Michael Connelly – Prövningen

Försvarsadvokaten Mickey Haller trodde inte att det fanns någonting som skulle kunna få honom att jobba för åklagarsidan. Men så får den dömde barnmördaren Jason Jessup ännu en chans – en ny rättegång baserad på DNA-bevis.   Haller är övertygad om att Jessup är skyldig och tar sig an fallet på villkor att han får arbeta med sin halvbror, den ärrade polisen Harry Bosch. Jessup anlitar, i sin tur, en kändisadvokat som vet allt om hur man manipulerar media.   Nyckelvittnet från den förra rättegången har försvunnit, och trots febrila eftersökningar kan inte Bosch hitta honom. Jessup kommer ut mot borgen. På dagarna följs han tätt i hälarna av pressen, men vad gör han på nätterna? Bosch och Haller fruktar det värsta: att det här är en mördare som bara har börjat .

Min kommentar: Jag har följt Harry Bosch och hans envetna jakt på LAs mördare. När Connelly för några år sedan introduserade försvarsadvokaten Haller måste jag erkänna att jag till att börja med var lite skeptisk. Jag var rädd att det skulle bli lite för mycket likt John Grisham domstolsliteratur. Men den balansgången har Connelly lyckats bra med. När nu halvbröderna jobba skudra vid skuldra blir det riktigt bra. Det här är en riktigt bra Connelly bok med spänning som gör att det är svårt att trycka på paus. Är man van att se allt genom Bosch kan det ibland bli lite förvirrande när berättarjaget hoppar över till Haller, men får väl för hoppningsvis bli van, hoppas det inte är den sista Bosch/Haller boken. Som vanligt en bra uppläsning av Magnus Roosmann.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Jo Nesbø – Gengångare

Harry Hole kommer tillbaka från Hongkong efter tre år. Han återvänder med ett enda ärende: att undersöka ett i praktiken uppklarat mord i narkotikamiljö eftersom han vägrar tro att polisen gripit rätt gärningsman. Han får snart träffa den misstänkte mördaren. Det är en pojke på arton år som han inte har sett på länge och knappt känner igen Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel. I Oslo har polisen samordnat en stor insats mot narkotikaförsäljningen på gatorna och lyckats minska heroinet kraftigt. Men i dess ställe har fiolin dykt upp, en drog som ger färre dödsfall men är desto mer beroendeframkallande. Det som från början såg ut som ett vanligt drogrelaterat mord växer till en omfattning som Harry inte kunnat förutse. Ett välorganiserat, våldsamt och väldigt farligt nätverk styr Oslo med järnhand. Ingen vill komma i deras väg och ingen vill avslöja något om dem eftersom det är med livet som insats. Men alla spår pekar i en riktning till mycket högt uppsatta personer i staden.

Min kommentar: Vem som sitter på den svenska(eller nordiska) deckar tronen har skiftat genom åren. Från Sjövall/Wahlöö, via Guillou, Nesser, GW Persson och Anne Holt. Men just nu skulle jag sätta kronan på Nesbøs huvud. Trots att Hole har alla typiska deckar attribut som försupen (ex) polis med stort rättspatos lyckas Nesbø höja sig över mängden. Efter att ha sett filmen Huvudjägarna måste han ha en lång kö med filmskapare utanför dörren som vill göra filmer av hans andra böcker. Gengångare kanske inte är den bästa Hole boken men de är ändå värd sin 5:a.

Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Lars Keppler – Eldvittnet

I hela världen tar polisen hjälp av andliga medier vid svåra utredningar. De gör det regelbundet trots att det inte finns något enda dokumenterat fall där ett medium bidragit till en lösning. Flora Hansen kallar sig för spiritistiskt medium och har i många år försörjt sig på att låtsas att hon kan tala med de döda. En kväll i augusti läser hon på löpsedlarna om ett fruktansvärt mord som skett på en sluten anstalt för unga kvinnor med destruktivt beteende. Flora Hansen bestämmer sig för att ringa polisen och hävda att hon har kommit i kontakt med den dödas ande. Den tekniska undersökningen pekar entydigt på att mördaren är en av de intagna, en snäll och tystlåten flicka som rymde från anstalten samma natt som mordet skedde. När Joona Linna börjar undersöka hennes förflutna visar det sig att hon inte alltid varit så snäll. Joona har redan stannat längre på denna brottsplats än vad någon annan kommissarie skulle göra. Ändå är han inte färdig, han tänker att han måste se ytterligare någonting för att bli utsläppt från detta fruktansvärda rum, han måste hitta en detalj som kan leda vidare, som kan föra tråden som en nål. Han ser på flickan i sängen. En svag värme utstrålar fortfarande från den nakna huden. Hennes händer ligger över ansiktet, som om hon lekte kurragömma. Han lutar sig försiktigt över henne och upptäcker att någonting har fastnat under hennes vänstra pekfingernagel. Det ser ut som ett djuprött sandkorn, en flisa av en rubin. Han blinkar och försöker skärpa blicken. Det är svårt att koncentrera sig på detta lilla röda korn i ett rum nerstänkt av blod, men han ger sig inte, han lutar sig bara närmare, känner den söta doften från henne och förstår plötsligt vad det är han ser under nageln. Jakten på förövaren tar gång på gång våldsamma och oväntade vändingar. Varje svar tycks bara leda till nya gåtor, och det som nyss var enkelt är plötsligt labyrintiskt. Men trots att utredningen hamnar i en återvändsgränd ignorerar polisen Flora Hansens telefonsamtal. Först begär hon pengar för sina upplysningar, men sedan ber hon dem bara att lyssna, allt mer desperat.

Min kommentar: Som med allt går det trender i vem som är den uppläsare som får läsa in de ”hetaste” böckerna. För några år sedan var det Torsten Wahlund som vad nr 1, därefter kom Katarina Ewerlöf. Nu skulle jag sätta den kronan på Jonas Malmsjös huvud. När jag tittar igenom min lista över böcker jag lyssnat på de senaste åren hittar jag hans namn bakom författare som Jens Lapidus, Dan Brown och nu senast Zlatans bok. Så att inläsningen är förstklassig kan jag börja att slå fast. Vad det gäller handlingen och språket i boken tycker jag även den håller samma klass. Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk när jag läste att det skulle vara ett spiritistiskt medium med i handlingen. Jag är inte mycket för det. Men utan att avslöja något om handlingen kom de runt det på ett snyggt sätt.  Sist måste jag kommentera slutet, även det utan att avslöja det. Det är samma känsla som efter man såg actionfilmen Speed för många år sedan. När man trodde att det var slut och man kunde luta sig tillbaka och pusta ut tar historien ny fart. Mycket snyggt.

Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Zlatan Ibrahimovic – Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse

I Jag är Zlatan Ibrahimovic ger han en helt ny och skakande bild av uppväxten i Rosengård. Med sina egna ord berättar han om papporna från den fina sidan av stan som försöker få honom utslängd från Malmö FF. Han berättar om kampen och striderna i Ajax, om köpet till Juventus, succén i Italien och spelskandalen som höll på att förstöra hans karriär. Han berättar om Inter och segrarna, om Mourinho, målen och de stora stjärnorna. Han berättar om Helena, barnen och om livet bakom strålkastarljuset. För första gången avslöjar han precis vad som hände med Pep Guardiola i Barcelona.

I Zlatans egen självbiografi får vi det rafflande spelet bakom klubbytena. Vi får en insyn i den absoluta toppfotbollen vi aldrig fått förut.

Min kommentar: Som fotbollstok var jag bara tvungen kasta sig över den här boken. Jag hade stora förhoppningar på den och ett och ett halvt dygn senare kan jag konstatera att jag tycker att det helt klart håller måttet. Trots att media redan plockat de flesta ”russina ur kakan” tycker jag det finns mycket intressat kvar att ta del av. Det media skrivit mest om är ju konfliktern med Pep, Ljungberg och Lagerbäck. Det två sistnämnda är känns ju inte som mer än ljuma sommarbrisas jämfört med konflikten i Barca. Men det som fångade mitt intresse mest i boken var spelet bakom kulisserna under alla övergångar. Samspelet mellan Zlatan och Milo mot alla hotshots i Juve, Inter, Barca och Milan är riktigt underhållande.  Som fotbollsintresserad visste redan i förväg hur alla stora matcherna skulle sluta men David Lagercrantz (medförfattaren) lyckas vekligen bygga upp dramatiken kring matcherna.

Jonas Malmsjö gör en bra riktigt bra uppläsning. Det han som läste in Snabba Cash-serien och det gör att bokens första delen om Zlatans uppväxt känns ännu mer gangster lik. Det är kanske ingen bok som kommer få Augustpriset men för mig är ämnet hög intressant och boken är välskriven.

Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Frederick Forsyth – Kobran

I decennier har världen slagits mot drogkartellerna — och förlorat. Kartellernas miljarder har gjort dem till de mäktigaste och mest destruktiva av jordens organisationer. Ända tills en man får ett uppdrag. Paul Deveraux brukade råda över specialuppdragen inom CIA innan han fick sparken för att ha varit för hänsynslös. Nu får han allt han önskar av den amerikanske presidenten och hans allierade och kan göra vad han tycker är nödvändigt. Gränserna sätter han själv, reglerna är hans egna. Och inga frågor ställs.

Min kommentar: Jag skrev i min recension om Baldacci senaste bok De sammansvurna att jag gillar hjältar som det känns som de kan plocka ner månen om det skulle behövas. Det stämmer överens även på den här boken. Men att skriva om hjältar har man gjort i alla tider, tricket är att få det trovärdigt. Just trovärdigheten är något som är den här bokens stora plus. Trots att en ensam man får i uppgift att hindra inflödet av kokain i USA = David kan inte besegra Goliat. Så lyckas Forsyth få mig att tro att det är möjligt bara David sätter in stötarna på rätt ställen så faller faktist Goliat. Mästerligt, precis som Reine Brynolfssons uppläsning.

Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Jan Guillou – Brobyggarna

När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna på det norska Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäckte man att de tre små repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades pojkarna till järnvägs- och brobyggare. De tre fiskarsönerna utexamineras många år senare som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända till Norge för att bidra till det mest storartade norska ingenjörsprojektet någonsin, att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen. Men kärleken vände upp och ned på planerna. Den ene flydde, bedragen och skamsen, till Tyska Östafrika, men hamnade likväl på ett av tidens största järnvägsbyggen, det mellan Dar es Salaam och Tanganyikasjön. Den andre flydde också på grund av kärlek, men till London. Bara äldste brodern Lauritz återvände till Norge för att kunna återgälda brödernas storartade utbildning genom att ansluta sig till järnvägsbygget på Hardangervidda. Tre bröders öden i ett sekel som ännu var ungt. Där framtidstron överskuggade världens alla orättvisor. Med teknikens stora genombrott skulle alla krig vara utrotade. Föga anade man att man stod inför det mest dramatiska och blodiga århundrade någonsin. Brobyggarna är den första delen i Jan Guillous nya romansvit om Det stora århundradet.

Min kommentar: Guillou har fått en hel del kritik för att utmåla tyskarna som allt för godhjärtade, speciellt i Afrika. Jag har ingen djupare kunskap om européernas härjningar i Afrika vid början av 1900-talet men jag tror, eller i alla fall hoppas, att det fanns godhjärtade européer i Afrika. Både tyskar och engelsmän och kanske också belgare, även om det inte på något sätt framgår i boken. Jag tycker också att omsvängningen från tyskvänner till tyskhatare bland Bergens invånare är bra skillrad.
Annars är det en välberättad historia om tre bröder och alla de möter på sin mycket brokiga väg genom livet. Ser fram emot bok två.

Uppläsare: Tomas Bolme
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑