Vi känner honom som skådespelaren som alltid får spela skurk. I Där jag kommer ifrån får vi möta Dragomir ”Gago” Mrsic innan de hyllade filmrollerna. Som lite flyttade han med sin familj från en liten by i forna Jugoslavien till Stockholmsförorten Fittja. En förort som på den tiden inte var präglad av kriminalitet på samma sätt som idag. Under Gagos uppväxte skedde en förändring och han blev en del av både förorten och tyvärr även kriminaliteten.
Vi får följa honom både i lyckliga ögonblick som hyllad kampsporter och mindre lyckliga ögonblick då han suttit i fängelse efter rekordstora rån.
Jag kan konstarterna att trots att det bara skiljer några år mellan Gago men han har vuxit upp långt från mitt Bullerbyliv. Samtidig är det just det som gör det intressant och spännande. Samman land och samma tid och ändå så olika.
Boken är skriven tillsamman men Theodor Lundgren som har skrivit flera böcker som utspelar sig i förortsmiljö. Nu senast den mycket uppmärksammade Ett ord för blod av Faysa Idle.
I Där jag kommer ifrån får vi lära känna Dragomir Mrsics goda och lite mindre goda sidor. Vi får följa den lilla pojken från Jugoslavien till firad skådespelare och jag delar ut en trea i betyg.
I veckans avsnitt gästas vi av Per Åsberg. Han debuterade 2021 med den stenhårda spänningsromanen Fångarna, som är första delen i serien Messias-projektet. Vi pratar bland annat om hur det kändes att vinna Nonas manustävling, hur strukturerad Per är i sitt skrivande, fritidsintresset som låter stämbanden jobba – och inställningen till bokserier.
Det bjuds, som alltid, på en mycket intressant intervju med en riktigt trevlig och produktiv gäst. Detta vill ni inte missa!
Rickard Häll har lämnat det militära och jobbar nu inom den privata säkerhetstjänsten. Men när vännen och den före detta kollegan Jocke ber om hjälp kommer Rickard. Det två möts upp i en lägenhet där den svenska underrättelsetjänsten håller en skottskadad avhoppad rysk vetenskapsman. Ryssen har rymden som specialitet så han måste så snabbt och obemärkligt flyttas till Kiruna. Men då en förädare upptäcks i de egna leden så får Rickard och Jocke ta på sig uppdraget.
Det visar sig att ryssarna är dom hack i häl, men inte bara dom visar det sig.
Så det utvecklas till en jakt norrut. En jakt att nå fram till Kiruna, en jakt mot klockan att hålla Pjotor vid liv och framförallt en katt och råttalek att hålla sig undan från de som jagar.
Det börjar komma många böcker genren med militärer och spioner. Jag måste erkänna att jag ibland är lite tveksam innan jag börjar lyssna men när jag väl börjar lyssna blir jag ofta fast. Det som jag gillar med Chris Berg är att det finns ett stänk av humor mitt i all spänning. Som när en fånge ska distraheras så använder dom Whams Last Christmas. Det gillar man ju.
Det här är en bok som verkligen Jonas Malmsjö höjer ytterligare en nivå.
Ikaros är som en politisk roadmovie. Chris Berg tar oss med på en spännande jakt genom Sverige med många inblandade. Det blir en fartfylld fyra från mig.
Vi alla på jorden har en sak gemensam, vi har en mamma. Vare sig hon är närvarande eller ej, vare sig hon är god eller ond. I Boken Mammorna har Alexandra Pascalidou gett röst åt 19 av dessa mammor. Och då har hon inte gjort det enkelt för sig och valt som rosenkindade mammorna som syns i glassiga magasin i sina perfekt inredda hem. Nej on har valt att ge röst åt de som bor och verkar i Sveriges mest utsatta områden som Rosengård, Rinkeby, Hammarkullen och Gottsunda.
Mammor som tvingats leva nära våld och utsatthet. Både för egen del och för sina barns del. Det är mammor som blivit väckta mitt i natten av att polisen knackar på och berättar att deras barn inte längre lever. Så visst kretsar mycket runt våldet, men trots det är det kärleken som sticker ut. Och då mest kärleken till sina barn.
Jag tycker det är svårt att betygsätta den här typen av böcker. Dels för att den består av 19 olika berättelser, alla med skiftande kvalitet. Dels för att jag som vit medelålders man har väldigt svårt att ha åsikter om invandrarkvinnors liv och levene. Men med det sagt så tror jag att det är viktigt för just oss vita medelålders män att ta del av dom här historierna.
I Mammorna får vi ta del av 19 olika mammaöden. Alexandra Pascalidou har intervjuat och sammanställt denna ganska brokiga samling historier som jag ger en trea i betyg.
Uppläsare: Charlotta Jonsson, Alexandra Pascalidou
Det tre vännerna Anna, Henrik och Milena känner varandra sen studietiden i Uppsala och sedan dess har det som tradition att en gång per år fjällvandra tillsammans. Så när Milena frågar om hennes nya pojkvän får följa med är det inte helt problemfritt. Jacob visar sig vara en trevlig kille är de möts på Centralen för att ta tågen norr ut mot Sarek. Men Anna har en gnagande känsla att hon känner igen honom, och inte på något bra sätt. Redan på tåget upp knakar det i fogarn och när de tillslut börjar vandra övergår det lätta knakandet till en ren mardröm.
Jag är lite sen på bollen när den gäller den här boken som utsågs till Årets bok 2022. Men då den utspelar sig i ödemarken spelar det mindre roll. Det här är en gastkramande spänningsroman som är svårt att sluta lyssna på. I dagens uppkopplade samhälle där hjälp eller service bara är ett knapptyck bort så ställs våra vandrare inför något där det är väldig långt till hjälp. Det finns inte så många platser i vår värld där du kan få till den nerven idag. För tricket med den urladdade mobilen som många tar till för att skapa spänning är övergående, här bara fortsätter det.
Ulf Kvensler har skapat en värld där spänningen bara fortsätter. För att det ska gå åt skogen, om uttrycket nu kan användas, får vi tidigt reda på. Sen är det bara att försöka ta reda på hur och hur mycket åt skogen vi hamnar.
Jag gillar verkligen den här boken. Den är både spännande och smart berättad. Man fattar snabbt tycke för den starka Anna som känns som hon verkligen kan förflytta berg med sin styrka och smartness. Därför passar det bra att det är Mirja Turestedt som gestaltar henne. Att hon också ger röst åt psykopaten Jacob kan vi ju lämna där hän.
Ulf Kvensler bjuder på storslagen psykologisk thriller i Sarek. En smart berättad historia om vänskap, svek, vandring, död och jag delar ut en fjällhög fyra i betyg.
Vi har kommit fram till 1996 i Skymningslandsserien. Samma dag som polisen Tomas Wolf begraver sin bror så fritas en känd nynazist vid en förflyttning från Norrtälje anstalten.
På Aftonbladet kämpar Vera Berg för sin heder som journalist och för att få slippa straffkommenderingen som webbredaktör. Så när hon hittar den fritagne nazisten skjuten i skogen ser hon det som en chans att komma tillbaka till papperstidningen. Samtidigt inser hon och Tomas Wolf att det är något som inte stämmer med fritagningen.
Det här är tredje boken om Wolf och Berg och deras två roller börjar sätta sig. Det är en tid när terrorister inte per definition var musliner och när vi hade aktiva nazister och en Rejvkommision. Man kan tycka att 1996 inte är så länge sen men om vi tar t.ex. synen på terrorister så blir den tydlig. Det är få i vårt samhälle som sätter likhetstecken mellan terrorism och IRA, ETA eller RAF utan allt handlar om muslimer.
Just att serien inte utspelar sig i nutid ger ytterligare en dimension till en enligt mig riktigt bra serie. Man ler och ibland fasas över små minnesbilder som kommer upp. Man hade ju till exempel inte tänkt på Stenbecks Hartbreak Hotell på länge.
Det känns som att de två huvudkaraktärerna börjar sätta sig nu i den tredje boken. Vera har sitt mål att komma tillbaka från avbytarbänken på webbredaktionen, en drivkraft som gör att hon bokstavligen kan går över lik och Tomas med sitt förflutna i nazistkretsar. Mitt emellan den travtokiga och ibland lite väl törstiga Zingo någonstans mitt emellan.
Nomaden kommer inte upp i samma klass som Till minne av en mördare som ligger på min topp 10 bästa böcker någonsin, men den är snäppet bättre är Skammens väg. Så en serie som håller väldig hög klass i min bok. En serie som uppläsare Malmsjö ser till att göra ännu bättre.
I Pascal Engmans och Johannes Selåkers Skymningslandsserie är vi framme vid 1996. Nomaden är minst lika spännande och välskriven som dom två första böckerna i serien och det vill inte säga lite. Det betyder ytterligare en femma i betyg.
I veckans avsnitt har Ljudboksklubben fått äran att gästa Lo Kauppi, mångsysslaren som bland annat är skådespelare, författare – och en av våra mest populära inläsare. Hon berättar om en brokig väg till skådespeleriet som gick via tillklippta frisyrer i London, hur jäkla jobbigt det är att skriva en bok och hur hon tar sig an ljudboksinläsningar.
Det blir ett långt och trevligt samtal med mycket skratt och för en gångs skulle får varken Carlén eller Westberg särskilt många sylar i vädret.
Efter att ha segrat till havs i Havets hjältar trodde Harald att han skulle få hela äran för segern. Men istället dras han in i ett politiskt spel.
I Antiokia gror missnöjet över att deras hertig och guvernör blivit arresterad. Kejsarens utnämning av ny guvernör gör att bägaren rinner över. Riket hotas av splittring. Harald och hans män blir sända mot öst för att lugna situationen. Ett uppdrag som visar sig bli deras svåraste hittills i det Romerska riket. Harald har nu bestämt sig för att ingen ska kunna ta åt sig äran för vad han själv har åstadkommit.
Det här är den tredje delen i serien den hårda vägen. En serie om vi vikingen Haralds äventyr långt hemifrån. Vad man nu kan kalla hemma. Desto längre våra vikingar är borta desto mer anpassar dom sig till platserna de bor och lever på. Även om det för historien är viktig att nordmännen skiljer ut sig med sin törst och sin kämpaglöd.
Jag gillar den här serien. Det är ett driv i historien och till skillnad från de två första böckerna så är det lite mer humor i den här. Inte så att man asgarvar men små finurliga formuleringar som får mig att le där jag sitter och lyssnar till Lars Winclairs helt fenomenala inläsning. Han lyckas verkligen fånga våra vikingars bravader riktigt bra.
Vår superviking Harald ger sig ut på nya äventyr i det Romerska riket. Leif Selanders underhållande språk och nordmännens mod och list i boken Belägringen gör att jag ristat in en fyra i runstenen.
För en vecka sen stod jag på scenen på Cirkus i Stockholm och fick säg dom magiska orden ”Och vinnaren är… Slutet var bara början av Anders Nilsson” på den stora Storytel Awardsgalan.
Men låt oss backa några månader. I höstas fick jag frågan från Storytel om jag ville sitta i Storytel awardsjuryn i katagorin spänning. Om jag vill? Självklart! Det är en väldigt stor ära och för mig ett erkännande jag inte kunde drömma om. Så jag svarade JA men vändande post.
Sen var det en enda lång väntan innan jag fick berätta om det och väntan på att få reda på vilka böcker som var nominerade. Men vid midnatt den 25 januari släpptes listan med det 35 böcker det var möjlig att rösta på. Jag hade lyssnat på lite mer än hälften av böckerna men det som förvånade mig mest var att Emmy Walts Flykt saknades. Men däremot hade Micke Ressem fyra böcker, Leffe Grimwalker och Sofie Sarenbrant två var. Jag kunde konstatera att jag lyssnat på ungefär hälften av böckerna när listan släpptes och de kommande veckorna så betade jag av ytterligare några. Av de drygt 25-30 författarna på lista så hade vi intervjuat 10 i Ljudboksklubben förra året. Det är ändå rätt träffsäkert.
Några veckor senare när ljudbokslyssna hade röstat så var det dags att redovisa de tre finalisterna. Som jurymedlem fick jag reda på vilka de var några dagar innan det blev officiellt på Storytels pressträff. Men torsdagen den 15 februari blev det officiellt att det var följande tre böcker som hade gått till final.
Presentation av jurygrupperna på Storytels pressträff
Så det var dessa tre böcker vi i juryn bestående av mig, Agneta Norrgård och Karin Cellton hade att ta ställning till. Jag hade lyssnat på alla tre böckerna redan när de presenterades men valde ändå att lyssna om dom för att kunna göra ett bra jobb.
Då vi i juryn är utspridda över landet så hade vi våra möten via Teams.
Jag vill inte gå in på vem som tyckte vad i juryn men vi var inte helt överens när vi börjad vårt juryarbete. Vi fick ha två möten innan vi blev överens.
Sen var det bara den stora galan kvar. Eller bara och bara. Då är vi tillbaka där vi började, ”Och vinnaren är…”
Det går nästan inte att sammanfatta det här uppdraget som avlutades men en riktig helkväll. En kväll som började med bubbel på Grand med två av finalisterna, iform av Grimwalkers. Sen delade jag ut priset till vinnaren Anders Nilsson på scen och lite oväntat avslutades kvällen med den tredje finalisten och nya bekantskapen Sara Strömberg. Med andra ord en riktig kanonkväll.
Kvällen började med bubbel på Grand HotelJag och Peter W på ”röda mattan”Finalisterna GrimwalkersJag och Lo KauppiSpänningsjurynVyn från scenJag, Karin och Agneta precis efter genomfört uppdragVåra bordsgrannar, Stefan Holm och Jessica Eriksson Sören Olsson, kvällens hederspristagare 2024 års vinnare Anders Nilsson med 2023 års vinnare Sammy Jeridi Peter W, Fredde Granberg och jagJag och finalisten Sara Strömberg
Sara Vallén får en ny medlem i sin grupp, det är ingen mindre än den fyrkantiga Rakel Vrede från Malmö. Gruppen blir kallade till stenbrottet Dalby där en kvinna hittats död i vattnet. Kvinnan visar sig vara papperslös och när hon obduceras visar hon sig ha en långt framskriden cancer. Men då inget pekar på mord så avskrivs händelsen som självmord/olyckshändelse.
Strax efter hittas en kropp i en brinnande bil. Här är det dock ingen tvekan att mannen är bragd om livet. Då det finns kopplingar till den döda kvinnan i Dalby så rubriceras det första brottet om till mord det också.
Ju mer damm gruppen river upp ju hetare blir spåren. Spår som leder långt utanför Sveriges gränser.
Cecilia har tagit med sin parhäst Emma Olofsson från Gruppen-serien in i Sara Valléns underbara värld. Då jag inte lyssnat på alla böcker i serien så kan jag inte avgöra vad det tillför. Men då det känns som kemin mellan dem är bra så tycker jag det är positivt.
Som vanlig när Cecilia är i farten så är det spännande och med hennes bakgrund som polis så känner man sig trygg att dom delarna är rätta och riktiga. Vilket är skönt.
Det är inte först gången författare har låtit sina olika universum mötas. Michael Connelly gör det hela tiden och Håkan Nesser har gjort det vid minst ett tillfälle. Det finns många många fler exempel. Ibland blir 1+1=3 när det görs. I det här fallet tycker jag vi får nöja oss med att 1+1=2. Bra men det gnistrar inte om det.
Som vanlig när det är en Sara Vallén deckare så är det Maria Lyckow som läser. Något hon gör bra, men efter att ha blivit lite småkär i broder Jakobs robotröst som Lo Kauppi står för blir avsnitten med honom lite platta. Nu ska det sägas att han har en väldigt liten roll i den här boken.
Cecilia Sahlström har tussat ihop sina två hjältinnor Sara Vallén och Rakel Vrede i boken Offerlamm. Som vanligt blanda hon viktiga och ibland lite kontroversiella ämnen med spänning vilket gör att jag delar ut en fyra.
ljudboksbloggen.com 