Anders Jallai är en författare som bryter många normer. En sådan sak är att han hoppar fram och tillbaka på tidsaxeln med sin bokserie. Så när vi för nionde gången träffa Anton Modin är vi i mitten på 80-talet. En ung Modin blir då satt att agera livvakt åt Sveriges stadsminister Olof Palme. Allt det under den intressanta tiden precis innan han mördas en kall vinternatt i Stockholm. Det här är varken den första eller den sista boken om teorier om vem och hur Palme mördades. Till skillnad mot många böcker så använder Jallai mordet som en del i en historia och försöker inte trycka ner en mordteori i halsen på oss läsare. Ett annan sätt där han skiljer sig är sättet att blanda fakta och fiktion, allt på ett snyggt och trovärdigt sätt. För mig som gillar nutidshistoria och spännande böcker är det lilla julafton Jallai släpper böcker.
Vi får träffa en kvinna som ligger i koma. Det vi vet är att hon varit med om en olycka men att hon hör det som sker runt omkring henne i sjukhusrummet. Det är onekligen ett annorlunda och spännande sätt att berätta en historia. För steg för steg får vi vara med när historien nystas upp. Nutid varvas med tillbakablickar. Men som titeln antyder så är allt inte så enkelt som det från en början ser ut att vara. Den här historien har ett antal tvära kast. Det är en historia om kärlek, förtroenden men framförallt om svek och falskhet. Anna-Maria Käll gör en riktigt bra inläsning. Ett återkommande inslag i boken är att huvudpersonen sjunger barnvisor som tex Hjulen på bussen går runt runt. Det gör hon med en viskande röst som får det att knottra sig på ryggen på mig. Spännande bok med oväntade vändningar.
En kvinna i Arlach får ett telefonsamtal från Tom en tidig morgon 1995. Det är starten till den här historien som har en koppling till en händelse 1973. Det här är en klassisk Nesser roman som utspelar sig i den Nesserska fiktiva världen som vi lärt oss tycka om. Berättelsen har ett antal vändningar som det ska vara i Nessers böcker. Även om det börjar bli tjatigt att ta upp, men visst saknar man författarens egen röst som uppläsare. Med det sagt faller ingen skugga på Anna-Maria Källs uppläsning. Då det är en kvinna som är bokens huvudperson så passar det bra med en kvinnlig uppläsare. Jag tycker att det är en storhet att kunna berätta en så här historia på bara 3,5 timmar. Grillar man Håkan Nesser är det här en liten pärla.
Det här är en bok helt i min smak. Politik, nutidshistoria och spänning. Genom att blanda verklighet och fiktion lyckas Anton Berg få mig att tro stenhårt att det finns en koppling mellan mordet på en kung och en stadsminister med 200 år emellan. Magin ligger i att han läser boken själv. Jag och de flesta förknippar hans röst med trovärdighet i P3 Dokumentärer och podcasten Spår. Det är som om Claes Elfsberg skulle läsa in en bok, skulle ju tro på allt. Men det här är ännu bättre. Jag vill till och med sträcka mig till att säga att det här sättet att kombinera sanning, fiktion och framförallt en inläsare som förknippas med trovärdiga historier är lite av en milstolpe i min ganska långa ljudbokshistoria. Den lilla kritik man kan komma med är att författaren ibland öser på lite för mycket. I boken dyker Palmemordet, U137, Cats Falk, mordet på Anna Lind, Tjernobyl, Svenska Akademin, Mossack Fonseca, Helekopterrånet, Polonium, mordet på Gustav III osv. upp. Men ska man sammanfatta så är det här en spännande historia som framförs på ett trovärdigt sätt.
När John Puller var liten försvann hans mamma spårlöst och nu 30 år senare anklagas hans demenssjuke far, den aktade tre stjärniga generalen, för att vara inblandad i försvinnandet. Samtidigt släpps en mördare ur fängelset. Dom här två historierna löper parallellt genom boken. Sin vana trogen tar Puller hjälp av sin sidekick Veronica Knox i sin jakt på sanningen om sin mor och viljan att rentvå sin far.
Om jag räknat rätt är det här de 28:e boken jag lyssnar på av Baldacci. När t.ex. Lee Child har en och samma huvudperson/serie så använder sig Baldacci av ett antal olika, samtidigt. Något som både har sina för och nackdelar. Just serien om John Puller är nog den som ligger närmast Lee Childs Jack Reacher då båda är, eller har varit, militärpoliser. Jag tycker Puller serien har lite värme i sig i all spänning och våld. Det är Knox och hans relation till sin far som bidrar till det. Just den här boken kanske inte är Baldaccis bästa men han håller en så pass hög nivå när det gäller deckare och spänningsromaner så man blir sällan besviken.
Det är så skönt när huvudpersonen är ett riktigt ärkesvin. Met till skillnad från till exempel Evert Bäckström har Sebastian Bergman självinsikt. Något som gör honom till en av de värsta i klassen. I den här boken jagar Torkel, Vanja och dom andra i Riksmordkommissionen en serievåldtäcktsman i Uppsala. Sebastian Bergman ramlar naturligtvis som vanligt in i utredningen på ett bananskal. Förutom Sebastian så har Hjort/Rosenfeldt lyckas få in ytterligare en in intressant karaktär i serien i form av Billy. Hans närvaro i gruppen gör att man aldrig riktigt kan slappna av. Efter att ha tillbringat min studietid i Uppsala så tycker jag att författarna lyckas fånga den gråa och blåsiga hösten staden på Upplandsslätten riktigt bra. Så check även på miljöbeskrivningarna. Då återstår själva historien, brotten och lösningen. Som i de flesta böckerna i serien så lösningen på brottet som ska lösas relativt komplex. Så spänningen finns kvar fram till sista meningen i boken. Niklas Falks uppläsning ska också ha ett omnämnande. För trots att det var Rolf Lassgård som gestaltade Sebastian Bergman i tv serien så är det Niklas Falk som är min Sebastian Bergman, både röst och bildmässigt.
På en av sommarens varmaste dagar blir Malin Fors kallad till en parkering utanför ett företag. Allt tyder på att en mamma har glömt sin lilla son i sin bilen, med konsekvensen att pojken dör. Trots den massiva stormen på sociala media är det inget brott att vara glömsk i Sverige. Den här tragiska händelsen är startskottet för flera händelser. Kallentoft har nu passerat den magiska gränsen på 10 böcker i samma serie med två. Det är inte så många serier som gör det med värdighet. Men jag tycker att han lyckas hålla Malin, Tove, Zeke och dom andra intressanta fortfarande. En anledning kan också vara att brotten som historierna bygger på inte alltid behöver vara så spektakulära. Jag kan ibland tycka att författare vänder ut och in på dig själva gör att få till det värsta eller grymmaste brotten. Något som sen är svårt att ”ro i hamn” med någon form av trovärdighet. Kallentoft utgår ifrån det enkla och behåller på det sättet trovärdigheten.
De första nio böckerna lästes in av Torsten Wahlund, inget ont om inläsarnas grand old man, men Mirja Turnstedt gör det betydligt bättre. Hon fångar Malins kamp mot spriten och dig själv på ett mycket bra och även det trovärdigt sätt.
Joona Linna är ute ur fängelset men har inte fått börja som riktig polis än. Men efter fynd vid ett mord i Oslo och ett till i Rostock blir han inkallad. Fynden och morden får honom att börja tvivla på om hans ständiga kombattant, seriemördaren Jurek Valter verkligen är död. Jag är ju svag för riktigt smarta och duktiga poliser, som Bosch, Hole och Joona Linna. Men för att dessa poliser ska få visa sig på styva linan måste dom ju ha en värdig motståndare. Lite som Agent Cooper har din Hannibal Lecter i När lamen tystnar. En liknelse som jag tänkt på flera gånger under serien om Joona Linna. Det gäller även liknelsen till Nessbøs böcker om Hole. Det finns en råhet i hur man beskriver mord och andra hemska handlingar som man känner igen från Harry Holes värld. Paret Kepler i kombination med uppläsare Malmsjö har en fantastisk förmåga att göra alla situationer blir spännande och skrämmande. De håller pulsen uppe från start till mål. Så nästan 18 timmar gör att man nästan får träningsvärk. Men samtidigt får man en känsla att dom vill trycka in så mycket i historien så att det nästan ”rinner över”, det blir lite för mycket av det goda. Jag tror att historien skulle må bra med lite lugnare partier också. Som vanligt en bra uppläsning av Jonas Malmsjö.
Precis som Ebervall/Samulsons tidigare böcker så får vi följa med på en resa där en medborgare blir orättvist behandlad av det svenska rättssamhälle. Den här gången är det rike, bohemiska, konstnären Gustaf Unman som kommer i kläm för rättvisan. Efter en smutsig vårdnadstvist blir Gustaf omyndigförklarad. Tyvärr korsas hans väg då med rådsman Folke Lundquist som då börjar förskingra hans förmögenhet. Det blir början på en historia om svek och maktmissbruk av sällan skådade mått i svensk historia. Till skillnad mot de flesta av huvudpersonerna i Ebervall/Samulsons tidigare böcker är Gustaf själv ingen rättshaverist. Det är en snäll och ganska harmlös man som blir skinnad på allt han äger och där alla i det rättskipande Sverige, från jurister upp till stadsministern skyddar den genom ruttna Lundquist. Som genom sin upphöjda ställning kunde lura till sig stora summor pengar. Det som slår mig är gemene mans blinda tro på rättssamhället. Något som jag tycker är bra, men om den interna kontrollen i det inte fungerar kan få katastrofala följder. Då den här historien utespelare sig parallellt med historien om Kurt Haijby och Olle Möller så dyker det upp en hel del kända personer även från de böckerna. Då det idag ges ut väldigt många True crime böcker så tycker jag Ebervall/Samulssons böcker sticker ut och skiljer sig från mängden. De de första andra känns som faktaböcker där du får detaljrika gärningsbeskrivningar så är de här böckerna romaner. En del i det är att man får en känsla av den tid händelserna utespelare sig. De använder ord och uttryck som inte används idag. Något som sen förstärks av Helge Skoogs underbara uppläsning. Jag tycker inte det är Ebervall/Samulsons bästa bok, men den tar kanske upp en av de största rättsskandalerna under 1900-talet. För då jag verkligen tror att vart enda ord är sant i boken så blir den inte bara underhållande, den blir ruskigt skrämmande.
Vi står vid avgrunden eller vid den gyllene porten, beroende på hur man ser det, till en ny tidsålder. En kliv som kanske är större än upptäckten av eld, när vi uppfann hjulet eller den industriella revolutionen. Den när vi uppfinner superintelligens, generell Artificiell Intelligens(AI) på en betydligt högre nivå än människans. Den svensk amerikanska forskaren Max Tegmark pratar i den här boken om Liv 3.0, liv som skapar både sin mjuk- och hårdvara själv, ett teknologiskt stadium. Ja ja det där händer ju bara i billiga sci-fi serier på TV säger den skeptiska, men jag och många andra är inte så säkra på det. Nej det kanske inte sker under min livstid men kanske mina barn eller barnbarns. Tegmark försöker i den här boken lyfta frågan från att vara en Joltcola doftande teknikfråga till att vara en fråga om hela mänskligheten. För vad händer när vi uppnår superintelligens och människan inte längre är den mest intelligenta entiteten på jorden, eller i universum för den delen. Det kommer nog krävas en hel del ödmjukhet från oss människor att förhålla sig till det. Ett område som Tegmark vurmar mycket för är AI säkerhet, hur ska vi kontrollera AI så det inte tar över och gör saker vi inte vill. Han har dragit igång forskning på området bland annat med finansiering av Elon Musk. Att forska på det är som att ta fram och utveckla krockkudden hundra år innan bilen uppfanns. Låter svårt och nästan omöjligt, men om bilindustrin överlevde trots ett antal olyckor så är det inte säkert vi gör det med ”olyckor” när det gäller generell AI. Ett annat område som han anser viktigt är Vänlig AI, superintelligens som är i samklang med våra mänskliga värderingar.
Allt detta kräver att experter från väldigt många områden samarbetar, ekonomer, jurister, psykologer, fysiker och många många fler.
Jag har pluggat både matte, fysik och systemvetenskap på universitetet, jobbat men informationsteknologi i över 20 år och jobbar nu på ett IT konsult bolag som driver avancerade AI projekt, men ändå hänger jag långt ifrån med i alla resonemang i den här boken. Så även om den här boken hamnar under någon fromt av populärvetenskap så är den rätt komplex. Men det känns ändå befriande att låta sig tänka tankar om vad som händer med universums undergång eller hur hjärnan fungerar. Så hur betygsätter man den? Jag måste ändå ge den en 4:a då innehållet i den engagerat mig väldigt mycket. Den tar upp frågeställningar som förföljer mig.
ljudboksbloggen.com 