Kategori: Deckare

Michael Connelly – Två sorters sanning

Tidigare i somras lyssnade jag på Lee Childs bok nummer 22 om Jack Reacher, då konstaterade jag att det inte är många bokserier som håller så länge. Men det finns minst en till, Michael Connellys serie om Harry Bosch. Precis som Reacher är Bosch inne på bok nr 22 och likheterna upphör inte där. De senaste böckerna om dessa ärrade herrar handlar om ett växande problem i USA, beroendet av smärtstillande mediciner. Förutom historien om smärtstillande mediciner där en far och son på ett apotek blir kallblodigt mördare ställs Bosch heder som polis på spel. I det spelet får Bosch hjälp av sin halvbror Mickey Haller. Något han verkligen behöver. Dessa två historier löper parallellt genom boken och håller på det sättet spänningen uppe enda till slutet. Connelly är en mycket produktiv författare som skriver deckare som är svåra att lägga ifrån sig. Därför är det svårt att säga att någon av hans böcker sticker ut men den här är riktigt bra bok. Jag har aldrig var i Los Angeles men efter alla Connelly böcker så känns det som jag skulle hitta hitta ganska bra där. För att fortsätta dra paralleller till böckerna om Reacher är det Magnus Roosman som läser in den här boken. Det skulle kännas väldigt konstigt om någon annan gestalta Harry Bosch, eller Jack Reacher.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

1

Håkan Nesser – De vänsterhäntas förening

Jag har full förståelse att alla inte gillar Håkan Nessers sätt att skriva. Det skulle nog kunna beskrivas som klurigt, gubbigt och lite långsamt. Ett talande exempel på just detta skulle kunna vara ”Cash is king, en något ålderstigen monark måhända, men still going strong”. Jag gillar det. Förutom ett stort antal fristående romaner har Nesser skrivit två bokserier. Den mest kända om kommisarie Van Veeteren i Mardam och den andra om Gunnar Barbarotti i Kymlinge. Nu möts dom för första gången. Det är som att Jan Guillou skulle låta Carl Hamilton få möta bröderna Lauritzen. Sin vana trogen har Nesser fått till en komplicerad historia. I det här fallet sträcker den sig över flera decennier och över landsgränser. Med utgångspunkt i den fiktiva staden Mardam som ligger någonstans i nordvästra Europa(tror jag) och med förgreningar till Kymlinge som också är en fiktiv stad men som är placerad i södra Sverige. Jag gillar den här historien som har sitt avstamp i en klubb för ett gäng ganska misslyckade killar som råkar ha det gemensamt att de är vänsterhänta. Att sen få in den sedan länge pensionerade Van Veeteren och Barbarotti i utredningen utan att det känns krystat är också snyggt skrivet. Reine Brynolfsson gör en jättebra inläsning men visst saknar man Nessers gnälliga närkingska. Det här är en av de bästa böckerna från Nesser på många år. I serien om Barbarotti är det bara En helt annan historia som slår den.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

1

Bill Clinton, James Patterson – The President is missing

Precis som titeln antyder är det här är spänningsroman i Vita Huset-miljö och med tanke på att den ena av författarna bott i just det huset i åtta år så finns det nog en hel del verklighet i boken. Handlingen där emot är en helt uppdiktad historia om en cyberattack mot det amerikanska samhället. En attack som om det vore verkligt skulle lamslå hela världen. Så boken sätter fingret på hur sårbart vårt moderna digitala samhälle är. Nu tror jag kanske den här historien är lite förenklad men det är ju underhållning som är det viktiga här. Det är en spännande historia i jakten på att stoppa attacken. Vi möter onda och goda terrorister, förrädare i den innersta kretsen och politiskt spel. Det som gör att betyget inte blir högre är att det ibland känns lite för overkligt kring presidenten, trots att Clinton är medförfattare. Jag har lyssnar på boken på engelska och dom har använt sig av det lite annorlunda greppet att använda sig av fem olika uppläsare. Kändes lite märkligt i början men man vande sig.

Uppläsare: Dennis Quaid , January LaVoy , Peter Ganim , Jeremy Davidson , Mozhan Marnò

Betyg:

0

Kjell Ola Dahl – Täcknamn: Hilda

Vi i Sverige har väldigt svårt att sätta oss in i våra okuperade grannländers situation under andra världskriget. Sen vet jag inte om den här boken hjälpte till att sätta oss in i den situationen. Boken är kategoriserad som en kriminalroman, och ja det sker ett mord, som är en central händelse i handlingen men så mycket mer är det inte. Jag tycker att det här är en rörig handling som hoppar mellan andra världskriget, slutet av 60-talet och nu tid, mellan Stockholm och Oslo. Jag väntar mig också att mystiken runt det här mordet ska byggas upp och sen klarna i slutet, men varken det ena eller andra sker riktigt. Nä, det finns betydligt bättre historiska kriminalromaner att spendera sin tid på än den här.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

0

Erik Lewin – Hämndens pris

Det här är en bok jag känner mig lite kluven inför. Boken är ruskigt spännande men den har några saker jag hakar upp mig på. Låt oss börja med dom. Först, namnet på det onda MC gänget, Sons of Beelzebub. Ska låta tufft men låter lite töntigt. Det andra att hjälten Isaac så enkelt kommer i kontakt med en finansiär som så gärna spenderar hundratals miljoner på någon annans krig. Med det sagt så är det här en bok med en smart och handlingskraftig hjälte. Boken tar upp samhällsproblem som kanske är något skruvade men ändå i det lilla realistiska. Vi får följa både Isaac och hans gäng, polisens jakt och media. Det märks att författaren är insatt i detta. Vilket gör handlingen realistisk. Så trots som saker jag hänger upp mig på så väger den spännande handlingen och det höga tempot över och betyget blir en fyra. Avslutningsvis måste sägas att Sauk är som klippt och skuren som uppläsare i den här Hamilton liknande boken.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

1

Mons Kallentoft och Anna Karolina – Falco

Zack Herry är tillbaka i Herkulesseriens femte bok. Även polaren Abdullah och kollegan Deniz är med som vanligt. Men på författarfronten har det hänt en del. Kallentoft har bytt ut Markus Lutteman mot Anna Karolina, känd för sina hårdkokta deckare. Med den utgångspunkten tycker jag hon funkar i Herkulisserien. En serie som jag tycker lyfte med fjärde boken Heroine. I den här boken ställs vår hjälte mot en IS cell, något som ligger lite i tiden. Boken håller ett högt tempo med flera stickspår, men utan att tappa tråden. Precis som med Kallentofts andra polis Malin Fors så kämpar Zack med sitt beroende, en kamp han inte alltid vinner. Jag gillar även hans vänskap med Abdullah, även om den ibland känns lite overklig med tanke på Jacks arbete som polis. Det finns också en tendens att författarna, i sin iver att få till det spektakulära tenderar att tappa lite i trovärdighet. Men det höga tempot och den spännande handlingen gör att man kan bortse från det. En välförtjänt falkfjäder skulle jag också vilja sätta i Björn Bengtsson hatt för hans uppläsning.

Uppläsare: Björn Bengtsson

Betyg :

0

Jussi Adler Olsen – Hon som tackade gudarna

Jag tycker Adler-Olsen tillhör toppskiktet av deckarförfattare i norden. Böckerna om avdelning Q har fart, humor, originalitet och humor. Sen har han skrivit ett antal fristående böcker som är betydligt svårare att få grepp om och den här boken tillhör en av dem. Jag hade skyhöga förväntningar på den här boken och dom infriades inte. Storyn har vissa kopplingar till verkligheten och utspelare sig till största delen i Holland i senare delen av 90-talet. Där kanske det första problemet uppstår. Min koll på holländsk nutidshistoria är lite bristfällig. Ett annat problem är de holländska namnen som ibland är svåra att hålla isär. Jag kan leva med dålig historiekoll och krångliga namn, det är storyn i sig som är det stora problemet. Först huvudpersonen Peter de Boers företag, mycket märklig affärsidé att på konsultbasis förstöra för andra företag. Sen den klassiska, äldre man blir kär i ung exotisk kvinna, känns lite unket. Var det inget som var bra, jo då. Den unga exotiska kvinnan, Nicky Landsaat är bokens stora behållning. Hon känns som en Lisbet Salander light. Trots hennes brokiga uppväxt briljerar hon med sin intelligens. Men överlag håller inte historien för en bok som är över 23 timmar lång.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

0

Lee Child – Midnattslinjen

Bok nummer 22 med Jack Reacher, 22!! Det är riktigt imponerande att hålla liv en bokserie så länge. Huvudpersonen är på ytan en ganska enkel man. Inga tillhörigheter, åker dit första bussen går och är inte speciellt social. Men har man lärt känna Reacher genom åren vet man att det finns mer än ett par nävar som kan slåss. Det finns ett ädelt hjärta som vill att världen ska vara rättvis och en knivskarp hjärna som ser samband som ingen annan. Jag tror det är dom egenskaperna tillsammans med Lee Childs målande beskrivningar av den amerikanska landsbygden som håller Reacher ”vid liv”. Just miljöbeskrivningen av USA gör engelsmannen Child med glans på sitt nedtonade sätt. Sen kan man kanske ibland ifrågasätta hans motiv att alltid hamna i händelsernas centrum. Är tex en examensring på en pantbank anledning nog att sätta sitt liv på spel? Nu får vi vara glada att det är det i Reachers värld. Lee Childs böcker fick ju ett uppsving efter att Tom Cruise gestaltade Reacher på vita duken. Själv tycker jag att han är lite klen jämfört med den Jack Reacher jag har i mitt huvud. Det man kan ha mot bokserien är att huvudpersonen börjar kännas lite gammalmodig. Bara det att man gör en sak av att Reacher inte har en mobiltelefon är ett lite illavarslande tecken. Finns risk att unga hjältar springer om honom.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

1

Roslund – Tre timmar

Ewert Grens är tillbaka! Men allt är inte riktigt som vanligt. Det saknas ett namn på bokens framsida. Under nästan 15 år har författarparet Roslund och Hellström försett om med samhällsaktuella deckare, spännande men alltid med eftertanke. Efter boken 3 minuter beslutade sig Anders och Börje att gå skilda vägar något som efter det blev definitivt efter att Börje gick bort förra året. Så det betyder att det här är Roslunds första egna bok. Men jag kan inte säg att jag saknar Hellströms bidrag speciellt mycket. Grens är lika trulig och inåtvänd och Piet Hoffman är fortfarande världens bästa infiltratör. Temat i den här boken är människosmuggling över medelhavet. Ett ämne som är både otäckt och aktuellt, helt i linje med övriga böcker om Grens. En av de stora behållningarna i den här boken är när Ewert Grens brist på sociala kompetens blottläggs. När han tvingas sammanarbeta med en nioårig pojke, något som inte är speciellt lätt för honom. Boken är inte lika gastkramande spännande som det första i miniserien 3 sekunder men långtifrån den sämsta i serien. I slutet får vi också redan på att det kommer ytterligare en bok i tre-serien. Ser redan fram emot den. Om Sauk är som klipps och skuren för att läsa Silvferbielke böckerna så är Thomas Hanzons lite släpiga röst minst lika bra för Grens.

Uppläsare: Thomas Hanzons

Betyg:

0

Buthler Öhrlund – Kejsaren

Nu är han tillbaka, psykopaternas psykopat i svensk kriminallitteratur och det för nionde och vad jag förstått sista gången. Jag har förståt att Silvferbielke är en vattendelare, antingen gillar man honom eller så avskyr man honom. När jag lyssnade på den första boken En nästan vanlig man blev jag helt fast för den här charmiga, snygga, intelligenta, framgångsrika och totalt samvetslöse mannen. Buthler och Öhrlund lyckas med konststycket att få, i alla fall mig, att känna sympati för Silvferbielke på något konstigt sätt.

Den här boken börjar där den förra slutar, på en liten ö utanför Mexicos kust. Där ska Silfverbielke tillsammans med sin tyske vapendragare och fixare Max anordna ett verklighetens Hunger games. Att låta rika amerikaner jaga människor istället för djur är ett projekt som i sig är så vidrigt men i Silvferbielkes värld känns det helt normalt. Boken fortsätter sen bl.a. med en ”Road movie” från kust till kust i USA. Om det här nu ska vara den stora finalboken i en populär bokserie så tycker jag den är relativt lam. Under åren har Silvferbielke mördat till höger och vänster, förfört allt som går kjol(och har stayups), blivit partiledare och svindlat och bedragit människor runt omkring sig på mångmiljon belopp. Just därför hade i alla fall jag väntat mig en riktigt storslagen avslutning. Jo, boken är en typisk Silvferbielke-bok med allt vad det innebär, men känslan när boken klar var ett stort: JAHA?

Det går inte att lämna den här bokserien utan att inte nämna Stefan Sauks uppläsning. När han smackar och säger ”Uj Uj Uj” så får det sig att knottras på ryggen. Jag ser ingen som skulle kunna göra just de här böckerna mera rättvisa än han.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑