Som bokens titel har Brobyggareserien kommit fram till slutet på 60-talet. Av titeln kan man också förstå att denna sjunde del i serien handlar en hel del om vänsterpolitik. Och ja, den handlar nästan uteslutande om just vänsterpolitik. Ett ämne som författaren verkligen brinner för, vilket märks.
Om ingenjörskonsten står i centrum i de första böckerna så juridiken lite oväntat i centrum i den här boken. Han lyckas både få in invasionen i Prag, OS i Mexico City, det stora Neurosedynmålet och naturligtvis alla protesterna mot Vietnamkriget. Sin vana trogen lyckas han smyga in karaktärer från andra serier, i slutet av boken dyker Erik Ponti upp.
Ja, visst kan det bli väldigt mycket politik i den här boken, och jag kanske inte håller med i sakfrågorna man diskuterar men det är underhållande och skrivit men en stor nypa självdistans. Den här hör till en av de bästa böckerna i serien, så har du läst de andra böckerna så är den här ett måste.
Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det.
Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.
Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, ”Miamas”, och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende.
Som ett sista äventyr ger hon då Elsa en serie brev, där mormor ber sina grannar om ursäkt. De leder Elsa till en trappuppgång fylld av militanta bostadsrättsivrare, fanatiska kaffedrickare, kamphundar, monster, fyllon och helt vanliga kärringar. Men de blir också upptakten på en historia där ett barn försöker lära sig acceptera att alla man älskar ska dö, och där hon bit för bit får veta sanningen om både kungariket Miamas och sin mormor.
Min kommentar: Det finns många paralleller mellan Fredrik Backman och Jonas Jonasson. I en deckarfierad värld är det två författare som med sina mustiga karaktärer och sitt kluriga språk gått rakt in i svenska folkets hjärtan. När dom nu samtidigt kommer med sina uppföljare är jämförelsen ofrånkomlig. Jag ÄLSKADE Ove, jag kan komma på mig själv att tänka hur Ove skulle lösa en viss situation i vardagen. Så jag vet inte om han kanske står i vägen lite för Elsa och mormor. Det här är en betydligt mörkare historia än Ove. Det är också en mer komplicerad historia. Jag kanske är lite korkad men jag har svårt med invecklade fantasi historier som Sagan om ringen och Harry Potter. I den här boken känns som att Backman försöker krångla till det lite för mycket för min smak. Jag tycker Jonasson lyckades bättre med uppföljaren än Backman.
Hon började arbeta som femåring, blev föräldralös vid tio, överkörd vid femton. Ingenting tydde på annat än att hon skulle leva ett tag i sitt skjul i Sydafrikas största kåkstad och sedan dö, saknad av ingen. Om hon nu inte varit den hon var, men det var hon ju. Nombeko Mayeki var analfabeten som kunde räkna. Ödet tillsammans med hennes talang för henne bort från Soweto, till internationell storpolitik, till andra sidan jordklotet, till två identiskt lika och väldigt olika bröder. Under resan lyckas hon reta upp världens mest fruktade säkerhetstjänst innan hon en dag finner sig själv instängd i skåpet till en potatisbil. Där och då är världen som världen känner den hotad.
Min kommentar: Allan har bytts mot Nombeko, men annars känner man igen sig. Jonassons kluriga och igenkännande språk finns där. Nombeko skriver brev till Jimmy Carter, blir bekant med Kinas blivande ledare och träffar/hjälper kungen och Fredrik Reinfelt vilket är helt i linje med Allan i Hundraåringen. Det är säkert ett omöjligt uppdrag att följa upp en sådan dundersuccé som Hundraåringen men jag tycker att Jonasson spänt bågen och även om hans pil inte når himlen den här gången sån når han betydligt högre än trädtopparna. Det är inte illa. Så måste man ge Björn Granath en extra guldstjärna. Det som gör Jonassons böcker speciella är det lite ”gubbiga” språket. För att få ut full potential av det måste det vara en gubbe som läser det och gubben Granath gör det med glans.
Första världskriget är förbi. Bröderna Lauritzen har drabbats svårt både ekonomiskt och personligt. Oscar fick alla sina tillgångar i Afrika konfiskerade av de segrande engelsmännen. Sverres älskade Albie stupade i kriget och själv blev han utkastad från godset som var hans hem i nära tjugo år. Och Lauritz och Ingeborg har tvingats lämna Bergen eftersom sonen Harald riskerade att bli ihjälslagen i skolan som tyskvän.
Återhämtningen till ett bättre liv i Berlin och Saltsjöbaden tar sin tid men snart befinner man sig i det glada 20-talet.Tyskland ser ut att kunna resa sig på nytt och i hela Europa föreställer man sig att det aldrig mer kan bli krig. Familjen Lauritzen kan lika lite som alla andra se den svarta slagskuggan av en ofattbar ondska som ska kasta världen in i en ännu större katastrof.
Min kommentar: Jag är ju svag för nutidshistoria, Tomas Bolmes uppläsning och Jan Guillous berättelser. Så det är klart att de här boken får en 5:a. Men boken är inte den bästa i serien. Den är bättre än Dandy men inte lika bra som Brobyggarna. När nu boken utspelas till stor del i Sverige så blir det lite lättare att få kopplingen historia man känner igen. Allt från Wallenberg, Ådalen 31 och Sandöbron. Klart värd att lyssna på.
Femtio nyanser av mörker är den andra boken i trilogin om den unga Anastasia och den rike mannen Christian Grey, av författarinnan E L James. När Anastasia till slut fattar beslut och verkligen lämnar Mr Grey och deras sadomasochistiska förhållande, mår hon inte alls så bra som hon hoppats på. Tankarna på Mr Grey lämnar inte henne ifred och hon funderar mycket över deras relation och varför han är den sadist han är. I Mr Grey finns djupa, mörka hemligheter och i den andra boken får vi en klarare bild av hans karaktär. I sin tur lider Mr Grey oerhört över att ha blivit lämnad av Anastasia och vill ha tillbaka henne i sitt liv. Han gör allt för att vinna henne tillbaka, men Anastasia har frågor hon måste få svar på. Med ödmjukhet och kärlek försöker Anastasia nå den lilla pojken bakom den kalla mannen. I grunden finns det en kärlek dem emellan som balanserar mellan ömsesidighet och kontrollerande av den andre. Med detaljerade sexscener, kärleksfulla mail och djupa psykologiska funderingar, tas vi med på parets resa genom åtrå och förtvivlan.
I den sista boken i en trilogi av författarinnan E L James, med titeln 50 nyanser av frihet, finner Anastasia och Christian Grey livet som gifta svårt. Svartsjuka, kontrollerande och dystra hemligheter styr fortfarande deras liv och kan inte övervinnas av den kärlek de känner för varandra. Deras förhållande är en evig kamp som pendlar väldigt mellan misstänksamhet och villkorslös passion. Anastasia vet att hon måste lära sig att förstå Christian och hans livsstil utan att ge avkall på det som är hon själv. Tillsammans, men var för sig utkämpar de varsin strid, i Christians fall handlar det om att bli herre över sitt kontrollbehov. När de till slut är där, med hinderna bakom sig, borde livet få falla på plats. Istället väljer ödet att pröva Anastasia ytterligare. Trots hotande faror, upplever Anastasia att Christian är överbeskyddande och hon väljer att inte berätta sanningen för honom. Med en förföljare som lurar i kulisserna och förträngda känslor hos dem båda, möter de vardagen med strider som endera sliter isär dem, endera för dem samman.
Min kommentar: Det här är första inlägget då jag recenserar två böcker i samma inlägg. Det här är bok 2 och 3 i Femtio nyanser- serien. Precis som jag konstaterade efter den första boken i serien så skulle böckerna aldrig bli lika populära om de hade varit skriva av en man. Till skillnad från första boken så utvecklas förhållandet mellan Anna och Christian till något som mer liknar ett vanligt förhållande. Men efter att ha lyssnat på nästan 40 timmar behöver man inte vara professor för att konstatera det är sex i alla dess former som är det som driver böckerna frammåt. Av alla de dagar som beskrivs i boken går det att räkna antalet dagar huvudpersonerna inte har sex på ena handens fingrar, och då beror det ofta på att någon ligger på sjukhus eller av andra orsaker inte kan. Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag gillar böckerna eller inte. Julia Dufvenius gör en jättebra uppläsning det är det som gör att böckern får en 4:a istället för en 3:a. Men som sagt, jag får återkomma till om jag jag verkligen gilla böckern.
When literature student Anastasia Steele goes to interview young entrepreneur Christian Grey, she encounters a man who is beautiful, brilliant, and intimidating. The unworldly, innocent Ana is startled to realize she wants this man and, despite his enigmatic reserve, finds she is desperate to get close to him. Unable to resist Ana’s quiet beauty, wit, and independent spirit, Grey admits he wants her, too–but on his own terms.
Shocked yet thrilled by Grey’s singular erotic tastes, Ana hesitates. For all the trappings of success–his multinational businesses, his vast wealth, his loving family–Grey is a man tormented by demons and consumed by the need to control. When the couple embarks on a daring, passionately physical affair, Ana discovers Christian Grey’s secrets and explores her own dark desires.
Min kommentar: Jag lyssnar på böcker när jag åker buss och tåg till och från jobbet. Jag tror inte att någon av mina medressinärer hör vad jag lyssnar på, vilket jag i det här fallet är är glad för. Det här är en bok där det verkligen hettar till i. Boken är välskriven och jag tror att det finns en poäng att lyssna på den poäng att lyssna på den på engelska. Jag tror heller inte att den här boken hade slagit så stort som den gjort om den skrivits av en man.
En skildring av 1980-talets Stockholm, sjukdomen aids och de människor som drabbas. Här finns Rasmus som 1982 lämnar den lilla bruksorten Koppom och kastar sig ut i de homosexuellas Stockholm, Benjamin som är Jehovas vittne och en dag ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen som Gud någonsin skapat.
Min kommentar: Jag brukar alltid hylla författare som själva läser sina egna böcker och det här är inget undantag. Den största behållningen i den här uppläsningen är Gardells ”försök” att läsa Pauls Eskilstuna dialekt. Lite roligt att han själv ber om ursäkt. Boken är en blandning av dokumentär och roman, även detta är en bokform jag gillar. På toppen är det naturligtvis ett viktigt ämne han tar upp. Men…jag vet inte vad det är jag saknar för att jag ska tycka att det är en riktigt bra bok. Jag ska ta mig en funderare på det så får jag återkomma.
Två unga, eleganta gentlemän anländer en junidag år 1901 till det ståtliga slottet i grevskapet Wiltshire i södra England. Den ene är lord Albert, som återvänder från sina ingenjörsstudier i Dresden för att bli släktens överhuvud, tillika den 13:e earlen av Manningham. Den andre heter Sverre, och de har bestämt sig för ett liv tillsammans. Det har gått många år sedan Sverre och hans bröder Lauritz och Oscar växte upp i en fattig fiskarfamilj på Vestlandet i Norge. Deras ovanliga tekniska talanger förde dem via välgörenhet och stipendier till dåtidens förnämsta examen som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Lauritz återvände till Norge, Oscar försvann till Tyska Östafrika och Sverre befinner sig nu med sin älskade lord i ett England där hans konstnärliga talang kan slå ut i full blom. Hans tavlor skildrar livet på och kring Manningham. Flera av godsets invånare står modell för hans porträtt. De båda gentlemännen rör sig även bland Londons konstnärer och bohemer, där den frigjorda Bloomsburygruppen sätter stora avtryck på både tiden och Sverre. Om Brobyggarna den inledande delen i romanserien Det stora århundradet kretsade mest kring ingenjörskonst och teknik i det nya 1900-talet så rör sig Dandy mer i de sköna konsternas värld, som också den är starkt präglad av tidens optimistiska föreställning. Men på samma sätt som första världskriget slog sönder hela tillvaron för de äldre bröderna Lauritz och Oscar drabbas nu Sverre och Albert. Och för de tre bröderna, liksom för miljoner andra européer, måste tillvaron byggas upp på nytt och livet börja om någon annanstans.
Min kommentar: Guillous nya serie om 1900-talet har kommit till del två. Den här boken handlar helt om den homosexuella Sverre. Det är lite intressant att höra Hamiltons författare beskriva kärlek mellan två män i Englands 1900 tal. Men han gör det riktigt bra. Då den första boken Brobyggarna hade fokus på Ingenjören så är fokusen i den här boken Konstnären. Som ingenjör tycker jag att den första boken var lite bättre. Men jag ser redan fram emot del tre.
Vid andra världskrigets slut kommer den unga kvinnan Hanna till Sverige med de vita bussarna. Hon har överlevt koncentrationslägrets fasor men förlorat allt. I Stockholm får hon anställning som barnflicka hos en familj med en liten son. Det hon har varit med om bevarar hon inom sig, men efterhand avslöjas hennes hemligheter och livet tar en oväntad vänding för alla inblandade. Stefan Einhorn har vunnit en stor och hängiven läsekrets med bland annat Konsten att vara snäll och Den sjunde dagen. Nu kommer Änglarnas svar, en sinnrikt konstruerad roman som rör sig mellan det ockuperade Polen, Israel och Sverige. I varsin monolog berättar romanens sju personer sin del av historien, och inte förrän den sista pusselbiten är lagd framträder hela bilden av det ofattbara som skedde i det judiska gettot och vilka följder det fått för en svensk familj. En stark skildring av människans förmåga att göra såväl gott som ont och av hennes längtan efter försoning mitt i det allra mörkaste.
Min kommentar: När jag hör de första berättelserna hade jag kännslan att boken skulle kännas lite präktig. Stefan Einhorn är nog en av de godaste/snällaste människor som finns. Men det kan då göra att en historia breättad av honom inte får ha onda människor i huvudrollen. Men det hela utvecklar sig inte som man tror, vilket är bra. En intressant och välskriven bok.
Handling: Kortfattat handlar romanen om en familj på den småländska landsbygden i början av 70-talet. Torpet Undantaget har gått i generationer inom familjen. Fadern är besatt av att kedjan inte ska brytas, den tolvåriga sonen måste ta över. Faderns besatthet övergår snart i sinnessjukdom som får hela familjen att utsättas för enorma mentala påfrestningar. Sonen Klas hittar sin tillflykt i ett stort fågelintresse och Veronika, en tjej vars familj flyttat ut på landet i sann ”gröna-vågen anda” Korparna är språkligt väldigt välskriven och hela problematiken kring brytningstiden 60/70-tal och spänningarna med att sticka ut och vara annorlunda i en sluten miljö skildras på ett livfullt sätt.
Min kommentar: Jan Guillou får ofta kritik för sina långa utläggningar om vapen med det står sig slätt mot Bannerheds fågelutläggningar. För den som är intersserade av fåglar skulle jag ändå rekomendera ”Svenska fåglar” eller något liknande. För utom långa utläggningar om fåglar och växter måste jag erkänna att jag inte riktigt fårstår poängen med boken. Jag har gillat de senaste årens August pristagare men den här gången tycker jag dom missat. Om jag ska tro min egen poängbedömning har jag inte lyssnat på en sämre bok på 6 år och då var det Dostojevskijs Brott och straff som fick lägsta betyg.
ljudboksbloggen.com 