Kategori: Deckare

Elizabeth Gerorge – Något att dölja

En polis Teodora hittas nedslagen i sitt hem. Hon hamnar i koma och avlider sen. Teodora har påbrå från Nigeria och jobbade med en härva kring könsstympning.
Att könsstympning ens finns idag bland nigerianska och somaliska kvinnor och barn är så hemskt. Men det är bra när en deckare kan sätta fokus på ett samhällsproblem, utan att bli en pekpinne.
Det blir kommisarie Lynley som får ärendet på sitt bord men det är Wilson Nkata och framförallt Barbara Havers som är behållningen. Jag är så imponerad att Elizabeth George är inne på bok 21 i serien och den håller så bra än. Inte nog med att hon skrivit många böcker, hon skriver också långa böcker. Den här är ”bara” 24 timmar. Nä, det finns inget självändamål att skriva långa böcker, tvärt om. Jag tror inte jag är ensam om att dra mig att börja med böcker över 20 timmar. Men här flyger timmarna fram.
Något Katarina Ewerlöf är med och bidrar till. Men det är som vanligt en annan kvinna som är den stora behållningen i Elizabeth Georges böcker. Japp Barbara Havers. Hennes omvända, orädda och på det sättet underhållande sätt är något jag gillar.

I Något att dölja tar sig Lynley och Havers an frågor om kvinnlig könsstympning. Ett vidrigt ämne men Elizabeth George visar hur litteraturen kan sätta fokus något viktigt samtidig som man berättar en spännande historia. En stark fyra från mig.
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Betyg

0

Anders Roslund – 100 procent

Boken börjar med att min favoritpolis skjuter sig själv i huvudet. Det kan man kalla rivstart på en bok. Denna inåtvända och för sin omgivning jobbiga människa blev till slut även för outhärdlig även för sig själv. Men jag tro inte jag spoilar något genom att avslöja att han överlever även ett skott i huvudet denna sega gubbe. Bara för att man inte för betyder inte att man lever. För vad finns det värt att leva för? Är det så att han och Manchestertyget har blivit för gamla för varandra?
Precis som i många andra av sina böcker har Roslund byggt in en klocka som tickar ner. Men precis som med livet för Grens så betyder inte att när klockan tickat ner till noll är allt över. Titeln 100 procent syftar på att man aldrig kan vara 100% säker, det finns inget som är så säkert. En spännande tanke.
Som alltid så är blandar Roslund samhällets problem och utmaningar med sina karaktärers egna problem och utmaningar på ett snyggt och spännande sätt.
Det här är inte den bästa boken i Grens/Hoffman serien. Samtidigt har Roslund en så hög lägsta nivå så det är riktigt bra.
Det är få uppläsare som är så sammankopplade med en specifik karaktär som Thomas Hanzon är med Ewert Grens. Jag tycker att han lyfter en redan spännande historia med sin uppläsning. I den här boken precis som i de tidigare böckerna.
Min lätt sargade favoritkommisarie Ewert Grens är tillbaka. I 100 procent ställer sig Anders Roslund frågan om man kan vara 100 procent säker på något. Spänningen i kombination med spegling av dagens samhälle gör att boken får en tvärsäker fyra i betyg.
Uppläsare: Thomas Hanzon
Betyg

0

Jørn Lier Horst – Nyckelvittnet

Den lite udda mannen Preben hittas död i sitt hem. Han är naken, buden och har spår av svår misshandel så en naturlig död är utesluten.
När Wisting börjar rota i mannens liv går trådarna både till fågelskådning,
tangoklubben och till prostitution. Enlig baksidestexten så får vi veta att Nyckelvittnet bygger på ett riktigt mordfall vilket gör boken lite extra intressant.
Det här är Jørn Lier Horsts debut som kom ut redan 2004 och som först nu kommer ut i Sverige. Jag stötte på Horst första gång 2015 och har med stort nöje följt Wisting sedan dess. Att jag kom in mitt i serien har gått upp för mig först nu. Men då böckerna är fristående så spelar det ingen roll.
Har sett att bok två och tre i Wisting serien nu släppts på svenska så det är bara att luta sig tillbaka och njuta.
Jag gillar Jørn Lier Horst lite återhållsamma sätt att skriva. Bara för att tempot är lugnt och Wisting är en reko polis blir det varken tråkigt eller mesigt. Om det skulle finnas en kategori som heter slow-crime så skulle Horst vara läromästaren i den genren. Han är att ett levande exempel på att man inte behöver ta ut svängarna eller skrika högt för att det ska bli spännande och bra.
Mattias Linderoth! Han har en perfekt röst för den här hypen
av böcker. Love it.
I Jørn Lier Horsts debutbok Nyckelvittnet får Wisting lösa ett brutalt mord på en man. Något han som vanligt tar sig an lugnt och systematiskt. Boken är både spännande och välskriven och värd sin fyra i betyg.
Uppläsare: Mattias Linderoth
Betyg:

0

Cecilia Sahlström – Irrvägar

Vad är viktigast i en bok? Handlingen? Miljöbeskrivningarna? Karaktärerna? Det är naturligtvis en fråga som är omöjlig att svara på. Men att en bok lyfter med en stark karaktär tror jag dom flesta håller med om. I Irrvägar får vi möta den autistiske polisen Rakel Vrede som definitivt är en sådan stark karaktär. Tror att liknelserna med Saga Bauer i Bron börjar bli lite tjatigt, men visst finns det paralleller, även om det är två olika personer.
På sin femtioårsdag jobbar Rakel på som vanligt. Men det blir ingen vanlig dag. En bomb briserar i Malmös största kyrka under ett möte mellan kristna, judiska och muslimska ledare. Ett dåd som skördar många dödsoffer. Samtidigt sker ett mord på en ung man i en park i närheten. Trots att Rakel är på plats vid bombdådet så får hon ta sig an mordet på mannen.

Jag har redan nämnt att Rakel Vrede är en stark karaktär. Men för att det ska lyftas fram i boken så behövs bikaraktärer där jag fastnar för henne kollega Elvira. Hon gör att den inåtvänd Rakel måste bli lite mänsklig vilket gör henne levande.
Lo Kauppi gör en riktig bra inläsning. Lugnt och metodiskt vilket passar perfekt i den här boken.

I Cecilia Sahlströms Irrvägar får vi lära känna den autistiske polisen Rakel Vrede. Så även om boken är spännande så är det Vrede som är anledningen till den fina fyran i betyg.
Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg:

2

John Ajvide Lindqvist – Skriften i vattnet

När John Ajvide Lindqvist började med den här boken var tänkt att det här skulle blivit den sjunde boken i Millenniumserien, men så blev det inte. Så vi får istället följa författaren Julia Malmros som har fått frågan att skriva … den sjunde boken i Millenniumserien. Låter det snurrigt, ja kanske men det funkar. Funkar riktigt bra.
Kim Ribbing är ett datageni som haft en uppväxt där han varit utsatt för övergrepp både i hemmet och på institution. Han och Julia får en relation. Känns det igen? Om Julia ska motsvara Blomqvist så är Kim Salander.
Jag har inga problem att en författare snor, jag menar inspireras, av andra böcker. Tycker det görs alldeles för lite.
När affärsmannen Olof Helander firar midsommar på bryggan med familj och gäster från hela världen dyker en båt med två beväpnade män som skjuter mer alla, alla utom dottern. De första på plats är är Julia och Kim. Det blir inte mindre komplicerat när det är Julias svartsjuka ex make Johnny som blir förundersökningsledare.
Jag gillar den här boken. Jag gillar framförallt persongalleriet. Precis som i Millenniumserien gillar jag datanörden bäst. Mest gillar jag Kim för hans integritet. Men jag är också lite svag för polisen och exmaken Johnny. I det fallet blir han äkta på grund av sin svatsjuka gentemot sin före detta fru vilket gör att man också tror på hans skärpa. Att sen historien är spännande och trovärdig ser jag bara som en bonus. och bäst av allt, det kommer en fortsättning.
Att läsa sin egen bok är inte alla som klarar. Jag håller ju alltid Håkan Nesser högt i den grenen men får nog peta in Ajvide Lindqvist i den kategorin också.
John Ajvide Lindqvist är kanske mest känd för sina lite udda historier. Så jag blir glatt överaskad när han skriver en ”vanlig deckare” och gör det så in i bänken bra. Skrifter i vattnet är en riktigt riktigt bra bok som är väl värd sin femma i betyg.
Uppläsare: John Ajvide Linqkvist
Betyg

4

Sebastian Avindell – Dubbelexponering

Sebastian Avindell är en ny bekantskap för mig. Det här är den första boken i en serie som utspelar sig i Malin Forss land, om man ska prata deckarsvenska. Ett blodigt våldsdåd sker på ett hotell vid stora torget i Linköping. Poliserna Caspar Ekberg och Liv Larsson kopplas in. Men våldet och brotten slutar inte där och allt kryper närmare bokens huvudpersoner.
Att deckare är en av de populäraste böckerna är inget nytt. På grund av det kommer det ut en väldig mängd böcker i den genren vilket gör det extra svårt att sticka ut. Dubbelexponering är en välskriven och spännande bok men för mig sticker den inte ut.
Då är det intressant att fundera på varför. Det finns säkert inte en enskild sak som gör det men jag tror att det i det här fallet är karaktärerna är inte tillräckligt spännande för min smak. Det finns en en polis som beter sig dumt och utrycker sig rasistiskt, där skaver det lite, men det räcker inte.
Viktoria Flodström gör en riktigt bra uppläsning, som vanligt.
Dubbelexponering är den första boken i Östgötamorden. Det är en spännande deckare som Sebastian Avindell levererar men den sticker inte ut i mina ögon, det gör att betyget stannar på en trea.
Uppläsare: Viktoria Flodström
Betyg:

0

Anders De la Motte – Bortbytaren

I Bortbrytaren får vi möta den något egensinniga kommissarien Leonore Asker. När två unga försvinner så är Asker säker på att hon ska få hugga i och kanske på sikt bli chef för avdelningen för grova brott. Istället blir om degraderad till källaren och avdelningen för förlorade själar. Det är svårt att inte dra paralleller till avdelningen Q i Adler Olsens böcker.
Boken tar oss med till platser vi vanliga inte ens visste fanns. Samtidigt så är det Leo Asker som är bokens stora behållning. Vi får lära känna henne med hjälp av tillbakablickar på hennes uppväxt vilket jag gillar.
Jag lärde känna Anders De La Motte i Geim serien för mer än 10 år sen. Böckerna om HP och Rebecca kom som var en ny frisk fläkt på den tiden. Sen växlade han över till årstids serien som var en mer klassisk spänningsserie.

Bortbytaren diskuteras även i Avsnitt 3 i Ljudboksklubben.
Anders De La Motte startar på en ny serie med den egensinniga Leo Asker. Lägg till en spännande historia så är Bortbytaren väl värd sin fyra i betyg.
Uppläsare: Gunnilla Leining
Betyg:

0

Lars Kepler – Spindeln

Det har gått två år sen vi senast mötte Joona Linna och Saga Bauer. Nu är det åter dags för dem att ge sig ut på seriemördarjakt. När det kommer till spänningsromaner av den här sorten är det lätt att författaren gasar på lite för mycket. Att pusslet blir för oroligt och morden blir för spektakulära. När det sker tappar i alla fall jag intresset. När det gäller Kepler så gäller visst inte den regeln. För ja pusslet och ledtrådarna är otroliga och morden minst sagt spektakulära. Lägg sen till att den här mördarjakten sker i realtid. Och jag är helt fängslad.Lite intressant är att det finns flera detaljer där den här boken liknar Anders De La Mottes Bortbytaren.I den förra boken Spegelmannen så gjorde förlaget ett experiment genom att låta både Gunilla Leining och Jonas Malmsjö läsa in boken. Nu har man återgått till att låta Jonas Malmsjö läsa boken. Något han gör med fröjd.
Lars Kepler bjuder på seriemördarjakt i realtid och det i ett högt tempo. Boken Spindeln är spännande som attans och väl värd sin femma i betyg.Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

0

Anna Karolina – Mullvaden

Efter att Anna Karolina har skrivit två böcker med Mons Kallentoft i Hercules serien samt några andra böcker är Amanda Paller äntligen tillbaka igen. Jag var tvungen att koll upp, det är sex år sen vi träffades henne senast.
Den här gången ska Amanda infiltrera en av Sveriges ledande tillverkare av metaanfetamin. Men det är inte i en ruffig förort utan i ett välordnat radhusområde. Just det välordnade radhusområdet är signifikant för den här boken, i jämförelse med de tidigare böckerna i serien. I Stöld av babian fick vi möta en riktigt rå och tuff Amanda i en rå och tuff miljö. En bra bit från radhusområden.
Men även om serien blivit snällare så har den forfarande en rapp, kul och snabb dialog. Men ”The devil is in the details” heter det ju och det är detaljerna som får den här boken att lyfta. En sådan detalj är grannen Blondie som har väldigt många drag med en viss Birgitta Backlund som nu mer är en hyllad författare. En annan detalj jag gillar är när det lyser igenom hur osäker den tuffe Adnan är.
Fredde Granberg gör en som vanligt en stabil insats. Intressant att det är en manlig uppläsare till en kvinnlig huvudperson vilket är rätt ovanligt. Men det funkar. Vill du höra mer om boken så diskuteras den i Ljudboksklubbens första avsnittet.
För att vara en bok i Amanda Paller serien så är Mullvaden rätt snäll. Men en rapp dialog och intressanta detaljer som tex grannen Blondie gör att jag ger Anna Karolinas bok en fyra i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

0

Christian Svahn – Sakrament

Poliskommissarie Lenny Haraldsson i Linköping är tillbaka. Efter det senaste uppmärksammande fallet har han blivit lite av en TV kändis. Men när en lastbil med ett 30-tal döda flyktingar påträffas på en rastplats utanför Linköping får Lenny och hands kollegor kavla upp ärmarna. Det blir en riktig rivstart på boken och det sätter ramarna för historien. Bara det brottet är stort och uppmärksammat. Att sen blanda in den unga migrationsministern med sina rötter i Linköping gör nästan svämma över. Men Svahn balanserar alla dessa ingredienser på ett riktigt bra sätt. Historien nystas snyggt upp bit för bit.
Ska man vara lite kritisk så finns det några saker som gör att historien tappar lite i trovärdighet. En sådan är att en polis som är ansvarig för Sveriges största brottsutredning skulle åka bort över helgen utan att ta med sig sin mobil känns inte så troligt. Nu ska vi inte hänga upp oss på detaljer då boken tar upp ett lika aktuellt som viktigt ämne.

Sakrament är en bättre bok än den första boken i serien Inkarnation enligt mig.
Jag tycker också att Fredde Granberg är en starkt bidragande till att hålla upp tempot i boken.
Christian Svahn växlar upp i den andra bok om Lenny Haraldsson. Sakrament är lika spännande som aktuell och väl värd en stark trea i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑