Cecilia Sahlström – Irrvägar

Vad är viktigast i en bok? Handlingen? Miljöbeskrivningarna? Karaktärerna? Det är naturligtvis en fråga som är omöjlig att svara på. Men att en bok lyfter med en stark karaktär tror jag dom flesta håller med om. I Irrvägar får vi möta den autistiske polisen Rakel Vrede som definitivt är en sådan stark karaktär. Tror att liknelserna med Saga Bauer i Bron börjar bli lite tjatigt, men visst finns det paralleller, även om det är två olika personer.
På sin femtioårsdag jobbar Rakel på som vanligt. Men det blir ingen vanlig dag. En bomb briserar i Malmös största kyrka under ett möte mellan kristna, judiska och muslimska ledare. Ett dåd som skördar många dödsoffer. Samtidigt sker ett mord på en ung man i en park i närheten. Trots att Rakel är på plats vid bombdådet så får hon ta sig an mordet på mannen.

Jag har redan nämnt att Rakel Vrede är en stark karaktär. Men för att det ska lyftas fram i boken så behövs bikaraktärer där jag fastnar för henne kollega Elvira. Hon gör att den inåtvänd Rakel måste bli lite mänsklig vilket gör henne levande.
Lo Kauppi gör en riktig bra inläsning. Lugnt och metodiskt vilket passar perfekt i den här boken.

I Cecilia Sahlströms Irrvägar får vi lära känna den autistiske polisen Rakel Vrede. Så även om boken är spännande så är det Vrede som är anledningen till den fina fyran i betyg.
Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg:

John Ajvide Lindqvist – Skriften i vattnet

När John Ajvide Lindqvist började med den här boken var tänkt att det här skulle blivit den sjunde boken i Millenniumserien, men så blev det inte. Så vi får istället följa författaren Julia Malmros som har fått frågan att skriva … den sjunde boken i Millenniumserien. Låter det snurrigt, ja kanske men det funkar. Funkar riktigt bra.
Kim Ribbing är ett datageni som haft en uppväxt där han varit utsatt för övergrepp både i hemmet och på institution. Han och Julia får en relation. Känns det igen? Om Julia ska motsvara Blomqvist så är Kim Salander.
Jag har inga problem att en författare snor, jag menar inspireras, av andra böcker. Tycker det görs alldeles för lite.
När affärsmannen Olof Helander firar midsommar på bryggan med familj och gäster från hela världen dyker en båt med två beväpnade män som skjuter mer alla, alla utom dottern. De första på plats är är Julia och Kim. Det blir inte mindre komplicerat när det är Julias svartsjuka ex make Johnny som blir förundersökningsledare.
Jag gillar den här boken. Jag gillar framförallt persongalleriet. Precis som i Millenniumserien gillar jag datanörden bäst. Mest gillar jag Kim för hans integritet. Men jag är också lite svag för polisen och exmaken Johnny. I det fallet blir han äkta på grund av sin svatsjuka gentemot sin före detta fru vilket gör att man också tror på hans skärpa. Att sen historien är spännande och trovärdig ser jag bara som en bonus. och bäst av allt, det kommer en fortsättning.
Att läsa sin egen bok är inte alla som klarar. Jag håller ju alltid Håkan Nesser högt i den grenen men får nog peta in Ajvide Lindqvist i den kategorin också.
John Ajvide Lindqvist är kanske mest känd för sina lite udda historier. Så jag blir glatt överaskad när han skriver en ”vanlig deckare” och gör det så in i bänken bra. Skrifter i vattnet är en riktigt riktigt bra bok som är väl värd sin femma i betyg.
Uppläsare: John Ajvide Linqkvist
Betyg

Sebastian Avindell – Dubbelexponering

Sebastian Avindell är en ny bekantskap för mig. Det här är den första boken i en serie som utspelar sig i Malin Forss land, om man ska prata deckarsvenska. Ett blodigt våldsdåd sker på ett hotell vid stora torget i Linköping. Poliserna Caspar Ekberg och Liv Larsson kopplas in. Men våldet och brotten slutar inte där och allt kryper närmare bokens huvudpersoner.
Att deckare är en av de populäraste böckerna är inget nytt. På grund av det kommer det ut en väldig mängd böcker i den genren vilket gör det extra svårt att sticka ut. Dubbelexponering är en välskriven och spännande bok men för mig sticker den inte ut.
Då är det intressant att fundera på varför. Det finns säkert inte en enskild sak som gör det men jag tror att det i det här fallet är karaktärerna är inte tillräckligt spännande för min smak. Det finns en en polis som beter sig dumt och utrycker sig rasistiskt, där skaver det lite, men det räcker inte.
Viktoria Flodström gör en riktigt bra uppläsning, som vanligt.
Dubbelexponering är den första boken i Östgötamorden. Det är en spännande deckare som Sebastian Avindell levererar men den sticker inte ut i mina ögon, det gör att betyget stannar på en trea.
Uppläsare: Viktoria Flodström
Betyg:

Anders De la Motte – Bortbytaren

I Bortbrytaren får vi möta den något egensinniga kommissarien Leonore Asker. När två unga försvinner så är Asker säker på att hon ska få hugga i och kanske på sikt bli chef för avdelningen för grova brott. Istället blir om degraderad till källaren och avdelningen för förlorade själar. Det är svårt att inte dra paralleller till avdelningen Q i Adler Olsens böcker.
Boken tar oss med till platser vi vanliga inte ens visste fanns. Samtidigt så är det Leo Asker som är bokens stora behållning. Vi får lära känna henne med hjälp av tillbakablickar på hennes uppväxt vilket jag gillar.
Jag lärde känna Anders De La Motte i Geim serien för mer än 10 år sen. Böckerna om HP och Rebecca kom som var en ny frisk fläkt på den tiden. Sen växlade han över till årstids serien som var en mer klassisk spänningsserie.

Bortbytaren diskuteras även i Avsnitt 3 i Ljudboksklubben.
Anders De La Motte startar på en ny serie med den egensinniga Leo Asker. Lägg till en spännande historia så är Bortbytaren väl värd sin fyra i betyg.
Uppläsare: Gunnilla Leining
Betyg:

Lars Kepler – Spindeln

Det har gått två år sen vi senast mötte Joona Linna och Saga Bauer. Nu är det åter dags för dem att ge sig ut på seriemördarjakt. När det kommer till spänningsromaner av den här sorten är det lätt att författaren gasar på lite för mycket. Att pusslet blir för oroligt och morden blir för spektakulära. När det sker tappar i alla fall jag intresset. När det gäller Kepler så gäller visst inte den regeln. För ja pusslet och ledtrådarna är otroliga och morden minst sagt spektakulära. Lägg sen till att den här mördarjakten sker i realtid. Och jag är helt fängslad.Lite intressant är att det finns flera detaljer där den här boken liknar Anders De La Mottes Bortbytaren.I den förra boken Spegelmannen så gjorde förlaget ett experiment genom att låta både Gunilla Leining och Jonas Malmsjö läsa in boken. Nu har man återgått till att låta Jonas Malmsjö läsa boken. Något han gör med fröjd.
Lars Kepler bjuder på seriemördarjakt i realtid och det i ett högt tempo. Boken Spindeln är spännande som attans och väl värd sin femma i betyg.Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

Anna Karolina – Mullvaden

Efter att Anna Karolina har skrivit två böcker med Mons Kallentoft i Hercules serien samt några andra böcker är Amanda Paller äntligen tillbaka igen. Jag var tvungen att koll upp, det är sex år sen vi träffades henne senast.
Den här gången ska Amanda infiltrera en av Sveriges ledande tillverkare av metaanfetamin. Men det är inte i en ruffig förort utan i ett välordnat radhusområde. Just det välordnade radhusområdet är signifikant för den här boken, i jämförelse med de tidigare böckerna i serien. I Stöld av babian fick vi möta en riktigt rå och tuff Amanda i en rå och tuff miljö. En bra bit från radhusområden.
Men även om serien blivit snällare så har den forfarande en rapp, kul och snabb dialog. Men ”The devil is in the details” heter det ju och det är detaljerna som får den här boken att lyfta. En sådan detalj är grannen Blondie som har väldigt många drag med en viss Birgitta Backlund som nu mer är en hyllad författare. En annan detalj jag gillar är när det lyser igenom hur osäker den tuffe Adnan är.
Fredde Granberg gör en som vanligt en stabil insats. Intressant att det är en manlig uppläsare till en kvinnlig huvudperson vilket är rätt ovanligt. Men det funkar. Vill du höra mer om boken så diskuteras den i Ljudboksklubbens första avsnittet.
För att vara en bok i Amanda Paller serien så är Mullvaden rätt snäll. Men en rapp dialog och intressanta detaljer som tex grannen Blondie gör att jag ger Anna Karolinas bok en fyra i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Christian Svahn – Sakrament

Poliskommissarie Lenny Haraldsson i Linköping är tillbaka. Efter det senaste uppmärksammande fallet har han blivit lite av en TV kändis. Men när en lastbil med ett 30-tal döda flyktingar påträffas på en rastplats utanför Linköping får Lenny och hands kollegor kavla upp ärmarna. Det blir en riktig rivstart på boken och det sätter ramarna för historien. Bara det brottet är stort och uppmärksammat. Att sen blanda in den unga migrationsministern med sina rötter i Linköping gör nästan svämma över. Men Svahn balanserar alla dessa ingredienser på ett riktigt bra sätt. Historien nystas snyggt upp bit för bit.
Ska man vara lite kritisk så finns det några saker som gör att historien tappar lite i trovärdighet. En sådan är att en polis som är ansvarig för Sveriges största brottsutredning skulle åka bort över helgen utan att ta med sig sin mobil känns inte så troligt. Nu ska vi inte hänga upp oss på detaljer då boken tar upp ett lika aktuellt som viktigt ämne.

Sakrament är en bättre bok än den första boken i serien Inkarnation enligt mig.
Jag tycker också att Fredde Granberg är en starkt bidragande till att hålla upp tempot i boken.
Christian Svahn växlar upp i den andra bok om Lenny Haraldsson. Sakrament är lika spännande som aktuell och väl värd en stark trea i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg:

Dag Öhrlund – Där korparna skriker

En ung rik kvinna försvinner i Stockholm. Ett fall som hamnar på Truut, Herrera och Kahns bord. Men det är inte alltid handlingen utan vad Truut hittar på som är den stora behållningen i Truutböckerna. I den här boken har tex polisledningen köpt in kinesiska elbilar. Alla som känner sin Truut vet ju det inte är en match-in-heaven. Det är ju så böckerna i serien till mångt och mycket är uppbyggda, Ewert ställs inför en massa av dom saker han föraktar eller iallafall ogillar. Ibland ändrar han uppfattning men oftast fortsätter han att ogilla företeelsen, som med dom kinesiska elbilarna.
Jag tycker Dag Öhrlund är en av sveriges bästa deckarförfattare. Han har ett driv i sitt språk och har under åren tagit fram riktigt intressanta karaktärer som Silfverbielke och Truut. Men precis som med Silfverbielkeböckerna så tycker jag att det blev lite för mycket av det goda, eller onda, på slutet av serien. Nu tycker jag böckerna om Ewert Truut är påväg dit. Så för min det får Öhrlund gärna börja på en ny serie. Missförstå mig rätt, jag vill ha mer av Dag Öhrlund och hans drivna språk.
Så måste jag ta upp elefanten i rummet, det faktum att det inte är Stefan Sauk som läser boken. Att populära uppläsare blir en trång sektor får vi nog vänja oss med är jag rädd. För det är en klasskillnad mellan Öhrlund och Sauk när det kommer till uppläsning tycker jag. Att läsa med olika röster för olika karaktärer är en konst, något som gör att dom populära uppläsarna kan bli en bristvara.
Dag Öhrlund är tillbaka med den åttonde boken om den truligs kriminalkomisarien Ewert Truut. Trots ett driv i språket i Där korparna skriker tycker jag serien börjar trampa vatten. Så jag kan inte ge den mer än en trea i betyg.
Uppläsare: Dag Öhrlund
Betyg

Linda Ståhl – Elden ska falna

Jag lärde känna Reub och Estrid i Linda Ståhls första bok i Möllviken serien. Så nu känns det som man har ett par nya vänner på middag. Jag gillar att få den känslan av en bok.
En flyktingförläggningen sätts i brand och när man tror att man räddat alla görs ett makabert fynd i brandresterna, ett dött spädbarn. Ett spädbarn ingen vill kännas vid. Kort där efter hittas en ung kvinna mördad. Precis när Estrid är påväg tillbaka till jobbet från en kort föräldrar ledighet råkar hennes man ut för en oprovocerad misshandel. Många saker som gör att det är mycket att göra på den lilla polisstationen i Vellinge.
Jag nämnde, jag recenserade Syndaren ska vakna, att jag gillar att trots att det skull kunna vara en klassisk svensk deckare är det inte det. Linda Ståhl vågar ta upp viktiga ämnen och hon gör det med rak rygg. Ämnen som mina fördomar säger är extra viktigt att ta upp och sätta in i rika områden som Höllviken. Precis som att det är viktigt att ta upp att allt inte är nattsvart i områden som Rosengård.
Tillbaka till boken. Den har precis som den första ett driv och jag älskar hur Reub och Estrid skaver lagom mycket.
Maria Lyckow har en röst och uppläsningsstil som passar den här berättelsen som handen i handsken. Det är en fröjd när man hittar en harmoni mellan författare och uppläsare.
Driv och spänning är det som präglar den andra boken i den välskrivna Höllvikenserien. Linda Ståhl tvekar inte att ta upp viktiga ämnen vilket gör att jag inte tvekar att ge Elden ska falna en glödhet fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg

Linda Ståhl – Syndaren ska vakna

En hemmafru försvinner från sitt hem i Höllviken. Polisen blir inkallad och bit för bit nystas försvinnandet upp.
Så långt ser det ut som den klassiska svenska deckaren. Ett brott, en svensk småstad och en uppsättning poliser. Inget fel med det, samtidigt som det är en genre som det är svårt att sticka ut i. Så då behöver boken/serien något som sticker ut från mängden. Det har den här, för när poliskommissarien brukar vara en försupen man som gillar opera eller en ensamstående kvinna som försöker få livet att gå ihop så väljer Linda Ståhl polisparet Reub och Estrid. Det som sticker ut med det är att Reub definierar sig som icke-binär och Estrid är höggravid. Två saker som skaver lagom mycket i ett rikt område utanför Malmö. Samtidigt räcker det inte bara med normbrytande karaktärer, och nej en höggravid kvinnan är inte så normbytande, för att lyfta en bok.
Så då lägger vi till ett viktigt samhällsämne, mäns våld mot kvinnor. Men det fina med boken är att det är drivet i historien som är den stora behållningen. Författaren gör ingen stor sak av varken Reub könstillhörighet eller den viktiga samhällsfrågan vilket jag tycker är bra.
Måste också kommentera Maria Lyckow uppläsning som jag tyckte passade väldigt bra till boken. Den lyfte historien.
Syndaren ska vakna kan vid första anblicken se ut som en klassisk svensk deckare. Men genom att blada spännande karaktärer, viktiga frågor och framförallt ett bra driv i historien lyckas Linda Ståhl fånga mig och är väl värd sin fängslande fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lyckow
Betyg

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑