Berätta var jag hör hemma av Jeanine Cummins

Det här är en släktsaga som sträcker sig över tre generationer kvinnor – Rafaela, Ruth och Daisy – och utforskar teman som identitet, rotlöshet och vad det egentligen innebär att höra hemma. Berättelsen växlar mellan olika tidsepoker och platser. Det börjar i slutet på 60-talet då Rafaela gifter sig och flyttar till USA, via Ruths liv i New York 2023, och vidare till Daisy som konfronteras med sin bakgrund när en orkan närmar sig Puerto Rico. Genom dessa kvinnors öden blottläggs hemligheter, trauman och livsval som format deras relationer och självbild.

Det här är en historia som ligger väldigt nära sanningen. Det finns en stark scen där Rafaela blir ifrågasatt om hon är vit på en exklusive Golfklubb och det slutar med att hon får byta om med personalen när hon är där. Den scenen är hämtad från något som hände Cummins mormor. Det finns en annan scen där Ruth är osäker om hon ska sitta vid de vitas eller de afroamerikanskas bord första dagen på collages, något författaren själv upplevt.

Jag tycker det är modigt att skriva den här boken efter den massiva kritiken som följde efter succén med Amerikansk jord. Kritiken gick mest ut på att man inte får skriva en bok om flyktingar om man inte själv varit en flykting. Men det fanns också en del rasistiska undertoner. Att då skriva en bok om sin egen släkt med bakgrund i Puerto Rico är modigt i USA just nu.

Det här är en rätt komplex historia som sträcker sig över tre generationer och ännu fler platser. Historien är inte heller linjärt berättad så det gäller att hålla tungan i rätt mun när man tar del av historien. Något som kan vara lite extra svårt när man tar del av den som ljudbok. Men det är mödan värt.

Efter att Mirja Turestedt har läst in Cummins två första böcker som kommit ut i Sverige så gick uppdraget vidare till Anna Maria Käll den här gången. En av våra mest erfarna inläsare, något som verkligen behövdes med tanke på komplexiteten i historien. Något Anna Maria fixade fint.

Berätta var jag hör hemma är en fin roman om tre generationer kvinnor med rötterna i Puerto Rico. Det är modigt av Jeanine Cummins att skriva den här boken efter debatten kring Amerikansk jord. Finstämdheten och modet belönar jag med en fyra.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson

En man på Söderslätt får ett vykort förställande en kyrka. Texten på baksidan består endast av ett datum, som visar sig vara ett dödsdatum.

Efter sommaren 1994 har Gunni Hilding återgått till sin vanliga tjänst på ordningspolisen efter att varit utlånad till brottsroteln. Hennes lillasyster Gerd är spårlöst försvunnen men Gunni är övertygad att någon där ute vet vad som hänt systern.

När fallet med vykortsmördaren växer så för Gunni åter frågan från brottsrotelns chef Valter Roos om hon kan hjälpa till. Men vill hon det? Pressen ökar när det kommer ytterligare ett vykort.

Det här är den andra delen i serien som utspelar sig på Söderslätt utanför Trelleborg. Det följer den stora trenden att utspela sig på 90-talet. Precis som Engman/Selåkers böcker, Tigens år av Fredrik Lundberg osv. En tid som inte känns så länge sedan men ändå en tid då man skickade vykort och ringde varandra via telefoner med sladd. Även titeln Vykort från en mördare för tankarna till Engman/Selåkers första bok Till minne av en mördare. Nog med liknelser nu.

Det är miljöbeskrivningarna som är bokens storhet tycker jag. Även om jag inte är speciellt bevandrad på slätterna norr om Trelleborg så har jag inga problem att både se hur det ser ut och även luktar när jag lyssnar på boken.

För oss som följt Lundasviten där det är familjen som står i centrum så är den här serien är mer en klassisk svensk deckare. Själv tycker jag att Lundasviten är vassare. Samtidig är både Gravglänta och den här boken så välskrivna så att trots att de ligger mer i spänningslitteraturens mittenfåra sticker de ut.

Precis som Gravglänta så är det Anna Maria Käll som läser. Hon är en av våra mest erfarna inläsare. Med en stil som inte gör några större utsvävningar. Hon läser det som står i boken på ”rikssvenska” oavsett om karaktärerna i boken pratar den bredaste skånska.  

Vykort från en mördare är andra gången vi besöker Söderslätt. Mattias Edvardsson följer upp Gravglänta med en stämningsfull kriminalroman där spänningen gradvis byggs upp. Snyggt som alltid, det blir en fyra från mig.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg

Levande och döda i Winsford av Håkan Nesser

En kvinna betalar hyran kontant för ett boende utanför Winsford i England. Hon har en hund med sig och påstår sig vara författare. Det boende i den lilla byn har väl ingen anledning att ifrågasätta något av det men i själva fallet är det inget av det som stämmer, möjligtvis med undantag för det med hunden. 

Vi lyssnare få tidigt veta att kvinnan egentligen är på en sorts flykt, en flykt där hennes man är inblandad. Mannen är en högt aktad akademiker och författare som hängts ut i media och kvinnan jobbar inom media, när hon inte är på flykt.

Så mycket mer går inte att säga om handlingen för att inte förstöra några överraskningsmoment. För vi får bit för bit reda på att något hemskt har hänt. Men exakt vad höljs i dunkel väldigt länge.

Jag trodde mig lyssnat på det mesta med Nesser och när den här blev bioaktuell så var jag nästan säker på att jag lyssnat på den, men icke. Så när jag sen fick chansen att gå på filmpremiären så såg jag till att råda bot på det innan. Om jag skulle råka komma i samspråk med Håkan. 

Jag tycker filmen är fantastisk med Mirja Turestedt som Maria. Filmen är boken väldigt trogen när det kommer till känsla, det vilar en Nessersk ande över den. Så med det sagt så betyder det ju också att jag gillar boken. 

Precis som flera av Nessers böcker så får vi inte alla svar i slutet. Jag vet att det är en vattendelare. Vissa tycker att man bryter ett kontrakt med lyssnaren medan jag tror jag är av uppfattningen att regler är till för att brytas. I alla fall om man heter Håkan Nesser.

Det här är något så ovanligt som ett omslag med en uppläsare på. Därför blir man lite förvånad när det inte är hon som läser boken. Blev det rörig. Det är Mirja Turestedt på omslaget, i egenskap av skådespelare, och det är Anna Maria Käll som läser boken så förtjänstfullt.

Filmaktuella Levande och döda i Winsford utspelar sig till stor del på den engelska landsbygden. Annars är en typisk Håkan Nesser bok, så bli inte besvikna om ni inte får alla svaren i slutet. Och från mig får boken en vindpinad fyra.

Uppläsare: Anna Maria Käll 

Betyg:

Död så in i vassen av Barbro Guaccero

Emma flyttar hem, efter att ha fått ett arv, för att ta hand om farmors trädgård. Huset och trädgården ligger på en liten ö i Vidasjön. Trädgården är unik med samlingen av växter från trakten. Men då det är en hel del jobb att få ordning på trädgården så hon tar hjälp av Anders, sin ungdomskärlek och nu mer goda vän. I samband med det arbetet hittar Emma en koffert i jordkällaren. En koffert som innehåller hemligheter, hemligheter leder 15 år bakåt i tiden.

Det här är den andra delen om Vidstadspolisen och vi har kommit fram till 1970. Så för att polisen ska få vara med i handlingen så behövs det ett brott. I det här fallet så hittas det ett lik i vassen utanför Emmas hus. Så vem är det och hur hamnade det där?

Vi får åter igen möta den reko kriminalkommissarien Hugo Nilsson som vi lärde känna i I skuggan av pilträden. I den första boken var jag imponerad hur författaren kunde skriva en relativt långsam och snäll berättelse och ändå få den spännande och relevant. En intressant kontrast till dagens hårda gängkonflikter. I den här boken tenderar det snälla och långsamma ta över lite för mycket. Det är lite väl mycket trädgårdsskötsel i förhållande till spännande polisarbete för min smak.

Även denna bok läses in av Anna Maria Käll, som är en av våra mest mediterade uppläsare. Vi hittar henne sällan på några topplistor men hon gör ett fantastiskt jobb, i den här boken och i andra böcker.

Död så in i vassen är den andra delen i Barbro Guacceros deckarserie. Det märks att den utspelar sig i början på 70-talet, på gott och ont. Det blir en trea från mig.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

Gravglänta av Mattias Edvardsson

En våreftermiddag 1989 försvinner åttaåriga Robin när han leker kurragömma med två kompisar. Det två kompisarna som också är bröder blir under utredningens gång misstänkta att ligga bakom försvinnandet. Mycket tack vare expertpsykologen som kallats in. Något den unge polisassistent Gunni Hilding inte är så säker på.

Fem år senare, mitt under pågående fotbolls-VM i USA försvinner ytterligare en ung pojke bortrövad från en kapning, inte långt från den plats där Robin försvann. Trots att pojkens styvfar snabbt blir misstänkt ser Gunni likheter med Robinfallet.

Efter fyra böcker med Lundasviten börjar Mattias Edvardsson nu på ny kula. Han håller sig naturligtvis kvar i Skåne men däremot förflyttar vi oss i tiden. Till en tid utan mobiltelefoner och under halva boken till den mycket populära sommaren 1994. Förutom de uppenbara referenserna till VM matcher så är det gott om paralleller ett andra händelser från 90-talet. Att misstänkliggöra det två bröderna från Robinfallet har många likheter med Fallet Kevin från 1998. Jag tycker mig också kunna skymta liknelser till de psykologer som användes när Thomas Quick erkände sina mord under 90-talet, även om den parallellen inte är lika uppenbar.

Jag tycker Edvardsson är en av Sveriges bästa spänningsförfattare och efter att den senaste Lova mig tystnad kom ut så har vi också sett hans verk som Netflixserie. Så mina förväntningar på den här boken var skyhöga när jag tryckte på play. Uppfylldes min förväntningar? Ja och nej. Det här är en både spännande och välskriven bok, som alla Edvardssons tidigare böcker. Så på den punkten kom mina förväntningar inte på skam. Samtidigt så är en av de saker jag uppskatt mest med de fyra första böckerna att de överraskat mig, alla på lite olika sätt. På den punkten känns den här boken inte lika unik som de tidigare böckerna. Ja, jag vet att det är väldigt mycket att be om men jag nämnde att mina förväntningar var skyhöga.

Det är den erfarna Anna Maria Käll som läser den här boken och de gör hon bra. Samtidigt sitter jag och saknar att den inte löses på skånska när man hör uttryck som fubbik och liknande. 

Försvunna pojkar, naturligtvis i Skåne, står i centrum i Mattias Edvardsson nya Gravglänta. Med kopplingar till fall som Kevin och Qvick bjuds vi på spänning och driv. Jag delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Anna Maria Käll 

Betyg:

De 20 bästa ljudboksuppläsarna, enligt mig

När jag nu lyssnat på 1600 böcker så kan det vara läge för en summering. Så varför inte en topplista med de bästa ljudboksuppläsarna, enligt min lista. När jag går igenom min lista kan jag konstatera att jag har lyssnat på nästan 700 olika författare och strax över 350 olika inläsare.

Så om man tittar på vilka uppläsare som har fått högst betyg genom åren så har jag sammanställt en lista nedan. Kriteriet för att få vara med på listan är att jag har lyssnat på minst tre böcker av uppläsaren.

Att hitta Jonas Malmsjö överst på en lista när det handlar om uppläsare i Sverige är kanske inte någon superskräll. Men att ha ett snittbetyg på 4,29 på 75 böcker är mer imponerande. Jämför man det med Viktor Åkerblom så har jag ”bara” lyssnat på fyra böcker med honom. Fyra bra böcker ska säga där en av dom är Shuggie Bain. Sen finns det uppläsare på listan som i princip bara läst in en viss serie, som Niklas Falk som läst in böckerna om Sebastian Bergman som jag gillar.

Uppläsarna med högst medelbetyg

1. Jonas Malmsjö – 4,29(75)
2. Viktor Åkerblom – 4,25(4)
3. Thomas Hanzon – 4,18(11)
4. Niklas Falk – 4,11(9)
4. Peder Falk – 4,11(9)
6. Peter Andersson – 4,09(21)
7. Stefan Sauk – 4,08(68)
8. Björn Bengtsson – 4(12)
8. Björn Granath – 4(6)
8. Niklas Engdahl – 4(4)
8. Alexandra Rapaport – 4(3)
8. Anton Berg – 4(3)
8. Jacob Nordenson – 4(3)
8. Katharina Cohen – 4(3)
8. Maria Samuelsson – 4(3)
8. Ola Rapace – 4(3)
8. Shanti Roney – 4(3)
8. Torbjörn Flygt – 4(3)
19. Lo Kauppi – 3,9(20)
20. Christian Fex – 3,88(9)

Jag väljer sällan böcker efter uppläsaren, men jag tror att listan nedan speglar mina favoriter bättre. I den hittar vi giganter som Magnus Roosmann, Reine Brynolfsson, Katarina Ewerlöf och inte minst nestorn och i mina öron Mr Ljudbok Torsten Wahlund.

Uppläsarna som jag lyssnat mest på

1. Magnus Roosmann – 96(3,76)
2. Reine Brynolfsson – 92(3,79)
3. Katarina Ewerlöf – 81(3,58)
4. Torsten Wahlund – 78(3,15)
5. Jonas Malmsjö – 76(4,29)
6. Stefan Sauk – 68(4,09)
7. Tomas Bolme – 61(3,85)
8. Gunilla Leining – 45(3,64)
9. Fredde Granberg – 33(3,42)
10. Mirja Turestedt – 29(3,72)
11. Mattias Linderoth – 23(3,83)
11. Anna Maria Käll – 23(3,09)
13. Peter Andersson – 21(4,10)
14. Lo Kauppi – 20(3,9)
15. Håkan Nesser – 19(3,42)
16. Per Juhlin – 18(3,56)
17. Martin Wallström – 17(3,53)
17. Marie Richardson – 17(3,29)
19. Mats Eklund – 15(3,27)
19. Niklas Engdahl – 15(3,27)

Precis som när jag listade ljudboksförfattare så innehåller listorna få kvinnor. Det är inget medvetet val från min sida. Jag lyssnar på de böcker jag tycker verkar intressant och det är förlagen och författarna som väljer uppläsare. Sen är min erfarenhet att könet på uppläsaren ofta följer med könet på huvudpersonen i boken. Så med det kan vi konsarera att de spänningsromaner, för det är merpareten av det jag lyssnat på genom åren har övervägande manliga huvudpersoner. Vilket inte är så konstig. Skulle det finnas någon där ute med en liknande lista som lyssnat på Feelgoodböcker är jag övertygad att könsfördelningen skulle vara den omvända.

Klicka på länkarna på uppläsarna för att läsa recensioner jag skrivit om böcker de läst in.

Barbro Guaccero – I skuggan av pilträden

Fyra ungdomar är ute och firar studentexamen i den småländska staden Vidstad. De dansar hela kvällen till Sven-Ingvars och när dom andra släpper av Anna Karin är det sista gången dom ser henne. Hon hittas mördad i ån dagen efter.

En av kompisarna som släpper av henne är hennes pojkvän och tillika kriminalkommissarie Hugo Nilssons son. Det blir på Hugos bord mordet hamnar.

Det visar sig snart att mordet har likheter med tidigare mord och överfall på kvinnor i bygden. Men då polisen behandlat de kvinnor som anmält överfallen så är mörkertalet stort. Sen att alla känner alla i staden kan vara både en för och en nackdel i en mördarjakt.

Den här historien utspelar sig samtidigt som Kårhuset okuperad i Stockholm och amerikanerna planerar att landa på månen. En tid när man hade kaffet i sin TV-kanna och på fritiden dansar man jazzbalett, sjunger i kör eller går i kyrkan, iallafall om man bor i Småland. Det är en snällare värld än idag. Det gör inte mordet på den unga kvinnan som hittas i ån mindre brutalt, men då miljön inte är lika hård som idag så blir deckaren snällare. Jag vet inte om det är en flirt med deckarhistorien men en kvinna i boken läser en Sjöwall Wahlöö deckare innan hon går och lägger sig. Precis som i Sjöwall Wahlöös böcker så tar den här upp samhällsutmaningar för den tid den utspelar sig i. I det här fallet är det bland annat att kvinnor är väldigt underrepresenterade inom polisen, något som får konsekvenser för brottsoffren.

Jag gillar den här boken. Just för att tempot inte är så högt och människorna är hyggliga, utan att bli mesiga. Det finns något fint i att Hugo spelar schack med sin bror över telefon, ett drag per dag.

Måste beröra författaren Barbro Guaccero. Det är inte varje dag man möter en 80-årig debutant. Det är en ålder som gör att hon vet vad hon pratar om när hon förlägger handlingen till 60-talets Småland.

Det är den mycket erfarna Anna Maria Käll som läser boken. Något hon gör med glans. Dock lite ovanligt att ha en kvinnlig uppläsare till en manlig huvudperson.

Den 80-årig debutant Barbro Guaccero bjuder på spänning i 60-tals miljö. I skuggan av pilträden är något så ovanlig som en snäll deckare som inte är mesiga ja ni hör, klart det blir en finfin fyra i betyg.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg

Dag Öhrlund – Dom meddelas redan i natt

Vi har redan kommit fram till den tredje boken om domaren Suzanne Eriks. För mig känns det fortfarande som den nya serien. Jag har inte riktigt kommit in i den än. Ja, Eriks vill rensa upp i Sverige. Rensa upp dom som hon stör sig på på ett eller annat sätt. Det kan vara högt i form av våldsmän och sexualförbrytare och lågt i form av kollegor som fiser. Till din hjälp så fortsätter hon att tvinga väninnan och prästen Jessica. Detta omaka och på pappret oförvitliga par begår det ena mordet, brottet övergreppet efter det andra. Visst finns det en handling i boken. Men till slut känns det bara som Öhrlund staplar vålds och sexhandlingar på varandra. Det är tur att Öhrlund skriver så bra annars skulle boken falla ganska platt.
I Dom meddelas redan i natt möter vi för tredje gången psykopaten och domaren Suzanne Eriks. Jag tycker det är tur att Dag Öhrlund skriver så bra, annars skulle boken falla platt. Blir en trea i betyg.
Uppläsare: Anna Maria Käll
Betyg:

Delia Owens – Där kräftorna sjunger

Det här är en underbar, fasansfull, spännande och lärorik historia. I fokus har vi Kya Clark. Hon växer upp i ett litet skjul ute i ett träsk med sin försupna pappa och där mamman och syskonen en efter en lämnar hemmet. Till slut är hon ensam kvar. Hon klarar sig själv. På grund av att hon är anordna sprids elaka rykten om henne. Dom når sin kulmen när stadens framgångsrika quarterback hittas död. Kya blir naturligtvis misstänkt, är ju enkelt att misstänka henne. Jag blir väldigt fängslad av hennes historia, kommer på mig själv flera gånger att jag hoppas det ska gå bra för henne. Jag är inte förvånad att det här blivit en storsäljare värden över. Hennes historia är tidlös och universell.
Delia Owens bestseller Där kräftorna sjunger är en helt fantastiska historia. Den innehåller spänning, utanförskap, glädje och allt där emellan. En stark stark fyra.
Uppläsare: Anna-Maria Käll
Betyg:

Dag Öhrlund – Den yttersta rättvisan

Psykopaten Suzanne är tillbaka, med full kraft. Efter att ha misslyckats att döda sin kompanjon prästen Jessica tar hon ny fart med att skipa rättvisa, även utanför rättssalen. Det finns något lika befriande kittlande som skrämmande med en smart psykopat. Och det här är litteratur, så man behöver inte bry sig om att man själv inte håller med och tycket hon är galen. Sen kan man tycka olika mycket om berättelsen och hur karaktärerna framställs. Jag är inte helt såld på karaktärerna Suzanne och Jessica. Tycker dom är lite för förutsägbara. Lägg till att vissa av brotten är lite naiva. Det vill säga att de borde bli uppklarade av polisen. Ta till exempel ett dubbelmord på två poliser i början. Mig veterligt har Sverige inget ouppklarat polismord. Och ett dubbelpolismord skulle polisen inte släppa så lätt, även i en fiktiv värld.
En annan sak som förvirrar mig är Suzannes dubbla motiv till sina handlingar, både penga och ”rättvisa”, får inte riktigt ihop det.
Öhrlund tar också till tricket som blivit allt vanligare på senaste tiden, att låta karaktärer från två serier mötas. Det är kittlande, men då jag tycker böckerna om Truut är så mycket bättre så hoppas jag det stannar vid dessa korta möten. Finns en poäng att hålla isär serierna.
Är fortfarande inte helt såld på Dag Öhrlunds serie om åklagaren Suzanne. Men Den yttersta rättvisan är både spännande och underhållande så en trea i betyg blir det.
Uppläsare: Anna-Maria Käll
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑