
Sjöäng är ett litet samhälle som de flesta bara passerar och inte fäster något större intresse för. Samtidigt är det en plats där människor bor, dit vissa flyttar tillbaka till och där minst en människa dör.
Sebastian är en man som bor i Sjöäng. Kanske mest för att han inte kan ta sig därifrån. Dels för att han är förlamad från midjan och nedåt efter en bilolycka men även på grund av minnen. Han lever i sitt perfekt inredda hem och har daglig hjälp från hemtjänsten.
Ett minne han har svårt att släppa är vad som egentligen hände när Laura dog. Laura som växte upp i Jehovas vittnen men gjorde allt och lite till för att göra sig fri. En kamp som möjligen slutade på en brygga utanför samhället.
Sen har vi Mikael är fotografen som flyttar hem efter att varit ute i världen. Den sista av de fyra vännerna är Maria som var den av de fyra vännerna som var närmast med Laura.
Det här är en historia om en ung kvinnas död men det är ännu mer en historia om människor i ett mindre samhälle i Sverige. En historia om längtan, åtrå, misstänksamhet osv.
Historien är relativt långsamt berättad. Något jag har börjat uppskatta i tider när tempot ofta skruvas upp så att man knappt hänger med. Men med det sagt så tycker jag den här boken går lite för långsamt. Vi är inne i minsta vrå hos hos personerna och allt för inte handlingen framåt.
Och då kommer vi in på bokens längd, som är nästan 17 timmar. Jag hade en diskussion med Christian Unge för ett tag sedan hur lång en bok får/bör vara. Jag tyckte att det var modigt att låta den första boken i en ny serie vara 17 timmar lång. Som lyssnare vet du inte vad du har att vänta dig och att då ”investera” den tiden är det lätt att i alla fall jag väljer en annan bok. Nu är Christian en etablerad författare, att som debutant är det ännu modigare. I det här fallet tycker jag att boken är för lång.
Det är Björn Bengtsson som står för inläsningen och han gör det bra. När det kommer till spänningsböcker så känner vi igen Björns röst från Andreas Eks Joel Adler serie och Mons Kallentofts Zackserie.
Niclas Albertssons debut är en blandning av småstad, gammal vänskap, hemligheter kryddat med lite frikyrklighet. Jag tycker att Eldflugan är lite i längsta laget och delar ut en trea i betyg.
Uppläsare: Björn Bengtsson
Betyg:










