Assad och Mørck är tillbaka. I den här boken sträcker sig deras historia utanför Danmarks gränser. Döden på medelhavet kopplar samman en spansk journalist, en förvirrad dansk pojke och Assad. Jag tycker Assad är bokseriens stora behållning. Han har hela tiden varit den mystiska och roliga medarbetaren. I den här boken får vi reda på mer om hans bakgrund. Tyvärr tycker jag det tar bort lite av mystiken kring honom. Men med det sagt så är det här en historia med flera dimensioner och ett välkänt och mustigt persongalleri. Stefan Sauks röst kommer verkligen till sin rätt i den här serien. Jussi Adler Olsen avslöjar mycket av Assads bakgrund i Offer 2117. Spänning och underbara karaktärer i en bra kombo ger en fyra i betyg. Uppläsare: Stefan Sauk Betyg:
Alla har vi våra favoritförfattare. För dom flesta så skiftar det under årens lopp och beror mycket på vilken som är den senaste boken. Därför är det svårt att komma ihåg vad man tyckte om böcker man lyssnade på för 10 år sen.
Då jag har betygsatt mina nu över 1100 böcker de senaste 15 åren så har jag möjligheteten att ta fram min alldelse egen toplista. Så har jag nu sammanställt en lista med det författarna jag har gett högst betyg på min femgradiga skala. För att det ska gå att jämföra på ett bra sätt har jag satt gränsen att jag måste ha lyssnat på minst 3 böcker av författaren för att de ska få vara med på listan. Det gör att författare som jag bara lyssnat på en bok med och som fått betyget 5 faller bort. Bland one-hits-wonder hittar vi t.ex. Zlatan Ibrahimovic, Andy Weir, Malin Persson Gilito, Imre Kertész, Mattias Edvardsson m.fl.
När jag får frågan om favoritförfattare så brukar jag svara Michael Connelly eller Jo Nessbö, två författare som inte ens är med på min top 15 lista. Att hitta Stieg Larsson, Roslund Hellström och Dan Brown högt upp skulle jag nog kunna lista ut men det förvånar mig lite att hitta Camilla Läckberg på listan.
1. Stieg Larsson 5 (3)
2. Roslund Hellström 4,67 (6)
3. Dan Brown 4,57 (7)
4. Jeffrey Archer 4,5 (4)
4. Lena Ebervall, Per E Samulsson 4,5 (4)
6. Lars Kepler 4,43 (7)
7. Camilla Läckberg 4,38 (8)
8. Olle Lönnaeus 4,33 (6)
8. Jussi Adler-Olsen 4,33 (6)
10. Fredrik Backman 4,33 (3)
10. Kallentoft/Lutteman 4,33 (3)
12. Kristina Ohlsson 4,25 (8)
13. Jørn Lier Horst 4,25 (4)
14. Buthler & Öhrlund 4,23 (13)
15. Peter James 4,2 (5)
Nedan följer min analys över toplistan.
Phu va mycke gubbar. Bara två ensamma kvinnor och två kvinnor i författarpar, Lena Ebervall med Per E Samulsson och Alexandra Coelho Ahndoril som en bakom pseudonymen Lars Kepler. Att jag lyssnar på övervägande manliga författare är ingen överaskning men att det var så här llla var inte bra. Måste bli skärpning på den fronten hos undertecknad.
Nästan bara deckarförfattare. Endast Fredrik Backman och möjligtvis Lena Ebervall/Per E Samulsson och Jeffrey Archer kan räknas som annat än rena deckarförfattare. Även det ett förbättringsområde för att vidga sina vyer.
Går även att se en tydlig övervikt av svenska författare. Endast 5 av 15 på listan är utlänska. Det är lite förvånande för när jag tittar på en top 15 lista över vilka författare jag lyssnar mest på är 9 av 15 författarna utlänska. Men det är klart att en eller två lite sämre böcker drar ju ner snittbetyget.
Jag är övertygad att du som läser det här med största sannolikhet inte håller med mig om det här listan. Dela gärna med dig av din lista nedan.
Klicka på taggarna nedan för att komma tillovan nämnda författares recensionerna.
Två engelska piloter, James och Bryan, skjuts ned och hamnar bakom fiendens linjer under andra världskriget. Om de tas tillfånga kommer de att avrättas som spioner. Så de tar sig ombord på ett tåg reserverat för sårade SS-män på väg hem från östfronten, för att få tillfälle att fly senare.
I stället hamnar de i det så kallade Alfabethuset, ett sinnessjukhus långt bort från fronten, där de är tvungna att simulera månad efter månad för att inte bli avslöjade.
Men kan man simulera sinnessjuk så länge utan att bli det? Och är piloterna James och Bryan de enda som spelar?
Jussi Adler-Olsens Alfabethuset är både en krigsroman och en psykologisk thriller av det nervpirrande slaget, precis som hans internationellt berömda romaner om Avdelning Q. Vi får följa de två piloternas öden under andra världskriget och fram till 1972.
Min kommentar: Jussi har visat att han kan skriva polisromaner med serien om Avdelning Q. Det är något helt att annat att skriva historiska romaner, men jag måste säga att jag är imponerad. Det här är en spännande och tät roman som spänner över ett halvt århundrade. Det som dra ner betyget till att ”bara” bli en 4:a är att det blir lite rörigt med alla olika namn i upplösningen. En bra uppläsning av Reine Brynolfsson.
Ingen hade sett den repade gamla flaskan som stod i fönsterkarmen på polisstationen i Wick i Skottland. Ingen hade lagt märke till brevet eller undrat varför någon skrivit ”Hjälp”. När Carl Mørck och hans assistent Assad på avdelning Q får tag på flaskposten tror de först att det handlar om några barns busstreck. Men när de forskar vidare i det hela inser de att flaskposten är det enda livstecken man fått från två pojkar som fördes bort på nittiotalet. Vilka är pojkarna, vad har hänt med dem och varför har ingen anmält dem saknade? Carl och Assad dras allt längre in i en iskall kidnappares nät och de inser snart att tiden håller på att rinna ut. Trots att många år har gått är kidnapparen fortfarande aktiv. Kriminalromanerna om Avdelning Q har snabbt blivit en stor framgång, såväl i hemlandet Danmark som internationellt. De handlar om kriminalinspektör Carl Mørck som motvilligt går med på att starta Avdelning Q, en cold case-avdelning inom Köpenhamnspolisen. Tillsammans med sin assistent Assad tar han sig an brott som av alla anses som hopplösa att klara upp.
Min kommentar: Deckare som inbegriper mysterier inom religiösa församlingar/sekter kan lätt få en overklighets känsla over sig. Men jag tycker att Adler-Olsen lyckas hålla ner den känslan. Jag har varit inne på det i andra recensioner kring avdelning Q, den skulle aldrig få förekomma på riktigt. Men allt hålls uppe av de varma personbeskrivningarna. Jag tycker att det finns en likhet mellan Carl Mørck och Ove (i En man som heter Ove). Båda är vresiga gubbar men är väldigt fördomsfulla mot olikheter. Personer som skriker och gapar oavsett hudfärg, ursprung och kön är ganska befriande. Nu har jag en bok kvar i serien vilken jag ser framemot.
”Världens tråkigaste dag”, stod det i en tidning om den 11 april 1954. Men frågar man pojken Marco så var den 11 april 1954 värre än så, den var snarare liktydig med Hitlers födelsedag. För den 11 april 1954 föddes Zola, mannen som är Marcos farbror, som med cynisk kyla bryter ner och utnyttjar människor i sin närhet, och tvingar klanens medlemmar in i kriminalitet.
Marco är snabbtänkt och lärs snabbt upp till tiggare, ficktjuv och inbrottstjuv. Men han hatar sitt liv och allt det Zola står för. Och när han förstår att familjen vill göra honom till krympling ser han ingen annan utväg än att rymma så långt bort han kan.
Några måander efter sin rymning upptäcker han något ännu värre. Han får se en affisch med ett foto av en man som är saknad, en man som han sett ligga död i närheten av sitt eget hem. Den vetskapen kan ge Marco chansen att göra upp med Zola och resten av klanen, inklusive hans egen far. Men det är också en vetskap som utgör en fara för hans eget liv.
Vad Marco inte vet är att det inte bara är familjen som vill se honom död. Men det vet å andra sidan Avdelning Q inom Köpenhamnspolisen, och långsamt dras Carl Morck, Assad och Rose in i saken, med trådar in i regeringen och långt ut i Afrikas djungler.
Min kommentar: Efter att ha lyssnat på en massa norska författare under årens lopp så är det uppfriskande med en dansk. Egentligen har jag lite svårt att tro att det skulle finnas en avdelning Q, och tittar men på dess medlemar blir den inte mer trovärdig. Men allt det vägs upp av att jag gillar Carl Morck, Assad och Rose. Lägg till det att Adler-Olsens tuffa stil och aktuella ämnen gör att man tro trots att det inte är trovärdig. Böcker när dom är som bäst-
1987 hittas ett syskonpar brutalt mördade i en sommarstuga. Polisens utredning pekar på att mördaren finns bland en grupp unga internatskolelever, som kommer från några av de mest välbärgade familjerna i Danmark. Men bevisen är inte starka nog och utredningen läggs på is.
Nio år senare erkänner en av de misstänkta att han låg bakom morden. Därmed anses brottet vara uppklarat.
Av oförklarliga anledningar hamnar mappen med fallet på kriminalinspektör Carl Mørcks skrivbord. Mørck, som arbetar på Köpenhamnspolisens Avdelning Q, är först övertygad om att fallet har hamnat fel. Men när han börjar gräva i materialet upptäcker han att något är galet.
Tillsammans med sin assistent Assad börjar Carl utreda kopplingen mellan uteliggaren Kimmie och tre av landets mäktigaste män. De letar desperat efter henne eftersom hon har information som kan krossa dem. Kommer de att hitta henne? Och är det verkligen vad de vill?
Min kommentar: En av de böcker som berört mig mest de senast åren är En nästan vanlig man av Buthler/Öhrlund. Ett genomgående tema i den är det oprovocerade våldet(något som jag normalt sätt inte gillar i böcker) och arroganta överklass fasoner. Det är två ingredienser som återkommer i den här boken också. Lägg till ett snabbt och ”hårt” språk samt att det är Stefan Sauk som läser så är likheterna mot En nästan vanlig man stora. Det här var den första boken av Adler-Olsen jag lyssnade på så nu ska jag försöka hitta fler i serien om avdelning Q.
ljudboksbloggen.com 