Som fotbollsintresserad är det alltid kul att lyssna på fotbollsböcker. Fråga är om den här boken egentligen ska räknas som en fotbollsbok. I min värld hänger våld och fotboll inte ihop längre, i alla fall inte på det sätt som beskrivs här. Men världen i Bland huliganerna är onekligen kopplad till fotbollen, och det som händer i boken har haft stor inverkan på hur människor i allmänhet ser på fotbollssupportrar än idag.
Allt börjar 1982 när den amerikanske journalisten Bill Buford av en slump hamnar på ett tåg som tagits över av engelska fotbollssupportrar. Han sitter där och ser dem metodiskt slå sönder hela vagnen framför ordningsmaktens ögon, och något i det väcker hans nyfikenhet. Vad är det egentligen som driver de här människorna? För att få svar bestämmer han sig för att själv gå på matcherna och ställa sig på ståplatsläktarna, mitt i massan. Det blir inledningen på åtta år där Buford lever tätt tillsammans med några av de mest hårdkokta fotbollsfansen som finns. Han är med om gatuslagsmål, ser ett helt flygplan tas över av huliganer och bevittnar hur pubar och affärer plundras på vägen till och från matcherna. Han skildrar även två av fotbollshistoriens mest tragiska händelser, Heysel och Hillsborough. Utifrån allt detta växer ett reportage fram om den märkliga dragningskraften i att befinna sig nära våldet, snarare än en bok om själva fotbollen.
Det som gör starkast intryck är alla detaljer som visar att det här faktiskt var en helt annan värld. Ta scenen när Man United-supportrarna skulle hem från Turin och ett tiotal av dem plankade helt sonika in på flyget. Varje vecka var det dessutom ett okänt antal som plankade på tågen utan att någon tycktes bry sig särskilt mycket. Supportrar rensade affärer och pubar som om det var en självklar del av matchdagen. Det är med en skräckblandad förtjusning man tar del av alla dessa detaljer, man vill knappt tro att det gått till så, men Buford var där och såg det med egna ögon. Att planka på ett tåg, eller till och med på ett flyg, är i sammanhanget rätt harmlösa brott. Det som är värre är mängden våld som skedde. Ofta kopplat till rasism. Det är denna våldsfixering som är bokens kärna. Även om jag tycker att inramningen med fotboll och det engelska samhället kanske är mer intressant. Tyvärr var det svårt att separera de olika delarna när boken utspelade sig.
Men även om det var 40 år sen händelserna i boken utspelar sig så har våldet kring fotboll i England i princip försvunnit. Lördagseftermiddagarna kring Old Trafford och Anfield ser helt annorlunda ut nu. Samtidig så blir människor som följer att fotbollslag fortfarande klassade som just bråkande huliganer, mycket beroende på det som skildras i den här boken. Med det sagt så har inte våldet och rasismen försvunnit i samhället, men den är inte lika frekvent förekommande kring den engelska fotbollen.
Extra intressant blir det av att Buford kommer utifrån, som amerikan som ger sig in i den engelska fotbollskulturen för att försöka förstå den från insidan. Det gör att blicken känns nyfiken och analyserande snarare än självklar, vilket passar bra för ett ämne som annars lätt hade blivit enbart sensationellt.
Det var min vän och tillika uppläsare av boken Lars Winclair som tipsade mig om den. Han läser den med en stadig, journalistisk ton som passar reportageformen väl. Han låter berättelsen och detaljerna tala för sig själva utan att lägga på för mycket dramatik, vilket känns som ett bra grepp för den här typen av bok.
Bill Buford beskriver ett England och en värld som lyckligtvis inte finns längre. I Bland huliganerna får vi vara med på pubarna, på resorna och på fotbollsläktarna på 80-talet. En intressant trea i betyg.
Uppläsare: Lars Winclair
Betyg:
Lämna en kommentar