Psykopaten Suzanne är tillbaka, med full kraft. Efter att ha misslyckats att döda sin kompanjon prästen Jessica tar hon ny fart med att skipa rättvisa, även utanför rättssalen. Det finns något lika befriande kittlande som skrämmande med en smart psykopat. Och det här är litteratur, så man behöver inte bry sig om att man själv inte håller med och tycket hon är galen. Sen kan man tycka olika mycket om berättelsen och hur karaktärerna framställs. Jag är inte helt såld på karaktärerna Suzanne och Jessica. Tycker dom är lite för förutsägbara. Lägg till att vissa av brotten är lite naiva. Det vill säga att de borde bli uppklarade av polisen. Ta till exempel ett dubbelmord på två poliser i början. Mig veterligt har Sverige inget ouppklarat polismord. Och ett dubbelpolismord skulle polisen inte släppa så lätt, även i en fiktiv värld.
En annan sak som förvirrar mig är Suzannes dubbla motiv till sina handlingar, både penga och ”rättvisa”, får inte riktigt ihop det.
Öhrlund tar också till tricket som blivit allt vanligare på senaste tiden, att låta karaktärer från två serier mötas. Det är kittlande, men då jag tycker böckerna om Truut är så mycket bättre så hoppas jag det stannar vid dessa korta möten. Finns en poäng att hålla isär serierna.
Är fortfarande inte helt såld på Dag Öhrlunds serie om åklagaren Suzanne. Men Den yttersta rättvisan är både spännande och underhållande så en trea i betyg blir det.
Uppläsare: Anna-Maria Käll
Betyg:
ljudboksbloggen.com 
Kommentera