1995 i ett slott som ägs av familjen Cronier sker något fruktansvärt. Makarna Cronier hittas skjutna och deras kassaskåp är länsat på bla en Järnmask. Dottern Cassandra hade lyckats gömma sig och sonen Hector var inte hemma vilket gjorde att de överlevde. Polisen gick på linjen att det var ett inbrott som gått fel och dubbelmordet klaras aldrig upp.

I nutid, trettio år senare, ägs slottet fortfarande av syskonen, trasiga på olika sätt, Cassandra isolerar sig i slottet för att ägna sig åt konst och Hector har klena nerver och självmedicinerar med en del missbruk.

När Leo Asker hittar den stulna järnmasken i ett dödsbo börjar hon rota i det ouppklarade dubbelmordet från 90-talet. Så tillsammans med den nu nedläggningshotade Avdelningen för förlorade själar försöker det få reda på vad som hänt. En utredning som många i polishuset och på andra platser gärna sätter käppar i hjulen för visar det sig.

Martin Hill kämpar samtidigt med att ta sig ur Prepper-Pers grepp och samtidig ta reda på hur Prepper-Per tänkt hämnas på sin före detta arbetsgivare Tectron. Men det är lättare sagt är gjort , för som man säger ”Per spelar schack när alla andra spelar fia med knuff”.

Nattjägaren är den fjärde delen i Askerserien. En serie jag gillar men samtidigt har lite svårt att få grepp om. I den här boken så var det på gränsen till för mycket ”hokuspokus” för min smak. Hela spelet kring Nattjägaren är lite som Anden i glaset som var populärt när jag växte upp. Men samtidigt så går det att se förbi delar man inte gillar när boken i övrigt är bra. Jag är väldigt fäst vid både Leo Asker och Martin Hill som karaktärer. Det är också fascinerande hur de dras till den mytomspunna Prepper-Per mot sin vilja.

Jag har lyssnat på samtliga delar i serien och kan konstatera att det inte är den bästa boken i serien enligt mig. Men jag kommer med största säkerhet hänga på låset när nästa del släpps nästa år.

Precis som de övriga delarna i serien så är det Gunilla Leining som läser och precis som vanlig är det en stabil uppläsning.

I den fjärde delen i Askerserien får vi bekantas oss med något som kan uppfattas som en vålnad, kallad Nattjägaren. Anders de la Motte låter åter igen Leo och avdelningen för förlorade själar jaga en mördare. Inte den bästa boken i serien men en stabil trea i betyg.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

Leo Asker och hennes avdelning för förlorade själar är tillbaka. Det har börjat viskas i korridorerna att Asker ska befodras, något hennes kombattant Jonas Hellman har svårt att ta. Så när ett tio år gammalt mord, som borde gå till Kalla fall kommer upp ser Hellman till att det hamnar hos Asker. Ett fall som ser ut att vara omöjligt att lösa.

Det rör sig om ett tio år gammalt mord på en kvinna i en övergiven torvlada, med ett tillvägagångssätt som uppvisar mystiska likheter med ett mosslik begravt i samma skog för tvåtusen år sedan. Fallet aktualiseras då en förvirrad ung kvinna överrumplar några urban explorers på brottsplatsen med det avhuggna fingret från offret.

Att det sen är Askers mamma som är mer angelägen om befodram är Leo själv är en annan sak. Finns det ett fall att lösa så löser men det och gärna tillsammans med Martin Hill. Så det får bege sig in i Rostskogen där kopplingar ända bak till järnåldern ruvar på svar.

Det här är den tredje delen i serien om den smarta men egensinniga kriminalinspektören Leo Asker. En karaktär jag är mycket svag för just på grund av hennes smartnes och viljan att gå sin egen väg.

När det kommer till själva historien så tycker jag personligen att det blir lite väl mycket av det okulta och
Jag är medveten om att man behöver hitta nya infallsvinklar för spänningsromaner men jag tycker att det ibland blir att man krånglar till det. Det finns vissa delar kring det mystiska med Rostskogen som inte tilltalar mig. Samtidig tycker jag så mycket om Leo Asker, Martin Hill och de övriga delar i historien så att jag ser mallan fingrana med det. Med det sagt så är det här en spännand bok man inte bör missa.

Precis som de två tidiga böckerna så är det Gunilla Leining som är Leo Asker, eller i alla fall läser böckerna, och det gör hon med en ära.

Leo Asker tampas med mosslik i Rostskogen. Anders de la Motte fortsätter att leverera spänning, även om jag kan tycka han krånglar till det lite ibland. Men en fyra är det ändå.

Uppläsare: Gunilla Leining

Betyg:

https://youtube.com/shorts/f_jLDkxTiNI

Kriminalinspektör Leo Asker har en komplicerad relation till sin pappa som lever som en enstöring. När en kropp hittas på hans mark vill polisen plocka in honom och vill ha Leos hjälp. Pappan hävdar ett han är oskyldig. Samtidig får Martin Hill frågan att skriva en biografi över den kända företagsledaren Gunnar Irving. Hans mytomspunna karriär samt möjligheten att komma ut till hans privata ö med det övergivna stjärnobservatoriet gör att han tacka ja. I samband med arbetet flyttar Hill in på Irvings ägor vilket gör att han hittar allt från mystiska ljussken till illa tilltygade kroppar.

Glasmannen är den andra delen i Asker serien. Det är svårt att inte dra paralleller med Män som hatar kvinnor med tanke på att det ska skrivas en bok om en känd företagsfamilj och ett antal lik ramlar ut ur garderoben. Jag tror att jag även tog upp likheterna med Jussi Adler Olsens böcker om avdelning Q med tanke på att Asker leder en avdelning i källaren när jag recenserade Bortbytaren.

Det är bra driv i den här boken, precis som i den första. Jag gillar hur De la Motte bygger upp sina historier och lyckas hålla spänningen genom hela boken. Jag gillar också Leo Asker som karaktär. Hon sticker inte ut speciellt mycket men det är kanske det som gör henne trovärdig.

I Glasmannen får vi återigen får möta Leo Asker. Anders De la Motte bjuder som vanlig på en välskriven bok med driv och spänning. Så bra så jag delar ut en fyra i betyg.

Uppläsare Gunilla Leining

Betyg