
Ett par med får på västgötaslätten blir av med först ett och kort därefter ytterligare ett får. De och andra runtomkring är säkra på att vargen som varit framme. Något som gör att den stora vargdebatten drar igång. En fråga det känns som alla har en åsikt om.
När man inte trodde att debattens vågor kunde bli högre hittas en man död i skogen i närheten av parets gård. Kroppen är svårt sargad och experterna säger att vargen har varit framme här också.
Den före detta polisen Birger och hans praktikant Sophia blir återigen involverad i polisutredningen. För det finns detaljer kring mannens död som inte stämmer.
Det här är den andra delen i serien om det charmiga och omaka paret Sophia och Birger. De är så befriande med ett par med en äldre man och en yngre kvinna där båda har en ömsesidig respekt för varandra och kärleken mellan dom inte har något som helst med sex att göra. Det är tråkigt att behöva ta upp det, men det hör tyvärr till vår värld idag.
Jag förstår viljan att hitta huvudpersoner som inte är poliser, men jag har lite problem med trovärdigheten att Sophia och Birger så lätt blir involverade i den här rätt komplicerade polisutredningen. Det trots att Birger har varit polis och vi befinner oss ute på landet.
Men när man kommit över det så är boken både spännande och underhållande och med ett riktigt Hercule Poirot slut.
Jag tycker Ullström har hittat en egen nisch någonstans mellan mysdeckare och de traditionella polis-i-småstad deckare. Spännande och charmigt utan att vara mesigt.
Att det ska vara Fredde Granberg ska läsa den här boken är lika självklart som att björnen, eller vargen, bajsar i skogen.
Det omaka deckarparet Birger och Sophia fortsätter lösa fall i Syndavargen. Jan-Erik Ullström blandar spänning med charm så bra att jag delar ut en fin trea i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg

Lämna en kommentar