Nu är han tillbaka, psykopaternas psykopat i svensk kriminallitteratur och det för nionde och vad jag förstått sista gången. Jag har förståt att Silvferbielke är en vattendelare, antingen gillar man honom eller så avskyr man honom. När jag lyssnade på den första boken En nästan vanlig man blev jag helt fast för den här charmiga, snygga, intelligenta, framgångsrika och totalt samvetslöse mannen. Buthler och Öhrlund lyckas med konststycket att få, i alla fall mig, att känna sympati för Silvferbielke på något konstigt sätt.
Den här boken börjar där den förra slutar, på en liten ö utanför Mexicos kust. Där ska Silfverbielke tillsammans med sin tyske vapendragare och fixare Max anordna ett verklighetens Hunger games. Att låta rika amerikaner jaga människor istället för djur är ett projekt som i sig är så vidrigt men i Silvferbielkes värld känns det helt normalt. Boken fortsätter sen bl.a. med en ”Road movie” från kust till kust i USA. Om det här nu ska vara den stora finalboken i en populär bokserie så tycker jag den är relativt lam. Under åren har Silvferbielke mördat till höger och vänster, förfört allt som går kjol(och har stayups), blivit partiledare och svindlat och bedragit människor runt omkring sig på mångmiljon belopp. Just därför hade i alla fall jag väntat mig en riktigt storslagen avslutning. Jo, boken är en typisk Silvferbielke-bok med allt vad det innebär, men känslan när boken klar var ett stort: JAHA?
Det går inte att lämna den här bokserien utan att inte nämna Stefan Sauks uppläsning. När han smackar och säger ”Uj Uj Uj” så får det sig att knottras på ryggen. Jag ser ingen som skulle kunna göra just de här böckerna mera rättvisa än han.
Uppläsare: Stefan Sauk
Betyg:
ljudboksbloggen.com 
Kommentera