Anna Bellman – Släpp retoriken, fokusera på publiken

Förra veckan hade jag förmånen att gå på retorikkurs med Anna Bellman. Jag har alltid tyckt att det är viktigt och intressant att kunna få fram sitt budskap verbalt. Det är kanske därför jag fastnat för ljudböcker. Så mina förväntningar på kursen var högt ställda, och jag blev inte besviken. Men för dig som inte har förmånen att få gå på kurs hos Anna så är den här boken ett mycket bra substitut. Med den här boken får en snabbkurs i hur du lyckas att presentera inför andra. Boken handlar om hela kedjan, allt från inställning och förberedelser till hur du beter dig före och under själva presentationen. Hon tar upp att kan vara lika viktigt vad du har på dig som vad du säger. Det som ekar i mitt huvud efter den här boken är Annas röst som säger att en presentation inte är likställt med en PowerPoint. Jag har lyssnat på en uppsjö med fakta och praktiska böcker. De kan ibland vara svåra att göra ljudbok av, då författaren ofta förlitar sig på bilder och illustrationer i den tryckta upplagan för att beskriva/bevisa sin tes. Jag vet att Anna också har det men hon lyckas måla upp dessa bilder med bra verbala exempel. I det här fallet kanske jag är färgad av att jag gått kursen men tycker att Anna sammanfattat det viktigaste i hur man lyckas att presentera, allt på bara 4 timmar. En extra fjäder i hatten är att Anna själv läser in boken, fattas bara. Och sist och viktigast, det är inte du som presenterar som är det viktigaste, så fokusera istället på publiken.

Uppläsare: Anna Bellman

Betyg:

Bob Woodward – Fear

Jag tycker man ska vara medveten om att den här typen av politiska böcker ofta har eller kan ha ett bakomliggande syfte. Den här boken är skriven av den i USA mycket meriterade journalisten Bob Woodward, han jobbar på Washington Post och var bl.a. med och avslöjade Watergateskandalen. Då en bok om Trump kommer att dissikeras i mista detalj av Trump och hans anhängare för att leta efter felaktigheter så kan man anta/hoppas att Woodward har kollat och dubbelkollat sina källor. Med allt det sagt så kan man börja komma till innehållet i boken. Den ritar upp en bild en barnslig, impulsiv, obegåvad och totalt hänsynslös amerikansk president. Vi får följa honom från valkampanjen och till en bit in på 2018. Hans tro eller filosofi är att driva USA dom sitt eget företag. Nu är det ju lite fler parametrar att hålla koll på när det gäller ett land jämfört med ett fastighetsbolag. Och framförallt är det ju inte dina pengar du spelare med. Sen kommer vi till hans twittrande, det är ju lika farligt som en ett skarpladdat vapen i händerna på en skjutgalning. Fullständigt livsfarligt. Att han förolämpar och hånar media via twitter är ju en sak. En helt annat när han förolämpar främmande makt som t.ex. Robotman. Eller när han twittrade ut beslut om transexuellas rättigheter i förvaret innan beslutet var fattat. Tramp målas upp som en väldigt enfaldig och okunnig man. Han har varken koll på den enklaste nationalekonomin eller hur beslutsordningen går till i politiken. Han blir både arg och frustrerad män någon upplyser honom att bara för att man är president så får man inte besluta om allt, själv. Det sägs ju att tidigare presidenter som Bill Clinton och Barak Obama bara som ca 5 timmar per natt för att hinna läsa in sig på alla beslut de skulle fatta. Tramp har en annan taktik, nämligen att aldrig läsa på inför möten för att inte ha några förutfattade meningar. Det gör ju då att han får tid att titta på tv 5-6 timmar varje dag. Men du som är sugen på den här boken bör vara insatt i amerikansk politik. För trots att jag anser att jag är hyfsat insatt i amerikansk politik men det finns vissa delar och vissa personer jag inte hänger med på i den här boken med det gör inte så mycket. För det här är en välskriven bok där iallafall jag tror på författaren.

Uppläsare: Robert Petkoff

Betyg:

Cilla och Rolf Börjlind – Kallbrand

Cilla och Rolf Börjlind är tv aktuella med andra säsongen av Springfloden(bygger på Den tredje rösten). Samtidigt kommer de också ut med den femte boken om Olivia, Tom, Mette, Abbas och alla andra härliga karaktärer. Just det stora galleriet med udda och härliga karaktärer är en av den stora behållningen med den här serien. Där måste ju Minken få sig ett eget herdensomnämnande. Denna vindpinade mytoman som vägrar ge upp är en riktig krydda varje gång han är med. Samtidigt så är det den smart berättade historien som jag tycker är den här bokens storhet. Bok utspelar sig både i ett kallt vinter Stockholm och i ett tropiskt varmt Thailand. Under större delen av boken känns det som två parallella historier. Men precis som i deras tidigare böcker får vi vara med om tvära omkastningar som förändrar spelplanen. Som många av Sveriges stora deckarförfattare genom tiderna från Sjöwall/Walhöö och framåt så lyckas paret Börjlind få med ett antal aktuella politiska händelser. I den här boken kan vi räkna in #metoo, svenska akademin och förtrycket av Rohingyer. Allt detta berättat av den alltid lika bra Katarina Ewerlöf.

Uppläsare: Katarina Ewerlöf

Betyg:

B.A. Paris – Sammanbrott

B.A. Paris är tillbaka, och det betyder krypande läskig spänning. Den här gången i lantlig engelsk miljö. Cass kör hem på en ödslig landsväg en stormig och regnig kväll bär hon ser en kvinna sitta i en bil. Men hon vågade sig inte ut utan körde hemåt. Det visar sig att kvinnan i bilen blir mördad, något som ger Cass ordentliga skuldkänslor. Det blir också startskottet för att hennes minne blir sämre. Hon glömmer allt från att hon bjudit hem folk till att hon beställt en barnvagn. Till på köpet börjar någon ringa henne utan att säga något. Allt detta gör henne rädd och hon börjar fungera sämre. Till en början blev jag mest frustrerad på hennes glömska men ganska snart förstår man att det är något som inte står rätt till. Något man kan konstatera är att minnets makt är stor. Den här boken har den där krypande spänningen som smiter innanför skinnet, precis som hennes förra bok Bakom stängda dörrar. I den här boken tycker jag det tar lite för lång tid innan ”vändningen” kom. Med det sagt så har jag bara lovord att ösa över Paris sätt att bygga upp spänning. Så gillade du böcker som Bakom stängda dörrar och Den sista mrs Parris är det här ett måste.

Uppläsare: Kerstin Andersson

Betyg:

Pascal Engman – Eldslandet

Vanessa Frank är kvinna i 40 års åldern, nyskild, självvalt ensam och avstängd och från polisen på grund av rattfylla. På ytan lite misslyckad. Men hon är samtidigt en tuff och intelligent kvinna med ett stort hjärta som hon döljer väl. Detta dubbelbottnad återkommer ofta i boken. Som till exempel för vår andra huvudperson Nicolas Paredes. En fd elitsoldat som begår fasansfulla brott samtidigt som även han har ett stort hjärta och en i andra sammanhang hög moral. Detta lite udda par är de som driver handlingen framåt. Precis som Engmans första bok Patrioterna är det här en spännande bok i högt tempo. Det hålls uppe av de korta kapitlen och snabba ”klippen” mellan de olika historierna som pågår parallellt. Jag gillar Engmans sätt att skriva, för samtidigt som det är snabbt så bygger han upp bokens karaktärer på ett fint sätt. Stefan Sauks röst och sätt att läsa passar den här boken ovanligt bra. Boken utspelar sig i Stockholms övre(rika) och undre värld men även i Chile. Den har handlingar som kretsar runt gamla nazister, handel med organ och ensamkommande flyktingbarn. Något som gör att boken känns internationell.

Det här den första boken i en serie om denna något kantiga men i grunden varma polisen Vanessa Frank. Så jag har redan börjat längta efter andra delen i serien.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Stephen King – Outsidern

En pojke blir brutalt mördad och skändad i en liten amerikansk stad. Baseboll tränaren, tränare T, som alla känner blir sedd av ett halvdussin av varandra oberoende vittnen vid mordplatsen. Enkel fall, utredare Anderson gör en stor sak att arrestera tränaren mitt i en avgörande basebollmatch inför hela staden. Problemet är bara att tränaren varit och lyssnat på en föreläsning med Harlan Coban i grannstaden flera mil därifrån samtidigt som mordet begåtts. Hur kan en man vara på två ställen samtidigt? Det är upprinnelsen och frågan den här boken handlar om. Det här är en lång och detaljrik bok. Jag gillar Kings suggestiva sätt att skriva och Jonas Malmsjös lite släpiga röst förstärker det på ett fantastiskt sätt. Jag har gillar Stephen Kings senaste böcker som varit deckare med lite verklighetsförankring, som t.e.x. Mr Mercedes. I den här boken faller han tillbaka till övernaturliga. Något jag har lite svårt för, men försöker lära mig. Så plus för språket och uppläsningen och ett litet minus för upplösningen.

Uppläsare: Jonas Malmsjö

Betyg:

David Baldacci – Morden i Baronville

David Baldacci brukar oftast förlägga sina böcker i Washington. I den här boken har dock Amos Decker fått packat väskan och lämna storstaden. Av en slump blir han och kompanjonen Alex Jamison indragna i en serie mord i den nedgångna småstaden Baronville. Jag är lite svag för den storväxte Amos och tror det är blandningen mellan ödmjukhet, tuffhet och intelligens som gör det. Vad det gäller intelligensen är hans tidigare hjärnskada som givit honom fotografiska minne. Just detta får sig dock sig en ”smäll” under den här historien. Jag har de senaste månaderna spanar in en trend bland de stora amerikanska deckarförfattarna. Först ut var Lee Child i Midnattslinjen, sen Michael Connelly i Två sortes sanning och nu är det Baldaccis tur att ta upp problemet med opioider och smärtstillande mediciner. Jag tror vi har svårt att förstå vilket utbrett problem det är i det amerikanska samhället.

Det här är inte den bästa boken i serien om Amos Decker. En anledning till det är att jag tycker det blandas ner lite väl många kockar i soppan när det är dags för upplösning.

Sist måste jag sätta en fjäder i hatten på Reine Brynolfsson för hans fenomenala uppläsning.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

Betyg:

Jørn Lier Horst – Katharinakoden

För dig som tror att norska deckarskrået endast består av Jo Nessbø och Anne Holt bör ta er en titt på Jørn Lier Horst. Det här är hans sjunde bok om polisen William Wisting som arbetar i den lilla norska staden Larvik. Då grunduppsättningen är medelålders manlig polis i småstad måste handlingen och språket hålla hög nivå för att boken ska vara värd att lägga tid på tycker jag. Som tur är då håller den här och boken och för övrigt hela serien denna höga nivå. En anledning förutom språket och den intelligenta handlingen tycker jag är hans dotter journalisten Line. Hon är en smart och driven men det är relationen mellan en far hans vuxna dotter som är så fint beskriven. Wisting har börjar jobba med Cold case. I den här boken får vi följa deras jakt på sanningen om två kvinnor som försvann för över 25 år sen. En viktig pusselbit i det arbetet är ett papper med en massa siffror som den ena kvinnan lämnade på köksbordet när kon försvann, Katharinakoden. Det här är en smart deckare i ganska lugnt tempo, jag vet inte om man kan kalla den mysdeckare, bra är den iallafall. Mattias Linderoth är en uppläsare som får alldeles för lite uppmärksamhet tycker jag, lugn och behaglig röst som sätter röst till Wisting.

Uppläsare: Mattias Linderoth

Betyg:

Jesper Ersgård – 1986, säsong 1

SciFi, om man nu kan kalla den här boken gör det, ligger normalt inte på min lyssnarlista, men ibland måste man kliva utanför sin konfortzon och som nu bli glatt överraskad. I det här handlar det inte om att jag blev mer såld på SciFi utan på de underbara miljöbeskrivningarna. Jag kommer ihåg när jag lyssnade på John Ajvide Lindqvist Låt den rätte komma in. Måste erkänna att jag var lite skeptiskt till vampyrgrejen men blev helt bländad över miljöbeskrivningarna. Det var som att förflytta sig till Blackeberg tidigt 80-tal. Det är samma känsla jag har här, att förflytta sig i tiden med tidsmaskiner kan man för min del ha och mista men det är miljöbeskrivningarna som gör hela serien tycker jag. Jag tycker inte att det känns som det var så länge sedan det var 1986. Men efter den här serien inser man det. Före Globen, Berlinmurens fall, mobiltelefoner, Palme mordet. Författaren målar upp miljöerna och detaljerna suveränt. Det är lika intressant när huvudpersonen är i 1986 men kanske ännu mer intressant när han är i 2017. Att gå direkt från telefoner med sladd till en konstig blank platta som visar knivskarpa bilder när det ringer visar väldigt tydligt att vårt liv har ändrats väldigt mycket sedan 1986. Det är dom kontrasterna jag tycker serien visar riktigt riktigt bra. Det är klar att den också finns en spännande handling, men med riska för att låta tjatig så är det miljöbeskrivningarna jag faller för här.
Jag har förstått att det är en populär serie och med tanke på slutet så kan vi nog räkna med en säsong 2 här.

Uppläsare : Stefan Sauk

Betyg:

Jørgen Jæger – Monster del 1-4

Monster är en spännande deckare med många vändningar. Jag har lyssnat på del 1 till 4 i ett svep. Jag gillar greppet att dela upp böcker i avsnitt ala TV serie, men i det här fallet förstod jag inte riktigt varför. Det normala är ju att hålla spänningen och intresset uppe så man ska vilja kasta sig över nästa avsnitt. Här finns spänningen oavsett uppdelning. Vi får följa en familj med skyddad identitet i en mindre norsk kust stad. Den börjar med en rivstart, i det första kapitlet skräms dottern, pappan blir överfallen och mamman föder ett barn. Så för det behöver vi också poliser. Det i form av den sjukskrivne Ole och den kloke och likeable Cecile, men vi möter även stad med människors rädsla för det okända i form av romska tiggare. Boken/serien har ett antal sidostorys, med utan att kännas spretig. Så för min del får det gärna komma ett par avsnitt till.

Uppläsare : Magnus Roosmann

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑