser och måste förhålla sig till son homosexuella son och ny teknik som iPads. I den här boken får Truut och hans lilla grupp lämna dom kalla fallen tillfälligt och ta sig an ett fall i nutiden. Ett fall som börjar med en förvirrad ung kvinna som viftar med en skarpladdad pistol men som sprider sig uppåt i Sveriges maktelit. Då hans japanska massör blir mördad samt att någon försöker tysta honom kryper fallet honom in på skinnet. Men bokens behållning är ända Truuts brottningsmatch mot sitt samvete. Några av höjdpunkterna är när en herrelös katt spatserar in i hans liv eller när hans särbo tvingar honom att köpa en cykel, med tillhörande cykelhjälm. Kanske inte den bästa i serien om Truut men klart värd att lyssna på.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Bok nr: 1051

Dan Buthler och Dag Öhrlund – Uppståndelsen

Christopher Silfverbielke måste hämta sig från ett i hans värld besvärligt läge. Något han löser med sin charm. Efter en tredjedel av boken hade jag räknat att han mördat 5 st, våldtagit 3 st och själv blivit våldtagen. Även om det är Silfverbielkes signum så tycker nog att det börjar bli lite för mycket av det goda(onda). Ja han kommer natuligtvis undan med det, rent polisiärt men det börjar bli lite tjatigt att läsa om. Med tanke på hur boken slutar så kommer det ju fler böcker i serien, men jag har inte samma sug efter dom som tidigare. Men en sak är ändå säker, ingen annan än Stefan Sauk kan läsa en Silvferbielke bok.

Det här är min tusende bok jag lyssnar på och att det just blev en Silfverbielke bok var nog bara en slump, men den första boken i serien, En nästan vanlig man, är forfarande en av de bästa böcker jag lyssnat på. Jag kommer inom kort att komma med en sammanfattning av mina första 1000 böcker på min blogg.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:


Bok nr: 1000

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑