Kategori: Deckare

Jeanette Bergenstav – Nattrov

En ung man hittas död under en bro. Att mannen är naken förbryllar polisen. Ungefär samtidigt kidnappas en ung kvinna efter en utekväll. Då journalisten Jennifer Sundin någon dag senare har en intervju inbokad med den unga kvinnans mamma blir hon insyltad i historien. Eftersom mamman inte vill samarbeta med polisen för att inte riskera dotterns liv utvecklar det sig så att Jennifer blir länken till polisen. Då kidnapparna satt en deadline för när lösensumman ska vara betald så får vi in en tickande klocka i historien också. Något som ofta tätar till och gör så att spänningen stegras, den här boken är verkligen inget undantag.
Om första boken Syndoffer kretsade mycket kring och lyfte mycket på grund av huvudpersonen Jennifer Sundin så tycker jag storyn med alla sina tvära kast är den här bokens ryggrad. Med det sagt är ju vår kantiga huvudperson minst lika framträdande här. Hennes kamp mot sin ex man fortsätter. Framförallt henne kamp för sin son som har en form av neuropsykiatriska funktionsnedsättning. Då jag har en son med liknande problem är igenkänningsfaktorn väldigt hög just där.
Tillbaka till sättet att berätta historien. Att lägga in många oväntade vändningar i en deckare är inget nytt. Att likt 90-tals filmen Speed till och med vända när vi i publiken slappnat av och trodde allt var över är ju uppenbarligen också redan gjort. Det jag blir imponerad över här är hur naturligt författaren får in vändningarna.

I Nattrov är det historiens och alla tvära kast som står i fokus. Men trots alla kast så styr kapten Jeanette Bergenstav oss med säker hand. Det blir en fyra det här.
Uppläsare: Sofia Berntsson
Betyg:

0

Anna Jinghed, Lena Ljungdahl – Någon måste dö

En kvinna hittas död i ett badkar i en lyxsvit på ett hotell i Stockholms skärgård. Polisen avskriver snabbt hennes död som en olyckshändelse. Något som hennes syster Nikki som är polis inte köper. Det stämmer inte att hennes syster skulle ta in ensam på en lyxsvit. Så hon ger sig inte och tar hjälp av dom kontakter hon har. Det är allt från en DNA kunnig expojkvän till en välvillig obdusent.
Allt detta parallellt med att hon jobbar som spanare. Så förutom Nikkis jakt på lillasysterns mördare så får vi en inblick hur en spanare jobbar, vilket i alla falla jag tycker var intressant. Det är här författarnas polisbakrund tittar fram.
Historien utveckar sig från en mördarjakt till agenttriller vilket jag inte tycker var helt nödvändigt. Någonstans där tappar boken lite i trovädighet. Vissa händelser och vändningar blir lite för spektakuläre. Men allt det vägs upp av att man vill veta hur det går för vår hjältinna.
Både författarparet och uppläsaren var ny för mig. Författarparet har jag redan hyllat och det bör även uppläsaren Jessica Pellegrini göras. Hennes röst passa perfekt för att gestalta den tuffa Nikki.

Polisen Nikki vägrar släppa lillasysterns död i Någon måste dö. Det märks att författarna Jinghed Ljungdahl har poliserfarenhet viket ökar trovärdigten. Lägg till spänning och det blir en fyra i betyg.
Uppläsare: Jessica Pellegrini
Betyg

0

Mattias Boström, Sofia Rutbäck Eriksson – Mordnatt råder, tyst det är i husen

När invånarna i den nordligt belägna byn Arvidsträsk samlas för sin traditionella lucköppningen så upptäcker dom ett meddelande som i alla fall byns äldre invånare känner igen och blir rädda för. Samma meddelande fick ett antal invånare på 80-talet och flera av dom överlevde inte julen efter att de fått just det meddelande.
Det här är en deckare så långt från Snabba cash man kan komma. Vi befinner oss som sagt i Norrlands inland där man tycker människor från storstan är konstiga och med storstan menas Luleå.
Jag gillar inte begreppet mysdeckare, så jag använder humordeckare i det här fallet. För humor är en viktig ingrediens i den här anrättningen. Små smarta och sylvassa inpass som får mig som lyssnare att fnittra till eller bara småle för mig själv.
Den andra huvudingrediensen är persongalleriet. Det sträcker sig från små barn upp till den envise gamle Knut som fyller 105 år. Annars kretsar det mesta kring den pensionerade polisen Rolf och hans nya granne deckarförfattaren Riita. Författarna har en jäkla förmåga att blåsa liv i alla dessa karaktärerna. Jag blev mer och mer fäst i Rolf och hans iakttagelseförmåga och skarpa analyser.
Det är inte bara författarna som gör att karaktärerna får liv. Fredde Granbergs uppläsning är något i hästväg i den här boken. Han säger att han ogärna gör dialekter. Men jag är glad att han gjort ett undantag i den här boken. Fantastiskt.
För att få ut mest av den här boken bör den nog spisas i december. Men att ta den sista tuggan av boken på tjugondag KNUT funkade det också.
Mordnatt råder är en humordeckare långt från Snabba cash. Boström/Rutbäck Eriksson blåser liv i fantastiska karaktärer och är väl värda en iskall fyra i betyg.
Uppläsare: Fredde Granberg
Betyg

0

Jenny Rogneby – Medlaren

Det här är den första boken jag lyssnar på av Jenny Rogneby, men definitivt inte den sista.
Den före detta polisen och förhandlaren Angela Lans startar upp en ny verksamhet. Den går ut på att offer och förövare ska träffas och prata om händelsen. Allt ställs på sin spets när det kommer till en brutal våldtäkt. En kvinna kommer hem efter en blöt fest med en väninna. När hon somnat vaknar hon av att en man står vi hennes säng och senare våldtar henne. Mannen grips, döms och avtjänar sitt straff. Nu är det dags att offer och förövare träffas under Angelas överseende. Ganska snart märker Angela att det är något som inte stämmer. Det gör att både hon och vi som lyssnar måste ställa oss en massa frågor.
Det här är en annorlunda deckare, eller kriminaldrama, som det står på omslaget. Jag är lite svag för författare som vågar utmana de befintliga genrerna, precis som Rogneby gör här.

Men det är inte bara nyskapande, det är både spännande och svårt att sluta lyssna.
Gunilla Leining gör en stabil uppläsning som alltid. Hennes röst passar perfekt här och ger boken ett extra driv.

Medlaren är en nyskapande deckare/kriminaldrama. Jenny Rogneby bjuder på både driv och spänning och belönas av mig med en stark och oförhandlingsbar fyra.
Uppläsare: Gunilla Leining
Betyg:

1

Jo Nesbø – Blodmåne

Harry Hole är i Los Angels för att bokstavligen supa ihjäl sig. På en bar möter han en vän som har lånat pengar av en knarkkartell. Trots sitt ädla uppdrag försöker han hjälpa sin vän. Allt detta sammanfaller med att en fastighetsmagnat blir anklagad i pressen för att vara inblandad i två unga kvinnors försvinnande i Oslo. Så när Hole får frågan om han kan försöka rentvå fastighetsmagnat och samtidigt kunna hjälpa sin vän tackar han ja. Men knarkkartellen sätter en tidsram på 10 dagar. Det gör att vi får en förutsättning där den legendariske Harry Hole har obegränsat med pengar för att lösa försvinnandet av två unga kvinnor på 10 dagar. Ni hör ju, det blir åka av. Det blir inte sämre för oss som gillar Nesbøs universum när han drar ihop ett riktigt ”rövarband” som sitt team. Taxichauffören Øystein, den avstängda polisen Truls Berntsson och Psykiater Ståle Aune.
Väl igång med arbetet är igång blir det en balansgång. En balansgång med att hjälpa sin uppdragsgivare, hjälpa och få hjälp från polisen och en balansgång med pressen och den intresserade allmänheten. Trots Holes grava alkoholmissbruk har han forfarande en riktig skarp hjärna som både är bra på att ta in information och kunna dra smarta slutsatser. Där har vi enligt mig det som är Holes storhet. Det här är en historia med många vändningar. Så många att det till och med känns som några för många innan Nesbø till slut knyter ihop säcken. Det gör han så bra så att han till och med lyckas krångla in himlakropparnas tillstånd i form av Blodmånen i upplösningen.
Jonas Malmsjö visar varför han är den absolut bästa uppläsaren när han med fast hand tar oss igenom den här i många bitar rätt invecklade historien.
När vi för trettonde gången får möta Harry Hole handlar det om att på tid lösa två kvinnors försvinnande.
Jo Nesbø är en mästare när det kommer till spänning, driv och underhållande berättande, så mästerverket Blodmåne kan bara belönas med en femma i betyg.
Uppläsare: Jonas Malmsjö
Betyg:

2

Ingrid Elfberg – Särlingen

Ett äldre par som bor lite ensligt hittas brutalt mördare. Lokalbefolkningen letar överallt utanför de närmaste. Utländsk ligor och särlingen Leif är de hetaste kandidaterna att utfört det fruktansvärda morden. För lika fascinerad som man kan bli över sammanhållningen i ett litet samhälle lika bedrövad blir man över intoleransen mot utomstående och anordna människor. Dessa känslor är grundtonen när Maria Berg och hennes kollegor tar sig an morden. Maria som egentligen är under cover agenten Zara som ”gömmer sig” undan en internationell kartell genom att jobba som polis i Östersund. Det gör att vi hela tiden har ett par parallella historier igång i den här boken också, precis som i Dagbrottet. Jag gillar den typen av parallella historier. I den här boken gillar jag speciellt när Maria hjälper sin kollega med kontakten med sina söner. Gillar också sättet som Särlingen Leif gestaltas. Att det finns en värme och förståelse trots intoleransen runt honom.

I den andra delen i av Ingrid Elfsbergs Jämtlandsserie hettar det till ordentligt. Vi bjuds på både skogsbrand, spänning och svallande inskränkta känslor. Särlingen sätter fingret på både bra och dåliga saker med den svenska glesbygden och belönas med en fyra i betyg.
Uppläsare: Maria Lykow
Betyg:

1

Ingrid Elfberg – Dagbrottet

I Ingrid Elfsbergs första bok i Jämtlandsserien känns det som vi får två böcker i en. Boken kretsar kring undercover agenten Zara. Under hennes senaste uppdrag blir hon torterad men lyckas komma därifrån och måste nu gömma sig undan kartellen som jagar henne. För att vila upp och återhämta sig plockar hennes mentor PO fram ett gammalt alias som förvandlar henne till polisen Maria Berg med anställning i Östersund. Men så mycket till vila blir det inte när en aktivist och konstnär hittas död på en myr. Hon var en av de drivande i att förhindra ett dagbrott för brytning av metaller i Jämtland. Ett projekt med trådar väldigt högt i den svenska hierarkin visar det sig.
Så Zara alias Maria ska både lösa ett komplicerat mord samtidigt som hon ska hålla sig undan kartellen som jagar henne, där av de två historierna i en. Något författaren balanserar på ett väldigt bra sätt.
Förutom en spännande handling får vi om inte en överdos så i alla fall väldigt mycket Jämtland. Något jag inte har något problem med då det är relativt orörd mark när det kommer till deckare.
Jag gillar det här. En agent och polis i ett, det är ju briljant.
I Dagbrottet får vi två historier i en. Ingrid Elfsberg syr ihop det snyggt med fina miljöbeskrivningar och spänning, så det blir en fyra i betyg från mig.
Uppläsare: Maria Lykow
Betyg

1

Elizabeth Gerorge – Något att dölja

En polis Teodora hittas nedslagen i sitt hem. Hon hamnar i koma och avlider sen. Teodora har påbrå från Nigeria och jobbade med en härva kring könsstympning.
Att könsstympning ens finns idag bland nigerianska och somaliska kvinnor och barn är så hemskt. Men det är bra när en deckare kan sätta fokus på ett samhällsproblem, utan att bli en pekpinne.
Det blir kommisarie Lynley som får ärendet på sitt bord men det är Wilson Nkata och framförallt Barbara Havers som är behållningen. Jag är så imponerad att Elizabeth George är inne på bok 21 i serien och den håller så bra än. Inte nog med att hon skrivit många böcker, hon skriver också långa böcker. Den här är ”bara” 24 timmar. Nä, det finns inget självändamål att skriva långa böcker, tvärt om. Jag tror inte jag är ensam om att dra mig att börja med böcker över 20 timmar. Men här flyger timmarna fram.
Något Katarina Ewerlöf är med och bidrar till. Men det är som vanligt en annan kvinna som är den stora behållningen i Elizabeth Georges böcker. Japp Barbara Havers. Hennes omvända, orädda och på det sättet underhållande sätt är något jag gillar.

I Något att dölja tar sig Lynley och Havers an frågor om kvinnlig könsstympning. Ett vidrigt ämne men Elizabeth George visar hur litteraturen kan sätta fokus något viktigt samtidig som man berättar en spännande historia. En stark fyra från mig.
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Betyg

0

Anders Roslund – 100 procent

Boken börjar med att min favoritpolis skjuter sig själv i huvudet. Det kan man kalla rivstart på en bok. Denna inåtvända och för sin omgivning jobbiga människa blev till slut även för outhärdlig även för sig själv. Men jag tro inte jag spoilar något genom att avslöja att han överlever även ett skott i huvudet denna sega gubbe. Bara för att man inte för betyder inte att man lever. För vad finns det värt att leva för? Är det så att han och Manchestertyget har blivit för gamla för varandra?
Precis som i många andra av sina böcker har Roslund byggt in en klocka som tickar ner. Men precis som med livet för Grens så betyder inte att när klockan tickat ner till noll är allt över. Titeln 100 procent syftar på att man aldrig kan vara 100% säker, det finns inget som är så säkert. En spännande tanke.
Som alltid så är blandar Roslund samhällets problem och utmaningar med sina karaktärers egna problem och utmaningar på ett snyggt och spännande sätt.
Det här är inte den bästa boken i Grens/Hoffman serien. Samtidigt har Roslund en så hög lägsta nivå så det är riktigt bra.
Det är få uppläsare som är så sammankopplade med en specifik karaktär som Thomas Hanzon är med Ewert Grens. Jag tycker att han lyfter en redan spännande historia med sin uppläsning. I den här boken precis som i de tidigare böckerna.
Min lätt sargade favoritkommisarie Ewert Grens är tillbaka. I 100 procent ställer sig Anders Roslund frågan om man kan vara 100 procent säker på något. Spänningen i kombination med spegling av dagens samhälle gör att boken får en tvärsäker fyra i betyg.
Uppläsare: Thomas Hanzon
Betyg

0

Jørn Lier Horst – Nyckelvittnet

Den lite udda mannen Preben hittas död i sitt hem. Han är naken, buden och har spår av svår misshandel så en naturlig död är utesluten.
När Wisting börjar rota i mannens liv går trådarna både till fågelskådning,
tangoklubben och till prostitution. Enlig baksidestexten så får vi veta att Nyckelvittnet bygger på ett riktigt mordfall vilket gör boken lite extra intressant.
Det här är Jørn Lier Horsts debut som kom ut redan 2004 och som först nu kommer ut i Sverige. Jag stötte på Horst första gång 2015 och har med stort nöje följt Wisting sedan dess. Att jag kom in mitt i serien har gått upp för mig först nu. Men då böckerna är fristående så spelar det ingen roll.
Har sett att bok två och tre i Wisting serien nu släppts på svenska så det är bara att luta sig tillbaka och njuta.
Jag gillar Jørn Lier Horst lite återhållsamma sätt att skriva. Bara för att tempot är lugnt och Wisting är en reko polis blir det varken tråkigt eller mesigt. Om det skulle finnas en kategori som heter slow-crime så skulle Horst vara läromästaren i den genren. Han är att ett levande exempel på att man inte behöver ta ut svängarna eller skrika högt för att det ska bli spännande och bra.
Mattias Linderoth! Han har en perfekt röst för den här hypen
av böcker. Love it.
I Jørn Lier Horsts debutbok Nyckelvittnet får Wisting lösa ett brutalt mord på en man. Något han som vanligt tar sig an lugnt och systematiskt. Boken är både spännande och välskriven och värd sin fyra i betyg.
Uppläsare: Mattias Linderoth
Betyg:

0

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑