Efter tre väldigt råa och tuffa böcker om polisen Amanda är Anna Karolina tillbaka med en fristående bok. Det är en lite annorlunda deckare något jag gillar. Det mest annorlunda är gärningsmännen, tre kvinnor. En som äger en fallskärmsklubb, en som äger en tatueringsstudio och en läkare. Bara den kombon är annorlunda. Lägg sen till en polis som vill men har lite svårt att få till det med kvinnor, kanske inte så ovanligt för manliga poliser med inte den vanliga deckarkaraktären. Historien har sina trovärdighetsbrister ibland men det annorlunda greppet i den här boken väger upp dem. Moa Gammel gör en bra uppläsning, här hade det inte passat med en manlig uppläsare.
I den här boken ger sig Dan Brown i kast med livets två största frågor. Vart kommer vi ifrån? Vart är vi på väg? Det gör han genom Robert Langdons fd student framtidsforskaren Edmond Kirsch. Sin vana trogen måste Brown få med en vacker kvinna i historien, i den här boken är det museichefen och den blivande spanska drottningen Ambra Vidal. Men bokens mest fascinerande karaktär är varken den vackra museichefen, forskaren eller professorn. Det är Winston, en dator som med hjälp an artificiell intelligens och kognitivt lärande hjälper till att lösa fallet. Att skriva in ny teknik i en roman är vanskligt, speciellt när utveckligen går så fort så att det som är science fiction idag är verklighet imorgon. Men Brown har verkligen försökt blicka in i framtiden med att ta med Watson, jag menade Wilson. Boken börjar med att Langdon är inbjuden till Guggenheimmuseet i Bilbao för att bevittna när Kirsch presenterar svaret på dom två frågorna. Efter den inledningen vill jag sätta mig på ett plan till Bilbao direkt. Precis som jag ville åka till Paris efter DaVinci koden och till Rom efter Änglar och Demoner. Det är en av Browns största förmågor som författare att få läsaren att vilja besöka platserna han beskriver.
Det här är långt från Browns bästa böcker i Langdon serien, men den är spännande med flera tvärvändningar i historien. Den har alla vanliga Brown ingredienser som forskning, symboler, den onda kyrkan, fantastiska byggnader och en massa spänning. Så visst är den värd sina 19 timmars lyssning.
Malin Fors är tillbaka i Linköping igen efter sin utflykt till Bangkok. I början av boken skildra ett sexuellt övergrepp av en ung flicka som gör att hon drivs till självmord. Med tanke på den pågående #metoo kampanjen känns det som Kallentoft ligger helt rätt i tiden. Men det är bara upprinnelsen till en mycket spännande mördarjakt. Det här är en tät och spännande deckare. Men det jag tycker är mest intressant i Kallentofts böcker är Malin Fors ständiga kamp mot alkoholen. Att trots att hon varit nykter en tid så finns suget aldrig långt bort. En av höjdpunkterna i boken är när hennes ex ringer och hennes råa bitterhet lyser igenom. En fantastisk scen.
Det här den elfte boken i Malin Fors serien och det är inte många svenska deckarserier som håller den här höga nivån efter att ha passerat tio böcker. Jag ser redan fram emot bok tolv i serien.
Det här är en bok som sticker ut, på ett fint och lågmält sätt. Den är skrivet på att sätt där man från början får reda på att något hemskt har hänt, men inte vad det är. Den genomhumanistiska poliskommissarien Konrad Sejer guidar oss genom förhören varvat med tillbakablickar på den tilltalades liv.
Tyvärr blir boken lite seg innan sanningen börjar rullas upp. Men i sin helhet har boken sin behållning. Det här är den 13 boken i Sejerserien och det var 14 år sen jag läste den första. Kvalitén på böckerna har skiftat men det är intressant hur Sejer har mognat och vuxit ut till den goda och lyssnande polis han är idag. Torsten Wahlund förstärker den denna känsla med sin trygga lugna röst. I den här boken gör han även huvudpersonen Viskarens röst kanon.
Hela boksverige går banans, femte Millennium boken är ute. David Lagercrantz är med i alla morgonsoffor och radioprogram. Men jag är inte riktigt sååå imponerad. Missförstå mig rätt. Jo det är en spännande bok, jo Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist är med, jo det finns ett samhällsengagemang. Men den är inte riktigt så bra som all uppmärksamhet den har fått.
Jag tycker det tog nästan halva boken innan man kom in i den men sen blev den bättre. Boken har ett antal parallella historier som jag inte riktigt knyts ihop.
Det är svårt att recensera den här boken, för jag tycker det är ointressant att jämföra den med Stieg Larssons böcker. För mig måste böcker stå för sig själv. Men den kommer inte upp i samma klass som Lagercrantz förra Millennium bok. Men en fyra tycker jag nog den är värd.
Att höra Tomas Bolme läsa en Peter Robinson deckare känns lite som att ta på sig ett par väl ingångna tofflor. Allan Banks och hans kollegor uppe i nordöstra England känns som gamla vänner. Den här boken börjar med en massaker på ett bröllop. Bruden en före detta fotomodell och brudgummen militär. Det går relativt fort att ringa in skytten…..men. Det är detta men som boken bygger på. Som vanligt får man följa med i Banks liv. En reflektion jag gjorde var skillnaden mellan svensk och engelsk inställning till alkohol och bilkörande. Det skulle vara helt uteslutet att skildra att en svensk polis skulle kunna dricka två och sen sätta sig bakom ratten och köra hem.
Det här är en spännande deckare i engelsk lantlig miljö. Det utan att få känslan av Morden i Midsomer. Så har du följt Allan Banks är boken ett måste och har du inte gjort det är det hög tid att börja.
Att hitta nya infallsvinklar till deckare och thrillers är inte så lätt, men Åsa Schwarz har hittat en. Om det finns just sju nyckelbärare som skyddar internets rootkatalog vet jag inte och bryr jag mig inte så mycket om heller. Det här är en roman där författaren får brodera ut och hitta på. Men att andra scenarion i boken är möjliga tror jag däremot. Det gör att den här boken kan fungera som ett inlägg i den aktuella debatten om datasäkerhet. Vad skulle hända om illasinnade krafter i eller utanför vårt samhälle skulle kunna ta kontroll över internet. Vi ser idag hur terrorister kapar flygplan och lastbilar och dödar oskyldiga människor, tänk om dom börjar ge sig på infrastrukturen i vårt moderna samhälle, burr vilken hemsk tanke.
Storyn om dom sju nyckelbärarna, invignings riter och vetenskap går lite i Dan Brown stil. Tyvärr tycker jag boken ibland är lite rörig när den hoppar mellan geografiska platser och samtidigt hoppar i tiden. Men det vägs upp av att den är spännande. Trovärdighet är viktigt för att den här typen av böcker ska fungera. Börjar man tvivla är det svårt att fortsätta tycker jag. Men det sker inte i den här boken. Kan hjälpa att veta att Åsa jobbar som säkerhetsexpert på ett IT konsult bolag.
Mons och Markus har kommit fram till den fjärde delen i Herkules serien. Jag har tyckt att serien har varit lite svårt att få grepp om fram tills nu. Men nu tycker jag dom börjar få fason på den. Det här är en snabb och spännande roman med många bottnar. Jack Herry och hans kollegor sätts på stora prov.
Hela boken utspelar sig under ett dygn i den fiktiva Stockholms förorten Stallhagen. Genom att ta upp aktuella politiska händelser, i det här fallet kravallerna i Husby, börjar Kallentoft/Lutteman likna Rosenlund/Hellström. I min bok är det ett mycket bra betyg. Till just Rosenlund/Hellströms Två soldater finns det många liknelser/kopplingar så som den fiktiva förorten och beskrivningar av unga kriminella. Det här är den bästa boken i serien hittills då man vågar blanda politiska händelser med action på ett intressant och trovärdigt sätt.
Jens Lapidus är inne på tredje delen i serien om advokaten Emelie och kåkfarare Teddy. Till skillnad från andra bokserier så är huvudpersonen/personerna inte så tydliga i den här serien. Men just det är ju typiskt Jens Lapidus, det att inte följa normer hur man ska göra. Och det blir det som gör hans böcker intressanta och relevanta.
Det tog ett par timmar att komma in i boken, många personer med många och invecklade relationer. Men när det börjar klarna är man somvanligt fast och slutuppgörelsen är riktigt bra. En annan sak är att både förortskids och toppchefer kan göra fel, bete sig illa men lika gärna göra gott. Det är handlingarna som avgör.
Christopher Silfverbielke måste hämta sig från ett i hans värld besvärligt läge. Något han löser med sin charm. Efter en tredjedel av boken hade jag räknat att han mördat 5 st, våldtagit 3 st och själv blivit våldtagen. Även om det är Silfverbielkes signum så tycker nog att det börjar bli lite för mycket av det goda(onda). Ja han kommer natuligtvis undan med det, rent polisiärt men det börjar bli lite tjatigt att läsa om. Med tanke på hur boken slutar så kommer det ju fler böcker i serien, men jag har inte samma sug efter dom som tidigare. Men en sak är ändå säker, ingen annan än Stefan Sauk kan läsa en Silvferbielke bok.
Det här är min tusende bok jag lyssnar på och att det just blev en Silfverbielke bok var nog bara en slump, men den första boken i serien, En nästan vanlig man, är forfarande en av de bästa böcker jag lyssnat på. Jag kommer inom kort att komma med en sammanfattning av mina första 1000 böcker på min blogg.
