I början av september 2024 hade författaren Johan Brännström precis skrivit klart boken Skallben. Den är skickad till tryck, inbjudningarna till releasefesten är skickade och planerna inför årets bokmässa var spikade. Kort sagt livet såg rätt bra ut för Johan. Det var dags att skörda frukterna för boken Skallben, den femte boken i serien om den tidigare journalisten och utredaren Mikaela Sköld. I den genomgår huvudkaraktären en svår rehabilitering efter en hjärnskada. Sin vana trogen hade Johan gjort grundlig research. Pratat med läkare och kirurger, träffat arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Men det visade sig att livet hade mer att erbjuda Johan än bara en fiktiv spänningsroman. För där i september 2024 när livet var så bra drabbades han av en strok. Något som gjorde att i stället för releasefest och bokmässa så hamna han på samma rehabcenter där han gjort research inför Skallben och med samma kusliga hjärnspöken som hans huvudkaraktär Mikaela upplev. Det här Johans berättelse om hur författardrömmen och skrivandet nästan blev hans egen död. Men också om kampen för att lära sig skriva igen och hur han lyckades vinna det slutgiltiga slaget mot sin egen hjärna.
Jag har känt Johan i några år. Han har varit hemma hos mig och vi har varit på samma bokreleaser och middagar. Jag var bjuden det releasefesten som nämns ovan och fick tidigt höra att något hänt. Under rehabilitering har jag fått sporadiska rapporter och ännu fler gånger funderat om hur han mådde. Och jag kommer ihåg vilken lättnad det var att träffade honom första gången efter stroken, men hörlurar på.
Så på det viset var det speciellt att lyssna på den här boken. Jag tycker det är modigt och stort att våga dela med sig av sin historia. Det kan inte vara så lätt att går från högpresterande författare till att berätta om att det enda man orkar med på en dag är att gå till tvättstugan eller diska upp några tallrikar. Eller att gå från att diskutera filmmanus med Hollywood till att säga upp sina filmabonnemang för att men inte ens orkar titta på en film.
Men det som är skönt är att jag har träffat Johan nu när det värsta är över. Veta att han är samma gamla Johan som innan stroken. Vi var tillexempel en heldag på Stockholm Crime i våras. En mässa med författare, människor från rättsväsendet och allmänhet. En miljö som skulle varit omöjlig när boken utspelade sig.
Stroke när något som drabbar väldig många i vårt samhälle. Få av dom som drabbas har förmågan att skriva en bok om det dom har varit med om. Därför tror jag att det här är en väldigt viktig bok. En bok som både de som själva drabbas och anhöriga som är oroliga kan ta till när hoppet sviktar och tro att saker inte kommer bli bättre. För det finns ett ljus i den här boken.
Både för att jag har en personlig relation till Johan och för att det är ett självupplevt ämne så är det svårt att sätta ett betyg på den här boken. Men jag har ändå gjort ett försök, jag kan ju inte vara sämre än Johan.
Det är för övrigt Johan själv läser boken vilket i mina öron är ytterligare ett plus.
Författaren Johan Brännströms bok Skallben hade gått till tryck och inbjudningarna till releasefest är utskickade när han drabbades av en strok. I Efterskalv berättar han om vägen tillbaka och dom nästa kusliga liknelserna med boken han precis skrivit. Boken är utlämnande, intressant och en påminnelse om hur skört livet är. Att sätta betyg på det är nästa förmätet men det blir en fyra.
Uppläsare: Johan Brännström
Betyg:
ljudboksbloggen.com 
Lämna en kommentar