Hanif Azizi, Markus Lutteman – Förortssnuten

Två av dom hetaste politiska frågorna de senaste åren har kretsat kring integration och polisen. Dom flesta politiska partier vill skjuta till mer pengar till polisen, speciellt efter händelserna på Drottninggatan. Vad det gäller integration så går meningarna isär och frågan har varit känslig. I den här boken får du följa en ung pojke som kommer hit med sin lillebror och utan sina föräldrar i början på 90-talet. Vi får följa hans brokiga uppväxt och hans val att bli polis. Och framförallt får vi följa hans jobb som polis i Stockholms mest utsatta delar. Det är väldigt befriande att höra honom berätta om utmaningarna, för gud ska veta att dom finns, men också om ljuspunkterna. När media rapporterar från dessa områden är det ofta bara problemen som visas upp. Hanif, som Förortssnuten heter, har skrivit boken tillsammans med journalisten och författaren Markus Lutteman. Jag kommer att tänka på när Markus skrev boken Heroin tillsammans med Mons Kallentoft. En historia som utspelar sig i en fiktiv förort som Hanif skulle kunnat jobba i. Den fiktiva historien är naturligtvis mer spetsad med visst finns det likheter.
Det som gör den här boken så bra är Hanifs ödmjukhet. Hans nakna sätt att visa att man inte behöver vara perfekt för att lyckas, att det till och med finns fördelar att inte vara perfekt. En annan sak som lyfter boken och bidrar till trovärdigheten är att Hanif läser den själv.
Hanif Azizi berättar tillsammans med Markus Lutteman om sin uppväxt och sitt jobb som polis i boken Förortssnuten. Det gör han på ett ödmjukt och naket sätt samtidigt som han inte duckar för utmaningar. Det ger boken en fyra från mig.
Uppläsare: Hanif Azizi
Betyg:

18 april, 2021 0

Lena Ebervall, Per E Samulson – Stotmfågel

För oss som under åren lärt oss älska Ebervall och Samuelsons böcker vet att det alltid handlar om ett känt eller mindre känt livsöde. Ett livsöde som inte alltid är enkelt att tycka om eller känna sympati med en ett livsöde som berör. Jane Horney är inget undantag. Hon var inte en kvinna man tog där man satte henne. Men till skillnad från de flesta av författarnas andra huvudpersoner skulle jag inte kalla Jane för rättshaverist. Levnadsglad absolut, lite naiv ibland kanske men inte rättshaverist.
Jane är en ung, vacker och äventyrslysten kvinna som med sin sociala kompentens kan ta sig in i alla typer av världar. Då det är brinnande krig och hon rör sig mellan Stockholm, Köpenhamn och Berlin så är det världar av både SS-soldater och befrielsemän. I denna mansdominerade värld är det lätt att både utnyttja och bli utnyttjad.
För mig var Janes livsöde helt okänt innan jag började med den här boken men nu när man precis har slutat skulle man som vanligt efter Ebervall och Samuelsons böcker vilja veta mer.
Om det beror på min högt ställda förväntningar eller något annat vet jag inte men det tog över halva boken innan jag blev fast. Samtidigt så när jag väl blev fast gick det inte att lägga ifrån sig den. Så i mina ögon är det inte den bästa i deras serie om sex böcker men klart värt sina timmar.
Ebervall och Samuelson skildrar ytterligare ett spännande livsöde i sin bok Stormfågel. En passande titel på en bok om den vackra och äventyrslystna Jane Horney. Spännande och lärorikt som alltid. Inte den bästa från författarparet men en mycket stark 4:a i betyg.
Uppläsare: Lisa Werlinder
Betyg:

17 februari, 2021 0

Michelle Obama – Min historia

Michelle Obama är en kvinna att se upp till. Att med goda föräldrar i ryggen ta sig från södra sidan av Chicago via fina universitet ända till Vita huset är en både underhållande och spännande.
Jag tror att jag som vit man i Sverige inte riktigt kan sätta mig in hur det är/var att växa upp som svart kvinna i USA. Men Michelles berättande gör det ändå lite mer begripligt. Vi får följa hennes uppväxt och hennes eviga strävan att vara en duktig flicka som ska vara alla till lags.
Jag är nog mer intresserad av det politiska spelet, speciellt på vägen fram mot presidentposten. Det kan vara det som gör att jag tycker boken tappar intresse när Michelle flyttar in i Vita Huset. Därifrån tycker jag boken väger över och blir lite för präktig för min smak. Ja, föräldrar gör allt för sina barn, ja det är viktigt att äta nyttigt, ja det är viktigt att röra på sig och ja det är viktigt att stötta minoriteter. Allt detta skriver jag under på men jag tycker att det blir för mycket. Borde finnas så mycket mer spännande att berätta om när man lever i maktens centrum. Jag förstår att jag inte är bokens primära målgrupp så har förståelse att alla inte har samma uppfattning.
I Min historia berättar Michelle Obama underhållande och öppenhjärtigt om sin uppväxt och tid i Vita Huset. Jag tycker den blir lite väl präktig på slutet men en 4:a i betyg är den helt klart värd.
Uppläsare: Anna-Maria Käll

17 maj, 2020 0

Johanna Eldmaa – Grottdykaren

Att bygga en bok på en stark historia är aldrig fel. Om historien sen är sann och känd över hela världen samt berättad av en som var med är kan man räkna med att det iallafall blir intressant. Grottforskaren Mikko Paasis historia om hur han och 12 andra dykare räddade de 12 unga fotbollsspelarna och deras tränare ur en vattenfylld grotta i norra Thailand är både intressant och spännande. För trots att man som lyssnare vet att det kommer att sluta lyckligt så blir man fängslad. Själv har jag inte följt upp så noga exakt hur själva räddningsaktionen gick till men den innehåller många svängningar och utmaningar. Vi får följa den finske grottdykaren Mikko från att han får förfrågan att låna ut sin dykutrustning till räddningsaktionen tills att sista pojken är ute ur grottan och lite av efterspelet. Under berättelsen får vi också tillbakablickar på Mikkos något struliga uppväxt. Just dom tillbakablickarna tycker jag kanske att man kunde hoppa över, men dom stör inte huvudhistorien så mycket.
Grottdykaren Mikko Paasis historia inifrån grottan i norra Thailand där han var med och räddade det instängda fotbollslaget är både spännande och fängslande och värd en fyra i betyg.
Uppläsare: Carl Jacobson

Betyg:

28 januari, 2020 0

Helen Stommel Olsson – Den nakna flickan

Det här är en fruktansvärd historia om en flicka som går från ett helvete till något som kanske inte är så mycket bättre. Skulle du måla upp en skräckbild över en säckt med en dystopiskt ledare så skulle du måla upp en bild av Guds barn alias familjen. En sjuk pedofil som skickar brev till sina församlingar runt om i världen. Det här får ju Knutby att framstå som en kindergarten.
Som utomstående kan man inte förstå hur man kan bli manipulerad på det sättet.
Jag tycker historien är intressant, och skrämmande, så länge Viktoria, som huvudpersonen heter, är kvar i säkten. I andra halvan av boken tycker jag boken spårar ur, om man nu kan säga så om en sann historia. Det är naturligtvis inte lätt att säga hur man ska agera när man kommer ut från en säkt, men det måste finnas hur många andra jobb som helst förutom strippa. Jag retar mig lite på att författaren vill att vi lyssnare ska tycka synd om Viktoria trots att hon tar en massa dåliga beslut. Både vad det gäller sig själv och sina barn. Lo Kauppis uppläsning höjer boken.
Helen Stommel Olssons Den nakna flickan är en lika hemsk som fascinerande historia om en flicka som går ur askan i elden. Men trots att historien är sann så tycker jag inte den håller, blir bara en trea i betyg.
Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg:

19 januari, 2020 0

Tara Westover – Allt jag fått lära mig

Antalet personer som lever, eller vill leva, utanför samhället är inte så många. Det kan ha många olika orsaker som miljömedvetenhet, politiska eller religösa. I den här berättelsen är nog orsaken att familjen Westover vill leva utanför samhället en blandning av de två sistnämnda. De är mormoner och är väldigt skeptiska mot regeringen och allt dom står för. Dit hör skola och sjukvård. Så Tara har tex inget födelsebevis, hon vet inte när hon är född. Men så länge hon bor på gården i Idaho i Texas är det in icke fråga. Det räcker gott att veta att men har födelsedag någon gång i slutet på september. Men när Tara sakta men säkert börjar ta sig ut i världen är det lite mer knepigt. Det här är en helt fantastiskt, otrolig, skrämmande historia om Taras resa. Det kanske skulle vara enkelt att måla upp ett diktatoriskt styrt mormonskt hem, skylla allt ont på uppväxten och hjälten kommer ut på andra sida och slutet gott allting gott. Men då det här är en berättelse från och om livet så är det betydligt mer komplicerat. Vi får följa pappans psykiska sjukdom, lojaliteten till familjen och kampen till sin egen uppfattning om sig själv. Just att författaren inte fokuserar det religionen tycker jag är bra, då jag inte tror det är det stora ”problemet” i det här fallet. Det här är en välskriven berättelse om en otrolig resa.

I Allt jag fått lära mig berättar Tara Westover om sin helt fantastiska resan från gården i Idaho och ut i världen. Hon får en fyra för sin historia som visar att verkligheten överträffar dikten.

Uppläsare: Katharina Cohen

Betyg:

13 juli, 2019 0

Hether Morris – Tatueraren i Auschwitz

Jag lyssnar många på deckare och romaner, vecka in och vecka in. Så ibland bryts den raden med böcker som sticker ut och bryter och bryter rytmen. Tatueraren i Auschwitz är definitivt en sådan bok. Det nazisterna gjorde med sina koncentrationsläger är nog det mest hemska som mänskligheten gjort. Ja, vi har sett folkmord i före detta Jugoslavien och Rwanda. Men den stora skillnaden är nazisternas systematiska dödande. Just den systematiken står i centrum i den här boken. Vi får följa Lale, mannen som tatuerade in de så avskyvärda siffrorna på lägerfångarnas armar. Efter en tid träffar och förälskar sig vår huvudperson Gita. En ung kvinna som han gör allt för. Vi som kan vår historia vet ju hur kriget slutade men för de som levde i Auschwitz var varje dag en utmaning. Boken är en bergochdalbana i känslor där jag funderar om goda handlingar håller människor vid liv under dom här förhållandena. Jag blev väldigt berörd av den här boken.

Hether Morris får en fyra för sin väldigt vacker kärlekshistoria, Tatueraren i Auschwitz, som utspelar sig på helvetet på jorden.

Uppläsare: Viktoria Flodström

Betyg:

14 april, 2019 0

Anna Kinberg Batra – Inifrån

Anna Kinberg Batra börjar den här boken med att pointera att det här inte är en självbiografi, vilket är alldeles riktigt. Det här är en bok om dom ca 2,5 år som hon var partiledare för Moderaterna. Visst blir det några tillbakablickar för att få ett sammanhang men inga långa passager från barndomen, vilket är skönt.

Vi får följa händelseförloppet inifrån, precis som bokens titel lovar. Visst finns hon utelämnat händelser och personer för att inte skada dem, men hon är ändå förvånansvärt öppen i sin kritik. Att Moderaterna i Stockholm där hon själv varit verksam var drivande i hennes avgång svider lyser igenom. Men det långt ifrån en bitter Kindberg Batra som berättar sin historia. Det är en saklig och reflekterande historia. För visst fanns det en rad händelser som påverkade vårt samhälle under den tiden hon var partiledare som flyktingkrisen, Berxit, Trump mm. Att sen en moderat fd finansminister hade det dåliga omdömet att bokstavligen dra ner byxorna när det stormade som värst gjorde ju inte saken lättare.
Hon har ju alltid framstått som en allt för stel och lite tråkig person trots att alla säger att hon är så mycket roligare privat. I den här boken berättar hon varför hon medvetet inte släppte loss så mycket samtidigt som man då och då skymtar den där lite roligare privatpersonen.
Jag blev berörd av den här boken, både för att jag lider att hon inte nådde sitt mål att bli Sveriges första kvinnliga stadsminister och av insikten vilket tungt jobb det är att vara en partiledare i dagens Sverige. Som jag alltid tycker så är det bra när författaren själv läser in sen egen bok. Extra bra blir det när historien handlar om författaren själv. I slutet av boken klipper hon in sitt tal som hon håller när hon meddelar sin avgång, det är ett riktigt bra uppbyggt tal som framförs med riktig inlevelse. Anna Kinberg Batra får en fyra för sin ärliga, roliga och insiktsfulla beskrivning av sina år som partiledare.

Uppläsare: Anna Kinberg Batra

Betyg:

29 januari, 2019 1

Dag Öhrlund – Hollywood, Hollywood – Mitt liv i USA

Dag Öhrlund är en av mina favoritförfattare vad det gäller deckare. Det med serierna om Silfverbielke/Colt och Truut. Ut över dessa han skriver ett antal böcker om brott. Så den här skiljer sig en hel del från dessa, men ändå inte. För det är en skrämmande bok, en bok om hur det är att bo i USA. Det här är en samling av historier som han upplevt när han jobbade som utrikeskorrespondent i Los Angeles i slutet av 80-talet. Jag har aldrig bott i USA och efter den här boken är jag inte ett dugg sugen på det. För även om det hör är ett antal år sen men vet inte om det blivit så mycket bättre. När Öhrlund berättar hur svårt det är att teckna en bil eller hemförsäkring, hur mycket kostar att gå till doktorn utan en sjukförsäkring och hur advokater jobbar får jag kalla kårar på ryggen. Vi må ha ett högt skattetryck och en massa andra problem i Sverige men jag känner inte för att byts, även om solen skiner och det är varmt och skönt i Kalifornien. Men boken innehåller också en hel del roliga och dråpliga historier. Ett minus för att det är ca 30 år sen de utspelade sig men ett plus för att författaren läser boken själv.

Uppläsare: Dag Öhrlund

Betyg:

4 augusti, 2018 1

Leif GW Persson – Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv

Leif GW Persson är en av Sveriges mest populära personer. När det gjordes en undersökning över vem svensken helst skulle vilja sitta bredvid på en flygresa kom GW på första plats, före Zlatan. Det är en företeelse jag tycker säger mycket om hur ängsliga svenskar är, vi satsar gärna på en ”säker häst”. Detta bygger vi naturligtvis på att GW framstår som väldigt intelligent och till råga på allt vågar säga det. I den här boken beskriver han själv denna intelligens Genom att berätta om sitt arbetsliv. Jag tror inte många andra skulle kunna komma undan med det ”skrytet”. Men eftersom man hör GWs stönande och stånkande röst, trots att det är Magnus Roosman som läser, funkar det. Jag dom gillar nutidshistoria får verkligen min beskärda del. GW är ju i händelsernas centrum i många av svensk politiks stora händelser från 70-talet och framåt. Men nu kommer det stora men med den här boken. På grund av han beskriver att det jobbar med blir det relativt mycket och komplex statistik under långa avsnitt. Det kräver en hel del av oss som lyssnar. Enligt den gängse mallen för en biografi så ska man vara lite personlig. GW försöker vara det genom att berätta om sina tre äktenskap, sitt alkoholmissbruk och gånger när han känt sig kränkt men det känns inte riktigt på riktigt. På slutet av boken går han igenom ett antal av Sveriges mest kända olösta mord som han gått igenom under sina år. Det är intressant att få detaljer och synpunkter på dessa. Tyvärr är dessa precis dom fall han tagit upp i sin TV4 serie GWs mord det senaste året. Så känslan är att han återanvänder ”gammal skåpmat” för att fylla ut boken. Sammanfattningsvis skulle jag rekommendera hans första biografi Gustavs grabb eller vilken som helst av hans deckare före den här boken.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

5 juli, 2018 0