Jan Guillou – Den som dödar helvetets änglar

För något år sen gick Guillou i mål med sin serie om det stora århundradet. Så därför var jag lite extra spänd på vad som komma skulle efter det. Och svaret blev någon sorts fortsättning. Vi får en berättelse berättad från Erik Pontis
horisont. Att Ponti har många gemensamma drag Guillou själv har inte varit någon hemlighet och det är något som verkligen förstärks i den här boken. Det gör att boken blir väldigt politiskt. Boken ger känslan att Guillou sitter och berättar om sin samtid med en krydda med Hamilton. Ja det finns en historia om hur Ponti och Hamilton hjälper en gammal dam men annars är det mest lösryckta betraktelser från vår samtid. Allt från pandemin, bokbranschen till storpolitik.
Nja, jag fick inget grepp om den här historien. Det känns som ett desperat försök att krama ut det sista av hans karaktärer. Nu hörde jag att det ska vara början på en serie med Ponti och Hamilton. Vi får väl hoppas att nästa bok får en bättre form, en historia som håller ihop bättre. På plussidan är Tomas Bolmes trygga fina röst i uppläsningen.
Jan Guillou har börjat på en ny serie med sin pensionsmässiga karaktärer Ponti och Hamilton. Tyvärr tycker jag Den som dödar helvetets änglar inte håller måttet med sin rörighet. Blir bara en trea från mig.
Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

Jan Guillou – Slutet på historien

Efter 10 böcker har Jan Guillou kommit till Slutet på historien. En släktsaga som började med tre bröder i Norge vid förra sekelskiftet och som täcker hela 1900 talet. Vi har fått följa med över hela världen även om Europa varit navet för historien. Det har varit en spännande, lärorik och intressant historia. Så mina förhoppningar på denna sista bok var riktigt höga.
Vem som varit huvudperson i böckerna har skiftat och den här gången är det Eric Letang. Advokaten som vi har mött i andra sammanhang.
Att Guillou har blandat in sina gamla karaktärer och sig själv har vi sett i de senaste böckerna. Att han sen använder sista boken till att tycka till Expressen kan jag tycka är mindre charmigt. Men bortsett från det så är det en välberättad historia.
Jag hade förväntat mig ett något mer storslaget slut, som det blev nu känns det mest som att historien bara rann ut i sanden.
Men det gör inte så mycket när Tomas Bolmes trygga röst för oss i hamn efter den långa seglatsen som började i Bergen. Jan Guillou har nu kommit till Slutet på historien. Det blev inget bombastisk slut men det betyder inte att det inte är värt att lyssna. Historian är värd en fyra i betyg.
Uppläsare: Tomas Bolme
Betyg:

10 bästa ljudböckerna från 10-talet

Nu ska jag ge mig på något som man kanske bara kan misslyckas med. Att göra en topplista med de 10 bästa ljudböcker från ett decennium är verkligen inte lätt. När jag går igenom min lista med böcker jag lyssnat på kan jag konstatera att jag har ett urval på 766 böcker. Men nu är det dags för min top 10 ljudböcker från 10-talet.

1. Lena Ebervall, Per E Samuelson – Mördaren i folkhemmet

En fantastisk historia som tyvärr, för Olle Möller, är sann. Den kombinerar de två gener jag gillar bäst, deckare och nutidshistoria. För den som inte upptäckt Ebervall/Samuelson än är det hög tid.
Läs recensionen

2. Buthler & Öhrlund – En nästan vanlig man

Psykopaten Silfverbielke är karaktär som kittlar lika mycket som han skrämmer. Tyvärr spårar serien ur lite efter bok 4-5, men det tar inget från denna första spännande bok i serien.

3. Mattias Edvardsson – En helt vanlig familj

Att berätta en och samma historia ur tre olika perspektiv, i samma helt vanliga familj är var ett nytt grepp. Att sedan låta tre olika inläsare läsa in den gav den ytterligare en dimension.
Läs recensionen

4. Kristina Ohlsson – Lotus Blues

Advokat Martin Benner har allt, utseendet, kvinnor, barn och en svaghet för spänning. Ingredienser som gör den här boken till en spänningsroman när den är som bäst.

5. Jeffrey Archer – Dömd till fängelse

Två män från skilda värdar. Efter en kväll som slutar med mord döms den ena till fängelse samtidigt som den andras karriär tar fart. Men det är inte så enkelt. En riktigt spännande bok.

6. Fredrik Backman – En man som heter Ove

Backman fina historia om en man som försöker ta sitt liv på grund av saknaden efter sin fru tog Sverige med storm när den kom. I en värld av hårdkokta deckare är det befriande med en varm och humoristisk historia om en enkel man.
Läs recensionen

7. B A Paris – Bakom stängda dörrar

Det är inte alltid en vacker fasad speglar vad som egentligen sker bakom den stängda dörren. I B A Paris bok får vi vara med på hur Jack bryter ner Grace. En nagelbitare utöver det vanliga.
Läs recensionen

8. Zlatan Ibrahimovic – Jag är Zlatan

När Zlatan, mitt i karriären, släpper sina memoarer var det något helt nytt. Som fotbolls- och bokälskare är kombinationen oslagbar. Lägg sen till att det är David Lagercrantz som skrivit den så är det klart att den ska vara med på listan.
Läs recensionen

9. Don Winslow – Styrkan

Inspektör Malone är kungen av Manhattan North, han ser ut att lyckas med allt dom andra poliser går bet på. Men framgången har sitt pris i form av korruption och vånda. Styrkan är en hårdkokt thriller med snabb och sarkastisk dialog om korrupta narkotikapoliser i New York.
Läs recensionen

10. Jan Guillou – Brobyggarna

Brobyggarna är starten på Guillious släktsaga om de tre bröderna Lauritzen. Vi får följa deras resa från norska Vestlandet ut i världen. Även om den här listan ska innehålla enskilda böcker så måste hela serien nämnas där jag även gillar boken 1968.
Läs recensionen

Phu, det var med mycket vånda jag satte ihop den här listan. Top 5 var ganska enkelt för dom böckerna tycker jag verkligen sticker ut. Sen blev det svårare. När jag tittar på listan så är det många av mina favoritförfattare som inte fick plats, men så är det när det bara finns 10 platser. Så är det två saker till som slår mig när jag tittar på listan. Först att det är en övervikt av manliga författare, det får det bli ändring på till nästa decennium. Det andra att böckerna är upplästa av riktigt bra uppläsare som Tomas Bolme, Jonas Malmsjö och Stefan Sauk.

Jag är säker på att du saknar böcker på den här listan, lämna gärna en kommentar om det.

Jan Guillou – Den andra dödssynden

Serien om släkten Laurizen har kommit fram till 80-talet. Så 1968 och 70-talets Västtyska terrorism har bytts mot spekulationsekonomi, ubåtsjakt och Palmemord. Det hör att vänsteradvokat Eric Letang går det svårare att navigera dig genom tillvaron. För hur ska en socialist hantera att han blir mångmiljonär på kapitalistisk spekulation. Ja, ni hör den politiska undertonen fortsätter. Något jag uppskattar. Jag tycker att den här serien är en riktigt bra berättelse där författaren på ett snillrikt sätt väver ihop sina olika litterära universum med verkligheten. Med tanke på förra bokens sista mening hade jag hoppats på att Carl Hamilton skulle vara med i den här boken. Jo, han dyker upp men det gäller att inte blinka för då missar man det. För egen del så har ju historien kommit till den tid då man själv känner igen och upplevt händelserna som beskrivs i boken, vilket gör historien än mer intressant. Om jag förstått det hela rätt så återstår det en del till i serien. Ska bli intressant att se hur Guillou tar sitt stora verk i hamn. Slutligen vill jag sätta en fjäder i Tomas Bolmes hatt för hans lugna och behagliga uppläsning.Jan Guillou har kommit fram till 80-talet med sin serie om det stora århundradet. Den andra dödssynden får en fyra för Bolmes uppläsning och den genuint bra historien.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

Jan Guillou – De som dödar drömmar sover aldrig

Nu har Brobyggarserien kommit fram till 70-talet. Ett årtionde som präglades av tyska terrorister, Vietnamkriget, Watergate och i Sverige IB affären. Den sistnämnda något som författaren själv var i högsta grad inblandad i. Som i flera av hans andra böcker gestaltas han själv av Erik Ponti. Även om det här är en roman så är det ju verkliga händelser som boken bygger på. Just IB affären är ju en händelse där verkligheten i allra högsta grad överträffar dikten. Att vi i en socialdemokratiskt Sverige kan ha en hemlig polis, utanför vår vanliga säkerhetspolis, vars uppgift är att åsiktsregistrera och buggar andra svenska medborgare. Organisation avslöjas och trots det sitter samma socialdemokrater som tillsatte organisationen kvar vid regeringsmakten. Nixon fick ju iallafall avgå efter Watergate. Jag gillade den förra boken i serien,1968. Mycket för att jag var fascinerad över engagemanget hos hela vänsterrörelsen. Visst förstår att även 70-talet också präglat av vänsteridéer samt att dom ligger Guillou varmt om hjärtat. Men till skillnad från dom första sju böckerna i serien som alla har haft olika teman så känns den här bara som en fortsättning på 1968-boken, samma huvudperson och samma vänsterrörelse. En annan sak som drar ner mitt betyg är att det är väldigt mycket juridik och rättegångar i boken. På plussidan sätter jag upp Guillous driv i språket och framförallt underbara Tomas Bolmes uppläsning. Nästa bok i serien kan bli riktigt intressant med tanke på bokens sista mening, ännu en gammal bekant på ingång.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

Jan Guillou – 1968

Som bokens titel har Brobyggareserien kommit fram till slutet på 60-talet. Av titeln kan man också förstå att denna sjunde del i serien handlar en hel del om vänsterpolitik. Och ja, den handlar nästan uteslutande om just vänsterpolitik. Ett ämne som författaren verkligen brinner för, vilket märks.

Om ingenjörskonsten står i centrum i de första böckerna så juridiken lite oväntat i centrum i den här boken. Han lyckas både få in invasionen i Prag, OS i Mexico City, det stora Neurosedynmålet och naturligtvis alla protesterna mot Vietnamkriget. Sin vana trogen lyckas han smyga in karaktärer från andra serier, i slutet av boken dyker Erik Ponti upp.

Ja, visst kan det bli väldigt mycket politik i den här boken, och jag kanske inte håller med i sakfrågorna man diskuterar men det är underhållande och skrivit men en stor nypa självdistans. Den här hör till en av de bästa böckerna i serien, så har du läst de andra böckerna så är den här ett måste.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

Boknr: 1025

Jan Guillou – Mellan rött och svart

mellan-rott-och-svart

Första världskriget är förbi. Bröderna Lauritzen har drabbats svårt både ekonomiskt och personligt. Oscar fick alla sina tillgångar i Afrika konfiskerade av de segrande engelsmännen. Sverres älskade Albie stupade i kriget och själv blev han utkastad från godset som var hans hem i nära tjugo år. Och Lauritz och Ingeborg har tvingats lämna Bergen eftersom sonen Harald riskerade att bli ihjälslagen i skolan som tyskvän.

Återhämtningen till ett bättre liv i Berlin och Saltsjöbaden tar sin tid men snart befinner man sig i det glada 20-talet.Tyskland ser ut att kunna resa sig på nytt och i hela Europa föreställer man sig att det aldrig mer kan bli krig. Familjen Lauritzen kan lika lite som alla andra se den svarta slagskuggan av en ofattbar ondska som ska kasta världen in i en ännu större katastrof.

Min kommentar: Jag är ju svag för nutidshistoria, Tomas Bolmes uppläsning och Jan Guillous berättelser. Så det är klart att de här boken får en 5:a. Men boken är inte den bästa i serien. Den är bättre än Dandy men inte lika bra som Brobyggarna. När nu boken utspelas till stor del i Sverige så blir det lite lättare att få kopplingen historia man känner igen. Allt från Wallenberg, Ådalen 31 och Sandöbron. Klart värd att lyssna på.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

5

Jan Guillou – Dandy

Två unga, eleganta gentlemän anländer en junidag år 1901 till det ståtliga slottet i grevskapet Wiltshire i södra England. Den ene är lord Albert, som återvänder från sina ingenjörsstudier i Dresden för att bli släktens överhuvud, tillika den 13:e earlen av Manningham. Den andre heter Sverre, och de har bestämt sig för ett liv tillsammans. Det har gått många år sedan Sverre och hans bröder Lauritz och Oscar växte upp i en fattig fiskarfamilj på Vestlandet i Norge. Deras ovanliga tekniska talanger förde dem via välgörenhet och stipendier till dåtidens förnämsta examen som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Lauritz återvände till Norge, Oscar försvann till Tyska Östafrika och Sverre befinner sig nu med sin älskade lord i ett England där hans konstnärliga talang kan slå ut i full blom. Hans tavlor skildrar livet på och kring Manningham. Flera av godsets invånare står modell för hans porträtt. De båda gentlemännen rör sig även bland Londons konstnärer och bohemer, där den frigjorda Bloomsburygruppen sätter stora avtryck på både tiden och Sverre. Om Brobyggarna den inledande delen i romanserien Det stora århundradet kretsade mest kring ingenjörskonst och teknik i det nya 1900-talet så rör sig Dandy mer i de sköna konsternas värld, som också den är starkt präglad av tidens optimistiska föreställning. Men på samma sätt som första världskriget slog sönder hela tillvaron för de äldre bröderna Lauritz och Oscar drabbas nu Sverre och Albert. Och för de tre bröderna, liksom för miljoner andra européer, måste tillvaron byggas upp på nytt och livet börja om någon annanstans.

Min kommentar: Guillous nya serie om 1900-talet har kommit till del två. Den här boken handlar helt om den homosexuella Sverre. Det är lite intressant att höra Hamiltons författare beskriva kärlek mellan två män i Englands 1900 tal. Men han gör det riktigt bra. Då den första boken Brobyggarna hade fokus på Ingenjören så är fokusen i den här boken Konstnären. Som ingenjör tycker jag att den första boken var lite bättre. Men jag ser redan fram emot del tre.

Uppläsare: Tomas Bolme

Betyg:

Jan Guillou – Brobyggarna

När havet tog deras far och farbror fick de tre gossarna på det norska Vestlandet utanför Bergen söka familjens försörjning inne i staden. Av en tillfällighet upptäckte man att de tre små repslagarlärlingarna var ovanligt tekniskt begåvade och med hjälp av välgörenhet utbildades pojkarna till järnvägs- och brobyggare. De tre fiskarsönerna utexamineras många år senare som diplomingenjörer vid universitetet i Dresden. Det är 1901 och mänsklighetens tekniskt mest avancerade århundrade har just inletts. Meningen var nu att de skulle återvända till Norge för att bidra till det mest storartade norska ingenjörsprojektet någonsin, att bygga järnväg mellan Oslo och Bergen. Men kärleken vände upp och ned på planerna. Den ene flydde, bedragen och skamsen, till Tyska Östafrika, men hamnade likväl på ett av tidens största järnvägsbyggen, det mellan Dar es Salaam och Tanganyikasjön. Den andre flydde också på grund av kärlek, men till London. Bara äldste brodern Lauritz återvände till Norge för att kunna återgälda brödernas storartade utbildning genom att ansluta sig till järnvägsbygget på Hardangervidda. Tre bröders öden i ett sekel som ännu var ungt. Där framtidstron överskuggade världens alla orättvisor. Med teknikens stora genombrott skulle alla krig vara utrotade. Föga anade man att man stod inför det mest dramatiska och blodiga århundrade någonsin. Brobyggarna är den första delen i Jan Guillous nya romansvit om Det stora århundradet.

Min kommentar: Guillou har fått en hel del kritik för att utmåla tyskarna som allt för godhjärtade, speciellt i Afrika. Jag har ingen djupare kunskap om européernas härjningar i Afrika vid början av 1900-talet men jag tror, eller i alla fall hoppas, att det fanns godhjärtade européer i Afrika. Både tyskar och engelsmän och kanske också belgare, även om det inte på något sätt framgår i boken. Jag tycker också att omsvängningen från tyskvänner till tyskhatare bland Bergens invånare är bra skillrad.
Annars är det en välberättad historia om tre bröder och alla de möter på sin mycket brokiga väg genom livet. Ser fram emot bok två.

Uppläsare: Tomas Bolme
Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑