Tara Westover – Allt jag fått lära mig

Antalet personer som lever, eller vill leva, utanför samhället är inte så många. Det kan ha många olika orsaker som miljömedvetenhet, politiska eller religösa. I den här berättelsen är nog orsaken att familjen Westover vill leva utanför samhället en blandning av de två sistnämnda. De är mormoner och är väldigt skeptiska mot regeringen och allt dom står för. Dit hör skola och sjukvård. Så Tara har tex inget födelsebevis, hon vet inte när hon är född. Men så länge hon bor på gården i Idaho i Texas är det in icke fråga. Det räcker gott att veta att men har födelsedag någon gång i slutet på september. Men när Tara sakta men säkert börjar ta sig ut i världen är det lite mer knepigt. Det här är en helt fantastiskt, otrolig, skrämmande historia om Taras resa. Det kanske skulle vara enkelt att måla upp ett diktatoriskt styrt mormonskt hem, skylla allt ont på uppväxten och hjälten kommer ut på andra sida och slutet gott allting gott. Men då det här är en berättelse från och om livet så är det betydligt mer komplicerat. Vi får följa pappans psykiska sjukdom, lojaliteten till familjen och kampen till sin egen uppfattning om sig själv. Just att författaren inte fokuserar det religionen tycker jag är bra, då jag inte tror det är det stora ”problemet” i det här fallet. Det här är en välskriven berättelse om en otrolig resa.

I Allt jag fått lära mig berättar Tara Westover om sin helt fantastiska resan från gården i Idaho och ut i världen. Hon får en fyra för sin historia som visar att verkligheten överträffar dikten.

Uppläsare: Katharina Cohen

Betyg:

Betyg 4

Hether Morris – Tatueraren i Auschwitz

Jag lyssnar många på deckare och romaner, vecka in och vecka in. Så ibland bryts den raden med böcker som sticker ut och bryter och bryter rytmen. Tatueraren i Auschwitz är definitivt en sådan bok. Det nazisterna gjorde med sina koncentrationsläger är nog det mest hemska som mänskligheten gjort. Ja, vi har sett folkmord i före detta Jugoslavien och Rwanda. Men den stora skillnaden är nazisternas systematiska dödande. Just den systematiken står i centrum i den här boken. Vi får följa Lale, mannen som tatuerade in de så avskyvärda siffrorna på lägerfångarnas armar. Efter en tid träffar och förälskar sig vår huvudperson Gita. En ung kvinna som han gör allt för. Vi som kan vår historia vet ju hur kriget slutade men för de som levde i Auschwitz var varje dag en utmaning. Boken är en bergochdalbana i känslor där jag funderar om goda handlingar håller människor vid liv under dom här förhållandena. Jag blev väldigt berörd av den här boken.

Hether Morris får en fyra för sin väldigt vacker kärlekshistoria, Tatueraren i Auschwitz, som utspelar sig på helvetet på jorden.

Uppläsare: Viktoria Flodström

Betyg:

Anna Kindberg Batra – Inifrån

Anna Kinberg Batra börjar den här boken med att pointera att det här inte är en självbiografi, vilket är alldeles riktigt. Det här är en bok om dom ca 2,5 år som hon var partiledare för Moderaterna. Visst blir det några tillbakablickar för att få ett sammanhang men inga långa passager från barndomen, vilket är skönt.

Vi får följa händelseförloppet inifrån, precis som bokens titel lovar. Visst finns hon utelämnat händelser och personer för att inte skada dem, men hon är ändå förvånansvärt öppen i sin kritik. Att Moderaterna i Stockholm där hon själv varit verksam var drivande i hennes avgång svider lyser igenom. Men det långt ifrån en bitter Kindberg Batra som berättar sin historia. Det är en saklig och reflekterande historia. För visst fanns det en rad händelser som påverkade vårt samhälle under den tiden hon var partiledare som flyktingkrisen, Berxit, Trump mm. Att sen en moderat fd finansminister hade det dåliga omdömet att bokstavligen dra ner byxorna när det stormade som värst gjorde ju inte saken lättare.
Hon har ju alltid framstått som en allt för stel och lite tråkig person trots att alla säger att hon är så mycket roligare privat. I den här boken berättar hon varför hon medvetet inte släppte loss så mycket samtidigt som man då och då skymtar den där lite roligare privatpersonen.
Jag blev berörd av den här boken, både för att jag lider att hon inte nådde sitt mål att bli Sveriges första kvinnliga stadsminister och av insikten vilket tungt jobb det är att vara en partiledare i dagens Sverige. Som jag alltid tycker så är det bra när författaren själv läser in sen egen bok. Extra bra blir det när historien handlar om författaren själv. I slutet av boken klipper hon in sitt tal som hon håller när hon meddelar sin avgång, det är ett riktigt bra uppbyggt tal som framförs med riktig inlevelse. Anna Kindberg Batra får en fyra för sin ärliga, roliga och insiktsfulla beskrivning av sina år som partiledare.

Uppläsare: Anna Kindberg Batra

Betyg:

img_0862-73

Dag Öhrlund – Hollywood, Hollywood – Mitt liv i USA

Dag Öhrlund är en av mina favoritförfattare vad det gäller deckare. Det med serierna om Silfverbielke/Colt och Truut. Ut över dessa han skriver ett antal böcker om brott. Så den här skiljer sig en hel del från dessa, men ändå inte. För det är en skrämmande bok, en bok om hur det är att bo i USA. Det här är en samling av historier som han upplevt när han jobbade som utrikeskorrespondent i Los Angeles i slutet av 80-talet. Jag har aldrig bott i USA och efter den här boken är jag inte ett dugg sugen på det. För även om det hör är ett antal år sen men vet inte om det blivit så mycket bättre. När Öhrlund berättar hur svårt det är att teckna en bil eller hemförsäkring, hur mycket kostar att gå till doktorn utan en sjukförsäkring och hur advokater jobbar får jag kalla kårar på ryggen. Vi må ha ett högt skattetryck och en massa andra problem i Sverige men jag känner inte för att byts, även om solen skiner och det är varmt och skönt i Kalifornien. Men boken innehåller också en hel del roliga och dråpliga historier. Ett minus för att det är ca 30 år sen de utspelade sig men ett plus för att författaren läser boken själv.

Uppläsare: Dag Öhrlund

Betyg:

Leif GW Persson – Professor Wille Vingmutter, mästerdetektiv

Leif GW Persson är en av Sveriges mest populära personer. När det gjordes en undersökning över vem svensken helst skulle vilja sitta bredvid på en flygresa kom GW på första plats, före Zlatan. Det är en företeelse jag tycker säger mycket om hur ängsliga svenskar är, vi satsar gärna på en ”säker häst”. Detta bygger vi naturligtvis på att GW framstår som väldigt intelligent och till råga på allt vågar säga det. I den här boken beskriver han själv denna intelligens Genom att berätta om sitt arbetsliv. Jag tror inte många andra skulle kunna komma undan med det ”skrytet”. Men eftersom man hör GWs stönande och stånkande röst, trots att det är Magnus Roosman som läser, funkar det. Jag dom gillar nutidshistoria får verkligen min beskärda del. GW är ju i händelsernas centrum i många av svensk politiks stora händelser från 70-talet och framåt. Men nu kommer det stora men med den här boken. På grund av han beskriver att det jobbar med blir det relativt mycket och komplex statistik under långa avsnitt. Det kräver en hel del av oss som lyssnar. Enligt den gängse mallen för en biografi så ska man vara lite personlig. GW försöker vara det genom att berätta om sina tre äktenskap, sitt alkoholmissbruk och gånger när han känt sig kränkt men det känns inte riktigt på riktigt. På slutet av boken går han igenom ett antal av Sveriges mest kända olösta mord som han gått igenom under sina år. Det är intressant att få detaljer och synpunkter på dessa. Tyvärr är dessa precis dom fall han tagit upp i sin TV4 serie GWs mord det senaste året. Så känslan är att han återanvänder ”gammal skåpmat” för att fylla ut boken. Sammanfattningsvis skulle jag rekommendera hans första biografi Gustavs grabb eller vilken som helst av hans deckare före den här boken.

Uppläsare: Magnus Roosman

Betyg:

Helen Stommel Olsson – Gangsterprinsessan

Oj, det här är en skrämmande, intressant, vidrig, rolig, gripande och hemsk historia om vidriga, kärleksfulla, roliga, ansvarslösa, kalla, tokiga och modiga människor. Vi får följa Sara som växer upp under vidriga förhållande i Göteborg. Hennes föräldrar super och knarkar, hennes pappa slår henne och i skolan blir hon mobbad. Att steget in i missbruk och kriminalitet inte är så stort för henne är inte så konstigt. Boken innehåller ruskiga historier om t.ex. när hon blir utkastad ur en bil av sin fasters man i Finland. Det tog henne 4 timmar att ta sig hem, då var hon 7-8 år. Men den starkaste historien är nog den när hon introducerades för amfetamin för första gången. Det var hennes egen mamma som ”matade” henne med en sked. Den efterföljande beskrivningen över hur underbart allt blev med drogerna i kroppen är lika intressant som skrämmande. Hur hon med amfetamin i kroppen började älska allt och alla och inte minst sig själv. Att det kom baksidor som att hon tappade halva sin vikt på sex månader, blev av med vårdnaden gör dina två barn bekom henne inte under det värsta rusen. Man lyssnar på boken med en stor klump i magen. Uppväxten är hemsk och man vet ju att det inte kommer att bli bättre. Att den kriminella världen är hård och kall är inget nytt, men att få se den ur en kvinnas perspektiv är intressant. Ja hon blir utnyttjad på de mest hemska sätt men hon är ändå inte bara ett offer. Sommel Olsson berättar den här historien på ett mycket trovärdigt sätt. Ibland kan man nästan känna stanken av en nerpissade lägenhet. Boken får en fyra men är väldigt nära en femma.

Uppläsare: Lo Kauppi

Betyg:

Hans Rosling – Hur jag lärde mig förstå världen

Det är inte ofta som jag börjar gråta av en bok. Det kan kanske bero på vilka böcker jag brukar lyssna på men när Hans Rodling beskriver när han upptäcker vad riktig fattigdom innebär rinner tårarna. Det finns inte många människor som har den godhetsauran som Hans hade, de jag kommer på är Mandela och Gandi. Det här är en bok som handlar om hur han blev den han blev den han blev. Men till skillnad från många andra självbiografier har han han hoppat över, eller förkortat, delarna av hans uppväxt och istället fokuserat på de insatserna som fått hans ögon att öppnas.

Det är imponerande med forskare som med sitt skarpa intellekt kommer fram till revolutionerande upptäckter. Men det är ännu mer imponerande när samma forskare ser till att upptäckten kommer till användning och räddar liv. Det är så imponerande att Hans sen viger sitt liv till att få de som bestämmer i världen och oss andra att förstå. Jag har haft möjligheten att se honom föreläsa 2012 när han blev invald i Kungliga Vetenskapsakademin, det var fantastiskt. Det här är en av de böckerna som man bör läsa tycker jag.

Uppläsare: Andreas T Olsson

Betyg:

Jan Mosander – Bland spioner, komunister och vapenhandlare. Del 1-4

För mig som är uppväxt med radionyheter så är Jan Mosanders karaktäristiska finlandssvenska som ett soundtrack. Man har hört hans röst när han rapporterat från världens alla hörn. I den här bokserien bjuder han på en massa möten, händelser och vad som hände bakom kulisserna till många av våra nutidshistoriska händelser. De flesta i egenskap dom journalist men några få, som tex grundstötningen av Costa Concordia, som privatperson. Precis som boktiteln skvallrar om så ägnas stora delar av boken om Stig Bergling, Östeuropa och Boforsaffären. Men det är så mycket mer. Jag kommer inte ihåg alla händelser som tas upp men många av historierna är verkligen fängslande. Han ska ha en fjäder i hatten att ha hållit sig till sitt arbete och hållit ner berättelser från uppväxten. Ett extra plus att han läser själv, fattas bara.

Uppläsare: författaren själv

Betyg:

Stefan Schwarz – De kallade mig gud

Jag har läst ganska många fotbollsböcker. Dom är upplagda på ungefär samma sätt, ungdomsåren, karriären kryddat med minnen man dom supporter sett från läktaren och lite privatliv. Den här fotbollsboken följer den mallen till punkt och pricka. Ändå gillar jag den. Nej det här är inget litterärt mästerverk. Det är ibland svårt att skilja på bok och person när det gäller en biografi men i det här fallet är det personen man älskar. Stefan Schwarz har alltid symboliserat kämparglöd, lagkänsla och en som aldrig ger sig för mig. Det visar den klassiska historien att han spelar en halv halvlek med brutet ben och när han väl byter är det inte för att det gör ont utan för att han inte kan ge allt för laget. Som han själv säger, jag är inte på planen för att känna efter, jag är där för att ge allt för laget.

Stefan delar frikostigt med sig av historier från sin händelserika karriär. Han har spelat i 6 ligor på högsta nivån men det är bronset i VM 94 som är höjdpunkten. Straffdramatiken mot Rumänien fick han se från spelargången efter att ha blivit utvisad i förlängningen. Även då visade han sin storhet, inget tjafs med domaren, snabbt av så att laget kunde jaga vidare. Flera av matcherna han berättar om har jag sett från läktaren och ännu fler från tv soffan. Men det som berörde mig djupast var när han berättade om sin son som har en form av autism, något jag också har erfarenhet av. Samtalet då han ska berätta för sonen att han inte plastar i det lokala basketlaget är hjärtskärande.

För en fotbolls- och boknörd som är uppväxt med VM 94 är boken ett måste. Det är också befriande med en svensk fotbollsbok där Zlatan inte nämns med så mycket som ett kommatecken.

Uppläsare: Magnus Schmitz

Betyg:

Bok nr 1040

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑