Håkan Nesser – Tom

En kvinna i Arlach får ett telefonsamtal från Tom en tidig morgon 1995. Det är starten till den här historien som har en koppling till en händelse 1973. Det här är en klassisk Nesser roman som utspelar sig i den Nesserska fiktiva världen som vi lärt oss tycka om. Berättelsen har ett antal vändningar som det ska vara i Nessers böcker. Även om det börjar bli tjatigt att ta upp, men visst saknar man författarens egen röst som uppläsare. Med det sagt faller ingen skugga på Anna-Maria Källs uppläsning. Då det är en kvinna som är bokens huvudperson så passar det bra med en kvinnlig uppläsare. Jag tycker att det är en storhet att kunna berätta en så här historia på bara 3,5 timmar. Grillar man Håkan Nesser är det här en liten pärla.

Uppläsare: Anna-Maria Käll

Betyg:

Håkan Nesser – De vänsterhäntas förening

Jag har full förståelse att alla inte gillar Håkan Nessers sätt att skriva. Det skulle nog kunna beskrivas som klurigt, gubbigt och lite långsamt. Ett talande exempel på just detta skulle kunna vara ”Cash is king, en något ålderstigen monark måhända, men still going strong”. Jag gillar det. Förutom ett stort antal fristående romaner har Nesser skrivit två bokserier. Den mest kända om kommisarie Van Veeteren i Mardam och den andra om Gunnar Barbarotti i Kymlinge. Nu möts dom för första gången. Det är som att Jan Guillou skulle låta Carl Hamilton få möta bröderna Lauritzen. Sin vana trogen har Nesser fått till en komplicerad historia. I det här fallet sträcker den sig över flera decennier och över landsgränser. Med utgångspunkt i den fiktiva staden Mardam som ligger någonstans i nordvästra Europa(tror jag) och med förgreningar till Kymlinge som också är en fiktiv stad men som är placerad i södra Sverige. Jag gillar den här historien som har sitt avstamp i en klubb för ett gäng ganska misslyckade killar som råkar ha det gemensamt att de är vänsterhänta. Att sen få in den sedan länge pensionerade Van Veeteren och Barbarotti i utredningen utan att det känns krystat är också snyggt skrivet. Reine Brynolfsson gör en jättebra inläsning men visst saknar man Nessers gnälliga närkingska. Det här är en av de bästa böckerna från Nesser på många år. I serien om Barbarotti är det bara En helt annan historia som slår den.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Håkan Nesser – Styckerskan från Lilla Burma

Detta är den femte och sista boken om polismannen Gunnar Barbarotti i staden Kymlinge. Det är samtidigt den första och enda boken om Ellen Bjarnebo, känd som Styckerskan från Lilla Burma.  Den av privata skäl arbetsoförmögne kriminalinspektören Gunnar Barbarott sätts på ett av Kymligepolisens ”cold cases”, som emellertid tinar upp i Barbarottis vård. Om inte Ellen Bjarnebo var skyldig till det hon anklagats och suttit 11 år i fängelse för, vem var det då som mördade och styckade sitt offer 1989? Ett allt hetare fall med förvecklingar leder Barabarotti på en resa genom Sverige, från jordbrukshemmanet Lilla Burma utanför Kymlige till ett fjärran beläget fjällpensionat, och utgör en snygg sorti för Gunnar Barbarotti och möjligen även för vår Herre. Det sistnämnda dock en tros- eller tolkningsfråga.

Min kommentar: Håkan Nesser är de gråbruna nyansernas mästare. Det är inget nedsättande, jag älskar hans sätt att berätta. Jag gillar även hans originella sätt att läsa själv. I den här boken gör Nesser det han är en av de bästa berättarna, nämligen att lyckats med den oväntade vändningen i berättelsen.

Barabarotti-serien har gått lite upp och ner. Den klart bästa var ”En helt annan historia” och seriens bottennapp är ”Berättelse om herr Roos”. Den sista boken är helt klart på den övre halvan.

Uppläsare: Författaren själv

Betyg:

Håkan Nesser – Himmel över London

Det börjar klockan 4.50 på Paddington Station i hjärtat av London. Eller också börjar det en septemberkväll 1968 på Trafalgar Square. Eller möjligen längre tillbaka ändå med en lögnaktig stins i staden K- och hans son. Det är en spionhistoria, eller kanske en kärlekshistoria, eller kanske någonting helt annat, och det mesta utspelar sig i London, den eviga staden. Om en döende mångmiljonär och hans tänkbara arvingar handlar det. Och om böcker: varför det inte går att vara utan dem. Om tiden som stjäl våra liv och hjärtats obotliga ensamhet handlar det också, och kanske är det rentav själva berättaren som är huvudperson. Men vem är berättaren?

Min kommentar: Det finns ingen som kan leverera slöa svordommar på klingande näkedialakt som Håkan Nesser. Den här romanen är nog den mest kompexa Nesser, rent berättarmässigt, har skrivit och då har han skrivit ”En helt annan historia”. Berättar-jaget hoppar mellan en rad olika personer. Allt byggs upp mot en grand-final och när den väl kommer så går det fort. Allt låter konstigt men jag gillar Nesser.

Uppläsare: Författaren själv
Betyg:

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑