En bok om en kvinna, skriven av en kvinna och det enda ordet som ekar i huvudet är, GUBBIGT!
Dom första böckerna om Marianne Jidhoff kändes lite nyskapande men nu börjar det kännas, som pappas flaska som man snott sprit ur och fyllt på med vatten, utspätt. Att storyn är tunn med lite kulturelit, lite Sverigedemokrater(fast dom kallas något annat) och lite finannsvärld i en blandning som känns väldigt konslad. Jag såg en intervju med Denise Rudberg på TV idag och hörde då att hon ska skriva tre böcker till i serien, men just nu är jag inte sugen på att höra mer om Jidhoff. Tyvärr.
Jag gillar biografier, speciellt när dom speglar vår samtid. Bokens titel ger ju en förhoppning men i det här fallet tycker jag att den inte lever upp till det förväntade. Jo, boken handlar om Erik Penser men inte så mycket om tiden runt honom. Sen tycker jag att det var lite väl mycket ekonomidetaljer och juridik för min smak. Men boken ger en skrämmande inblick i hur män med makt kan med lögner och svek rasera förmögenheter och företag.
Roland Nilsson är utsänd av Svenska Fotbollförbundet för att hitta ett projekt att stödja inför VM i Brasilien 2014. På en ö stöter han på ett gäng ungdomar som just anlagt en plan och bildat ett lag. Förutsättningarna är goda. De får till och med ett uppmuntrande sms från landsmannen Daniel Alves, högerback i Barcelona. Problemet är bara att många i byn inte vill acceptera denna fotbollsplan, och konflikten blir snart våldsam. En bybo, Oscar Gama, hittas brutalt mördad.
Det hela hamnar på kommissarie Santos bord. Egentligen är han obenägen att arbeta, men när även offrets bror mördas känner sig Santos ändå tvungen att börja gräva i det hela. Nilsson känner sig splittrad. Ska han uppsöka den obehaglige kommissarien och berätta vad han vet, eller ska han hålla tyst av lojalitet med laget och sitt projekt? Och vad ska han säga till kollegerna i Stockholm?
Min kommentar: Som fotbollsintresserad kastar jag mig naturligvis över en bok med ingredienserna deckare, fotboll och Brasilien. Förväntningarna stegras när det också är en författare jag gillar och så tycker jag tycker att det är uppiggande när deckare inte bara utspelar sig på engelska landsbyggden eller svenska skärgården. Men i det här fallet kommer jag inte riktigt in i boken. Jag vet inte om det är att jag är ovan med miljön eller om boken inte riktigt håller för mina förväntningar. Om det här nu är början på en serie böcker om kommissarie Santos kommer jag i alla fall ge det en chans till.
Luften vibrerar av hetta. En ovanlig sensommarstorm närmar sig Linköping och på ett vanskött äldreboende hittas den 79-årige Konrad Karlsson död, hängd i sladden till sin larmknapp.
Det mesta tyder på självmord, men när Malin Fors och hennes kolleger talar med personer i hans omgivning vittnar alla om en man som trots sina krämpor var full av livsvilja. Omtyckt av personalen och ett slags extramorfar för Malins dotter Tove, som sommarjobbar på boendet.
Misstankarna om att Konrad inte själv tog sitt liv förstärks vid obduktionen. En utredning inleds, men ingenting tycks gå ihop. Uppgifterna är motsägelsefulla, händelseförloppen förvirrade. Vem har något att vinna på en sjuk gammal mans död, ens i ett samhälle där kapitalet tycks stå över människovärdet?
Den senaste tiden hade Konrad skrivit flera ilskna insändare om bristerna på äldreboendet och girigheten hos ägaren Hans Morelia. Kanske har någon velat tysta honom, nu när koncernen är på väg att säljas till ett amerikanskt riskkapitalbolag. Eller är det ett barmhärtighetsmord? Är fler gamla människors liv i fara? Malin söker trevande efter ett mönster. Samtidigt känner sig Hans Morelia alltmer hotad. Någon verkar förfölja honom. Och trots att han försöker intala sig själv att allt bara är inbillning kan han inte värja sig. Insikten att hans miljoner inte kan skydda hans älskade nioåriga dotter föder en skräck större än någon han tidigare upplevt.
Min kommentar: Jag har tidigare tagit upp hur viktig trovärdigheten i en bok är i den här bloggen. Har man börjat tvivla är det nästan omöjligt för en författare att hämta tillbaka läsaren. Jag personligen har svårt att se att privatdrivna äldrevårdshem kan uppbringa sådana känslor så att mord kommer i tanken. Kommer ihåg en bok av Björn Hellberg, Club Karaoke, som handlade om två konkurerande Karaokeägare i en småstad. Lite samma sak. Känslan är att Kalletoft har tagit upp ett samhällspolitisk fråga som han tror engagerar och byggt en deckare runt den. Då är det bättre att skriva en annan typ av bok. Jag gillar annans Kalletofts lite poetiska ”utanför-berättande” stil där man får följa offrets ande efter ett mord, men det väger inte upp den bleka storyn i den här boken.
”I den här boken kommer jag att berätta min historia. Det har jag aldrig gjort tidigare. Varken för min bror eller för mina vänner, inte heller för min före detta fru eller någon av mina flickvänner, inte ens för min son, dotter, far eller mor. Jag kommer att berätta den sanna historien om vem jag är.”
Sven-Göran ”Svennis” Eriksson
Få inom världsfotbollen har under de senaste tre decennierna analyserats så grundligt som Svennis. Nu berättar han allt om sitt hemlighetsfulla liv och om spelet såväl på som utanför fotbollsplanen. Svennis historia är världsfotbollens historia, från folksport till miljardindustri. Hans 35-åriga tränarkarriär har tagit honom runt hela världen och 2001 blev han Englands förste utländske förbundskapten. IFK Göteborg, Benfica, Roma och Manchester City är några av klubbadresserna i en makalös resa fylld av dramatik och med- och motgångar. Även på det privata planet.
Var står han i dag, vid sextiofem års ålder, på väg mot slutet av en legendarisk och mytomspunnen karriär? Den stora frågan har sprungit ifatt denne världsfotbollens vagabond: vad ska jag göra när drömmen tar slut?
Min kommentar: Som ”fotbollsnörd” kastar jag mig naturligtvis över en bok som sammanfattar i princip alla de år som jag själv varit fotbollsintresserad. Jag vet att det är orättvist att jämför den här boken med Zlatans bok, men i den jämförelsen känns den här bok väldigt ”gubbig”. Som ett exempel så berättas en historia om att Svennis fru Anki inte kan följa med på bortamatchen utan fick vara hemma och lyssna på radio och för att hålla nerverna i styr strök hon. ”Jag har aldrig haft så väl strukna skjortor”. Den kommentaren skulle aldrig varit med i Zlatans bok.
Fotbollshistorierna i boken är helt okej men innehåller inte så många nyheter. Men när han kommer in på sina kvinnohistorier tycker jag att det bara blir sorgligt. Så boken lever inte riktigt upp till mina förväntningar.
Sture Bergwall, alias Thomas Quick, erkände 39 mord och dömdes för åtta av dem innan han år 2002 avbröt sin terapi och slutade samarbeta med polisen.
Sedan domarna avslöjats som århundradets rättsskandal har de juridiska misstagen rättats till i en världsunik resningsprocess. I dag vet vi att sex olika tingsrätter blev förda bakom ljuset. Men en större fråga är obesvarad: Varför blev tingsrätterna lurade?
Runt Sture Bergwall fanns en sammansvetsad grupp bestående av en åklagare, en förhörsledare,
en psykolog, en advokat och en minnesforskare från Stockholms universitet. Vad drev dem att i åratal turnera runt med en drogad, fabulerande människa i förvissning om att han var en seriemördare? Hur kunde deras tro vara så stark att några till och med ljög i rätten för att få Sture Bergwall fälld?
Svaret är mer konkret än man kan tro. Gruppens övertygelse kom från ett mottagningsrum på Norrtullsgatan i Stockholm. Där arbetade en kvinna i 80-årsåldern som var psykoanalytiker.
Sture Bergwall var hennes patient. Terapeuterna på kliniken i Säter där han vårdades var bara den gamla damens redskap, och hennes analyser styrde polisens tänkande. Utan den gamla damen hade seriemördaren Thomas Quick aldrig skapats.
Mannen som slutade ljuga är resultatet av ett grävjobb som Dan Josefsson inledde efter journalisten Hannes Råstams bortgång i januari 2012. Med hjälp av wallraffande och en omfattande research avslöjar han den häpnadsväckande historien om kvinnan som skapade den falska seriemördaren Thomas Quick ? och om gruppen som följde henne.
Mannen som slutade ljuga är spännande som en thriller, klargörande som en sanningskommission,
och långt mer skakande än någon fiktiv berättelse kan bli.
Min kommentar: Jag tror att de flesta som gillar att läsa/lyssna på deckare är lite farsinerat kittlade av seriemördare. Man tar till sig och förfasas. Problemet uppstår när professionella psykoanalytiker, professorer, poliser och åklagare också känner den kittlingen och gör det så starkt så att men inte skyr några medel för att till och med skapare sig en seriemördare. Dan Josefsson sparar inte på krutet i detaljerna om hur seriemördaren Thomas Quick skapas. Det som gör mig mest rädd är när professionella psykoanalytiker använder grovt störda människor för att bevisa att just deras tes är den rätta. I det här fallet blandar men även in inslag som likar religiösa sekter och till och med politiska inslag. Bokens historia är fantastisk men den blir lite för mycket detaljer kring psykologi för min smak. Är man intresserad av Quick fallet skulle jag hellre rekommendera Hannes Råstams bok Fallet Thomas Quick.
London 1970-tal. I Europa hotar oljekris och kalla kriget kastar sin mörka skugga över västvärlden. Efter Vietnamkriget och i efterdyningarna av den vänstervåg som svept över Europa efter 1968 behöver man en motbild. På MI5:s huvudkontor pågår ett sofistikerat propagandaarbete. Som en del i det har man inlett Operation Sweet Tooth där man genom generösa stipendier rekryterar intet ont anande skönlitterära författare i hopp om att de med sina romaner ska bidra till nämnda motbild. Den unga Serena får som nybliven och oerfaren agent inom MI5 i uppdrag att rekrytera författare till Operation Sweet Tooth. Lotten faller på den unge universitetsläraren Tom som genast nappar på betet. Men snart har Serena och Tom förälskat sig i varandra och inleder ett förhållande. Allteftersom deras kärlek djupnar ställs Serena inför dilemmat att avslöja vem hon egentligen är.
Min kommentar: När jag såg boken går ju tankarna direkt till John Le Carré, speciellt när jag nyligen sett Tinker Tailor Soldier Spy. Jag blev lite lockad att krypa in i den gråa engelska spionvärlden. Men även om allt finns där så blir jag aldrig riktigt fångad av boken. Det kan hända att jag är trög men jag hade svårt att hänga med i alla svängar. Boken hoppar mellan Serenas värld och det hon läser i böcker. Det blir inte bättre av att målet med operationen det kändes lite luddigt. Det är säkert inte otroligt att en stor underrättelsetjänst spenderade pengar på kultur under 70-talet men målet känns ändå inte så trovärdigt. För mig är det så att om man börjar tvivla på trovärdighetet i den här typen av böcker är det svårt att få upp gnistan. Nej det här var ingen bok för mig även om den var välskriven och Marie Richardson gjorde en bra uppläsning.
Affärerna sköts snyggt och diskret på nätet. Allt går enligt planen. Det verkar vara det perfekta brottet. Viktor och Rafael Engström har snart nått sitt mål: två miljoner kronor på ett konto i ett land långt borta där ingen ställer några frågor. Det är dags att lämna Sverige och Gotland för alltid. Och Viktors stora kärlek Nadja ska med på resan. Men någon vet vad de gör och ingenting blir som de har tänkt sig. Mange som smugglat in det estniska amfetaminet de sålt på nätet hittas död. Drömmen om ett behagligt liv under en varm sol förvandlas till en kamp för livet på ett novemberkallt Gotland. Fredrik Broman och hans kollegor vid Visbypolisen kallas in för att lösa mordet. Spåren efter den hänsynslöse mördaren blir allt tydligare. Ändå tycks de hela tiden ligga steget efter. Samtidigt som Fredrik tampas med den krävande utredningen tvingas han göra ett svårt karriärval och fatta ett ännu svårare beslut på hemmaplan: ska familjen bo kvar på Gotland eller inte? Laglöst land är en gripande och spännande kriminalroman om viljan att bryta sig loss och börja ett nytt liv – till vilket pris som helst.
Min kommentar: Jag gillar egentligen Håkan Östlundh och jag gillar Torsten Wahlunds inläsningar…MEN. I det här fallet finns ett men. Det finns egentligen inget att ta på men det finns ett men. Min slutsats efter att ha tänkt efter är att boken inte sticker ut. Det finns mord, narkotika, Gotland viket borde vara tillräckligt för en bra deckare, men tyvärr.
När det förflutna gör sig påmint Hilda Glas är snart färdig läkare och har återkommit till sin hembygds trakter för att göra AT-tjänst på Oskarshamns lasarett. Väl där inser Hilda att hon kanske undermedvetet dragits till det sjukhus där hennes mamma avled och när hon råkar komma över sin mors journal inser hon att hon måste ta tag i sin outredda bakgrund. Vad var det för mystisk sjukdom som tog moderns liv och var hennes pappas död verkligen en olycka? Claes Claesson ramlar över ett svårt fall när han firar valborg med familjen i den lilla glasbruksorten Hjortfors och elden abrupt måste släckas för att det ligger en död kropp bland riset. Vem är den döde och vad är det egentligen för intriger som skett under årens lopp på den lilla orten? Glasklart är Karin Wahlbergs åttonde bok om kriminalkommissarie Claes Claesson och hans fru Veronika Lundborg, överläkare på Oskarshamns lasarett.
Min kommentar: Jag har svårt för deckare som övergår i läroböcker i olika ämnen. Även om den här berättelsen utspelar sig runt ett glasbruk så känns det som om författaren har läst på en massa om glastillverkning och väldigt gärna vill glänsa med de kunskaperna. Efter att ha lyssnat på böcker som Snabba cash och Buzz börjar Claes Claesson kännas lite mossig och det kanske är dags för pension.
Handlingen utspelar sig i en mellanstor stad någonstans på västkusten. Dit anländer Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är Sankta Patricias egen förskola, där patienternas barn vistas för att under noggrann övervakning få träffa sina föräldrar. En av Jans uppgifter blir att eskortera barnen genom de underjordiska gångarna som förbinder förskolan med besöksrummet på kliniken. Jan är en duktig pedagog, men han har också hemligheter. Han har inte avslöjat för någon vad som egentligen hände nio år tidigare, när lille William försvann från den förskola där han då arbetade. Han har inte heller berättat varför han var så angelägen om att få tjänsten på Sankta Patricia: att det har att göra med att Alice Rami, den egensinniga sångerskan som han varit besatt av sedan tonåren, är patient på sjukhuset . Är något av dagisbarnen hennes? Jan är förbjuden att fråga, men lockelsen att hitta en väg in till de slutna avdelningarna och möta Alice igen växer. En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.
Min kommentar: Jag tycker Johan Theorins böcker om Öland var uppfiskande och intressanat. De innehöll lite konstiga passager men grundstoryn höll upp berättelsen. Men i Sankta Psyko tycker jag det konsiga tar allt för stor plats.
ljudboksbloggen.com 