Kategori: Deckare

Lina Areklew – Ur askan

Fredrik Fröding är en överlevare trots alla motgångar i livet. Han överlevde Estoniakatastrofen när hela hans familj inte gjorde det. Eller? Han tror eller hoppas att även hans bror överlevt. Så när han en dag tror sig se sin bror utanför ett hotell i Stockholm kan han inte släppa det. Något som gör att han följer efter hotelldirektören när han lämnar hotellet vid midsommar. Resan blir något längre än han tänkt sig, nämligen till Ulvön utanför Örnsköldsvik. Väl framme blir Fredriks minnesbilder lite dimmiga. Det är inte så bra då ett mord sker på hotellet han tar in på.

I Örnsköldsvik jobbar Sofia Hjortén som polis. Efter några år i Stockholm är hon tillbaka i sin hemstad. Hon får mordet på hotellet på sitt bord och möter då Fredrik som hon haft en affär med i Stockholm för länge sen.

Det här är en klassisk svensk deckare. Den har persongalleriet, den har den lokala förankringen och den har kopplingar bakåt i tiden. Det är ett recept som har fungerat sen Camilla Läckbergs tidiga böcker och fungerar än idag. Det finns dock en risk att om man inte vågar tillsätta något nytt så kan känslan bli att man ätit rätten tidigare. I den här boken tycker jag Fredrik och hans problem med sig själv är den extra kryddan, om nu någons psykiska problem kan vara något positivt. Det gör t.ex. den spontana resan från Stockholm till Örnsköldsvik trovärdig som är en av nycklarna till historien.

Lina Areklews Ur askan är den första boken i Ulvöserien. En klassisk deckare i Maria Wern-stil som jag belönar med en fin tre i betyg.

Uppläsare: Mirja Turestedt

Betyg:

0

Michael Connally – Ökenstjärna

Efter ett år utan polisbricka är René Ballard tillbaka som polis. Hon får uppdraget att leda kalla fallguppen och vill då ta in Bosch. Harry har under flera år försökt lösa ett fall som legat och gnagt hans samvete. En hel familj som blev mördade på ett extra ordinärt sätt i öknen. Så när Ballard ger Bosch möjlighet att komma tillbaka till LAPD som volontär tackar han ja.

Det blir en jakt i sann Harry Bosch-stil. En jakt som inte alltid håller sig inom alla lagars gränser. Visst är Harrys mål alltid att lagföra bovarna och med all sin erfarenhet så vet han vad som måste till. Samtidigt vet han också hur han ska ”gina i kurvorna” för att snabbare ta sig framåt. Bosch och Ballard lyckas rätt bra med just det.

Det här är den 26:e boken om Harry Bosch, smått unikt att klara hålla en och samman huvudperson på i stort sätt samma plats vid liv så länge. Ja, visst har Connally utvidgat sitt universum med halvbrodern Mickey Haller och Renée Ballard men det är ändå Harry som är den mest lysande stjärna i solsystemet. Jag tycker också att Connally låter Harry åldras med värdighet, utan att bli gubbig. Det är inte det lättast.

Så Roosmann, ingen Harry utan Magnus Roosmans röst.

I den 26:e boken om Harry Bosch tar René Ballard tillbaka honom till Kalla fallgruppen. I Ökenstjärna får han chansen att rota i ett fall han inte kan släppa. Michael Connellys böcker känns som ett par riktigt sköna ingångna skor som trots sin ålder forfarande känns moderna. En riktigt fin fyra från mig.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

0

Lotta Luxenburg – Bevakad

Först försvinner en tonårspojke efter sitt arbetspass på ett snabbköp, kort där efter en flicka på ett liknande sätt. Det finns ett antal beröringspunkter mellan de båda även om de är få. Fallet hamnar på Nick Johansson och Klara Pils bord. Trots kopplingarna står gruppen och stampar. Förutom försvinnandena så har gruppen inte kunnat släppa chefsåklagare Torsten Lilja som under sommaren avslöjades som pedofil. Det efter att precis gift sig och var på gång att bli far. Under dramatiska omständigheter lyckades han fly Sverige.

Det här är 8:e delen i serien om Nick Johansson och Klara Pil vid Stockholmspolisen. Jag lyssnade på de tre första böckerna i serien och vet att jag gillade dem skarpt sen har de övriga böckerna blivit liggande när flodvågen av nya böcker sköljt in men så gav en kollega mig eb spark i baken och det var bra. För det här är en riktigt spännande bok. Ja, den är stöpt i den klassiska deckarmallen. En uppsättning poliser, lite relationer och på gränsen till osannolika brott. Det låter lite tråkigt när man skriver ner det så men mallen är bra och boken är spännande vilket är huvudsaken.

Maria Lyckow gör en bra inläsning. Hennes röst passar till den här typen av böcker. Då det är ett antal olika personer som ska gestaltas.

Lotta Luxenburg är framme med åttonde boken om sina Stockholmspoliser. I Bevakad är det kidnappade ungdomar som står i centrum. Boken är spännande så jag har inga probelm att dela ut en fyra i betyg.

Uppläsare: Maria Lyckow

Betyg:

0

Patrick och Jesper Ersgård- Elddopet

Författaren Sam Milton har precis slagit igenom med debutroman Elddopet. Världen och hans agent skriker efter en uppföljare. Men det vill sig inte. Om det bero på att hans tvillingsyster blir dödad i en terrorattack eller allmänt stökigt liv vet han inte. Från ingenstans dyker det upp en representant från en hemlig avdelning inom svenska underrättelsetjänsten. Dom behöver Sams hjälp att ta kontakt med en grekisk vapenhandlare. Vapenhandlaren tycker om hans bok och han ska bara ta kontakt med honom. Hur svårt kan det vara och vad kan gå fel?
Svart är jättesvårt och allt.

Jag har tagit upp det förut. Lite allergisk mot när författare skriver om skrivande. Nu klarar ju bröderna Ersgård just det med tanke på att Milton inte kan skriva. Något han inte heller kan är att vara agent. Så det finns ändå saker man kan bli irriterad på. Milton är irriterande tafflig i sin roll som hemlig agent. Men där slutar jag mitt gubbiga klagande.
Det här är bra. För Ersgårds lyckas både trovärdigt sätt få in Milton i agentyrket och snickra ihop en spännande intrig. För det är full fart i handlingen
Klart man gillar när Patrick och Jesper Ersgård skriver en agentroman. Elddopet är fartfylld, spännande och oväntat. En fyra från mig

Uppläsare: Fredde Granberg

Betyg

2

Pernilla Ericson – Det dåliga samvetet

När den framgångsrika affärskvinnan hittas död i sin lägenhet i centrala Stockholm pekar det mesta på att hon tagit sitt eget liv. När en affärsman hittas död på ett liknande sätt börjar polisen rikta sökarljuset företagsledarnas lite mer ljusskygga verksamheter. Kan det ha med
saken att göra eller handlar det hela om deras egna dåliga samvete? En knut som gjord för Erlagruppen.

Det är bara riktigt speciella fall som hamnar på Erlagruppens bord. Det gäller både för i författaren verkligheten och för gruppen i
fiktionen. För visst finns det en del trovärdighetsproblem både att en grupp kan få arbetat utanför polisen på det sättet och gruppens sammansättning och finansiering.
Men det är något som jag tycker Ericson tråcklar sig förbi väldigt smidig och när fallet väl är igång så är det inget man hakar upp sig på.

Jag är ingen stor fan av kärleksrelationer på en arbetsplats. I verkligheten brukar oftast krångla till saker och ting. Men nu är vi i fiktionen och då är det en annan sak. ”Ingen Erlabok utan fnurra på Liv-Rickard tråden” som det gamla ordspråket säger. Det dåliga samvetet är naturligtvis inget
undantag. Deras relation tar en större och större plats i böckerna, vilket jag inte har något emot.

Vad det gäller historien så är det en finurligt utmejslad en som vi steg för steg får en inblick i. Den är smart berättad och är ”lagom” komplicerad. Jag har sett tendenser när författare ska försöka skriva den perfekta deckaren vilket ofta blir för krångligt för min smak. Men det är inget Pernilla håller på med.

Jag har betat av alla fyra böckerna i serien den senaste månaden och verkligen älskar dom. Men jag tror, men är inte säker, att det här är den bästa i serien.

Det är ingen hemlighet att huvudpersonen Liv Kaspis namn är
en flirt med uppläsaren Lo Kauppis namn. Och även om jag tycket Katharina Cohen
gjorde bra uppläsningar i det två första böckerna så är Lo som klippt och skuren för Erlaböckern. Hatten av.

I fjärde boken i Pernilla Ericsons Erlaserie är det Det dåliga samvetet som står i centrum. Gruppen får åter igen samlas för att jaga en mördare till människor som borde ha just ett dåligt samvete. Jag gillar gruppens udda sammanställning och den intelligens och värme den utstrålar. Kanske den bästa i serien och en fyra från mig.
Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg

0

Pernilla Ericson – När du vänder dig om

Precis som i första boken i serien är det mäns våld mot kvinnor som får Erlagruppen att samlas. Men om övergreppen skedde utomhus i den första boken så har övergreppen den här boken flyttar in. Flyttat in i kvinnornas egna hem. Något som gör skräcken om möjligt ännu värre.

När en kvinna blir brutalt våldtagen i sitt eget hem grips förövaren relativt snart efter överfallet. Lätt fall för polisen, Case closed. Men så enkelt är det inte. Det visar sig att det finns en inbjudan till förövarna om hårdhänt sex. Så jakten går vidare på förövare bakom gärningsmannen.

Den här boken har sina likheter med Jenny Rognebys Medlaren vilket inte är någon dålig jämförelse.
Om Rickard tog mer plats i förra boken så är det gruppens kvinnor som tar ett steg framåt i den här boken. Men Rickard finns ändå med, då han fortfarande kämpar med att göra upp med sitt förflutna. Något som får konsekvenser för speciellt en person i gruppen.
Det är långt ifrån något unik att blanda personliga relationer och (utredings)arbete i böcker. Men ska det fungera hos mig måste det göras med finess och värme. Något jag tycker Pernilla lyckas väldigt bra med.

I den här delen har Pernilla begått det värsta av synder i ljudboksvärlden. Nämligen bytt uppläsare mitt i serien. Nu vet jag att bokens huvudpersons namn är en lek med bokstäverna i Lo Kauppis namn så det är inte mer än rätt att hon ska läsa den här serien. Att hon sen är en av mina favoriter och gör det väldig bra kan vara en bidragande orsak att jag inte hänger upp mig på det på något sätt.

I Pernilla Ericsons tredje bok om Erlagruppen är det åter igen mäns våld mot kvinnor som står i centrum. Men trots att ämnet är hemskt i När du vänder dig om så finns det ändå runt Liv och dom andra i gruppen som väger upp. Lägg på driv och spänning och det blir en klockren fyra i betyg.
Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg:

0

Pernilla Ericson – Jag ska hitta dig

Rickard kommer tillbaks till Sverige för att ta farväl av en kär vän som håller på att dö. Men efter att tjallat på en av de största i den undre välden i Stockholm så är han en jagad man. En torped får i uppdrag att döda Rickard. Men även polisen är ute efter honom, men då som vittne. Det gör att Liv Kaspi hamnar i ett dilemma. För trots att det gått ett år och hon tror att känslorna lagt sig för fixar-Rickard så är det inte så lätt. Allt slutar med att Erla-gruppen åter igen samlas, nu för att backa upp och skydda Rickard.
Jag gillar verkligen sammansättningen av Erla-gruppen den sticker ut. Vi har mött A-gruppen, Sektion M, danska avdelning Q där alla grupperingar har sitt men som sagt Erla sticker ut. För även om det är Liv som är huvudperson så tar de andra plats.
För att krydda upp torpedens jakt på Rickard så har vi en läcka hos polisen. Något som verkligen gör det spännande. För samtidigt som torpeden jagar Rickard jagar Erla-gruppen torpeden. Mycket jakt och mycket spänning.

När Erlagruppens egen fixare, Rickard hamnar i trubbel samlas
till slut gruppen igen. Pernilla Ericson lyckas återgen fånga mig i sitt spännande och skrämmande universum . Jag ska
hitta dig kan inte belönas med annat än en fyra från mig.
Uppläsare: Katharina Cohen
Betyg

0

Pernilla Ericson – 300 grader

Polisen Lily Hed söker och får en tjänst i Nynäshamn. Inget konstigt med det. Men hennes nya chef genomskådar henne och frågar redan första dagen om det är något hon flyr ifrån. En polis med hennes meritlista söker inte den tjänsten. Lily erkänner inte men vi som lyssnar anar. Väl på plats i Nynäshamn flyttar hon in hos en dam med en fyr på tomten. Det är sommar, varmt och torrt vilket gör att det lätt börjar brinna. Dom bränder som startat ser först ut som olyckshändelser men Lily med sin skarpa utredarblick ser något annat. Sakta men säkert börjar ett mörker skymtas. Bränder och främst skogsbränder står i centrum i den här boken. Något som gör att man som fd Västmanlandsbo börjar tänka på 2014. Fruktansvärda scener, scener som ur en katastroffilm. Något som inte så ofta gestaltas i bok form. Bränderna är en viktig del i boken, men också orsakerna bakom. Något som i det här fallet är dubbelbottnat, en pyroman och miljöförstöring. Pyromanbiten, eller eld som vapen, kan jag inte prata så mycket om få jag inte vill röja handlingen. Klimatetbiten däremot är något som gör att boken sticker ut.
Jag gillar Lily som karaktär. Hon som ser samband när andra inte gör det. Att hon sen bär på ett ärr i själen från sitt tidigare liv gör henne mer intressant.

Eva Röse fångar denna lite kantstötta karaktären riktigt bra. Var ett tag sen jag lyssnade på något från henne men kan komma på att jag saknar det.

300 grader är något så ovanligt som en miljödeckare. Pernilla Ericson bjuder på spänning i småstadsmiljö och hon gör det riktigt bra. En brännhet fyra från undertecknad.
Uppläsare: Eva Röse
Betyg

0

Ramona Ivener – Frostänglar

David Ritter befinner sig på Gotland och slickar såren från sitt förra fall då en 6 årig flicka försvinner. Senare samma natt upptäcks att även flickans syster är försvunnen. När den ena av flickorna hittas död i snön. Men hon är inte bara nedkyld av snön. Det är omständigheterna samt lokalbefolkningens oro gör att den lokala polisen ber Ritter om hjälp. Det blir precis som i den första boken i serien Nattväkten blir det en jakt på mördaren. En jakt där tiden är en viktig faktor.

Det här är spännande. Jag kan inte sammanfatta det bättre än så. När det är barn som är offer så knyter det sig lite extra i bröstet. Så mördarjakt, barn och tidsbrist gör det spännande.
Min kärlek till den goda hjälten Ritter består. För även om internutredningen flåsar honom o nacken så står han stark och gör det rätta. Magnus Roosmann gestaltar honom så bra. För mig skulle en ung Roosmann varit perfekt att spela Ritter på film. För hela Ritterserien är som gjord för film/serie.

I Frostänglar jagar Ritter mördare på Gotland. Ramona Ivener bjuder ännu en gång på isande spänning på sin hemmaplan. Jag är såld och delar ut en fyra i betyg.
Uppläsare: Magnus Roosmann
Betyg:

0

Peter Gissy – En avgörande ledtråd

Efter sin skilsmässa har Michelle Moholin engagerat sig i jourhem för misshandlade kvinnor. Hon är fd polis men jobbar nu som rättspsykolog på universitetet. Steget från polisen var medvetet och hon har medvetet försökt hålla sig borta från polisen. Men när en kvinna hittas mördad utanför Göteborg övertalas hon att ingå i en gränsöverskridande utredningsgrupp. Hon påminns gång på gång varför hon lämnade polisen. För trots att hon bidrar med kunskap som för utredningen framåt så tas det inte emot rätt från alla håll. Det som förbryllar polisen är bristen på spår samtidig som gärningsmannen lämnat efter
sig ett halvt spelkort. Mordet på den unga kvinnan engagerar, inte bara Michelle utan också allmänheten. Michelle blir mer och mer indragen i fallet.

Jag upptäckte Peter Gissy redan 2006-2007 och lyssnade då på ett antal av hans tidigare deckare. Sen började han skriva böcker för barn och när jag sen blev tipsad av hans son, som är min kollega, att han börjat skriva deckare igen på ålderns höst blev jag nyfiken.

Det här är en rätt klassisk deckare, även om huvudpersonen är en rättspsykolog. Jag gillar att Gissy tar upp och sätter fokus på utsatta kvinnor. I det här fallet inte bara som mord/våldsoffer för att driva en deckare framåt utan också att skildra jobbet på kvinnojourer.

Gunilla Leining tar sig an den här boken på ett bra sätt. Inte för att Michelle är speciellt gammal men hennes framtoning är mogen och där passar Leinings röst bra.

En avgörande ledtråd är den första boken i Peter Gissys serie om rättspsykologen Michelle. Den är spännande, har en massa vändningar och tar upp viktiga ämnen vid sidan av huvudhandlingen. Så det får bli en fyra i betyg från mig.
Uppläsare: Gunilla Leining
Betyg

1

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑