Linda Ståhl – Elden ska falna

Jag lärde känna Reub och Estrid i Linda Ståhls första bok i Möllviken serien. Så nu känns det som man har ett par nya vänner på middag. Jag gillar att få den känslan av en bok.
En flyktingförläggningen sätts i brand och när man tror att man räddat alla görs ett makabert fynd i brandresterna, ett dött spädbarn. Ett spädbarn ingen vill kännas vid. Kort där efter hittas en ung kvinna mördad. Precis när Estrid är påväg tillbaka till jobbet från en kort föräldrar ledighet råkar hennes man ut för en oprovocerad misshandel. Många saker som gör att det är mycket att göra på den lilla polisstationen i Vellinge.
Jag nämnde, jag recenserade Syndaren ska vakna, att jag gillar att trots att det skull kunna vara en klassisk svensk deckare är det inte det. Linda Ståhl vågar ta upp viktiga ämnen och hon gör det med rak rygg. Ämnen som mina fördomar säger är extra viktigt att ta upp och sätta in i rika områden som Höllviken. Precis som att det är viktigt att ta upp att allt inte är nattsvart i områden som Rosengård.
Tillbaka till boken. Den har precis som den första ett driv och jag älskar hur Reub och Estrid skaver lagom mycket.
Maria Lyckow har en röst och uppläsningsstil som passar den här berättelsen som handen i handsken. Det är en fröjd när man hittar en harmoni mellan författare och uppläsare.
Driv och spänning är det som präglar den andra boken i den välskrivna Höllvikenserien. Linda Ståhl tvekar inte att ta upp viktiga ämnen vilket gör att jag inte tvekar att ge Elden ska falna en glödhet fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg

Linda Ståhl – Syndaren ska vakna

En hemmafru försvinner från sitt hem i Höllviken. Polisen blir inkallad och bit för bit nystas försvinnandet upp.
Så långt ser det ut som den klassiska svenska deckaren. Ett brott, en svensk småstad och en uppsättning poliser. Inget fel med det, samtidigt som det är en genre som det är svårt att sticka ut i. Så då behöver boken/serien något som sticker ut från mängden. Det har den här, för när poliskommissarien brukar vara en försupen man som gillar opera eller en ensamstående kvinna som försöker få livet att gå ihop så väljer Linda Ståhl polisparet Reub och Estrid. Det som sticker ut med det är att Reub definierar sig som icke-binär och Estrid är höggravid. Två saker som skaver lagom mycket i ett rikt område utanför Malmö. Samtidigt räcker det inte bara med normbrytande karaktärer, och nej en höggravid kvinnan är inte så normbytande, för att lyfta en bok.
Så då lägger vi till ett viktigt samhällsämne, mäns våld mot kvinnor. Men det fina med boken är att det är drivet i historien som är den stora behållningen. Författaren gör ingen stor sak av varken Reub könstillhörighet eller den viktiga samhällsfrågan vilket jag tycker är bra.
Måste också kommentera Maria Lyckow uppläsning som jag tyckte passade väldigt bra till boken. Den lyfte historien.
Syndaren ska vakna kan vid första anblicken se ut som en klassisk svensk deckare. Men genom att blada spännande karaktärer, viktiga frågor och framförallt ett bra driv i historien lyckas Linda Ståhl fånga mig och är väl värd sin fängslande fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg

Lotta Luxenburg – Infiltratören

Jag har med stort nöje följt Lotta Luxenburgs serie om Klara och Nick. Så det var med höga förväntningar jag kastade mig över hennes nya serie om Stockholmsgruppen. Som titeln på serien skvallrar om så utspelar även denna bok i Stockholmsmiljö samt att det handlar om en ny grupp poliser. Handlingen kretsar kring Isabella och Nikolaj som infiltrerar ett ryskt brottsnätverk. Jag blir tyvärr inte helt övertygad. Att en polis tar sig an uppdraget att jobba som infiltratör utan förkunskaper gör att jag tappar förtroendet. Och ett tappar förtroendet är svårt att hämta igen. För även om ansatsen är god att få bort trafficking och prostitution så har polisen lagar och regler att hålla sig till, något det är lite si och så med ibland.
Mina höga förväntningar på Lotta Luxenburgs nya serie om Stockholmsgruppen uppfyllde inte mina högt ställda förväntningar. Infiltratören är stundtals spännande men sakna det lilla extra så får en trea i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg:

Lotta Luxenburg – Förföljda

I Lotta Luxenburgs tredje bok i serien om poliserna Nick och Klara är det deras grupp som angripen. Det är klart att det blir extra intressant när en series huvudpersoner angrips av mördare, men det kan också bli för mycket av det ”goda”(eller onda). Något som jag tycker är fallet i den här boken. Priset man får betala är att man tappar i trovärdigt när lite för många i en grupp poliser blir angripna och deckare bygger till stor del på trovärdighet. Iallafall för mig. Sen är jag ju väldigt förtjust i persongalleriet i den här serien. De fina Petra och Holly och den onde åklagaren, så den boken har har om inte allt, så mycket. För tillfället är nu min bokhylla tom vad det gäller böcker i serien. Men jag hoppas att det snart kommer nya böcker i serien för jag gillar den.

Förföljda är inte den bästa bok i Lotta Luxenburgs serie. Boken brister lite i trovärdighet men vägs upp av sitt persongalleriet, så en tre är ett rimligt betyg.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

Lotta Luxenburg – Spårlöst

I den andra boken om kriminalpoliserna Nick och Klara så är det en kvinna som blir bortförd efter en blöt möhippa i stan. Det blir upprinnelsen till en jakt, helt i samma stil som i hennes första bok Försvunnen. Jag gillar också att hon behåller och bygger vidare på persongalleriet från den första boken. Det betyder att vi förutom poliserna i Nicks grupp även får träffa Petra och Holly från den första boken. En kvalificerad gissning är att dom kommer hänga med även framöver.
Så måste jag hylla Maria Lyckows uppläsning. Hennes röst ger trovärdighet till berättelsen. Precis som första boken är boken inte så lång, vilket jag uppskattar. På minussidan kan möjligen sättas upp att upplösningen kändes lite väl banal. Men det är taget när boken i övrigt håller hög klass.
Lotta Luxenburgs Spårlöst börjar med att en kvinna kidnappas. Den får en fyra för sina fina och trovärdiga karaktärer och spännande och kompakta historia.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg:

Lotta Luxenburg – Försvunnen

Lotta Luxenburg har legat i min bokhylla under en längre tid men ett tips från en kompis fick mig att få ”tummen ur”, tack Erika.
Ska man lyckas att ta sig igenom bruset med en deckare i Stockholmsmiljö behöver boken ha något extra. Det tycker jag Lotta har, men det lilla extra är inte helt enkelt att sätta fingret på. Vi får lära känna en grupp med poliser med Nick Johansson och Klara Phil i spetsen. Just dessa två karaktärer är två väldigt levande karaktärer, med fel och brister. Lägg sedan till en historia med ett försvunnet barn i centrum. Ett ämne som inte kan lämna någon oberörd.
En annan sak på plussidan med den här boken är att den inte är så lång, under 7 timmar. Inga onödiga transportsträckor
Bäst av allt, det ligger två böcker till i serien i bokhyllan och väntar.
I Försvunnen försvinner ett barn. Lotta Luxenburg har lyckats fånga spänning, rädsla och medkänsla i en deckare under 7 timmar. En klar fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg:

Lisa Jewell – Familjen Lambs hemlighet

Lisa Jewell är tillbaka med en spännande och ganska invecklad historia. Allt börjar för 25 år sen när polisen blir kallade till ett hus i London. Där finner dom tre döda kroppar och en levande baby. Det står klart att det bott fler i huset. I nutid ärver Libby Jones huset på sin 25 årsdag. Ett hus som är värt många miljoner. Men det är inte helt okomplicerat, den gamla historien med de tre döda rullas upp igen. Historien är både spännande och välberättad men saknar det lilla extra för att vara med och tampas om dom riktigt höga betygen.
Lisa Jewell får en fyra för sin spännande och välberättad historia om Familjen Lambs hemlighet.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg:

Kjell Ola Dahl – Täcknamn: Hilda

Vi i Sverige har väldigt svårt att sätta oss in i våra okuperade grannländers situation under andra världskriget. Sen vet jag inte om den här boken hjälpte till att sätta oss in i den situationen. Boken är kategoriserad som en kriminalroman, och ja det sker ett mord, som är en central händelse i handlingen men så mycket mer är det inte. Jag tycker att det här är en rörig handling som hoppar mellan andra världskriget, slutet av 60-talet och nu tid, mellan Stockholm och Oslo. Jag väntar mig också att mystiken runt det här mordet ska byggas upp och sen klarna i slutet, men varken det ena eller andra sker riktigt. Nä, det finns betydligt bättre historiska kriminalromaner att spendera sin tid på än den här.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

Lisa Jewell – Jag fann dig

Historier där någon hittas och har tappat minnet har förekommit både inom film och litteratur. Det är ju något kittlande med en människa med ett helt oskrivet blad. Det var nog det som gjorde att jag valde den här boken. I den här boken så är det en man som man börjar kalla Frank som hittas på en strand i norra England. Det är den lite struliga ensamstående mamman Alice som tar hand om honom. Samtidigt får vi lära känna den unga nygifta ukrainskan Lilly i London vars man inte kommer hem. Dessa två historier är de som bygger boken. Boken har ett antal tvära kast men det är de varma personbeskrivningarna som är behållningen. Det och den engelska miljön. Sen ska Maria Lyckows uppläsning ha ett omnämnande. När hon gör Lillys röst vid några tillfällen är hon lysande.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

Boknr: 1043

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑