Arne Dahl – Inland


Jag har följt och gillat Arne Dahl sen Misterioso. Böckerna om A-gruppen var nyskapande. Med Utmarker släppte ha Kerstin Holm och Paul Hjelm, och den var riktigt bra. Så när jag började med den här boken var mina förväntningar väldigt högt uppskruvade. Tyvärr måste jag säga att dom inte riktigt infriades. Jag har suttit och funderat varför. Jag kom aldrig riktigt in i boken. Tyckte att historien var lite för komplicerad. Det är kanske jag som är lite trög men, nej jag tyckte det var svårt att hålla ihop det hela. Jo, den är spännande och allt som en deckare ska ha men…

Uppläsare: Niklas Engdahl

Betyg


Bok nr: 990

https://www.storytel.se//books/76130-Inland?appRedirect=true

Jo Nesbø – Törst

Nesbø är en av de bästa deckareförfattarna i Norden, om inte den bästa. Nu har han kommit över den magiska gränsen tio böcker i serien om Harry Hole. Det normala är att det börjar gå på tomgång då. Men tomgång är inte ett ord som kommer upp i huvudet när man lyssnar på den boken. Trots att den är över 21 timmar. Boken är som en rysk docka. När man tror att man hittat lösningen upptäcker man en docka till. Så håller det på fram till sista meningen. Ett beprövat grepp är att låta huvudpersonens närmaste utsättas för faror och dramatiska händelser, allt för att göra karaktärerna mer mänskliga. Något Nesbø också använder. Men till skillnad från flera av hans kollegor i branschen blir det bara en bihistoria, det är fortfarande deckarhistorien som är huvudhistorien. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör Hole böckerna så spännande, men att dom är välskrivna och innehåller minst ett hämskt mord/tortyr redskap kan vara två anledningar.

Jonas Malmsjö gör en riktigt bra uppläsning med sin lugna och nästan lite släpiga röst som passar väldigt bra till Hole och hans lite lite gråmulna värld.

Uppläsare: Jonas Malmsjö 

Betyg:


Boknr: 986

https://www.storytel.se//books/84992-Toerst?appRedirect=true

Unni Lindell – Brudkistan

Det här är 10:e boken om Cato Isaksen och det kanske inte är den bästa i serien. Men det brukar ju vara svårt att hålla samma höga kvalité i en serie på 10 böcker. En sak som fortfarande gör mig förvånad ibland är att konceptet medelålders-frånskild-polis forfarande håller, oavsett om han heter Wallander, Beck eller Isaksen. Jag tror att ska man lyckas att skriva med den stereotypa mallen utan att bli ointressant måste man vara riktigt bra. Annars faller det platt. Lindells karaktär Cato Isaksen och de runt honom är bra. Men det som gör den här boken lite sämre än de andra i serien tycker jag är att historien är lite rörig. Det är svårt att hålla isär alla inblandade. Men kommer det en elfte bok i serien kommer den garanterat hamna i min framtida lyssnarlista.

Uppläsare: Magnus Roosmann 

Betyg:


Bok nr: 985

https://www.storytel.se//books/92908-Brudkistan?appRedirect=true

Kristina Ohlsson – Syndafloder 

Efter de två fantastiska böckerna i Lotus blues  serien och den lite konstiga Sjuka själar är Kristina Ohlsson tillbaka med en bok i Fredrika Bergman serien. Det känns nästan som att komma hem efter en längre resa. Borta bra, men hemma bäst. I den här boken får utrednings paret Recht/Bergman ta sig an ett kidnappningsdrama och en mordserie där de misstänkta finns både bland kollegor och på det privata planet. Det är en pusseldeckare med många lösa trådar inledningsvis men som sakta men säkert flätas samman.  Det är en konst att så många offer hålla historien trovärdig, men det löser Ohssons galant. Hennes sätt att med små korta tidshopp där man får veta att saker ska ske men inte av vem gör att man aldrig slappnar av. Den här boken håller samma höga klass som man vant sig med när Kristina Ohlsson skriver deckare.

Uppläsare: Mirja Turnstedt

Betyg:


Bok nr: 983

https://www.storytel.se//books/84807-Syndafloder?appRedirect=true

Jorn Lier Horst – Nattmannen

Min nya favoritförfattare från Norge har kommit med en ny bok. Jag tycker det är intressant att fundera på vad som gör att man tycker om en bok. I det här fallet kan det vara så att Lier Horst ger oss läsare det bästa av två väl beprövade koncept. Först den intelligenta nedtonade polisen. Komisarie Wisting kanske inte är så nedsupen som många av hans företrädare  men annars många likheter. För det andra har han lyckats få med en Annika Bengtzon också i form av Wistings dotter Line. Med den uppsättningen med huvudpersonerna får vi följa en spännande historia som har sitt centrum i Larvik men som har sina förgreningar till Göteborg och Afghanistan. Det är inte Lier Horst bästa bok men riktigt bra.

Uppläsare: Mathias Linderoth

Betyg:


Bok nr: 980

https://www.storytel.se//books/87646-Nattmannen?appRedirect=true

Dag Öhrlund – Tryggare kan ingen vara

Ibland kan det vara svårt att sätta fingret på varför man tycker om något eller någon. Vad det gäller den här boken är nog svaret att den är spännande och har en bra grundstory. Vad det gäller Evert Truut är det lite svårare. Evert är ju ett gångbart namn i svenska deckare, tänker då på Bäckström och Grens. Det gör att det är lätt att den här väldigt vanliga komisarien lätt försvinner i mängden. Men det är synd, för det är en man med stort hjärta men ändå med en massa fel och brister. Det är kanske det som gör honom så verklig. Att av kärlek till en son och ett barnbarn kunna totalt byta sina omoderna åsikter/fördomar är en av de saker som gör Truut till en människa att tycka om. Det här är en uymärkt avslutning på ett fantastiskt bokår 2016. När jag räknar efter i min lista har jag hunnit med 93 böcker i år. Och tittar jag tillbaka måste jag nog utse Malin Persson Gilitos Störst av allt till den bästa, mycket för att den var så nyskapande. Men jag kan också konstatera att Dag Öhlund har släppt två böcker i år och båda har jag gett högsta betyg.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:


Bok nr 966
https://www.storytel.se//books/77854-Tryggare-kan-ingen-vara?appRedirect=true

Anders Jallai – Mördarkomandot

Jallai lyckas med något som inte så många klarar, att väva in en fiktiv person i verkliga händelser. Det här är den sjunde boken om Anton Modin och i den här har han lyckats mycket bra med det. Tidigare har det varit Palmemordet, Estonia och u-båts kränkningar. För mig som gillar nutidshistoria och deckare är det här en riktigt bra kombination. För att det här ska bli trovärdigt måste man använda riktiga namn på de inblandade personerna och hålla sig så nära grundstoryn, vilket Jallai gör. Det underlättar också om historien inte är allt för omskriven den senaste tiden, som historien om Cats Falk. I den här boken får vi möta den 19-åriga Anton Modin vilket gör att vi som följt honom i de tidigare böckerna vet en hel del om vad som kommer att hända se, speciellt med förhållandet till bl.a. Loklint. När en författare är inne på sin sjunde eller åttonde bok i en serie brukar de börja bli lite sämre, lite mer ointressant eller lite mer på släntrian men Jallai har inte gått i den fällan. Jag väntar redan på den åttonde boken.

Uppläsare:Reine Brynolfsson

Betyg:

https://www.storytel.se//books/77496-Mordarkommandot?appRedirect=true

David Baldacci – De bortglömda


Det här den andra boken om John Puller, en militärpolis som löser brott utanför tjänsten. Känns upplägget igen? Lee Childs Jack Reacher, precis. Nu är det svårt att jämföra en bok med en serie på över 20 böcker om Reacher. Men i kategorin deckare-om-amerikanska-militärpolisen leder nog Reacher över Puller. Jag är svag för deckarhjältar som kan dra intelligenta och ibland överintelligenta slutsatser utifrån fakta. Men då gäller det att en amatör som jag inte får tvivla på slutledningsförmågan. I den här boken drar Puller vid ett tillfälle slutsaten att en bil har körts 460 kilometer under en månad. Det ger då 16 km om dagen. Så börjar han leta efter en plats 8 km bort. Smart. Om personen kört samma sträcka varje dag. Om personen bara åkt varannan dag skulle sträckan vara den dubbla. Det är sådana små detaljer som kan få mig att tvivla på en hjälte och som gör att boken inte får högsta betyg. Men det här är en spännande och välskriven bok av mannen som skrivit böckerna om Kamelklubben, vilket är en kvalitetsstämpel om något.

Uppläsare: Mats Eklund

Betyg:

https://www.storytel.se//books/67540-De-bortglomda?appRedirect=true

Stephen King – Sista vakten

Det här tredje boken om Mercedesmördaren och polisen som jagar honom. Jag var glatt överraskad när skräckbokens mästare skrev en deckare som var den första boken i den här serien. Den andra var lite seg i början men tog sig och var riktigt spännande på konserten på sluter. Så mina förväntningar på den här boken var höga. Men den levde inte riktigt upp till dom. Trots att jag kände till huvudpersonerna från de tidigare böckerna var det många att hålla ordning på i början. Det blev inte bättre när det började smyga sig in hokus-pokus och en hel del övernaturligt. Jag tror inte det kommer fler böcker i den här serien, och det är nog lika bra.

Uppläsare: Johan Svensson 

Betyg:


Bok nr 961

https://www.storytel.se//books/56044-Sista-vakten?appRedirect=true

Varg Gyllander – Det som vilar på botten


Varg Gyllander skriver spännande romaner med många detaljer vad det gäller polisens forensiker. Det kanske inte är så konstigt då han jobbar som presschef vid polisen i Stockholms län. En annan intressant detalj med hans böcker är att dom inte innehåller en enda namngiven geografisk plats.

Åter till boken som utspelar sig till stor del på ett kryssningsfartyg. Storyn är hyfsad men suger inte tag i mig som man hoppas att den här typen av böcker ska göra. Trovärdigheten i detaljerna räcker inte för att få boken att lyfta.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:


Bok nr: 960
https://www.storytel.se//books/1932-Det-som-vilar-pa-botten?appRedirect=true

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑