Efter en omtumlande Depeche Mode konsert på Scandinavium så var det bestämt. Christian var syntare med allt vad det betydde. För honom betydde det syntfrisyr, att han startade band och bytte namn till Chris, eller började kalla sig det i alla fall. Bandet startade han med din vän Vince, även det taget, och två tvillingar. Tvillingarna fick vara med för att de hade tillgång till en studio. Så nu var frågan inte om utan när det skulle ta över världen och spela på de största arenorna. Vi får följa våra syntälskande vänner genom framgångar och motgångar, mest av det senare om man ska vara ärlig. Så att de behövde lite droger då och då för att dämpa motgångarnas ångest är ju inte så konstig, det hör ju turnélivet till.
För jo, de kommer ut på turné. Både i Sverige och ut över kontinenten. Kanske inte på de största scenerna och resan är långt ifrån något lyxliv. Det kan till och med vara farligt och när den syntälskande jätten Jörg låser fast Chris vid ett tyskt element är det alldeles för sent att ångra sig …
Det här är en bok full av nostalgi för en syntare som växte upp på 80-talet. För ja, jag är syntare. Något som var viktigt för identitet då och ett sätt att distansera sig från de förhatliga hårdrockarna. När förlaget tipsade om den här boken till mig och min 15 år yngre poddkollega fick vi frågan om vi var syntare eller hårdrockare och min kollega svarade han var neural i den frågan. Är du också neural i den frågan är det här ingen bok för dig. Då blir det svårt att sätta sig in på vilket alvar slaget mellan syntare och hårdrockare var och följaktligen blir det svårt att ta boken på alvar.
Nu kanske man inte ska ta den här boken på allt för stort alvar. Det är en rätt skruvad historia där alla droger du kan tänka dig har sin plats. I just den dela med drogerna kan det bli lite mycket av det goda, eller onda. Däremot kan man bli hög på alla musikreferenser som radas upp.
Det här är en är som sagt en skruvad historia som jag tror att bäst avnjuts av de som var med när Nitzer Ebb var förband till Depeche.
Med tanker på författaren läser boken själv och att huvudpersonen heter Christian som inte är så långt från Chister så kittlar tanken i början av boken att det är en lite skruvad självbiografi. Något som rätt snart krasas när drogerna kommer in i bilden. Det finns ingen offentlig person i Sverige som skulle outa att man använder droger i dom mängderna. Men i romanform funkar det.
Är du syntare eller hårdrockare? Om det är det förstnämnda då kan Blodiga tangenter vara något för dig. Radioprofilen Christer Lundberg berättar en rätt skruvad historia om ett syntband, stora drömmar och väldigt mycket knark. Annorlunda, blir en trea från mig.
Uppläsare: Christer Lundberg
Betyg:
ljudboksbloggen.com 
Lämna en kommentar