Maria Bouroncle – Det kom för mig i en hast-Historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson

Det är påsken 1929, och det är kallt. När Artur kommer hem hittar han sin fru apatisk och sina tre barn död. Det här är den tragiska berättelsen om vad som hände den vårdagen när Ingeborg Andersson dödade sin tre barn. Men inte bara om vad som hände den dagen utan även det kommande åren. Idag är det kanske inte så svårt att ställa diagnosen förlossningsdepression i kombination med psykiskt ohälsa. Men för nästan hundra år sen är det okända begrepp. Det här är en väldig mörk historia. Jag lyssnade på den i bilen ner till bokmässan och fick flera gånger pausa för att hämta andan. Men man ska inte avstå att lyssna på boken av den anledningen. Det här är ett välskrivet tidsdokument och det känns att författaren har ett släktband till huvudpersonen Ingeborg.
Det är både skrämmande och fascinerande att få följa med in bakom murarna på Sveriges
enda kvinnofängelse på den tiden.
Anna Godenius tar oss igenom den här historien på ett lugnt och trovärdig sätt med sin behagliga röst. Något som kan behövas i det mörkaste stunderna i den här boken.
Det kom för mig i en hast är ett fascinerande tidsdokument. Maria Bouroncle berättar historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson så bra att jag ger den en trea i betyg.
Uppläsare: Anna Godenius
Betyg:

Lena Ebervall, Per E Samulson – IB – som i inhämtning Birger

Ebervall/Samulson är kända för att skriva nutidshistoriska romaner med en levande dialoger. Men förutom det har böckerna en sak till gemensamt, huvudpersonen har drag av att vara rättshaverist. Jag återkommer till det.
Den här gången ger dom sig på en av eller kanske den största politiska skandalen i Sverige, IB affären. Det att det Socialdemokratiska partiet under mer än två årtionden åsiktsregistrerade kommunister i Sverige. När man säger/skriver det idag så låter det helt absurt. Men det är ändå inte handlingen i sig som är det mest absurda, det är arrogansen från hur dom ledande socialdemokratiska politikerna hanterade frågan. Och då är vi tillbaka till huvudpersonen, Olof Palme. Att den kanske mest kända svenska stadsministern genom tiderna kan blåljuga och handla på det sättet han gör saknar ord tycker jag.
Jag gillar deras sätt att kombinera nutidshistoria med den berättande romanformen dom använder sig av. Det gör att det känns som man är på redaktionsmötet eller på polisförhöret. Det i kombination med Tomas Bolme trygga röst så tror jag på varenda ord, även om jag vet att vissa dialoger är uppdiktade.
Ebervall/Samulson tar sig an en av Sveriges största skandaler i IB-som i inhämtning Birger. Trots att man vet hur det slutar är det ruskigt spännande och när verkligheten är skrämmande och ”dikten” är välskriven kan betyget bara bli en femma.
Uppläsare: Tomas Bolme
Betyg:

Jag och Per från Bokmässan 2022

Leffe Grimwalker – Blodregn

Det känns smått overkligt att det är sex böcker sen vi fick lära känna Alex Storm. När allt började hade han en bilfirma utanför Stockholm och var tillsammans med Jessica. Nu är han triadledare i Hongkong, något han försöker han vända ryggen genom att åka hem till Sverige igen. Något jag tycker är bra då det ibland kan bli för mycket av det goda(onda) i Hongkong. Så medan Lily Rose åker för att leta upp sin biologiska mor så åker Alex till Sverige för att hitta sin dotter. Då det visar sig att hans bror Peter Bao skonat en av de fyra döttrarna. Det blir en jakt som startar uppe i norra Sverige. Allt i högt tempo och med mycket blod.
Jag tycker storheten med Alex Storm serien är just tempot och den rappa dialogen. Jag kommer på mig själv att sitta och le för mig själv när jag lyssnar. Det är ett gott betyg. Persongalleri är också något som har vuxit under seriens gång. Det är en brokig skara människor där Alex framstår som rätt normalt i sammanhanget.
Det börjar bli lite tjatigt, men Jonas Malmsjö är en fantastisk uppläsare. Han lyfter en kanonbok till himmelska höjder även denna gång.
Alex Storm är tillbaka i Sverige igen och precis vanligt bjuder Leffe Grimwalke oss på rapp dialog, högt tempo och blod blod blod. Så jag ger Blodregn en stormande fyra i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Christian Svahn – Sakrament

Poliskommissarie Lenny Haraldsson i Linköping är tillbaka. Efter det senaste uppmärksammande fallet har han blivit lite av en TV kändis. Men när en lastbil med ett 30-tal döda flyktingar påträffas på en rastplats utanför Linköping får Lenny och hands kollegor kavla upp ärmarna. Det blir en riktig rivstart på boken och det sätter ramarna för historien. Bara det brottet är stort och uppmärksammat. Att sen blanda in den unga migrationsministern med sina rötter i Linköping gör nästan svämma över. Men Svahn balanserar alla dessa ingredienser på ett riktigt bra sätt. Historien nystas snyggt upp bit för bit.
Ska man vara lite kritisk så finns det några saker som gör att historien tappar lite i trovärdighet. En sådan är att en polis som är ansvarig för Sveriges största brottsutredning skulle åka bort över helgen utan att ta med sig sin mobil känns inte så troligt. Nu ska vi inte hänga upp oss på detaljer då boken tar upp ett lika aktuellt som viktigt ämne.

Sakrament är en bättre bok än den första boken i serien Inkarnation enligt mig.
Jag tycker också att Fredde Granberg är en starkt bidragande till att hålla upp tempot i boken.
Christian Svahn växlar upp i den andra bok om Lenny Haraldsson. Sakrament är lika spännande som aktuell och väl värd en stark trea i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Torbjörn Flygt – Slugger

Jag är inte uppvuxen i ett hyreshus i Malmö, jag har inte haft en frånvarande pappa, min syster är i livet och jag är inte familjejurist. Ändå känns det som jag har så mycket gemensam med Johan, mamma Bodil och Monika. Underdog som kom 2001 och fick Augustpriset är en av de första böckerna jag lyssnade på. Men trots att det passerar över 20 år sen och nästan 1400 böcker så känns den så närvarande.
I Underdog var Johan en pojke och i Outsider var han student. Nu har han vuxit upp till en medelålders familjejurist. Han har skaffat sig en en egen familj och trots att han är en närvarande pappa blir allt inte som han tänkt sig. Men den stora sorgen är att hans syster Monika går bort. I Slugger får vi bland annat följa det förloppet. Men den är så mycket mer. Framförallt är den ett tidsdokument. Ett tidsdokument som visar på hur barnen från 70-talets miljonprogram växt på och flyttat ut till mer välbärgade villakvarter och spelar padel. Jag älskar Flykts språk med omskrivningar som tex sidentunna samtal eller när den grillande grannen pratar om en dubbel skotte. Men framförallt älskar man människorna i berättelsen. Människor som alla är lite kantstötta, precis som det är i livet.
Flygt läser boken själv, något jag uppskattar. Boken är och utespelare sig i Skåne så allt annat en en skånsk uppläsare är uteslutet i det här fallet.
Slugger är den tredje boken om Johan Kraft. Torbjörn Flygt fortsätter att på ett tidstypiskt sätt beskriva hur Sverige förändras. Med ett språk iallafall jag älskar så jag delar ut en välförtjänt fyra i betyg.
Uppläsare: Torbjörn Flygt
Betyg:

Dag Öhrlund – Där korparna skriker

En ung rik kvinna försvinner i Stockholm. Ett fall som hamnar på Truut, Herrera och Kahns bord. Men det är inte alltid handlingen utan vad Truut hittar på som är den stora behållningen i Truutböckerna. I den här boken har tex polisledningen köpt in kinesiska elbilar. Alla som känner sin Truut vet ju det inte är en match-in-heaven. Det är ju så böckerna i serien till mångt och mycket är uppbyggda, Ewert ställs inför en massa av dom saker han föraktar eller iallafall ogillar. Ibland ändrar han uppfattning men oftast fortsätter han att ogilla företeelsen, som med dom kinesiska elbilarna.
Jag tycker Dag Öhrlund är en av sveriges bästa deckarförfattare. Han har ett driv i sitt språk och har under åren tagit fram riktigt intressanta karaktärer som Silfverbielke och Truut. Men precis som med Silfverbielkeböckerna så tycker jag att det blev lite för mycket av det goda, eller onda, på slutet av serien. Nu tycker jag böckerna om Ewert Truut är påväg dit. Så för min det får Öhrlund gärna börja på en ny serie. Missförstå mig rätt, jag vill ha mer av Dag Öhrlund och hans drivna språk.
Så måste jag ta upp elefanten i rummet, det faktum att det inte är Stefan Sauk som läser boken. Att populära uppläsare blir en trång sektor får vi nog vänja oss med är jag rädd. För det är en klasskillnad mellan Öhrlund och Sauk när det kommer till uppläsning tycker jag. Att läsa med olika röster för olika karaktärer är en konst, något som gör att dom populära uppläsarna kan bli en bristvara.
Dag Öhrlund är tillbaka med den åttonde boken om den truligs kriminalkomisarien Ewert Truut. Trots ett driv i språket i Där korparna skriker tycker jag serien börjar trampa vatten. Så jag kan inte ge den mer än en trea i betyg.
Uppläsare: Dag Öhrlund
Betyg

Håkan Mattsson – Döden för oss samman

En fyraårig flicka försvinner spårlöst och en familj lämnas i ovisshet om vad som hänt. En ovisshet som inte är bra för familjen. 12 år senare orkar Hanna inte stanna kvar och rymmer till Stockholm. Så ja visst är det här en bok om en försvunnen flicka, men det är bara en liten del. Jag tycker den stora behållningen att följa en ung kvinna påväg in i vuxenvärlden. För det är inte så lätt att flytta från en liten stad och möta en tuffare värld.
Sen tar boken en vändning där vi hamnar i gränslandet. Gränslandet mellan genrer, gränslandet mellan vetenskap och ockultism och gränsen mellan liv och död. Det är här jag måste brottas lite med mig själv. Å ena sidan har jag lite svårt för det som är på gränsen till det onaturliga och å andra sidan hyllar jag när en författare tar till nya grepp. Men då historien och viljan att det ska gå bra för Hanna är så stark så vinner nog ändå glädjen över det nya greppet.
Jag upptäckte Håkan Mattsson i samband med Stay Metal som jag forfarande tycker är en av det roligaste böcker jag lyssnat på. Och gudarna ska veta att jag är svårflörtad när det kommer till komedi. Det är så lätt att det blir pajigt. Så därför är det både roligt och intressant att Mattson inte stannar i samma fåra utan fortsätter att plöja nya.
Så kommer vi till uppläsningen. I det här fallet så höjer verkligen Fredde Granberg historien. Det trots att det är en kvinnlig huvudperson, och Fredde verkligen är en man.
Håkan Mattsson tar man inte där man ställer honom, vilket jag gillar. Döden för oss samman är en svårplacerad bok vad det gäller genrer, men strunt i det. Spänningen, drivet och uppläsningen ger den en fyra i min bok.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Linda Ståhl – Elden ska falna

Jag lärde känna Reub och Estrid i Linda Ståhls första bok i Möllviken serien. Så nu känns det som man har ett par nya vänner på middag. Jag gillar att få den känslan av en bok.
En flyktingförläggningen sätts i brand och när man tror att man räddat alla görs ett makabert fynd i brandresterna, ett dött spädbarn. Ett spädbarn ingen vill kännas vid. Kort där efter hittas en ung kvinna mördad. Precis när Estrid är påväg tillbaka till jobbet från en kort föräldrar ledighet råkar hennes man ut för en oprovocerad misshandel. Många saker som gör att det är mycket att göra på den lilla polisstationen i Vellinge.
Jag nämnde, jag recenserade Syndaren ska vakna, att jag gillar att trots att det skull kunna vara en klassisk svensk deckare är det inte det. Linda Ståhl vågar ta upp viktiga ämnen och hon gör det med rak rygg. Ämnen som mina fördomar säger är extra viktigt att ta upp och sätta in i rika områden som Höllviken. Precis som att det är viktigt att ta upp att allt inte är nattsvart i områden som Rosengård.
Tillbaka till boken. Den har precis som den första ett driv och jag älskar hur Reub och Estrid skaver lagom mycket.
Maria Lyckow har en röst och uppläsningsstil som passar den här berättelsen som handen i handsken. Det är en fröjd när man hittar en harmoni mellan författare och uppläsare.
Driv och spänning är det som präglar den andra boken i den välskrivna Höllvikenserien. Linda Ståhl tvekar inte att ta upp viktiga ämnen vilket gör att jag inte tvekar att ge Elden ska falna en glödhet fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg

Leffe Grimwalker – Tre små apor

Då var det slut. Slut för den sylvassa, stöddiga, introverta Victoria Bonde och för den mer återhållna Niklas från Tick-Tack.
I Tre små apor så får Bonde ta sig an ett kändismord som ser ut att vara en länk i ett seriemord. Och har du lyssnat på mer än två minuter av något Leffe Grimwalker har skrivit så vet du att det blir rallyfart i berättelsen. Så varför skulle Leffe hittat bromspedalen i den som han själv lovat vara sista boken i den Bonde serien. Men jag tycker inte att farten i berättelsen är den stora behållningen. Den var till och med lite svår att hänga med i om man inte hade de tidigare böckerna i färskt minne tycker jag. Nä, det är dialogerna av och kring Bonde. Höjdpunkten är när hennes dotter letar efter sin laddare någon timme in i boken.
Nu är sex år sen jag fängslades av Leffe Grimwalker berättarteknik i Tick-Tack. Först trodde jag att det var Storytel Original formatet som gjorde det, men där hade jag fel. Bok eller serie spelar ingen roll om för Leffe.

Till skillnad mot flera på nätet så tycker jag det är bra att Leffe vågar sätter punkt för Victoria Bonde/Tick-tack serien. Inte för att serien är dålig, jag älskar den kantiga Bonde, men jag gillar när man slutar på topp. Det är alldeles för många karaktärer, läs tex Silfverbielke, som vevas några varv för många och jag är övertygad att Leffe Grimwalker har så många nya böcker och karaktärer i sig. Så låt Victoria och Niklas ta en välförtjänt pension.

Det blir racerfart när Leffe Grimwalker sätter punkt för sin Victoria Bonde serien. Med en driven dialog och en Bonde på topp är Tre små apor värd en fartfylld fyra i betyg.
Uppläsare: Gunilla Leining
Betyg:

Leffe och jag

Linda Ståhl – Syndaren ska vakna

En hemmafru försvinner från sitt hem i Höllviken. Polisen blir inkallad och bit för bit nystas försvinnandet upp.
Så långt ser det ut som den klassiska svenska deckaren. Ett brott, en svensk småstad och en uppsättning poliser. Inget fel med det, samtidigt som det är en genre som det är svårt att sticka ut i. Så då behöver boken/serien något som sticker ut från mängden. Det har den här, för när poliskommissarien brukar vara en försupen man som gillar opera eller en ensamstående kvinna som försöker få livet att gå ihop så väljer Linda Ståhl polisparet Reub och Estrid. Det som sticker ut med det är att Reub definierar sig som icke-binär och Estrid är höggravid. Två saker som skaver lagom mycket i ett rikt område utanför Malmö. Samtidigt räcker det inte bara med normbrytande karaktärer, och nej en höggravid kvinnan är inte så normbytande, för att lyfta en bok.
Så då lägger vi till ett viktigt samhällsämne, mäns våld mot kvinnor. Men det fina med boken är att det är drivet i historien som är den stora behållningen. Författaren gör ingen stor sak av varken Reub könstillhörighet eller den viktiga samhällsfrågan vilket jag tycker är bra.
Måste också kommentera Maria Lyckow uppläsning som jag tyckte passade väldigt bra till boken. Den lyfte historien.
Syndaren ska vakna kan vid första anblicken se ut som en klassisk svensk deckare. Men genom att blada spännande karaktärer, viktiga frågor och framförallt ett bra driv i historien lyckas Linda Ståhl fånga mig och är väl värd sin fängslande fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑