Hulda av Ragnar Jónasson

En pappa ska bara gå ut till bilen och hämta lådan med juläpplen då dörren går i baklås. Inne ligger frun i badet och deras baby ligger och sover på ovanvåningen. När mannen tillslut kommer in så är babyn borta. Detta händer 1960 utanför Reykjavik.

20 år senare dyker det första konkreta spåret av babyn upp i form av en nalle. Den hittas i en fiskastuga långt norrut och kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir får i uppdrag att följa upp det. Så hon beger sin norr ut med en yngre kollega. Väl där isoleras de av en storm som gör att telefon och ström slutar fungera. Under de förhållandena ska det ta reda på vad som hände en decembernatt 1960.

Det här är den fjärde boken om kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir där den första boken i serien Mörkret kanske är den mest kända då de blivit filmatiserad av Lasse Hallström med Lena Ohlin i huvudrollen.

Det här är en historia som utspelar sig i början på 80-talet. Vilket betyder ett enklare och lite naivare liv, även på Island. Framförallt när stormen sveper in och ström och telefon slås ut så fanns inga mobiler som kan rädda en.

Visst vill man veta vad som har hänt med den försvunna babyn men bokens storhet ligger i Huldas liv tycker jag. Strävan efter att lyckas på jobbet, vara en bra mamma och slåss mot sina tvivel. Men lugn, vi får svar på det mesta även om det kommer väldigt mycket den sista halvtimmen.

Det är Marie Richardson som gestaltar Hulda i den här boken, precis som de tidigare böckerna. Jag tycker hon gör det bra, speciellt när Hulda tvivlar på sig själv och vad hon vill.

Ett barn försvinner på julafton 1960 och 20 år senare blir fallet aktuellt igen. Isländske Ragnar Jónasson blandar vardagsliv, tvivel och polisarbete i spänningsromanen Hulda. Jag delar ute en isande fyra i betyg. 

Uppläsare: Marie Richardson

Betyg:

Lämna en kommentar

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑