Niklas Natt och Dag – 1794

När Niklas Natt och Dags 1793 kom så kändes det som vi fått något nytt, deckare i Bellmanland. I den här har författaren tonat ner mordgåtan något och mer koncentrerat sig på människorna och miljöerna. Det är på både gott och ont, men den tappar lite av sin unikitet och blir ”bara” en historieroman. Men vill du vet hur det går för Cardell och Anna Stina Knapp tycker jag absolut du ska lyssna även på den här. Samtidigt behöver nog en tredje del i serien innehåll något riktigt spännande för att jag ska kasta mig över den.

Niklas Natt och Dags fortsättning på deckare-i-Bellmanland, 1794, känns som en lite tråkig kopia på 1793 och får bara en trea.

Uppläsare: Martin Wallström

Betyg:

0

Stephen King – Institutet

Med sina 24 timmar är det här en lång och riktigt spännande bok. Vi får bekanta oss med Luke Ellis, på ytan en helt vanlig kille som gillar att spela basket och vara med kompisar. Men Luke är långt ifrån vanlig på ”insidan”. Först är han ruskigt begåvad och sedan har han fِörmågan att påverka/flytta föremål med tankens kraft. Den sistnämnda förmågan kommer att få stor betydelse fِr den unge Luke. Det är anledningen till att han blir kidnappad och förd till Institutet.

Jag brukar ta mig an Stephen King med skräckblandad förtjusning, inte för han att han brukar skriva läskiga romaner utan för hans inslag av övernaturliga saker han brukar ha med. Efter Mr Mercedes tycker jag inte det varit så mycket av den varan men det finns där under ytan hela tiden. I den här boken kretsar det övernaturliga runt telepati och telekenisi. Huruvida det är övernaturligt eller inte går säkert att diskutera.

Stephen Kings Institutet känns som en blandning av en riktigt bra Baldacci roman med små stänk av Dan Brown. En klar fyra från mig.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

0

Anders Roslund – Jamåhonleva

Det jag uppskattar mest med böckerna om Ewert Grens är kopplingen till hur dagens samhälle ser ut och fungerar. Lägg till en klumpig och introvert polis som egentligen inte borde passa in på en mordrotel och du har en bra bok.

Vi får återigen träffa den före detta infiltratören Piet Hoffman vars liv sätts på spel på grund av en läcka hos polisen. Så hela bokens stora fråga är vem kan man lita på? Kopplingen Grens/Hoffman är intressant, men även Grens förhållande till sina kollegor.

Det är nionde boken i serien och andra som Anders Roslund skriver själv. Jag tycker den här är bättre än den förra och det känns som det kan någon bok till i serien.

Jag har alltid gillat Thomas Hanzons lite barnsliga röst. Jag gillar när man kommer med nya oväntade grepp. Då blir jag extra glad när ljudteknikern/producenten använder en röstförvrängaren på styckena när bovarna ringer Piet, det gav en riktigt kuslig effekt.

Anders Roslunds Jamåhonleva är en spännande bok som har sina kopplingar till dagens samhälle. Med Thomas Hanzons uppläsning och lite specialeffekter får den en femma!

Uppläsare: Thomas Hanzon

Betyg:

0

Fredrik Backman – Folk med ångest

I Fredrik Backmans bil Folk med ångest spinner han vidare på att måla upp osannolika historier och krydda dom med en klurig och tillspetsad dialog. I den här boken är det är rånare som försöker råna en bank på 6500 kr. Problemet är att det inte längre finns några kontanter på en bank. Så då är det inte så knotigast att rånet misslyckas. Det leder istället till en gisslans situation som är bokens story. Vi får lära känna rånaren, de som blir gisslan och poliserna som får den otacksamma uppgiften att reda upp hela soppan.

Backman är en mästare på att fånga upp dom små detaljerna. Som när den ena polisen förhör den ca 20 åriga bankkassörskan för att försöka får ett signalement på rånaren.
Polisen: -Kan du beskriva rånarens utseende?
Bankkassörskan: -Gud vilken ytliga fråga!
Polisen: -Jo, men jag behöver vet om personen lång eller kort?
Bankkassörskan: -Jag brukar inte dela in personer i långa eller korta, jag tycker det är exkluderande.
Det är ett bra exempel på när Backman fångar upp tidens strömningar.

Sen kan jag tycka att vissa dialoger i boken inte passar så bra för ljudbok. När han skriver ut vem som pratar. Är det en snabb dialog med korta svar blir den lite styltigt när uppläsaren måste upprepa namnen hela tiden. Det fungerar så mycket bättre när man läser bilen tyst för sig själv. Det drar ner betyget lite. Annars gör Anna-Maria Käll en väldig bra inläsning.
Fredrik Backman får en stark trea för sin Folk med ångest. Det är en varm och humoristisk skildring av vår samtid om dock något skruvad. Tyvärr passar inte den snabba dialogen så bra för ljudboksformatet i alla lägen.


Uppläsare: Anna-Maria Käll
Betyg:

0

Jan Guillou – Den andra dödssynden

Serien om släkten Laurizen har kommit fram till 80-talet. Så 1968 och 70-talets Västtyska terrorism har bytts mot spekulationsekonomi, ubåtsjakt och Palmemord. Det hör att vänsteradvokat Eric Letang går det svårare att navigera dig genom tillvaron. För hur ska en socialist hantera att han blir mångmiljonär på kapitalistisk spekulation. Ja, ni hör den politiska undertonen fortsätter. Något jag uppskattar. Jag tycker att den här serien är en riktigt bra berättelse där författaren på ett snillrikt sätt väver ihop sina olika litterära universum med verkligheten. Med tanke på förra bokens sista mening hade jag hoppats på att Carl Hamilton skulle vara med i den här boken. Jo, han dyker upp men det gäller att inte blinka för då missar man det. För egen del så har ju historien kommit till den tid då man själv känner igen och upplevt händelserna som beskrivs i boken, vilket gör historien än mer intressant. Om jag förstått det hela rätt så återstår det en del till i serien. Ska bli intressant att se hur Guillou tar sitt stora verk i hamn. Slutligen vill jag sätta en fjäder i Tomas Bolmes hatt för hans lugna och behagliga uppläsning.Jan Guillou har kommit fram till 80-talet med sin serie om det stora århundradet. Den andra dödssynden får en fyra för Bolmes uppläsning och den genuint bra historien.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

0

Christopher Berry-Dee – Seriemördare: Världens värsta brottslingar berättar

Visst finns det något väldigt kittlande med seriemördare. Det är ju därför floran av film och litteratur i ämnet är så stor. De som inte har spärrarna som håller tillbaka dom från att göra de mest vidriga saker. Men dom spännande böckerna och filmerna skulle ju inte vara lika nervpirrande om man inte visste att dessa mördare faktiskt finns där ute. I den här boken får vi möta dom riktiga seriemördarna, öga mot öga. Kriminologen Christopher Berry-Dee har intervjuat dom värsta av dom värsta.

Vi får höra några av USAs värsta seriemördare själva berätta om sina mord. Till det så ger författaren en del bakgrundinformation. Det görs att man fångas av historierna. Men just för att det är dom värsta såg gör ju det också att berättelserna blir där efter och författaren sparar inte på detaljerna. När man får höra om mördare som sprättar upp kroppar från skötet till halsen och tar ur inälvorna så har man passerat min gräns vad jag tycker är anständigt att lyssna på. Sen förstår jag att dessa detaljer måste vara med för att göra historierna rättvisa.

Det blir lite för mycket av det goda/onda i Christopher Berry-Dee bok Seriemördare: Världens värsta brottslingar berättar. Lite för mycket snaskiga detaljer för min smak gör att det bara blir en två i betyg.

Uppläsare: Carl Jacobson

Betyg:

0

David Lagercrantz – Hon som måste dö

Nu är Sveriges genom tidernas mest sålda och framgångsrika serie i mål. Nej det är inte den bästa boken i serien, samtidigt måste jag börja med att konstatera att det är en bra och spännande bok.

Jag tycker att David Lagercranz tog över Stieg Lasssons stafett pinne med en ära. Men precis som alla serier så är det svårt att hålla en hög nivå efter 5-6 böcker så jag tror att det är ett klokt beslut att låta Blomkvist och Salander får vila nu.

Lagercrantz lägger smart ut nätet av kopplingar och ledtrådar i början av boken. Det är både gamla kopplingar som de till Ryssland och nya till försvarsministern och Everest.

Vad det gäller Everest är ju inte första gången Lagercrantz skriver om det. Har ju skrivit både om Göran Kropp och Himmel över Everest. Så där hade han mycket av researchen redan gjord.

Jag måste också säga att jag tycker Lisbet Salander syntes alldeles för lite i den här boken. Mikael Blomkvist i all ära men det är ju verkligen Salander med sin intelligens och sitt introverta sätt som är Millennium seriens stora behållning.

Utan att avslöja något om slutet så konstaterar jag att det inte är ett storslaget fyrvekerislut. Mer ett ja-ha-slut, som kanske öppnar för en fortsättning …..

David Lagercrantz sista Millennium bok Hon som måste dö är inget dundrande fyrverkeri slut på serien. Men en bra och spännande bok som får en redig fyra i betyg.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

0

Anne Holt – En grav för två

Jag är inte mycket för epitetet deckardrottning. Men ska det användas på någon är det på Anne Holt. Förutom att hon skriver spännande böcker så har hon en riktigt bra förmåga att fånga upp aktuella händelser i det norska samhället. Så varför skulle det inte gå att skriva en deckare om en dopad norsk skidåkare. Det låter konstigt men är det någon som ska klara det så är det Anne Holt. I den här boken har hon lagt Hanne Wilhelmsen åt sidan och istället får vi lära känna advokaten Sofie Falck. Ska vi vara korrekta så är hon före detta advokat. Det är väldigt mycket som är före detta i hennes liv. För att ta sig ur en spelskuld ta hon på sig uppdraget att rentvå Norges bäste skidåkerska som åkt fast för doping. Det är ju omöjligt att i början av boken inte dra paralleller till Therese Johaug trots att bokens skidåkerska inte inte är blond och rosenkindad. Desto längre in i historien vi kommer och desto mer komplicerad den blir desto mer suddas kopplingen till Johaug ut. Det är en spännande historia om svek, hämnd och drömmar som inte uppfyllts. Jag gillar den smarta Sofie och hennes driv att visa att trots att hon förlorat allt inte ger sig.

Anne Holt har lyckats skrivit en spännande deckare om en dopad norsk skidåkare. Låter konstigt med En en grav för två får en fin fyra.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

0

Gregg Hurwitz – En man utan nåd

I tredje delen i Evan Smoak fortsätter jakten på Orphan X. Men trots att han är en av de mest jagade männen i USA så fortsätter Evan Smoak, alias Orphan X, alias Nowhere man, sin hjälpverksamhet. Att ta på sig att hjälpa de som ringer till hans hemliga telefon.

Jag tycker att dom två första böckerna i serien. Vem är Evan Smoak? och Mannen från ingenstans var riktigt bra. Dom fick betyg 5 båda två. Om det var dom högt ställda förväntningarna, att dom bytt uppläsare, eller att boken helt enkelt inte är lika bra vet jag inte. Jag tappade tråden i historien några gånger vilket jag inte brukar göra i den här typen av spänningsromaner. Missförstå mig rätt, boken är spännande, Evan Smoak är briljant, till och med lite mänsklig.

Mina högt ställda förväntningar infriades inte i Gregg Hurwitz tredje bok om Evan Smoak. Trots spänning så får En man utan nåd bara en trea.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

1

Peter Stjernström – Station K

Petra jobbar som kommunikationschef på ett läkemedelsbolag. I samband med att hon blir gravid börjar livet krångla till sig. Både med graviditeten och på jobbet. Det framgår att finns en koppling till hennes mamma som också jobbade på läkemedelsbolaget och som lämnade jobb och man för ett antal år sen under mystiska omständigheter. Det här är en spänningsroman som bygger på påhittad vetenskap, ungefär som flera av Dan Browns böcker. För att dom ska funka måste jag som läsares tro på det. I det här fallet började jag tvivla på det efter ungefär halva boken. Då blir det väldigt svårt att hämta tillbaka trovärdigheten. Lägg sedan till att det handlar väldigt mycket om katter. Det är till och med så att ett av berättarperspektiven är utifrån en katt. Om man då som jag inte är så förtjust i katter så kan jag konstatera att det inte är en bok för mig. Med det sagt så kan den säkert passa andra. För boken är stundtals riktigt spännande och det är ju Jonas Malmsjö som läser. Peter Stjernström får tyvärr bara en trea för sin bok Station K. Jag tyckte den tappade i trovärdighet och så var det lite för mycket katter för min smak.Uppläsare: Jonas Malmsjö Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑