Kategori: Biografi

Efterskalv : Hur min deckare nästan blev min död av Johan Brännström

I början av september 2024 hade författaren Johan Brännström precis skrivit klart boken Skallben. Den är skickad till tryck, inbjudningarna till releasefesten är skickade och planerna inför årets bokmässa var spikade. Kort sagt livet såg rätt bra ut för Johan. Det var dags att skörda frukterna för boken Skallben, den femte boken i serien om den tidigare journalisten och utredaren Mikaela Sköld. I den genomgår huvudkaraktären en svår rehabilitering efter en hjärnskada. Sin vana trogen hade Johan gjort grundlig research. Pratat med läkare och kirurger, träffat arbetsterapeuter och fysioterapeuter. Men det visade sig att livet hade mer att erbjuda Johan än bara en fiktiv spänningsroman. För där i september 2024 när livet var så bra drabbades han av en strok.  Något som gjorde att i stället för releasefest och bokmässa så hamna han på samma rehabcenter där han gjort research inför Skallben och med samma kusliga hjärnspöken som hans huvudkaraktär Mikaela upplev. Det här Johans berättelse om hur författardrömmen och skrivandet nästan blev hans egen död. Men också om kampen för att lära sig skriva igen och hur han lyckades vinna det slutgiltiga slaget mot sin egen hjärna.

Jag har känt Johan i några år. Han har varit hemma hos mig och vi har varit på samma bokreleaser och middagar. Jag var bjuden det releasefesten som nämns ovan och fick tidigt höra att något hänt. Under rehabilitering har jag fått sporadiska rapporter och ännu fler gånger funderat om hur han mådde. Och jag kommer ihåg vilken lättnad det var att träffade honom första gången efter stroken, men hörlurar på.

Så på det viset var det speciellt att lyssna på den här boken. Jag tycker det är modigt och stort att våga dela med sig av sin historia. Det kan inte vara så lätt att går från högpresterande författare till att berätta om att det enda man orkar med på en dag är att gå till tvättstugan eller diska upp några tallrikar. Eller att gå från att diskutera filmmanus med Hollywood till att säga upp sina filmabonnemang för att men inte ens orkar titta på en film.

Men det som är skönt är att jag har träffat Johan nu när det värsta är över. Veta att han är samma gamla Johan som innan stroken. Vi var tillexempel en heldag på Stockholm Crime i våras. En mässa med författare, människor från rättsväsendet och allmänhet. En miljö som skulle varit omöjlig när boken utspelade sig.

Stroke när något som drabbar väldig många i vårt samhälle. Få av dom som drabbas har förmågan att skriva en bok om det dom har varit med om. Därför tror jag att det här är en väldigt viktig bok. En bok som både de som själva drabbas och anhöriga som är oroliga kan ta till när hoppet sviktar och tro att saker inte kommer bli bättre. För det finns ett ljus i den här boken.

Både för att jag har en personlig relation till Johan och för att det är ett självupplevt ämne så är det svårt att sätta ett betyg på den här boken. Men jag har ändå gjort ett försök, jag kan ju inte vara sämre än Johan.

Det är för övrigt Johan själv läser boken vilket i mina öron är ytterligare ett plus.

Författaren Johan Brännströms bok Skallben hade gått till tryck och inbjudningarna till releasefest är utskickade när han drabbades av en strok. I Efterskalv berättar han om vägen tillbaka och dom nästa kusliga liknelserna med boken han precis skrivit. Boken är utlämnande, intressant och en påminnelse om hur skört livet är. Att sätta betyg på det är nästa förmätet men det blir en fyra.

Uppläsare: Johan Brännström

Betyg:

0

Jag gav allt jag hade av Johan Mjällby

Sverige lärde känna honom den 5 september 1998 när han vinner en nickduell mot målvakten David Seaman och trycker in 2-1 mot England i EM kvalet på Råsunda. Det är ett mål som på så många vis representerar fotbollsspelaren Johan Mjällby. Först för att det görs på hans Råsunda sen att det görs med mer vilja än finess och det viktigaste, det leder till en seger. Som fotbollssupporter stod jag, eller rättare sagt ramlade jag ner för norra stås läktare på Råsunda när det målet gjordes. Det var i den vevan jag började följa det svenska landslaget i fotboll vilket betyder att jag har sett merparten av Mjällbys framträdande i den gula landslagströjan, iallafall på hemmaplan. Något som gör att jag följer Johans karriär med stort intresse. Från valet att satsa på fotboll istället för tennis, via spel i AIK, Celtic och landslaget till en kortare karriär som tränare. Genom allt detta finns en röd tråd, viljan att vinna. En vilja som sätter allt annat åt sidan och framförallt den egna hälsan. En vilja som gjort honom respekterad både hos supportrar med och motspelare. 

Jag kan förstå att personen som inte har ett fotbollsintresse hoppar över den här boken då det mesta handlar om fotboll. Samtidigt är det alltid intressant att få en inblick i människors liv. Johan har skrivit boken tillsammans med sportjournalisten Mathias Lühr, eller om det är Mathias som skrivit boken tillsammans med Johan. Det låter jag vara osagt och i min värld spelar det ingen roll. Här är det historierna och inblickarna i spelargångar, omklädningsrum och livet på träningsplaner som ska stå i centrum. 

Det är Johan själv som läser boken. Ja visst finns det en del att anmärka på som inläsning, men här väljer jag ändå Mjällby före Malmsjö alla dagar i veckan. 

Det är få svenska fotbollsspelare som representerar en riktig vinnarskalle mer än Johan Mjällby. I boken Jag gav allt jag hade får vi följa hans karriär med ett enda mål, att vinna. Jag som stått på läktaren och tittat på delar ut en vinnande trea i betyg.

Uppläsare: Johan Mjällby 

Betyg:

0

Smugglarens väg av Markus Lutteman och Stefan Örning

Stefan Örning växer upp i Skogås utanför Stockholm. Han blir kär i en ung kvinna och bestämmer sig för att åka till Colombia. Ja visst hade han har smugglat en del hasch från Holland innan men när han börjar jobba för Medellínkartellen så spelar han i en helt annan division.

För egen del så smugglar han bland annat 400 000 dollar, fasttejpade på sin egen kropp, från Miami till Colombia. Det blir starten på en sju år lång och tidvis våldsam resa. Vi får följa Stefans liv i Colombia, både vardag med fru och barn och hans liv i världens mäktigaste och brutalaste brottssyndikat under slutet av 80 och början av 90-talet.

Men det var när två av Stefans kurirer åkte fast på Arlanda med ett par kilo kokain gömt i preparerade resväskor som svensk polis fick upp ögonen för Stefan. Det var det då största beslaget av kokain i Sverige. En drog som på den tiden endast användes av ett litet antal kändisar. Men storleken på beslaget gjorde att Stefan blev internationellt efterlyst av Interpol. Något som påtagligt begränsade hans liv, trots att han levde under en falsk identitet vi den här tiden.

Det här är verklighetsbaserade historien om den ende svensk som arbetat för både Medellínkartellen och Calikartellen, Colombias då mäktigaste kokainimperier. Jag tycker det är kittlande att få en inifrån berättelse av en värld man bara sett i dokumentärer och i TV serien Narcos. Ämnet är också rykande aktuellt med Trumps krig mot narkotikasmuggling kring Venezuela.

Det är svårt att inte dra paralleller till Markus bok El Choco som och handlar om smuggling av kokain från Sydamerika. Men till skillnad från Jonas i den boken åkte aldrig Stefan in i fängelse, i alla fall ingen längre tid, i Colombia. Då Jonas gjorde ett misstag som han djupt ångrade och fick sota för så fortsatte Stefan att smuggla kokain och leva ett kriminellt liv. Det gör att det är lättare att känna sympati för Jonas än för Stefan. Nu tror jag inte att boken är skriven för att vi ska känna just sympati utan för att beskriva ett kriminellt liv. Men samtidigt så handlar litteratur om känslor och visst är det svårt att inte bli arg och irriterad på val som Stefan gör i sitt liv.

Det är Björn Bengtsson som läser den här historien. Jag har inte tänk på hans röst som ”kriminell”, om man nu kan karakterisera en röst så, men hans lite släpiga sätt att läsa den här boken ger den en trovärdighet och djup.

Markus Lutteman är äntligen tillbaka med en biografi. Smugglarens väg är en bok om Stefan Örnings liv som just knarksmugglare. Intressant men lite svårt känna sympati för mannen, om man nu måste det? En fyra i betyg från mig.

Uppläsare: Björn Bengtsson

Betyg:

0

Krigets vägar av Jonas M

Det har gått snart tre år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022, och många av oss minns känslan av chock och vanmakt. Men där andra stannade vid att förfasa sig, valde Jonas M att agera – på riktigt. Han köpte en pickup, målade den militärgrön, packade bilen med förnödenheter och styrde mot Lviv. Väl på plats delade han ut det han tagit med sig och överlämnade pickupen till soldater som behövde den. Det blev starten på över femtio resor längs krigets vägar, till fronten och de områden där hjälpen behövs som mest.

I den här reportageboken får vi följa Jonas M:s färd genom ett Ukraina i krig. Genom hans berättelse öppnas en dörr till vardagen bortom rubrikerna – den närmare verkligheten för både civila och soldater. Vad saknas mest? Hur är livet egentligen när bomberna faller och vardagen ändå måste fortsätta? Vi får se kriget genom Jonas M:s ögon och genom alla de människor han möter längs vägen.

Jonas M skriver under pseudonym, inte för sin egen skull, utan för att fokus ska vara på människorna och livet i Ukraina – inte på honom. Trots det framträder en person med både militär erfarenhet och djup livskunskap. Han är långt ifrån en glad amatör som packar bilen med en gnutta tur och kör mot okända faror; snarare har Jonas de färdigheter och den kyla som krävs – en blandning av Jason Bourne och MacGyver, om man får skoja. Att laga punktering eller köra bil med mörkerglasögon är bara några exempel på färdigheter som har varit ovärderliga.

Berättelsen bjuder på både sorg och hopp. Visst gör det ont att läsa om vänner som går förlorade till kriget, men samtidigt är det nästan rörande att höra om hur människor klipper gräset vid vägkanten, mitt i krigets tumult – ett bevis på livets envetenhet, och Ukrainas enorma storlek. Jag var själv i Kiev 2012 under fotbolls EM. Så det är på samma gator som jag drack öl i plastglas som det idag pågår ett krig.

Boken är tekniskt detaljerad när det gäller vapen och fordon, och militärjargongen. Något jag kan tycka är lite onödig ibalnd, men det vägs upp av möten fulla av värme, klokskap och oväntade insikter. Jag har lyssnat på ganska många böcker om kriget i Ukraina. Då ofta med en politisk vinkel, men vill förstå mer än vad nyheterna rapporterar? Då är det här boken jag kan rekomendera.

Och inläsningen av Lars Winclair höjer helhetsupplevelsen ytterligare. Han ger liv åt både de faktaspäckade delarna och de känslomässiga ögonblicken – på ett sätt som gör att jag både tror på berättelsen och rycks med av den. Vad mer kan man begära?

Pseudonymen Jonas M tar oss med till fronten i Ukraina. Kriget vägar ger oss en realistisk inblick i hur kriget vardag ser ut. Intressant, lärorikt och definitivt lyssningsvärd. Belönas med en trea!

Uppläsare: Lars Winclair

Betyg:

0

Kicktorsken av Alexander Salzberger

Han kom in på scenskolan på första försöket, han har både spelat och satt upp pjäser på Dramaten och i den här världen är han en hyllad inläsare. Men vägen hit är långt från spikrak. Han har vuxit upp med en mamma som är alkolist, judisk styvpappa och en biologisk pappa han inte fick träffa trots att han bara bodde 15 minuter från Alexander under hela hans uppväxt.

Det är inte de bästa förutsättningarna att nå de stora scenerna. Något som gjorde att Alexander utvecklade ett eget beroende. Ett beroende av det mesta som gav kickar. Vi får följa en pojke och en man som gör allt för att passa in, fly bort eller ibland bara vara. Något som kan vara väldigt självdestruktivitet och ledde in i drogernas värld. Saltzberger lyckas förmedla den paradoxala dragningen till drogerna – både förödande och lockande på samma gång. Han är öppen med sina misslyckanden och återfall, vilket gör berättelsen trovärdig och samtidigt hoppfull.

Boken är full av historier. Som är långt ifrån tillrättalagda eller nedtecknade för att ställa författaren i ett gott ljus. Som den om när ett gäng högstadieelever åker hem på lunchen för att titta på porrfilm och det visar sig vara porrversionen av Hamlet. Det är inte den typen av historier vi normalt får höra i självbiografier. Att kunskapen om Hamlet skulle komma till användning senare i livet är en annan historia.

Det här är en både underhållande och djärvt berättelse med lika mycket humor som djup. Sen tycker jag ofta det är svårt, och nästan orättvist att betygsätta en självbiografi.

Alexander Salzberger är en av våra bästa uppläsare om du frågar mig. I den här boken som han har skrivit själv och även spelat som pjäs får han fullt svängrum i inlädningsbåset. Så bara inläsningen är värd hela entrépengen här, fantastiskt.

En uppväxt blev en pjäs som blev en bok. Alexander Saltzberger berättar naket och utlämnade om sin väg genom livet. Kicktorsken beskriver hur svårt det kan vara att passa in. Gripande och ibland våldsamt och en trea i betyg.

Uppläsare: Alexander Salzberger

Betyg:

0

Flickebarn nr 291 av Ninni Schulman

Den hyllade deckarförfattaren Ninni Schulman är på botten. En tung skilsmässa gör att hon går till en terapeut som börjar rota i hennes barndom. Det första reaktionen är att det inte har något med hennes dåliga mående nu att göra. Men efter att beställt hem journalerna från sin tid på sjukhus som liten så börjar hon successivt ändra uppfattning.

Ninni är född med en ryggskada som var nära att kosta henne livet. Så uppvuxen präglades av sjukhusvistelser, ensamhet och utanförskap. Så det kanske låg något i terapeutens frågor om barndomen ändå.

Det här är en väldigt utlämnande självbiografi som tar upp ämnen som de flesta människor sopar under mattan eller gömmer längst inne i garderoben. Ämnen som att känna sig annorlunda, missfall och att inte bli älskad för den man är. Så hur tar man upp alla dessa tunga ämnen för att inte boken ska bli svart och blytung? Ninni använder glimten ögat och språket. Inte för att bagatellisera ämnena utan för att hon och vi lyssnare ska orka vidare. För det är stundtals tungt och då hjälper just den glimten i ögat.

Jag tycker det är svårt att betygsätta biografer. Historien är den den är och jag kan inte ha någon åsikt att det vore bättre om det inte var betjänten som var mördaren eller att prinsen skulle få sin prinsessa på slutet. Det som återstår att tycka om är då hur historien berättas. Jag har redan nämnt glimten i ögat och så tycker jag historien knyts ihop på ett fint sätt vilket gör att man lämnar boken med en fin känsla i magen trots det bitvis tunga innehållet. 

Jag kan inte komma på en bättre uppläsare till den här boken än Lo Kauppi. Hon läser den med sådan inlevelse så man ryser ibland. Så bra.

I Flickebarn nr 291 berättar Ninni Schulman naket och utlämnade om sin uppväxt. Allt med glimten i ögat och utan något tycka-synd-om får vi ta del av med och motgångar, med och utan skidor på fötterna. Snyggt, blir en trea i betyg.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

0

Ebonita Baldeh – Såld, Min väg tillbaka

När den lilla flickan Ebonita var bara sex år blev hon bestulen på sin barndom. Istället för att leka med dockor eller bilar blev och utsatt för sexuella övergrepp och senare också såld till andra män och kvinnor av en nära vän till familjen. Övergrepp som pågick under flera år. Sveket från vuxenvärlden var dubbelt då hennes egna föräldrar blundande för det som skedde och de vuxna i skolan hanterade vetskapens om det på sämsta tänkbara sätt.

När ett barn blir utsatt och sviket som Ebonita blev så får det konsekvenser, framförallt för Ebonita. Mobbing, senare droger och tankar på att avsluta sitt liv. Men efter som hon själv har skrivit boken så vände livet då hon blev gravid med en man som älskade henne. Men med lagen om alltings jävlighet så förlorar hon dottern i magen i åttonde månaden.

Det här är en väldigt jobbig bok att lyssna på. Men som när jag lyssnade på Birgitta Backlunds Blondie så kändes det lättare när man visste att saker och tig, även när allt är som mörkast kommer att vända. Normalt vill jag inte veta hur en historia slutar, men här underlättar det för att orka igenom.

Jag tycker att det är just konsekvenserna av ett övergreppen och sveken är det som genomsyrar den här boken. Det och att det i allt mörker ändå finns en gnutta ljus. Jag är så imponerad över Ebonitas styrka att gå vidare och mod att gå sin egen väg.

När det kommer till att betygsätta den här typen av böcker så tycker jag att det är svårt. Det är lätt att det svåra och viktiga ämnet tar över och skymmer historien som ska berättas. Här tycker jag dock att balansen var bra. Boken är spännande och naturligtvis berörande.

Att Ebonita själv läser tycker jag är ett extra plus. Nej, det är inte lika bra som en ”riktig” uppläsare, men ibland så är det autentiska viktigare är det proffsiga.

Att recensera en så utelämnande bok som Ebonita Baldehs är inte lätt. Såld handlar om något av det mest vidriga handlingar man kan tänka sig och dess konsekvenser. Just därför delar jag ut en ljus och hoppfylld fyra i betyg.

Uppläsare: Ebonita Baldeh

Betyg

0

Chas Newkey-Burden – Tayler Swift – Hela Berättelsen

Att Taylor Swift är vår just nu största och mest lysande stjärna på musik himlen är svårt att argumentera emot. Hennes prisskåp, list och ekonomiska framgångar talar sitt tydliga språk. Lägg till hennes i döden lojala fanskara av Swiftis världen över. I den här boken får vi följa hennes karriär från tonårsidol till megastar, via alla albumen, pojkvänner, med och motgångar.

Den brittiska journalisten har riktat in sig på att skriva den här typen av biografier över välkända artister. På listan hittar vi bl.a. Adel, Paris Hilton, Michael Jackson och Amy Winehouse.

Jag har inget förhållande till Taylor Swift musik. Ja, det är klart att man känner igen vissa av hennes låtar men skulle du be mig räkna upp några skulle jag få problem. Så vi kan börja med att konstatera att jag inte finns med i målgruppen för den här boken. För boken är helt klart skriven för Tayler Swifts fans. Artisten beskrivs som en blandning av grannflickan och gud. För även om författaren lite plikttroget även refererar till minder smickrande recension så kommer de ofta med en ursäkt eller förklaring vad det kan bero på. Det går till och med så långt att författaren försvarar artisten när hon anklagas för textstölder.

Det står En Biografi på bokens framsida. Det som tilltalar mig med en biografi är att man kan få höra historierna bakom redan kända historier eller kanske till och med helt okända historier om huvudpersonen. Gärna från källan själv eller åtminstone från någon närstående. Det saknas helt i den här boken. Det märks tydlig att författaren aldrig varit i närheten av huvudpersonen. Extra tydligt blir det när författaren citerar skvallerkällor med  ”Taylor ska ha skrattat åt allt Jake sa när dom åt glass och frozenyougurt och Taylor valde regnbågsfärgat strössel….”

Nä, jag är som sagt inte målgruppen för den här boken men var ändå nyfiken på att lära mig mer om en av vår tids största artister. Ja, jag har lärt mig mer men samtidig har jag suttit och varit irriterad över denna opartiska och opersonliga hyllning som boken visar upp. Det finns en riska att jag betraktas ännu mer som den gråa medelålders man jag nu är. Men det här var inte bra.

Skådespelaren Alexandra Dahlström gör med den här boken en av sina första inläsningar. Hon gör vad hon kan för att rädda upp boken och hennes. Hennes lite spröda och ibland lite naiva röst passar bra, speciellt för Tayler Swift tidiga år.

Den brittiska journalisten Chas Newkey-Burden har skrivit ”Biografin” Tayler Swift – Hela Berättelsen. Jag vet att jag inte är i målgruppen för den här boken men den är inte bra. En opartiska och opersonliga hyllning kittlar inte mig och jag delar ut en två i betyg.

Uppläsare: Alexandra Dahlström

Betyg:

0

Sofia Rutbäck Eriksson, Sanam Gharaee -Glöm aldrig Tintin

Söndagen den 8 januari 2023 skulle 8-åriga Tintin ha umgänge med sin pappa Alexander. Ett umgänge som varken Tintin eller hans mamma Sanam ville skulle ske. Ett umgänge som slutade med att pappan dödade Tintin.

Boken börja med just den händelsen, en händelse som är det värsta som en förälder kan uppleva och en handling som är den värsta en förälder kan begå. Sen backar vi bandet till när Alexander och Sanam träffades, blev kära och skaffade barn som många i deras ålder gör. Men det här förhållandet skulle inte utvecklas som vanliga förhållanden. För trots att Alexander framstod dom en svärmorsdröm så började fasaden så sakta krackelera. Det började med småsaker och när Tintin föddes växte det till större saker. Alexander vill snart ta en paus i förhållandet och sakta glider Sanam och Alexander isär. Där hade historien kunna slutat.

Vi får ta del av hur Alexander utvecklas till en rättshaverist. Men framförallt får vi lära känna Tintin. Pojken som under åren, trots den psykiska misshandeln han utsätts för, blommar ut till en klok, snäll och omtänksam liten kille.

Det här är en jobbig bok att lyssna på. Det skär i hjärtat när man får höra vad Sanam blir utsatt för, men ännu jobbigare är det när den psykiska misshandeln drabbar Tintin. Den första gången jag grät i boken var när Tintin var tvungen att gå hem den första skoldagen för att hans pappa inte skrivit på papperna till skolan. Det kan uppfattas som en skitsak i allt som de blev utsatta för men det kändes.

Men boken är långt ifrån bara gråt. Jag skrattade rakt ut när han kallade Jimmy Åkesson för pungråtta eller när har resonerade hur barn blev till med sin mamma.

Glöm aldrig Tintin är en fantastisk hemsk och fin bok som får mig att gråta. Mamma Sanam och Sofia Rutbäck Eriksson berättar den sanna historien om pojken som blev mördad av sin pappa och vars mammas nu gör allt för att det inte ska hända någon annan. Jag ger boken en finfin fyra i betyg.

Uppläsare: Philoméne Grandin

1

Dragomir Mrsic – Där jag kommer ifrån

Vi känner honom som skådespelaren som alltid får spela skurk. I Där jag kommer ifrån får vi möta Dragomir ”Gago” Mrsic innan de hyllade filmrollerna.  Som lite flyttade han med sin familj från en liten by i forna Jugoslavien till Stockholmsförorten Fittja. En förort som på den tiden inte var präglad av kriminalitet på samma sätt som idag. Under Gagos uppväxte skedde en förändring och han blev en del av både förorten och tyvärr även kriminaliteten.

Vi får följa honom både i lyckliga ögonblick som hyllad kampsporter och mindre lyckliga ögonblick då han suttit i fängelse efter rekordstora rån.

Jag kan konstarterna att trots att det bara skiljer några år mellan Gago men han har vuxit upp långt från mitt Bullerbyliv. Samtidig är det just det som gör det intressant och spännande. Samman land och samma tid och ändå så olika.

Boken är skriven tillsamman men Theodor Lundgren som har skrivit flera böcker som utspelar sig i förortsmiljö. Nu senast den mycket uppmärksammade Ett ord för blod av Faysa Idle.

I Där jag kommer ifrån får vi lära känna Dragomir Mrsics goda och lite mindre goda sidor. Vi får följa den lilla pojken från Jugoslavien till firad skådespelare och jag delar ut en trea i betyg.

Uppläsare: Dragomir Mrsic

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑