
När David Lagercrantz tog över Stieg Larssons Milleniumstafattpinne var det högljudda diskussioneri kulturkretsar. Så får man inte göra inte bra….En diskussion som lagt sig eller om människor vant sig. För när Karin Smirnoff tar över lyfts det knappt på ett enda ögonbryn. Jag har hela tiden varit för nya grepp inom litteraturen, oavsett om det handlar om att författare skriver tillsammans eller att någon tar över någon annans karaktärer. Så det är inte där skon klämmer för mig.
När Smirnoff nu tar över Millenniumrodret så styr hon föga överraskande norr ut. Närmare bestämt till samhället Gasskas. Det är dit Mikael Blomkvist beger sig för sin dotters bröllop. Väl där snubblar han över korruption inom komunpolitik och energiframställan. Med tanke på att manuset till den här boken måste varit påbörjat för mer än ett år sen så måste man ge författaren att hon prickat ett aktuellt område då det mesta kretsar runt energi och elpriser i dessa dagar.
Och Lisbet Salander då frågar ni er, är hon inte med. Lugn, visst är hon det. Hon tar hand om sin brosdotter som kommer från samma trakt. Men hennes roll i den här boken betydligt mer nedtonad än i tidigare böcker.
Så vad tycker jag då? Nja, jag är inte helt såld. Jag tycker att John Ajvide Lindqvists Skrifter i vattnet som också var tilltänkt att bli den sjunde Millenniumboken är mycket bättre. Sen är det ingen dålig bok. Den har en del intressanta blinkningar med tidigare böcker i serien. Men jag kommer tillbaka till min vanliga käpphäst. Det ska till något extra för att en serie ska hålla efter bok fem-sex böcker. Ja, man måste ju ge förlaget att dom gjort vad dom kan för att hålla liv i serien. Men jag skulle hellre lyssna på något Smirnoff hittat på själv. Hon är så pass duktig att hon inte behöver det här projektet.
Så tycker jag det är skönt att Reine Brynolfsson är tillbaka som uppläsare. För mig är det han som ska läsa om Blomkvist och Salander.
Jag är inte helt övertygad att det är en bra idé att fortsätta med Millenniumserien och det är inte Karin Smitnoffs fel. Visst är Havsörnens skrik både välskriven, underhållande och spännande Men det pirrar inte till mer än en tre i betyg.
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Betyg:

Kommentera