Kallentoft/Lutteman – Heroine

Mons och Markus har kommit fram till den fjärde delen i Herkules serien. Jag har tyckt att serien har varit lite svårt att få grepp om fram tills nu. Men nu tycker jag dom börjar få fason på den. Det här är en snabb och spännande roman med många bottnar. Jack Herry och hans kollegor sätts på stora prov.

Hela boken utspelar sig under ett dygn i den fiktiva Stockholms förorten Stallhagen. Genom att ta upp aktuella politiska händelser, i det här fallet kravallerna i Husby, börjar Kallentoft/Lutteman likna Rosenlund/Hellström. I min bok är det ett mycket bra betyg. Till just Rosenlund/Hellströms Två soldater finns det många liknelser/kopplingar så som den fiktiva förorten och beskrivningar av unga kriminella. Det här är den bästa boken i serien hittills då man vågar blanda politiska händelser med action på ett intressant och trovärdigt sätt.

Uppläsare: Björn Bengtsson

Betyg

Bok nr 1004

18 juni, 2017 3

Jens Lapidus – Top dogg

Jens Lapidus är inne på tredje delen i serien om advokaten Emelie och kåkfarare Teddy. Till skillnad från andra bokserier så är huvudpersonen/personerna inte så tydliga i den här serien. Men just det är ju typiskt Jens Lapidus, det att inte följa normer hur man ska göra. Och det blir det som gör hans böcker intressanta och relevanta.

Det tog ett par timmar att komma in i boken, många personer med många och invecklade relationer. Men när det börjar klarna är man somvanligt fast och slutuppgörelsen är riktigt bra. En annan sak är att både förortskids och toppchefer kan göra fel, bete sig illa men lika gärna göra gott. Det är handlingarna som avgör.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg

Bok nr: 1001

11 juni, 2017 0

Dan Buthler och Dag Öhrlund – Uppståndelsen

Christopher Silfverbielke måste hämta sig från ett i hans värld besvärligt läge. Något han löser med sin charm. Efter en tredjedel av boken hade jag räknat att han mördat 5 st, våldtagit 3 st och själv blivit våldtagen. Även om det är Silfverbielkes signum så tycker nog att det börjar bli lite för mycket av det goda(onda). Ja han kommer natuligtvis undan med det, rent polisiärt men det börjar bli lite tjatigt att läsa om. Med tanke på hur boken slutar så kommer det ju fler böcker i serien, men jag har inte samma sug efter dom som tidigare. Men en sak är ändå säker, ingen annan än Stefan Sauk kan läsa en Silvferbielke bok.

Det här är min tusende bok jag lyssnar på och att det just blev en Silfverbielke bok var nog bara en slump, men den första boken i serien, En nästan vanlig man, är forfarande en av de bästa böcker jag lyssnat på. Jag kommer inom kort att komma med en sammanfattning av mina första 1000 böcker på min blogg.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Bok nr: 1000

6 juni, 2017 0

Arne Dahl – Inland

Jag har följt och gillat Arne Dahl sen Misterioso. Böckerna om A-gruppen var nyskapande. Med Utmarker släppte ha Kerstin Holm och Paul Hjelm, och den var riktigt bra. Så när jag började med den här boken var mina förväntningar väldigt högt uppskruvade. Tyvärr måste jag säga att dom inte riktigt infriades. Jag har suttit och funderat varför. Jag kom aldrig riktigt in i boken. Tyckte att historien var lite för komplicerad. Det är kanske jag som är lite trög men, nej jag tyckte det var svårt att hålla ihop det hela. Jo, den är spännande och allt som en deckare ska ha men…

Uppläsare: Niklas Engdahl

Betyg

Bok nr: 990

https://www.storytel.se//books/76130-Inland?appRedirect=true

14 april, 2017 0

Jo Nesbø – Törst

Nesbø är en av de bästa deckareförfattarna i Norden, om inte den bästa. Nu har han kommit över den magiska gränsen tio böcker i serien om Harry Hole. Det normala är att det börjar gå på tomgång då. Men tomgång är inte ett ord som kommer upp i huvudet när man lyssnar på den boken. Trots att den är över 21 timmar. Boken är som en rysk docka. När man tror att man hittat lösningen upptäcker man en docka till. Så håller det på fram till sista meningen. Ett beprövat grepp är att låta huvudpersonens närmaste utsättas för faror och dramatiska händelser, allt för att göra karaktärerna mer mänskliga. Något Nesbø också använder. Men till skillnad från flera av hans kollegor i branschen blir det bara en bihistoria, det är fortfarande deckarhistorien som är huvudhistorien. Jag har svårt att sätta fingret på vad det är som gör Hole böckerna så spännande, men att dom är välskrivna och innehåller minst ett hämskt mord/tortyr redskap kan vara två anledningar.

Jonas Malmsjö gör en riktigt bra uppläsning med sin lugna och nästan lite släpiga röst som passar väldigt bra till Hole och hans lite lite gråmulna värld.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

Boknr: 986

https://www.storytel.se//books/84992-Toerst?appRedirect=true

29 mars, 2017 0

Unni Lindell – Brudkistan

Det här är 10:e boken om Cato Isaksen och det kanske inte är den bästa i serien. Men det brukar ju vara svårt att hålla samma höga kvalité i en serie på 10 böcker. En sak som fortfarande gör mig förvånad ibland är att konceptet medelålders-frånskild-polis forfarande håller, oavsett om han heter Wallander, Beck eller Isaksen. Jag tror att ska man lyckas att skriva med den stereotypa mallen utan att bli ointressant måste man vara riktigt bra. Annars faller det platt. Lindells karaktär Cato Isaksen och de runt honom är bra. Men det som gör den här boken lite sämre än de andra i serien tycker jag är att historien är lite rörig. Det är svårt att hålla isär alla inblandade. Men kommer det en elfte bok i serien kommer den garanterat hamna i min framtida lyssnarlista.

Uppläsare: Magnus Roosmann

Betyg:

Bok nr: 985

https://www.storytel.se//books/92908-Brudkistan?appRedirect=true

23 mars, 2017 0

Kristina Ohlsson – Syndafloder

Efter de två fantastiska böckerna i Lotus blues serien och den lite konstiga Sjuka själar är Kristina Ohlsson tillbaka med en bok i Fredrika Bergman serien. Det känns nästan som att komma hem efter en längre resa. Borta bra, men hemma bäst. I den här boken får utrednings paret Recht/Bergman ta sig an ett kidnappningsdrama och en mordserie där de misstänkta finns både bland kollegor och på det privata planet. Det är en pusseldeckare med många lösa trådar inledningsvis men som sakta men säkert flätas samman. Det är en konst att så många offer hålla historien trovärdig, men det löser Ohssons galant. Hennes sätt att med små korta tidshopp där man får veta att saker ska ske men inte av vem gör att man aldrig slappnar av. Den här boken håller samma höga klass som man vant sig med när Kristina Ohlsson skriver deckare.

Uppläsare: Mirja Turnstedt

Betyg:

Bok nr: 983

https://www.storytel.se//books/84807-Syndafloder?appRedirect=true

12 mars, 2017 0

Jorn Lier Horst – Nattmannen

Min nya favoritförfattare från Norge har kommit med en ny bok. Jag tycker det är intressant att fundera på vad som gör att man tycker om en bok. I det här fallet kan det vara så att Lier Horst ger oss läsare det bästa av två väl beprövade koncept. Först den intelligenta nedtonade polisen. Komisarie Wisting kanske inte är så nedsupen som många av hans företrädare men annars många likheter. För det andra har han lyckats få med en Annika Bengtzon också i form av Wistings dotter Line. Med den uppsättningen med huvudpersonerna får vi följa en spännande historia som har sitt centrum i Larvik men som har sina förgreningar till Göteborg och Afghanistan. Det är inte Lier Horst bästa bok men riktigt bra.

Uppläsare: Mathias Linderoth

Betyg:

Bok nr: 980

https://www.storytel.se//books/87646-Nattmannen?appRedirect=true

5 mars, 2017 0

Dag Öhrlund – Tryggare kan ingen vara

Ibland kan det vara svårt att sätta fingret på varför man tycker om något eller någon. Vad det gäller den här boken är nog svaret att den är spännande och har en bra grundstory. Vad det gäller Evert Truut är det lite svårare. Evert är ju ett gångbart namn i svenska deckare, tänker då på Bäckström och Grens. Det gör att det är lätt att den här väldigt vanliga komisarien lätt försvinner i mängden. Men det är synd, för det är en man med stort hjärta men ändå med en massa fel och brister. Det är kanske det som gör honom så verklig. Att av kärlek till en son och ett barnbarn kunna totalt byta sina omoderna åsikter/fördomar är en av de saker som gör Truut till en människa att tycka om. Det här är en uymärkt avslutning på ett fantastiskt bokår 2016. När jag räknar efter i min lista har jag hunnit med 93 böcker i år. Och tittar jag tillbaka måste jag nog utse Malin Persson Gilitos Störst av allt till den bästa, mycket för att den var så nyskapande. Men jag kan också konstatera att Dag Öhlund har släppt två böcker i år och båda har jag gett högsta betyg.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Bok nr 966
https://www.storytel.se//books/77854-Tryggare-kan-ingen-vara?appRedirect=true

30 december, 2016 0

Anders Jallai – Mördarkomandot

Jallai lyckas med något som inte så många klarar, att väva in en fiktiv person i verkliga händelser. Det här är den sjunde boken om Anton Modin och i den här har han lyckats mycket bra med det. Tidigare har det varit Palmemordet, Estonia och u-båts kränkningar. För mig som gillar nutidshistoria och deckare är det här en riktigt bra kombination. För att det här ska bli trovärdigt måste man använda riktiga namn på de inblandade personerna och hålla sig så nära grundstoryn, vilket Jallai gör. Det underlättar också om historien inte är allt för omskriven den senaste tiden, som historien om Cats Falk. I den här boken får vi möta den 19-åriga Anton Modin vilket gör att vi som följt honom i de tidigare böckerna vet en hel del om vad som kommer att hända se, speciellt med förhållandet till bl.a. Loklint. När en författare är inne på sin sjunde eller åttonde bok i en serie brukar de börja bli lite sämre, lite mer ointressant eller lite mer på släntrian men Jallai har inte gått i den fällan. Jag väntar redan på den åttonde boken.

Uppläsare:Reine Brynolfsson

Betyg:

https://www.storytel.se//books/77496-Mordarkommandot?appRedirect=true

30 december, 2016 0