Lena Ebervall, Per E Samuelson – Florence Stephens förlorade värld

Sin vana trogen har Ebervall och Samuelson hittat en lite udda person som på ett eller annat sätt kommit i klammeri med det svenska rättsväsendet. Den här gången är det i form av en överklasskvinna, född i slutet på 1800-talet, nära kopplingar till det svenska kungahuset och senare ägare till en bruksgård i Småland. Kvinnan heter Florence Stephens och bruket är Huseby bruk. Boken ger en både intressant och skrämmande bild av ett Sverige för ca hundra år sen. En tid när kungen fortfarande hade makt, kvinnor inte hade rösträtt och arbetare på ett bruk i Småland var i princip livegna. Det är den tiden som formar den unge Fröken Florence och som kommer ha stor inverkan på de väl och händelser som kommer prägla hennes liv. Det faktum att hon inte blir gift, på den tiden gifte sig inte överklasskvinnor dom blev gifta, var ett annat viktigt faktum. Hennes önskan att ha andra människor omkring sig. Men vi möter både kungar, framförallt en prins, bedragare, advokat Henning Sjöström, häradshövdingar och Wilhelm Moberg. Så korsas Flourens väg lite flyktigt även med en annan av Ebervall/Samuelsons litterära personer Kurt Haijby. Det här är inte deras bästa bok men deras sätt att beskriva en förlorad värld och framförallt Helge Skoogs fantastiska inläsning gör det värt att lyssna på den.

Inläsare: Helge Skoog

Betyg:

Mons Kallentoft och Anna Karolina – Falco

Zack Herry är tillbaka i Herkulesseriens femte bok. Även polaren Abdullah och kollegan Deniz är med som vanligt. Men på författarfronten har det hänt en del. Kallentoft har bytt ut Markus Lutteman mot Anna Karolina, känd för sina hårdkokta deckare. Med den utgångspunkten tycker jag hon funkar i Herkulisserien. En serie som jag tycker lyfte med fjärde boken Heroine. I den här boken ställs vår hjälte mot en IS cell, något som ligger lite i tiden. Boken håller ett högt tempo med flera stickspår, men utan att tappa tråden. Precis som med Kallentofts andra polis Malin Fors så kämpar Zack med sitt beroende, en kamp han inte alltid vinner. Jag gillar även hans vänskap med Abdullah, även om den ibland känns lite overklig med tanke på Jacks arbete som polis. Det finns också en tendens att författarna, i sin iver att få till det spektakulära tenderar att tappa lite i trovärdighet. Men det höga tempot och den spännande handlingen gör att man kan bortse från det. En välförtjänt falkfjäder skulle jag också vilja sätta i Björn Bengtsson hatt för hans uppläsning.

Uppläsare: Björn Bengtsson

Betyg :

Jussi Adler Olsen – Hon som tackade gudarna

Jag tycker Adler-Olsen tillhör toppskiktet av deckarförfattare i norden. Böckerna om avdelning Q har fart, humor, originalitet och humor. Sen har han skrivit ett antal fristående böcker som är betydligt svårare att få grepp om och den här boken tillhör en av dem. Jag hade skyhöga förväntningar på den här boken och dom infriades inte. Storyn har vissa kopplingar till verkligheten och utspelare sig till största delen i Holland i senare delen av 90-talet. Där kanske det första problemet uppstår. Min koll på holländsk nutidshistoria är lite bristfällig. Ett annat problem är de holländska namnen som ibland är svåra att hålla isär. Jag kan leva med dålig historiekoll och krångliga namn, det är storyn i sig som är det stora problemet. Först huvudpersonen Peter de Boers företag, mycket märklig affärsidé att på konsultbasis förstöra för andra företag. Sen den klassiska, äldre man blir kär i ung exotisk kvinna, känns lite unket. Var det inget som var bra, jo då. Den unga exotiska kvinnan, Nicky Landsaat är bokens stora behållning. Hon känns som en Lisbet Salander light. Trots hennes brokiga uppväxt briljerar hon med sin intelligens. Men överlag håller inte historien för en bok som är över 23 timmar lång.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Lee Child – Midnattslinjen

Bok nummer 22 med Jack Reacher, 22!! Det är riktigt imponerande att hålla liv en bokserie så länge. Huvudpersonen är på ytan en ganska enkel man. Inga tillhörigheter, åker dit första bussen går och är inte speciellt social. Men har man lärt känna Reacher genom åren vet man att det finns mer än ett par nävar som kan slåss. Det finns ett ädelt hjärta som vill att världen ska vara rättvis och en knivskarp hjärna som ser samband som ingen annan. Jag tror det är dom egenskaperna tillsammans med Lee Childs målande beskrivningar av den amerikanska landsbygden som håller Reacher ”vid liv”. Just miljöbeskrivningen av USA gör engelsmannen Child med glans på sitt nedtonade sätt. Sen kan man kanske ibland ifrågasätta hans motiv att alltid hamna i händelsernas centrum. Är tex en examensring på en pantbank anledning nog att sätta sitt liv på spel? Nu får vi vara glada att det är det i Reachers värld. Lee Childs böcker fick ju ett uppsving efter att Tom Cruise gestaltade Reacher på vita duken. Själv tycker jag att han är lite klen jämfört med den Jack Reacher jag har i mitt huvud. Det man kan ha mot bokserien är att huvudpersonen börjar kännas lite gammalmodig. Bara det att man gör en sak av att Reacher inte har en mobiltelefon är ett lite illavarslande tecken. Finns risk att unga hjältar springer om honom.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Karen Cleveland – Hon som inte vet

Det kan vara väldigt uppfriskande när man inför en ny vinkel i en litterär genre. Som när den typiska huvudpersonen i en deckare inte är försupen, frånskild, småfet polis utan en utan en journalist på Kvällspressen. I den här boken byter författaren ut den kallhamrade manliga spionen mot en småbarnsmamma. Ja det är ett nytt grepp, men jag tycker inte det faller så väl ut. Det som skaver hos mig är att en analytiker på CIA kan agera så naivt. Att en till synes vanlig person tror att hon kan bryta sig in hos en rysk spion och stjäla tillbaka bevis som skulle kunna ligga lagrade digitalt är mer än lovligt dumt. Alla vi som har barn och troligtvis alla andra också förstår att föräldrar skulle göra vad som helst för sina barn. Men när i den här boken kretsar nästan allt runt hennes barn. På slutet av boken tänkte jag att om hon nämner allt-för-mina-barn en gång till skriker jag rakt ut. Nej, det finns betydligt bättre spionromaner än det här.

Uppläsare: Eva Röse

Betyg:

Roslund – Tre timmar

Ewert Grens är tillbaka! Men allt är inte riktigt som vanligt. Det saknas ett namn på bokens framsida. Under nästan 15 år har författarparet Roslund och Hellström försett om med samhällsaktuella deckare, spännande men alltid med eftertanke. Efter boken 3 minuter beslutade sig Anders och Börje att gå skilda vägar något som efter det blev definitivt efter att Börje gick bort förra året. Så det betyder att det här är Roslunds första egna bok. Men jag kan inte säg att jag saknar Hellströms bidrag speciellt mycket. Grens är lika trulig och inåtvänd och Piet Hoffman är fortfarande världens bästa infiltratör. Temat i den här boken är människosmuggling över medelhavet. Ett ämne som är både otäckt och aktuellt, helt i linje med övriga böcker om Grens. En av de stora behållningarna i den här boken är när Ewert Grens brist på sociala kompetens blottläggs. När han tvingas sammanarbeta med en nioårig pojke, något som inte är speciellt lätt för honom. Boken är inte lika gastkramande spännande som det första i miniserien 3 sekunder men långtifrån den sämsta i serien. I slutet får vi också redan på att det kommer ytterligare en bok i tre-serien. Ser redan fram emot den. Om Sauk är som klipps och skuren för att läsa Silvferbielke böckerna så är Thomas Hanzons lite släpiga röst minst lika bra för Grens.

Uppläsare: Thomas Hanzons

Betyg:

Buthler Öhrlund – Kejsaren

Nu är han tillbaka, psykopaternas psykopat i svensk kriminallitteratur och det för nionde och vad jag förstått sista gången. Jag har förståt att Silvferbielke är en vattendelare, antingen gillar man honom eller så avskyr man honom. När jag lyssnade på den första boken En nästan vanlig man blev jag helt fast för den här charmiga, snygga, intelligenta, framgångsrika och totalt samvetslöse mannen. Buthler och Öhrlund lyckas med konststycket att få, i alla fall mig, att känna sympati för Silvferbielke på något konstigt sätt.

Den här boken börjar där den förra slutar, på en liten ö utanför Mexicos kust. Där ska Silfverbielke tillsammans med sin tyske vapendragare och fixare Max anordna ett verklighetens Hunger games. Att låta rika amerikaner jaga människor istället för djur är ett projekt som i sig är så vidrigt men i Silvferbielkes värld känns det helt normalt. Boken fortsätter sen bl.a. med en ”Road movie” från kust till kust i USA. Om det här nu ska vara den stora finalboken i en populär bokserie så tycker jag den är relativt lam. Under åren har Silvferbielke mördat till höger och vänster, förfört allt som går kjol(och har stayups), blivit partiledare och svindlat och bedragit människor runt omkring sig på mångmiljon belopp. Just därför hade i alla fall jag väntat mig en riktigt storslagen avslutning. Jo, boken är en typisk Silvferbielke-bok med allt vad det innebär, men känslan när boken klar var ett stort: JAHA?

Det går inte att lämna den här bokserien utan att inte nämna Stefan Sauks uppläsning. När han smackar och säger ”Uj Uj Uj” så får det sig att knottras på ryggen. Jag ser ingen som skulle kunna göra just de här böckerna mera rättvisa än han.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Jesper Högström – Blågult-Historien om det Svenska herrlandslaget i fotboll

Det här den ultimata uppladdningen inför sommarns fotbolls VM. En fotbollsbok känns dom ett glas rosé vin i en sportbar, men just den kulturkrocken kan vara upplyftande. Det är klart att du behöver ha ett fotbollsintresse för att ha ett utbyte av den här boken. Offsides Jesper Högström sammanfattar 110 år av svensk landslagsfotboll. Det är anekdoter och fakta varvat med klassiska radiosporten referat med Hyland och Granqvist. Just klippen med live referat är en riktig krydda på det annars väldigt gods fotbollsmoset. Det gör att den här boken gör sig betydligt bättre som ljudbok än som ”vanlig” bok. Som fotbollsnörd har jag själv sett de flesta av matcherna i den här boken på TV eller i verkligheten. Allt från bragdkvalmatcherna mot England på Råsunda och Wembley till den tragiska 2-1 förlusten mot Nordirland i ett disigt Belfast. Boken innehåller det mesta, resultat, historier från omklädningsrummet, reflektioner på samtiden och diskussioner om taktik och filosofi inom fotboll. Till de intressanta fakta jag tar med mig är att 4 av 11 från VM laget 58 spelade i lag från andra divisionen var av två var bandyspelare, samt att Olle Nordin bara var 36 år, lika gammal som Zlatan är nu, när han tillträdde som förbundskapten. Jag tycker det är bra när författaren reflekterar, och jag håller med i många av hans reflektioner, men ibland blir han lite väl enögd. Nej, Åby och Hamrén var kanske inte de bästa förbundskaptener vi haft, men de jobbade ut efter sina förutsättningar. Så för den fotbollsintresserade har ni 13 härliga timmar framför er, för er andra tycker jag ni ska lägga den tiden på något annat.

Uppläsare: Fredrik Berglin

Betyg:

Lena Ebervall, Per E Samuelson – Ers majestäts olycklige Kurt

Historien om Kurt Erik Johansson, fiskhandlarson från Söder i Stockholm, senare Kurt Haijby innehåller allt man kan tänka sig och inte kan tänka sig. Den ena detaljen mer otrolig än den andra. Den innehåller en homosexuell kung, Herman Göring, korrupta tjänstemän, ännu mer korrupta poliser, nazistiska koncentrationsläger, Tage Erlander, mutor, resor över hela världen, utnyttjande av minderåriga, en klok fru, Gestapo, ett korrupt svenskt rättsväsende, mentalsjukhus, slott i Närke och mycket mycket mer. Det finns med andra ord mer än en spik att koka soppa på i den här historien. Och mitt i soppan sitter Kurt, en man man ömsom tycker synd om ömsom tycker riktigt illa om. För ja, han är en rättshaverist i klass med Bombmannen Tingström, som författarparet också skrivit en bok om, och ja han utpressar kungen och andra på pengar, och ja han utnyttjar minderåriga pojkar sexuellt. Men samtidigt är han en levnadsglad och naiv man som man inte blir klok på. Vi får möta många personer i den här boken, vissa kända andra okända, själv fastnar jag för hans lojala och kloka fru. Trots att hon vet att han ljuger, bedrar, förskingrar hennes pengar och dottern säger upp bekantskapen så står hon där vid hans sida. Men list och tålamod ser hon flera gånger till att Kurt inte hamnar i värre knipor än han gör.

Det här är precis som deras fantastiska bok Mördaren i folkhemmet om Olle Möller en väldigt välskriven bok. En dramatiserad dokumentär. Man får nästan känslan av att befinna sig i 30 talets Stockholm med det gammaldags språket som används. En extra guldstjärna för Helge Skoogs uppläsning. Han sätter röster till det målande språket på ett väldigt bra sätt, det är så man ryser när an gestaltar Gustav V i vissa avsnitt.

Uppläsare: Helge Skoog

Betyg:

Michael Connelly – Nattskiftet

USAs största deckarförfattare är tillbaka! Harry Bosch har fått ta ett steg tillbaka för tillfället och istället hittar vi Renée Ballard i rampljuset. Att det finns uppenbara skillnaderna mot Borsch som ålder och kön är en sak, men likheterna skymtas också. Hon har också varit i konflikt med överordnad och hon går sin egen väg. Jag tycker att det känns spännande att han börjar på en helt ny karaktär efter över böcker om Bosch. Han har ju fuskat med andra karaktärer som Mickey Heller men då har ju Borsch skymtat lite i bakgrunden. I den här boken får Ballard ta sig an både en grov misshandel av en transvestit och en skjutning på en masskjutning på en resturang. I sin väg möter hon som vanligt i Connellys böcker korrumperade poliser, polis politik, tvivelaktiga journalister och vidrigt brottslingar. Man är ju van att höra Magnus Roosmanns röst när det gäller Connelly men jag tycker det passar bra med en kvinnlig uppläsare när huvudpersonen är kvinna, och Gunilla Lening är en riktigt bra uppläsare.

Uppläsare: Gunilla Lening

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑