Huset vid Pärlälvens slut av William Älgebrink

I dom mörkaste skogarna i Norrlands inland bor och lever busschauffören Dylan i ett hus vid Pärlälven. Hans uppväxt var långt ifrån harmonisk och den blev inte bättre när hans storasyster Ella-Kajsa flyttade, eller flydde, till Uppsala för att studera. Han hoppas att hon en dag ska återvända. Saknaden och livet i stort gör att hans hjärta krymper och han är övertygad att det krävs att ha dricker blod för att bota det. Först räcker det med ekorrar och andra smådjur men senare inser han att han behöver människoblod.

Det finns en liten pojke som åker med Dylans buss till och från skolan. Han kallar Dylan för Bussis och en dag följer pojken med sin mamma till affären och det slutar med att Bussis tar hand om honom. Eller tar hand om är inte rätt uttryck. Dylan måste rädda sitt hjärta och pojken sitt liv.

Det här är en väldigt mörk och suggestiv berättelse långt från pastellfärger och glädje. Det är också en historia som inte är helt enkel att följa med i då den hoppar i tiden och du hela tiden måste vara fokuserad på vem som är vem. Den är i mörkaste laget för min smak och grejen att dricka blod är också något som inte brukar ligga på min topplista. Samtidig är boken välskriven, språket fint och miljöbeskrivningarna av dom inte lika fina platserna bra.

Just den här boken tror jag fungerar bättre att läsa än att lyssna på. Det trots att det är den fantastiska Lennart Jähkel som läser den. Något som ger den ytterligare ett magiskt skimmer till ljudboken.

William Älgebrink debuterar med en riktig mörk berättelse om det mörkaste av Norrlands innland. Huset vid Pärlälvens slut en läslig, komplicerad och välskriven historia. Jag delar ut en trea i betyg.

Uppläsare: Lennart Jähkel