En tidig morgon hittas en ung kvinna livlös i ett friluftsområde i Solna norr om Stockholm. Mannen som hittar henne, en läkare, kan konstatera att hon är död och kontaktar polisen. På den döda kvinnans nakna bröst har mördaren nålat fast en medalj. När Solnapolisen kort där på får in ytterligare ett fall med en medalj på en död kropp börjar det viskas om en seriemördare.
Det gör att utredarna Pysse Berglund, Mona Jansson, Erik Selenius och de andra på Solnapolisen för ta sig an något de aldrig gjort tidigare, nämligen jaga en seriemördare. Pressen är enorm samtidigt som vardagen pågår för kollegorna på Solnapolisen.
Det här är en klassisk svensk deckare. En polisstation, ett fall och ett gäng poliser. Gruppen innehåller både manliga och kvinnliga poliser, gärna någon med invandrarbakgrund, ett svin osv. Ja, vi har sett det hundratals gånger. För att fånga min uppmärksamhet i den här typen av böcker gäller det att ha något som sticker ut. Något som är lite bättre än de andra hundratalet deckare som kommer ut varje år. I det här fallet så tycker jag författarna har lyckats få till en intressant blandning av karaktärer. Jag är lite extra fäst vid Erik. Denna kärve slitna mannen men som har en blick för detaljer som få har. Det gillar jag. Att spelplanen är förlagd i
Att författarparet Caroline och Joakim Reichard sen förlägger sin debut i Solna och Sundbyberg där jag arbetar och spenderar mycket tid är också ett plus i mina ögon.
Jag nämnde att det kärve Erik är en favoritkaraktär. Det kan bero på att Fredde Granberg gör honom med så bra. Att ”få” Fredde som inläsare till sin deckardebut är en fullträff.
Medaljmorden är en klassisk svensk deckare som sticker ut. Debutanterna C & J Reichard lyckas med intressanta karaktärer och driv övertyga mig att dela ut en fyra glänsande medaljer i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:
ljudboksbloggen.com 
Lämna en kommentar