Carin Gerhardsen – Det som göms i snö

En tragisk bilolycka en kall vinterdag på Gotland är den centrala händelsen i den här boken. En man dör men det står klart att trots att ravinen han kört ner i ligger ödsligt är det en eller flera personer som vet vad som hänt. Merparten av historien utspelar sig kring olyckan och fyra år senare. För i spåren av bilolyckan nystas en rad av brott, svek och tragiska livsöden upp.

Carin Gerhardsen har lämnat sin kriminalkommissarie Conny Sjöberg från Hammarbypolisen och skriver nu den här deckaren med många trådar. Hon låter oss lyssnare flera gånger tro att vi vet hur bokens olika händelser hänger ihop för att lika många gånger dra undan mattan för oss. Det är en skickligt skriven pusseldeckare där vi aldrig kan vara säkra på men som är lojal med vem. Stefan Sauk läser som vanlig med en stor inlevelse, men när han försöker sig på gotländska blir det inte alltid så bra. Boken är spännande men den sticker inte ut i mängden med andra liknande böcker och Gotland som spelplats för deckare börjar bli som Morden i Midsumer, trångt bland liken.
Uppläsare: Stefan Sauk
Betyg:

19 oktober, 2018 0

Linda Bengtsdotter – Francesca

Vi är tillbaka i den lilla staden Gullspång. Precis som i debutboken Annabelle så står en ung kvinnas försvinnande i fokus. Det tog ett tag innan man kom in i boken och fick alla karaktärer på plats. När den lätt trasiga polisen Charlie Lager återvänder i Gullspång kommer återigen mycket av hennes uppväxt ikapp henne. Den här gången börjar hon nysta i ett försvinnande från slutet på 80 talet på sin fritid. Till sin hjälp har hon journalisten som hon var attraherad av i förra boken. Historien vindlar sig med kopplingar till hennes mamma Betty och till en rik familj med barn på internatskolan intrakten. Jag tycker Bengtsdotters första bok kom med en något ny vinkeln på deckaren. I den blev jag blev fascinerad över den intelligenta Charlie som hade svårt att låta bli spriten och ställde till det för sig. Jag hade hoppats på att hon skulle utvecklas i den här boken men det tycker jag inte skedde. Men gillade du Annabelle ska du absolut lyssna på den här och har du inte lyssnat på den är mitt råd att börja med den. Annars kan det bli svårt att hänga med.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg:

8 oktober, 2018 0

Cilla och Rolf Börjlind – Kallbrand

Cilla och Rolf Börjlind är tv aktuella med andra säsongen av Springfloden(bygger på Den tredje rösten). Samtidigt kommer de också ut med den femte boken om Olivia, Tom, Mette, Abbas och alla andra härliga karaktärer. Just det stora galleriet med udda och härliga karaktärer är en av den stora behållningen med den här serien. Där måste ju Minken få sig ett eget herdensomnämnande. Denna vindpinade mytoman som vägrar ge upp är en riktig krydda varje gång han är med. Samtidigt så är det den smart berättade historien som jag tycker är den här bokens storhet. Bok utspelar sig både i ett kallt vinter Stockholm och i ett tropiskt varmt Thailand. Under större delen av boken känns det som två parallella historier. Men precis som i deras tidigare böcker får vi vara med om tvära omkastningar som förändrar spelplanen. Som många av Sveriges stora deckarförfattare genom tiderna från Sjöwall/Walhöö och framåt så lyckas paret Börjlind få med ett antal aktuella politiska händelser. I den här boken kan vi räkna in #metoo, svenska akademin och förtrycket av Rohingyer. Allt detta berättat av den alltid lika bra Katarina Ewerlöf.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg:

30 september, 2018 0

David Baldacci – Morden i Baronville

David Baldacci brukar oftast förlägga sina böcker i Washington. I den här boken har dock Amos Decker fått packat väskan och lämna storstaden. Av en slump blir han och kompanjonen Alex Jamison indragna i en serie mord i den nedgångna småstaden Baronville. Jag är lite svag för den storväxte Amos och tror det är blandningen mellan ödmjukhet, tuffhet och intelligens som gör det. Vad det gäller intelligensen är hans tidigare hjärnskada som givit honom fotografiska minne. Just detta får sig dock sig en ”smäll” under den här historien. Jag har de senaste månaderna spanar in en trend bland de stora amerikanska deckarförfattarna. Först ut var Lee Child i Midnattslinjen, sen Michael Connelly i Två sortes sanning och nu är det Baldaccis tur att ta upp problemet med opioider och smärtstillande mediciner. Jag tror vi har svårt att förstå vilket utbrett problem det är i det amerikanska samhället.

Det här är inte den bästa boken i serien om Amos Decker. En anledning till det är att jag tycker det blandas ner lite väl många kockar i soppan när det är dags för upplösning.

Sist måste jag sätta en fjäder i hatten på Reine Brynolfsson för hans fenomenala uppläsning.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

8 september, 2018 0

Jørn Lier Horst – Katharinakoden

För dig som tror att norska deckarskrået endast består av Jo Nessbø och Anne Holt bör ta er en titt på Jørn Lier Horst. Det här är hans sjunde bok om polisen William Wisting som arbetar i den lilla norska staden Larvik. Då grunduppsättningen är medelålders manlig polis i småstad måste handlingen och språket hålla hög nivå för att boken ska vara värd att lägga tid på tycker jag. Som tur är då håller den här och boken och för övrigt hela serien denna höga nivå. En anledning förutom språket och den intelligenta handlingen tycker jag är hans dotter journalisten Line. Hon är en smart och driven men det är relationen mellan en far hans vuxna dotter som är så fint beskriven. Wisting har börjar jobba med Cold case. I den här boken får vi följa deras jakt på sanningen om två kvinnor som försvann för över 25 år sen. En viktig pusselbit i det arbetet är ett papper med en massa siffror som den ena kvinnan lämnade på köksbordet när kon försvann, Katharinakoden. Det här är en smart deckare i ganska lugnt tempo, jag vet inte om man kan kalla den mysdeckare, bra är den iallafall. Mattias Linderoth är en uppläsare som får alldeles för lite uppmärksamhet tycker jag, lugn och behaglig röst som sätter röst till Wisting.

Uppläsare: Mattias Linderoth

Betyg:

3 september, 2018 0

Jørgen Jæger – Monster del 1-4

Monster är en spännande deckare med många vändningar. Jag har lyssnat på del 1 till 4 i ett svep. Jag gillar greppet att dela upp böcker i avsnitt ala TV serie, men i det här fallet förstod jag inte riktigt varför. Det normala är ju att hålla spänningen och intresset uppe så man ska vilja kasta sig över nästa avsnitt. Här finns spänningen oavsett uppdelning. Vi får följa en familj med skyddad identitet i en mindre norsk kust stad. Den börjar med en rivstart, i det första kapitlet skräms dottern, pappan blir överfallen och mamman föder ett barn. Så för det behöver vi också poliser. Det i form av den sjukskrivne Ole och den kloke och likeable Cecile, men vi möter även stad med människors rädsla för det okända i form av romska tiggare. Boken/serien har ett antal sidostorys, med utan att kännas spretig. Så för min del får det gärna komma ett par avsnitt till.

Uppläsare : Magnus Roosmann

Betyg:

27 augusti, 2018 1

Arne Dahl – Mittvatten

Jag har följt Arne Dahl sedan första boken om A-gruppen. Det som jag tycker kännetecknar hans böcker är att han skriver deckare med finess. Men ibland blir det lite för mycket finess. För det finns en risk att författaren tappar sina läsare om historien blir för komplex. Då har vi kommit fram till tredje delen i serie om Sam Berger och Molly Blom kan jag känna att Dahl ibland använder lite för mycket finess. Till skillnad från böckerna om A-gruppen som var fristående böcker så bygger den här serien väldigt mycket på de tidigare böckerna i serien. Då det var över ett år sen jag lyssnade på Inland så tog det mig en fjärdedel av boken innan alla händelser och vem som var vem föll på plats. Det skulle vara näst intill omöjligt att kunna ta till dig den här boken utan de två tidigare. Det finns både för och nackdelar med ett sådant upplägg. Du kan få en mer komplex historia men du har svårt att få med sig nya läsare.

Boken är spännande när man väl kommer in i den. Dahl skriver bra och med ett tempot som inte är speciellt högt, men det är bra för att man ska hinna reflektera över det som händer. Jag kommer troligtvis kasta mig över en fjärde bok i serien också, men mer av gammal vana än att jag är så intresserad av hur det går för Sam och Molly.

Uppläsare: Niklas Engdahl

Betyg:

25 augusti, 2018 0

Dag Öhrlund – Domaren

Hur man bedömer en bok eller en film har väldigt mycket med förväntningar att göra. Dag Öhrlunds Domaren är en av de böcker jag sett fram emot mest på senast tiden, så min bedömning och betyg kommer att speglas av det. I det här fallet är det också ofrånkomligt att dra paralleller till böckerna om Silfverbielke. Den första boken, En nästan vanlig man, i den serien ligger fortfarande på min all-time-top-5 lista. Det var en bok som kom med något nytt och spännande. Men desto längre serien höll på och desto vidrigare saker Silfverbielke hittade på desto mer blasé blev jag. Så när den sista boken i serien kom i somras så passerade den mig med en axelryckning, inte för att det inte var en spännande och bra bok utan för att mycket kändes som upprepningar. Så då blev förväntningarna på en kvinnlig variant av Silfverbielke naturligtvis högt ställda, speciellt efter att jag sett Öhrlund i morgon-tv säga ”Folk frågar om jag inte är rädd för Silfverbielke. Nä honom skulle jag kunna hantera med vänsterhanden. Men Suzanne(huvudpersonen i Domaren) är jag livrädd för varje sekund”
Och visst är det kittlande att vända på könsbegreppen ibland. Men jag tycker inter riktigt det fungerar i det här fallet. Det kanske beror på att en psykopatisk man kommer undan med mer saker än en psykopatisk kvinna i allmänhetens ögon. För när Silfverbielke var grym och elak tyckte jag att det fanns en spänning och farsination medan när Suzanne t.ex. är elak mot sina egna barn känner jag bara avsmak.
Vi får följa domaren Suzanne och prästen Jessica, två kvinnor med yrken som båda är ställda högt över alla misstankar. Nej för inte kan en domare och en präst gå runt och mörda människor till höger och vänster. Men det är precis vad det kan. I första kapitlet får vi veta hur Suzanne knuffar sin syster som stjäl för mycket uppmärksamhet av föräldrarna över ett stup och så fortsätter det.
Jag har verkligen funderat vad det är jag saknar i boken och kommit fram till att i böckerna om Silfverbielke fanns det också en god kraft i form av Jacob Colt, något som saknas i den här boken. Visst är boken underhållande men storyn är lite tunn och vissa delar lite väl förutsägbar. Så då jag hoppats på något nytt från Öhrlind känns Domaren bara som fortsättning på Sifverbielke serien, men med nya karaktärer.
Då jag gillar Dag Öhrlunds språk så kommer jag naturligtvis lyssna på de efterföljande böckerna om Suzanne men just nu hoppas jag att hans nästa bok blir en i serien om Truut.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

22 augusti, 2018 5

Olle Lönnaeus – Tiggarens hand

Så skönt att få återse Jonny Lilja, Eva och Gollum och andra lite kantstötta karaktärer. I medfångar, motgångar och ibland hopplöshet får vi följa med i och kring Malmö. Jag gillar hur Lönnaeus gestaltar dem och miljöerna. Om jag ska beskriva Lönnaeus språk är det första ordet som dyker upp i huvudet smutsigt. Det låter kanske inte så bra, men Olle skriver smutsigt. Det är ett språk som inte innehåller några pastellfärger, ett språk som är riktigt bra på att beskriva smärta i stort och i smått. Allt från en mor som förlorat en son till Jonnys osäkerhet när han är kär eller rädd. Men det innehåller också så glimtar av av humor, som när dottern frågar krögaren på den sunkiga pizzerian La Gondola om dom bara har burkchampinjoner pizzorna och får svaret att ”nä inte på dom utan svamp”. Vad det gäller historien så tar den sig avstamp i det mycket aktuella ämnet bilbränder. Boken börjar med att två unga killar från stadens utsatta delar sätter eld på en bil och det visar sig att det låg en tiggare i bilen. När andra tiggare försvinner riktas sökarljuset åt andra håll, speciellt då det visar sig att tiggaren höll ett smycke med en torshammare i handen. Jag tyckte under stora delar av boken att kopplingen med torshammaren kändes lite banal men även det får sin förklaring.

Slutligen måste jag hylla Christian Fex uppläsning. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var lite ovant med den breda skånskan första gången jag hörde hans uppläsning av Lönnaeus böcker. Nu skulle jag bli upprörd om någon annan skulle läsa in böckerna. Skön skånska, men även bra när han gestaltar stockholmska SÄPO män och libanesisk krögare. Som ni förstår gillar jag den här boken.

Uppläsare: Christian Fex

Betyg:

19 augusti, 2018 0

Lindgren/Lindmark – Brännpunkt

Vissa böcker är svåra att få grepp om. För trots att det här är tredje boken i serien om Nicholas Warg så får jag inte grepp om den. Men eftersom jag ändå tar mig tiden att lyssna på tre böcker, och kommer säkert lyssna på en fjärde om det kommer en så måste det ju finnas något där. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. För samtidigt som det är en spännande bok, aktuella och internationella kopplingar och med en huvudperson man känner sympati med så suger den inte tag i mig. Den här historien innehåller både flyktingungdommar som ska hjälpa till att förhindra terrordåd och en försvunnen rikemannsdotter i Thailand med kopplingar till storaffärer. Jättespännande historier och handling, men boken griper ändå inte tag i mig. Ibland kanske man bara ska acceptera det och gå vidare med nästa bok. För övrigt ännu en bra inläsning av Magnus Roosmann, trots att det står Stefan Sauk på omslaget.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

17 augusti, 2018 0