Etikett: Anna Maria Käll

Dag Öhrlund – Dom meddelas redan i natt

Vi har redan kommit fram till den tredje boken om domaren Suzanne Eriks. För mig känns det fortfarande som den nya serien. Jag har inte riktigt kommit in i den än. Ja, Eriks vill rensa upp i Sverige. Rensa upp dom som hon stör sig på på ett eller annat sätt. Det kan vara högt i form av våldsmän och sexualförbrytare och lågt i form av kollegor som fiser. Till din hjälp så fortsätter hon att tvinga väninnan och prästen Jessica. Detta omaka och på pappret oförvitliga par begår det ena mordet, brottet övergreppet efter det andra. Visst finns det en handling i boken. Men till slut känns det bara som Öhrlund staplar vålds och sexhandlingar på varandra. Det är tur att Öhrlund skriver så bra annars skulle boken falla ganska platt.
I Dom meddelas redan i natt möter vi för tredje gången psykopaten och domaren Suzanne Eriks. Jag tycker det är tur att Dag Öhrlund skriver så bra, annars skulle boken falla platt. Blir en trea i betyg.
Uppläsare: Anna Maria Käll
Betyg:

0

Delia Owens – Där kräftorna sjunger

Det här är en underbar, fasansfull, spännande och lärorik historia. I fokus har vi Kya Clark. Hon växer upp i ett litet skjul ute i ett träsk med sin försupna pappa och där mamman och syskonen en efter en lämnar hemmet. Till slut är hon ensam kvar. Hon klarar sig själv. På grund av att hon är anordna sprids elaka rykten om henne. Dom når sin kulmen när stadens framgångsrika quarterback hittas död. Kya blir naturligtvis misstänkt, är ju enkelt att misstänka henne. Jag blir väldigt fängslad av hennes historia, kommer på mig själv flera gånger att jag hoppas det ska gå bra för henne. Jag är inte förvånad att det här blivit en storsäljare värden över. Hennes historia är tidlös och universell.
Delia Owens bestseller Där kräftorna sjunger är en helt fantastiska historia. Den innehåller spänning, utanförskap, glädje och allt där emellan. En stark stark fyra.
Uppläsare: Anna-Maria Käll
Betyg:

1

Dag Öhrlund – Den yttersta rättvisan

Psykopaten Suzanne är tillbaka, med full kraft. Efter att ha misslyckats att döda sin kompanjon prästen Jessica tar hon ny fart med att skipa rättvisa, även utanför rättssalen. Det finns något lika befriande kittlande som skrämmande med en smart psykopat. Och det här är litteratur, så man behöver inte bry sig om att man själv inte håller med och tycket hon är galen. Sen kan man tycka olika mycket om berättelsen och hur karaktärerna framställs. Jag är inte helt såld på karaktärerna Suzanne och Jessica. Tycker dom är lite för förutsägbara. Lägg till att vissa av brotten är lite naiva. Det vill säga att de borde bli uppklarade av polisen. Ta till exempel ett dubbelmord på två poliser i början. Mig veterligt har Sverige inget ouppklarat polismord. Och ett dubbelpolismord skulle polisen inte släppa så lätt, även i en fiktiv värld.
En annan sak som förvirrar mig är Suzannes dubbla motiv till sina handlingar, både penga och ”rättvisa”, får inte riktigt ihop det.
Öhrlund tar också till tricket som blivit allt vanligare på senaste tiden, att låta karaktärer från två serier mötas. Det är kittlande, men då jag tycker böckerna om Truut är så mycket bättre så hoppas jag det stannar vid dessa korta möten. Finns en poäng att hålla isär serierna.
Är fortfarande inte helt såld på Dag Öhrlunds serie om åklagaren Suzanne. Men Den yttersta rättvisan är både spännande och underhållande så en trea i betyg blir det.
Uppläsare: Anna-Maria Käll
Betyg:

0

Michelle Obama – Min historia

Michelle Obama är en kvinna att se upp till. Att med goda föräldrar i ryggen ta sig från södra sidan av Chicago via fina universitet ända till Vita huset är en både underhållande och spännande.
Jag tror att jag som vit man i Sverige inte riktigt kan sätta mig in hur det är/var att växa upp som svart kvinna i USA. Men Michelles berättande gör det ändå lite mer begripligt. Vi får följa hennes uppväxt och hennes eviga strävan att vara en duktig flicka som ska vara alla till lags.
Jag är nog mer intresserad av det politiska spelet, speciellt på vägen fram mot presidentposten. Det kan vara det som gör att jag tycker boken tappar intresse när Michelle flyttar in i Vita Huset. Därifrån tycker jag boken väger över och blir lite för präktig för min smak. Ja, föräldrar gör allt för sina barn, ja det är viktigt att äta nyttigt, ja det är viktigt att röra på sig och ja det är viktigt att stötta minoriteter. Allt detta skriver jag under på men jag tycker att det blir för mycket. Borde finnas så mycket mer spännande att berätta om när man lever i maktens centrum. Jag förstår att jag inte är bokens primära målgrupp så har förståelse att alla inte har samma uppfattning.
I Min historia berättar Michelle Obama underhållande och öppenhjärtigt om sin uppväxt och tid i Vita Huset. Jag tycker den blir lite väl präktig på slutet men en 4:a i betyg är den helt klart värd.
Uppläsare: Anna-Maria Käll

0

Fredrik Backman – Folk med ångest

I Fredrik Backmans bil Folk med ångest spinner han vidare på att måla upp osannolika historier och krydda dom med en klurig och tillspetsad dialog. I den här boken är det är rånare som försöker råna en bank på 6500 kr. Problemet är att det inte längre finns några kontanter på en bank. Så då är det inte så knotigast att rånet misslyckas. Det leder istället till en gisslans situation som är bokens story. Vi får lära känna rånaren, de som blir gisslan och poliserna som får den otacksamma uppgiften att reda upp hela soppan.

Backman är en mästare på att fånga upp dom små detaljerna. Som när den ena polisen förhör den ca 20 åriga bankkassörskan för att försöka får ett signalement på rånaren.
Polisen: -Kan du beskriva rånarens utseende?
Bankkassörskan: -Gud vilken ytliga fråga!
Polisen: -Jo, men jag behöver vet om personen lång eller kort?
Bankkassörskan: -Jag brukar inte dela in personer i långa eller korta, jag tycker det är exkluderande.
Det är ett bra exempel på när Backman fångar upp tidens strömningar.

Sen kan jag tycka att vissa dialoger i boken inte passar så bra för ljudbok. När han skriver ut vem som pratar. Är det en snabb dialog med korta svar blir den lite styltigt när uppläsaren måste upprepa namnen hela tiden. Det fungerar så mycket bättre när man läser bilen tyst för sig själv. Det drar ner betyget lite. Annars gör Anna-Maria Käll en väldig bra inläsning.
Fredrik Backman får en stark trea för sin Folk med ångest. Det är en varm och humoristisk skildring av vår samtid om dock något skruvad. Tyvärr passar inte den snabba dialogen så bra för ljudboksformatet i alla lägen.


Uppläsare: Anna-Maria Käll
Betyg:

0

Lena Lundgren Lisbet Wikner – Dödlig skandal

En känd programledare blir anklagad för sexuella trakasserier under #metoo hösten. Känns det igen. I den här historien får vi följa händelseförloppet med HR chefen Louise Malmgren som nav. Parallellt med den historien har hennes man Martin problem på familjekrogen. Den här historien har många trådar och många personer vi får följa. Just personerna och deras perspektiv löser författarna genom att tydligt börja varje kapitel med vems perspektiv vi får följa. Tyvärr tycker jag inte man blir riktigt berörd av ämnet sexuella trakasserier, trots att det är viktigt. Bara för att ämnet är viktigt betyder det inte automatiskt att boken blir bra. Jag tycker helt enkelt inte historien griper tag i mig.

Jag kan ibland irritera mig på när, ofta manliga författare, ingående beskriver vapen och annan utrustning. Speciellt när det inte för historien framåt. Motsvarande kan kvinnliga författare ha en förkärlek att beskriva kläder och smycken. Det är fallet i den här boken tycker jag. Som lyssnare får jag kläd och inredningsdetaljer som märken och var de är inköpta, som för mig inte för historien framåt.

Anna Maria Käll gör som alltid en bra uppläsning men jag tycker tyvärr inte historien håller riktigt.

En bok om ett viktigt ämne, #metoo, som tyvärr inte berörde som jag hoppats. Lena Lundgren och Lisbet Wikner får en trea för sin bok Dödlig skandal.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

0

Alice Feeney – Jag ljuger ibland

Vi får träffa en kvinna som ligger i koma. Det vi vet är att hon varit med om en olycka men att hon hör det som sker runt omkring henne i sjukhusrummet. Det är onekligen ett annorlunda och spännande sätt att berätta en historia. För steg för steg får vi vara med när historien nystas upp. Nutid varvas med tillbakablickar. Men som titeln antyder så är allt inte så enkelt som det från en början ser ut att vara. Den här historien har ett antal tvära kast. Det är en historia om kärlek, förtroenden men framförallt om svek och falskhet. Anna-Maria Käll gör en riktigt bra inläsning. Ett återkommande inslag i boken är att huvudpersonen sjunger barnvisor som tex Hjulen på bussen går runt runt. Det gör hon med en viskande röst som får det att knottra sig på ryggen på mig. Spännande bok med oväntade vändningar.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

0

Håkan Nesser – Tom

En kvinna i Arlach får ett telefonsamtal från Tom en tidig morgon 1995. Det är starten till den här historien som har en koppling till en händelse 1973. Det här är en klassisk Nesser roman som utspelar sig i den Nesserska fiktiva världen som vi lärt oss tycka om. Berättelsen har ett antal vändningar som det ska vara i Nessers böcker. Även om det börjar bli tjatigt att ta upp, men visst saknar man författarens egen röst som uppläsare. Med det sagt faller ingen skugga på Anna-Maria Källs uppläsning. Då det är en kvinna som är bokens huvudperson så passar det bra med en kvinnlig uppläsare. Jag tycker att det är en storhet att kunna berätta en så här historia på bara 3,5 timmar. Grillar man Håkan Nesser är det här en liten pärla.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

0

Dag Öhrlund – Domaren

Hur man bedömer en bok eller en film har väldigt mycket med förväntningar att göra. Dag Öhrlunds Domaren är en av de böcker jag sett fram emot mest på senast tiden, så min bedömning och betyg kommer att speglas av det. I det här fallet är det också ofrånkomligt att dra paralleller till böckerna om Silfverbielke. Den första boken, En nästan vanlig man, i den serien ligger fortfarande på min all-time-top-5 lista. Det var en bok som kom med något nytt och spännande. Men desto längre serien höll på och desto vidrigare saker Silfverbielke hittade på desto mer blasé blev jag. Så när den sista boken i serien kom i somras så passerade den mig med en axelryckning, inte för att det inte var en spännande och bra bok utan för att mycket kändes som upprepningar. Så då blev förväntningarna på en kvinnlig variant av Silfverbielke naturligtvis högt ställda, speciellt efter att jag sett Öhrlund i morgon-tv säga ”Folk frågar om jag inte är rädd för Silfverbielke. Nä honom skulle jag kunna hantera med vänsterhanden. Men Suzanne(huvudpersonen i Domaren) är jag livrädd för varje sekund”
Och visst är det kittlande att vända på könsbegreppen ibland. Men jag tycker inter riktigt det fungerar i det här fallet. Det kanske beror på att en psykopatisk man kommer undan med mer saker än en psykopatisk kvinna i allmänhetens ögon. För när Silfverbielke var grym och elak tyckte jag att det fanns en spänning och farsination medan när Suzanne t.ex. är elak mot sina egna barn känner jag bara avsmak.
Vi får följa domaren Suzanne och prästen Jessica, två kvinnor med yrken som båda är ställda högt över alla misstankar. Nej för inte kan en domare och en präst gå runt och mörda människor till höger och vänster. Men det är precis vad det kan. I första kapitlet får vi veta hur Suzanne knuffar sin syster som stjäl för mycket uppmärksamhet av föräldrarna över ett stup och så fortsätter det.
Jag har verkligen funderat vad det är jag saknar i boken och kommit fram till att i böckerna om Silfverbielke fanns det också en god kraft i form av Jacob Colt, något som saknas i den här boken. Visst är boken underhållande men storyn är lite tunn och vissa delar lite väl förutsägbar. Så då jag hoppats på något nytt från Öhrlind känns Domaren bara som fortsättning på Sifverbielke serien, men med nya karaktärer.
Då jag gillar Dag Öhrlunds språk så kommer jag naturligtvis lyssna på de efterföljande böckerna om Suzanne men just nu hoppas jag att hans nästa bok blir en i serien om Truut.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

5

Emma Frans – Larmrapporten-Att skilja vetenskap från trams

Att skilja sant från falskt eller vetenskap från trams är svårt. Först måste man vara överens om vad definitionen av orden sant, falskt, vetenskap och trams. Redan där hoppar många av tåget idag. Det är enklare och skrolla vidare till den gulliga katten i flödet än att gräva djupare i definitionen av ord. Det är också där som personer som Emma Frans fyller en så viktig funktion i dagens snabba klicksamhälle. En person som med kunskap och lite humor får några av oss att stanna upp och fundera. Jag följer henne på twitter sedan något år tillbaka. Precis som de flesta andra har jag skaffat mig ett flöde där de flesta tycker som jag och där utgör Emma ett välkommet avbrott i flödet av fotbollsinlägg. Men åter till svårigheten med definitionen av de fyra orden. Emma förklarar i den här boken väldigt pedagogiskt hur olika forskningsrapporter är uppbyggda, hur urval går till och hur de kan och bör tolkas. Det är som sagt inte lätt, vilket också gör att det blir komplext att förklara. Trots hennes bra och ofta roliga liknelser blir det komplext. Så den som förväntar sig en lättsmält rolig feelgoodbok att koppla av till i hängmattan kommer att bli besviken. Det är snarare en föreläsning i någon av Uppsalas föreläsningssalar där bänken är lite obekväm. Men det gör inte boken/föreläsningen mindre intressant.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑