Det senaste året har präglats av en enda sak, Corona pandemin. Själv har jag som många jobbat hemifrån ofta tagit en rast kl 14 för att följa FHMs presskonferens. Att Sverige valde en i vissa fall en egen väg genom pandemis minfält stod snart klart. I den här boken tittar Johan Anderberg varför. Han har kartlagt Tengnell, Giesecke, Britton och alla andra huvudpersoner i det här dramat. För det är ett drama när Anderberg rullar upp den här historien. Trots att man vet vad som ska hända så är det ändå spännande att få mer information om vad som händer bakom kulisserna, både i Sverige och utomlands. Som tex att en rapport från England fick så stor betydelse. Inte för Sveriges taktik, men för de flesta andra länderna. I just det fallet visade det sig att Sverige hade rätt. Det är sällan man får så färsk nutidshistoria serverad när ämnet fortfarande är aktuellt. Det finns en risk att boken är inaktuell om något år, så passa på att lyssna på den nu. Det är det verkligen värt. I Flocken bjuder Johan Anderberg på nutidshistoria i realtid. Boken är spännande, aktuell och intressant vilket blir fyra i betyg från mig. Uppläsare: Johan Holmberg Betyg:
Det finns många frågor man inte visste att man vill veta svaret på? Påverkas utrikespolitiken av barnuppfostran? Kan mänskligheten hantera vaken som kan förinta mänskligheten? Har den tekniska utvecklingen peakat? Författaren och historikern Dan Carlin började ställa den här typen av frågor i sin podd Hardcore History och som nu är samlade i bokform. Det intressanta är att vi inte får några klockrena svar på frågorna. Ibland får vi olika alternativ, ibland får vi det som är mest troligt. Men det är vi som lyssnare dom har det sista ordet. Vi får själva välja vad vi tror på. Boken kan ibland bli lite akademisk och faktatung, men det kanske är nödvändigt för att föra diskussionerna kring dessa frågor. I Hardcore History ställer Dan Carlin många intressanta frågor. De resonerar han sen om på ett intressant och roligt sätt, en trea i betyg från mig. Uppläsare:
Antalet böcker om spektakulära brott har exploderat de senaste åren. Att jag är svag för att veta mer om historiska händelser vet de som följer min blogg. Men för mig är att det inte blir för snaskigt. Jag tycker att Martin Borg håller sig på en bra saklig nivå. Det utan att bli tråkig. Inget av de ämnen han tar upp är något nytt, men det gör inget. Alltid är det någon ny vinken som kommer fram, oavsett om det gäller Tjernobyl eller Josef Fritzel. Det är lagom långa berättelser som man inte behöver vara allt för koncentrerad för att ta till sig. Kan behöva den typen av böcker ibland mellan deckare och romaner. Martin Borgs fjärde del i Brotten som skakade världen får vi korta sakliga berättelser om allt från Pablo Escobar till Srebrenicamassakern. Sakligt utan att bli tråkigt, värt en trea i betyg. Uppläsare: Björn Wahlberg Betyg:
Att hjärnan är något av det mest intressanta som finns här i världen tror jag många håller med om. Att förstå hur den fungerar men framför allt få reda på hur vi kan få den att fungerar bättre är ju ruskigt intressant. I just i det är Anders Hansen vår ciceron i den här boken. Jag är av åsikten att forskar- och universitetsvärlden behöver flera Anders Hansen, Fredrik Lindström och Emma Frans. Personer som kan förklara svårtydd forskning så att vi dödliga förstår. Jag tror till hundra procent på Hansens, och forskningens, idéer att motion gör oss mindre stressade, gör att vi lär oss bättre och blir klokare. Det är också intressant att det går tio om inte hundra böcker om träning och kost på varje bok om hur vi ska bli smartare. För lika oroväckande det är att vi rör oss för lite för att våra hjärnor ”inte mår bra”, lika oroväckande är det att utseende premieras före hur väl vi kan använda vår hjärna.
Det är inte alla populärvetenskapliga böcker som fungerar som ljudbok. När dom inte fungerar beror det ofta på att man hänvisar till bilder och grafer. Det är inte fallet här, Hansen använder sig av målande beskrivningar och konserts exempel för att beskriva sin det han vill förklara. Jag har så gott som sträcklyssnat på den här boken, delvis ute på en rask promenad. Så jag är övertygad att det är därför jag nu lyckats skrivia en så klok och kreativ recension.
Överläkare i psykologi Anders Hansens populära bok Hjärnstark är både lärorik och underhållande. Att förstå och lära sig hur vi ska förbättra vår hjärna är självklart värt en fyra i betyg.
Det är inte ofta man sitter och väntar på att utrikeskorrespondents inslag ska komma på nyheterna. Men jag måste erkänna att det har hänt när det gäller Carina Bergfelds inslag. Jag tycker hon är en skicklig journalist speciellt när det gäller att ta sig an stora frågor och möta människor. I hennes serie Bergfeldts Amerika visar hon sina färdigheter både i att möta människor och tar i stora frågor.
I den här serien, om fyra avsnitt, så medverkar hon och hennes fotograf på Ku Klux Klans konvent i Harrison. Vi får möta människor som pratar om ”vitt folkmord” och att ”raser” inte bör blandas. Från ett svenskt perspektiv är det som att möta Marsmänniskor tycker jag. Det är smått surrealistiskt när dom kommer till konventets höjdpunkt, korsbränningen, och alla barnen leker runt omkring. Förutom att möta de som arrangerar och nya medlemmar får vi även historiska tillbakablickar samt intervjuer med personer i motståndsrörelsen. Det är en skrämmande berättelse med uppseende väckande fakta dom gör att jag vill hålla mig så långt som möjligt från södra USA.
Marie-Caroline Biver gör en bra inläsning men jag tror att boken skulle lyfta ytterligare en nivå om Carina själv skulle läst in boken.
I Tre dagar med Ku Klux Klan tar USA korrespondenten Carina Bergfeldt med oss på en lika skrämmande som fascinerande resa till södra USA. Boken får välförtjänt fyra för att den är så välgjord.
Vi står vid avgrunden eller vid den gyllene porten, beroende på hur man ser det, till en ny tidsålder. En kliv som kanske är större än upptäckten av eld, när vi uppfann hjulet eller den industriella revolutionen. Den när vi uppfinner superintelligens, generell Artificiell Intelligens(AI) på en betydligt högre nivå än människans. Den svensk amerikanska forskaren Max Tegmark pratar i den här boken om Liv 3.0, liv som skapar både sin mjuk- och hårdvara själv, ett teknologiskt stadium. Ja ja det där händer ju bara i billiga sci-fi serier på TV säger den skeptiska, men jag och många andra är inte så säkra på det. Nej det kanske inte sker under min livstid men kanske mina barn eller barnbarns. Tegmark försöker i den här boken lyfta frågan från att vara en Joltcola doftande teknikfråga till att vara en fråga om hela mänskligheten. För vad händer när vi uppnår superintelligens och människan inte längre är den mest intelligenta entiteten på jorden, eller i universum för den delen. Det kommer nog krävas en hel del ödmjukhet från oss människor att förhålla sig till det. Ett område som Tegmark vurmar mycket för är AI säkerhet, hur ska vi kontrollera AI så det inte tar över och gör saker vi inte vill. Han har dragit igång forskning på området bland annat med finansiering av Elon Musk. Att forska på det är som att ta fram och utveckla krockkudden hundra år innan bilen uppfanns. Låter svårt och nästan omöjligt, men om bilindustrin överlevde trots ett antal olyckor så är det inte säkert vi gör det med ”olyckor” när det gäller generell AI. Ett annat område som han anser viktigt är Vänlig AI, superintelligens som är i samklang med våra mänskliga värderingar.
Allt detta kräver att experter från väldigt många områden samarbetar, ekonomer, jurister, psykologer, fysiker och många många fler.
Jag har pluggat både matte, fysik och systemvetenskap på universitetet, jobbat men informationsteknologi i över 20 år och jobbar nu på ett IT konsult bolag som driver avancerade AI projekt, men ändå hänger jag långt ifrån med i alla resonemang i den här boken. Så även om den här boken hamnar under någon fromt av populärvetenskap så är den rätt komplex. Men det känns ändå befriande att låta sig tänka tankar om vad som händer med universums undergång eller hur hjärnan fungerar. Så hur betygsätter man den? Jag måste ändå ge den en 4:a då innehållet i den engagerat mig väldigt mycket. Den tar upp frågeställningar som förföljer mig.
Att skilja sant från falskt eller vetenskap från trams är svårt. Först måste man vara överens om vad definitionen av orden sant, falskt, vetenskap och trams. Redan där hoppar många av tåget idag. Det är enklare och skrolla vidare till den gulliga katten i flödet än att gräva djupare i definitionen av ord. Det är också där som personer som Emma Frans fyller en så viktig funktion i dagens snabba klicksamhälle. En person som med kunskap och lite humor får några av oss att stanna upp och fundera. Jag följer henne på twitter sedan något år tillbaka. Precis som de flesta andra har jag skaffat mig ett flöde där de flesta tycker som jag och där utgör Emma ett välkommet avbrott i flödet av fotbollsinlägg. Men åter till svårigheten med definitionen av de fyra orden. Emma förklarar i den här boken väldigt pedagogiskt hur olika forskningsrapporter är uppbyggda, hur urval går till och hur de kan och bör tolkas. Det är som sagt inte lätt, vilket också gör att det blir komplext att förklara. Trots hennes bra och ofta roliga liknelser blir det komplext. Så den som förväntar sig en lättsmält rolig feelgoodbok att koppla av till i hängmattan kommer att bli besviken. Det är snarare en föreläsning i någon av Uppsalas föreläsningssalar där bänken är lite obekväm. Men det gör inte boken/föreläsningen mindre intressant.
Det här är en bok som jag sneglat på ett tag trots att jag inte riktigt vad den handlat om. Så utan att läsa baksidestexten började jag. Jag blev genast fascinerad av Kahnemans resonemang och framförallt av hanns liknelser, vetenskapliga försök och målande exempel. Den som förväntar sig en självhjälpsbok eller en halvflummig psykologibok kommer att bli besviken. Grunden i boken bygger på att man är intresserad och hyfsat insatt i statistik. Så för att ha full behållning av boken bör man gå igång på ord som basskattning, relativ frekvens och liknande begrepp. Själv har jag ca 40 poäng matematik på universitetet och jag hänger inte riktigt med i alla turer i boken. En anledning kan vara att boken inte riktigt kommer till sin rätt som ljudbok. Som ljudboksfantast anser jag att de flesta böcker blir bättre som ljudbok, speciellt med en bra uppläsare. Det är inget fel på den här bokens uppläsare, men boken är skriven med utgångspunkt att läsaren ska se tabeller, bilder och diagram. Bilder och diagram är näst intill omöjliga att förmedla och försök där resultatet redovisas i tabellform är svåra att hänga med.
Men trots att det ibland kan vara svårt att hänga med så blir helhetsbetyget ändå bra, allt för att hans forskning är begriplig och kan omvandlas i praktiken. Med hans upptäckter kan människor bli lyckligare och förhoppningsvis göra fel lite mer sällan.
Jag valde den här boken av två anledningar. Att den vunnit Augustpriset och att jag som jobbar på tryckeri skulle få mig lite tryckerihistoria. Det sistnämnda fick man kanske lite av även om tyngdpunkten i boken låg vid författarna. Och du huvudsakligen på Erasmus av Rotterdam. En man jag inte kände till alls och som det var intressant att lära sig mer om. Det andra posditiva man kan säga om boken är finns det en passage på slutet när man drar paralleller mellan Gutenbergs bokrevolution med dagens informations revolution.
Annars är det här är en bok med ett väldigt tort och akademiskt språk och då menar jag väldigt tort. Ibland används referenser som antar att man som läsaren har en mindre professur i historia för att kunna hänga med. Något som känns väldigt exkluderande, om man ska använda författarens språk. Historien var inte tillräckligt intressant för att vägde upp det tråkiga språket.
ljudboksbloggen.com 