Michaela är är strax över 40 och gynekolog. Hennes kompis Christopher är en välrenommerad fotograf i Stockholm. Båda frånskild med barn och ska ge sig ut i dejtingdjungeln. Som goda vänner så hjälper och peppar dom varandra då det både är svårt och läskigt. Problemet är att båda har under en längre tid varit kära i varandra. Något som ingen av dom vågar berätta för den andra och något som då ställs på sin spets när dom ska ge sig ut och dejta. Vi får växelvis följa de två vännernas äventyr och hur dom kommunicerar via sms med varandra. De gestaltas av Thomas Hanzon och Anja Lundqvist vilket gör boken mer dynamisk.
Innan jag börjar reflektera över boken så bör det påpekas att jag är inte så van att lyssna på feelgood och humor. Boken utspelar sig i en värld jag inte är speciellt intresserad av. Visst kan skratta åt dråpliga situationer men jag fångas av historien. Boken blir en en kavalkad av misslyckande dejtingsituationer
Dejta aldrig på en onsdag är smårolig och trevlig. Men då jag tycker den är lite för förutsägbar så får Öhrlund och Södergren bara en trea i betyg. Uppläsare: Thomas Hanzon, Anja Lundqvist Betyg:
En ung rik kvinna försvinner i Stockholm. Ett fall som hamnar på Truut, Herrera och Kahns bord. Men det är inte alltid handlingen utan vad Truut hittar på som är den stora behållningen i Truutböckerna. I den här boken har tex polisledningen köpt in kinesiska elbilar. Alla som känner sin Truut vet ju det inte är en match-in-heaven. Det är ju så böckerna i serien till mångt och mycket är uppbyggda, Ewert ställs inför en massa av dom saker han föraktar eller iallafall ogillar. Ibland ändrar han uppfattning men oftast fortsätter han att ogilla företeelsen, som med dom kinesiska elbilarna. Jag tycker Dag Öhrlund är en av sveriges bästa deckarförfattare. Han har ett driv i sitt språk och har under åren tagit fram riktigt intressanta karaktärer som Silfverbielke och Truut. Men precis som med Silfverbielkeböckerna så tycker jag att det blev lite för mycket av det goda, eller onda, på slutet av serien. Nu tycker jag böckerna om Ewert Truut är påväg dit. Så för min det får Öhrlund gärna börja på en ny serie. Missförstå mig rätt, jag vill ha mer av Dag Öhrlund och hans drivna språk. Så måste jag ta upp elefanten i rummet, det faktum att det inte är Stefan Sauk som läser boken. Att populära uppläsare blir en trång sektor får vi nog vänja oss med är jag rädd. För det är en klasskillnad mellan Öhrlund och Sauk när det kommer till uppläsning tycker jag. Att läsa med olika röster för olika karaktärer är en konst, något som gör att dom populära uppläsarna kan bli en bristvara. Dag Öhrlund är tillbaka med den åttonde boken om den truligs kriminalkomisarien Ewert Truut. Trots ett driv i språket i Där korparna skriker tycker jag serien börjar trampa vatten. Så jag kan inte ge den mer än en trea i betyg. Uppläsare: Dag Öhrlund Betyg
Vi har redan kommit fram till den tredje boken om domaren Suzanne Eriks. För mig känns det fortfarande som den nya serien. Jag har inte riktigt kommit in i den än. Ja, Eriks vill rensa upp i Sverige. Rensa upp dom som hon stör sig på på ett eller annat sätt. Det kan vara högt i form av våldsmän och sexualförbrytare och lågt i form av kollegor som fiser. Till din hjälp så fortsätter hon att tvinga väninnan och prästen Jessica. Detta omaka och på pappret oförvitliga par begår det ena mordet, brottet övergreppet efter det andra. Visst finns det en handling i boken. Men till slut känns det bara som Öhrlund staplar vålds och sexhandlingar på varandra. Det är tur att Öhrlund skriver så bra annars skulle boken falla ganska platt. I Dom meddelas redan i natt möter vi för tredje gången psykopaten och domaren Suzanne Eriks. Jag tycker det är tur att Dag Öhrlund skriver så bra, annars skulle boken falla platt. Blir en trea i betyg. Uppläsare: Anna Maria Käll Betyg:
Allas vår buffliga, fyrkantiga, godhjärtad kriminalkommissarie Truut är tillbaka. Allt börjar med att en man skär halsen av en politiker utanför sin port på Strandvägen. Själv halkar Ewert på en isfläck och bryter foten. Som om inte vore nog får han en stalker efter sig, en riktig stråltant. Serien om Truut har en bra balans mellan hederligt polisarbete och personliga relationer, känslor och sånt tjafs som Ewert skulle sagt. Samtidigt måste deckarstoryn vara intressant och spännande för att den de personliga relationerna ska ha sin plats i en deckare, något som funkar med beröm godkänt i den här boken. Den här boken är riktigt bra, samtidigt är det inte den bästa boken i serien. Jag hoppas att nästa bok i serien kommer att sticka ut lite mer än den här boken. En rolig detalj är ju att Öhrlund ibland skriver in sig själv i handlingen, den här gången både på caféet och som författare i FIB aktuellt. Dag Öhrlund och hans kommisarie Truut är tillbaka i När regnen upphör. Lika bufflig som godhjärtad, lika spännande och välskrivet som vanligt, en fyra i betyg. Uppläsare: Stefan Sauk Betyg:
Psykopaten Suzanne är tillbaka, med full kraft. Efter att ha misslyckats att döda sin kompanjon prästen Jessica tar hon ny fart med att skipa rättvisa, även utanför rättssalen. Det finns något lika befriande kittlande som skrämmande med en smart psykopat. Och det här är litteratur, så man behöver inte bry sig om att man själv inte håller med och tycket hon är galen. Sen kan man tycka olika mycket om berättelsen och hur karaktärerna framställs. Jag är inte helt såld på karaktärerna Suzanne och Jessica. Tycker dom är lite för förutsägbara. Lägg till att vissa av brotten är lite naiva. Det vill säga att de borde bli uppklarade av polisen. Ta till exempel ett dubbelmord på två poliser i början. Mig veterligt har Sverige inget ouppklarat polismord. Och ett dubbelpolismord skulle polisen inte släppa så lätt, även i en fiktiv värld. En annan sak som förvirrar mig är Suzannes dubbla motiv till sina handlingar, både penga och ”rättvisa”, får inte riktigt ihop det. Öhrlund tar också till tricket som blivit allt vanligare på senaste tiden, att låta karaktärer från två serier mötas. Det är kittlande, men då jag tycker böckerna om Truut är så mycket bättre så hoppas jag det stannar vid dessa korta möten. Finns en poäng att hålla isär serierna. Är fortfarande inte helt såld på Dag Öhrlunds serie om åklagaren Suzanne. Men Den yttersta rättvisan är både spännande och underhållande så en trea i betyg blir det. Uppläsare: Anna-Maria Käll Betyg:
Nu ska jag ge mig på något som man kanske bara kan misslyckas med. Att göra en topplista med de 10 bästa ljudböcker från ett decennium är verkligen inte lätt. När jag går igenom min lista med böcker jag lyssnat på kan jag konstatera att jag har ett urval på 766 böcker. Men nu är det dags för min top 10 ljudböcker från 10-talet.
1. Lena Ebervall, Per E Samuelson – Mördaren i folkhemmet
En fantastisk historia som tyvärr, för Olle Möller, är sann. Den kombinerar de två gener jag gillar bäst, deckare och nutidshistoria. För den som inte upptäckt Ebervall/Samuelson än är det hög tid. Läs recensionen
2. Buthler & Öhrlund – En nästan vanlig man
Psykopaten Silfverbielke är karaktär som kittlar lika mycket som han skrämmer. Tyvärr spårar serien ur lite efter bok 4-5, men det tar inget från denna första spännande bok i serien.
3. Mattias Edvardsson – En helt vanlig familj
Att berätta en och samma historia ur tre olika perspektiv, i samma helt vanliga familj är var ett nytt grepp. Att sedan låta tre olika inläsare läsa in den gav den ytterligare en dimension. Läs recensionen
4. Kristina Ohlsson – Lotus Blues
Advokat Martin Benner har allt, utseendet, kvinnor, barn och en svaghet för spänning. Ingredienser som gör den här boken till en spänningsroman när den är som bäst.
5. Jeffrey Archer – Dömd till fängelse
Två män från skilda värdar. Efter en kväll som slutar med mord döms den ena till fängelse samtidigt som den andras karriär tar fart. Men det är inte så enkelt. En riktigt spännande bok.
6. Fredrik Backman – En man som heter Ove
Backman fina historia om en man som försöker ta sitt liv på grund av saknaden efter sin fru tog Sverige med storm när den kom. I en värld av hårdkokta deckare är det befriande med en varm och humoristisk historia om en enkel man. Läsrecensionen
7. B A Paris – Bakom stängda dörrar
Det är inte alltid en vacker fasad speglar vad som egentligen sker bakom den stängda dörren. I B A Paris bok får vi vara med på hur Jack bryter ner Grace. En nagelbitare utöver det vanliga. Läsrecensionen
8. Zlatan Ibrahimovic – Jag är Zlatan
När Zlatan, mitt i karriären, släpper sina memoarer var det något helt nytt. Som fotbolls- och bokälskare är kombinationen oslagbar. Lägg sen till att det är David Lagercrantz som skrivit den så är det klart att den ska vara med på listan. Läsrecensionen
9. Don Winslow – Styrkan
Inspektör Malone är kungen av Manhattan North, han ser ut att lyckas med allt dom andra poliser går bet på. Men framgången har sitt pris i form av korruption och vånda. Styrkan är en hårdkokt thriller med snabb och sarkastisk dialog om korrupta narkotikapoliser i New York. Läsrecensionen
10. Jan Guillou – Brobyggarna
Brobyggarna är starten på Guillious släktsaga om de tre bröderna Lauritzen. Vi får följa deras resa från norska Vestlandet ut i världen. Även om den här listan ska innehålla enskilda böcker så måste hela serien nämnas där jag även gillar boken 1968. Läs recensionen
Phu, det var med mycket vånda jag satte ihop den här listan. Top 5 var ganska enkelt för dom böckerna tycker jag verkligen sticker ut. Sen blev det svårare. När jag tittar på listan så är det många av mina favoritförfattare som inte fick plats, men så är det när det bara finns 10 platser. Så är det två saker till som slår mig när jag tittar på listan. Först att det är en övervikt av manliga författare, det får det bli ändring på till nästa decennium. Det andra att böckerna är upplästa av riktigt bra uppläsare som Tomas Bolme, Jonas Malmsjö och Stefan Sauk.
Jag är säker på att du saknar böcker på den här listan, lämna gärna en kommentar om det.
Den gammalmodiga kommissarien Ewert Truut är tillbaka. I den här som dom anda böckerna i serien så bygger mycket på krock mellan gammaldags och nymodigt. Truut är en i grunden rädd man, rädd för förändring och rädd för det som inte ör som förr. Som sköld för detta sätter han upp en kaxig attityd. I den här boken tycker jag inte historien kring ”fallet” är lika stark som i de andra böckerna vilket gör att det som sker runt Truut blir ännu viktigare. Det finns avsnitt i boken, tex när två av karaktärerna i boken som ska öppna Bed&Breakfast utanför Västerås som inte känns så trovärdiga. Ibland blir även är även kontrasterna som ska vara skillnaden mellan Truuts gammalmodiga värld och den nya lite väl tydlig. Som med nya kollegans gröna vågen livsstil. Som tur är tar sig historien kring morden tar sig på slutet. Det här är inte den bästa boken i serien men ändå skönt att återse Truut. Ett litet spännande inslag är när Truut möter sin egen författare på sitt stamhak Ritorno.
Värmen i karaktären Ewert Truut ger Dag Öhrlunds Ingen lämnas kvar en fyra trots en lite svag mordhistoria.
Det här är en kort berättelse där vi får flytta oss till Stockholms överklass. Superentreprenören Chico hittar sätt att tjäna pengar på allt man kan tänka sig bakom sin vackra fasad. Det finns en befrielse att hjälten inte alltid är så perfekt, likt Silfverbielke. Vi får på dryga två timmar möta en hel uppsjö med udda personer. Berättelsen är lite gubbig i vissa kommentarer men drivet och spänningen väger upp det. Så är det alltid ett extra plus när författaren själv läser upp sitt eget verk.
Dag Öhrlund får en välförtjänt tre för språket och drivet i sin korta berättelse Svindlande affärer.
Alla har vi våra favoritförfattare. För dom flesta så skiftar det under årens lopp och beror mycket på vilken som är den senaste boken. Därför är det svårt att komma ihåg vad man tyckte om böcker man lyssnade på för 10 år sen.
Då jag har betygsatt mina nu över 1100 böcker de senaste 15 åren så har jag möjligheteten att ta fram min alldelse egen toplista. Så har jag nu sammanställt en lista med det författarna jag har gett högst betyg på min femgradiga skala. För att det ska gå att jämföra på ett bra sätt har jag satt gränsen att jag måste ha lyssnat på minst 3 böcker av författaren för att de ska få vara med på listan. Det gör att författare som jag bara lyssnat på en bok med och som fått betyget 5 faller bort. Bland one-hits-wonder hittar vi t.ex. Zlatan Ibrahimovic, Andy Weir, Malin Persson Gilito, Imre Kertész, Mattias Edvardsson m.fl.
När jag får frågan om favoritförfattare så brukar jag svara Michael Connelly eller Jo Nessbö, två författare som inte ens är med på min top 15 lista. Att hitta Stieg Larsson, Roslund Hellström och Dan Brown högt upp skulle jag nog kunna lista ut men det förvånar mig lite att hitta Camilla Läckberg på listan.
1. Stieg Larsson 5 (3)
2. Roslund Hellström 4,67 (6)
3. Dan Brown 4,57 (7)
4. Jeffrey Archer 4,5 (4)
4. Lena Ebervall, Per E Samulsson 4,5 (4)
6. Lars Kepler 4,43 (7)
7. Camilla Läckberg 4,38 (8)
8. Olle Lönnaeus 4,33 (6)
8. Jussi Adler-Olsen 4,33 (6)
10. Fredrik Backman 4,33 (3)
10. Kallentoft/Lutteman 4,33 (3)
12. Kristina Ohlsson 4,25 (8)
13. Jørn Lier Horst 4,25 (4)
14. Buthler & Öhrlund 4,23 (13)
15. Peter James 4,2 (5)
Nedan följer min analys över toplistan.
Phu va mycke gubbar. Bara två ensamma kvinnor och två kvinnor i författarpar, Lena Ebervall med Per E Samulsson och Alexandra Coelho Ahndoril som en bakom pseudonymen Lars Kepler. Att jag lyssnar på övervägande manliga författare är ingen överaskning men att det var så här llla var inte bra. Måste bli skärpning på den fronten hos undertecknad.
Nästan bara deckarförfattare. Endast Fredrik Backman och möjligtvis Lena Ebervall/Per E Samulsson och Jeffrey Archer kan räknas som annat än rena deckarförfattare. Även det ett förbättringsområde för att vidga sina vyer.
Går även att se en tydlig övervikt av svenska författare. Endast 5 av 15 på listan är utlänska. Det är lite förvånande för när jag tittar på en top 15 lista över vilka författare jag lyssnar mest på är 9 av 15 författarna utlänska. Men det är klart att en eller två lite sämre böcker drar ju ner snittbetyget.
Jag är övertygad att du som läser det här med största sannolikhet inte håller med mig om det här listan. Dela gärna med dig av din lista nedan.
Klicka på taggarna nedan för att komma tillovan nämnda författares recensionerna.
Hur man bedömer en bok eller en film har väldigt mycket med förväntningar att göra. Dag Öhrlunds Domaren är en av de böcker jag sett fram emot mest på senast tiden, så min bedömning och betyg kommer att speglas av det. I det här fallet är det också ofrånkomligt att dra paralleller till böckerna om Silfverbielke. Den första boken, En nästan vanlig man, i den serien ligger fortfarande på min all-time-top-5 lista. Det var en bok som kom med något nytt och spännande. Men desto längre serien höll på och desto vidrigare saker Silfverbielke hittade på desto mer blasé blev jag. Så när den sista boken i serien kom i somras så passerade den mig med en axelryckning, inte för att det inte var en spännande och bra bok utan för att mycket kändes som upprepningar. Så då blev förväntningarna på en kvinnlig variant av Silfverbielke naturligtvis högt ställda, speciellt efter att jag sett Öhrlund i morgon-tv säga ”Folk frågar om jag inte är rädd för Silfverbielke. Nä honom skulle jag kunna hantera med vänsterhanden. Men Suzanne(huvudpersonen i Domaren) är jag livrädd för varje sekund”
Och visst är det kittlande att vända på könsbegreppen ibland. Men jag tycker inter riktigt det fungerar i det här fallet. Det kanske beror på att en psykopatisk man kommer undan med mer saker än en psykopatisk kvinna i allmänhetens ögon. För när Silfverbielke var grym och elak tyckte jag att det fanns en spänning och farsination medan när Suzanne t.ex. är elak mot sina egna barn känner jag bara avsmak.
Vi får följa domaren Suzanne och prästen Jessica, två kvinnor med yrken som båda är ställda högt över alla misstankar. Nej för inte kan en domare och en präst gå runt och mörda människor till höger och vänster. Men det är precis vad det kan. I första kapitlet får vi veta hur Suzanne knuffar sin syster som stjäl för mycket uppmärksamhet av föräldrarna över ett stup och så fortsätter det.
Jag har verkligen funderat vad det är jag saknar i boken och kommit fram till att i böckerna om Silfverbielke fanns det också en god kraft i form av Jacob Colt, något som saknas i den här boken. Visst är boken underhållande men storyn är lite tunn och vissa delar lite väl förutsägbar. Så då jag hoppats på något nytt från Öhrlind känns Domaren bara som fortsättning på Sifverbielke serien, men med nya karaktärer.
Då jag gillar Dag Öhrlunds språk så kommer jag naturligtvis lyssna på de efterföljande böckerna om Suzanne men just nu hoppas jag att hans nästa bok blir en i serien om Truut.
ljudboksbloggen.com 