Buthler Öhrlund – Kejsaren

Nu är han tillbaka, psykopaternas psykopat i svensk kriminallitteratur och det för nionde och vad jag förstått sista gången. Jag har förståt att Silvferbielke är en vattendelare, antingen gillar man honom eller så avskyr man honom. När jag lyssnade på den första boken En nästan vanlig man blev jag helt fast för den här charmiga, snygga, intelligenta, framgångsrika och totalt samvetslöse mannen. Buthler och Öhrlund lyckas med konststycket att få, i alla fall mig, att känna sympati för Silvferbielke på något konstigt sätt.

Den här boken börjar där den förra slutar, på en liten ö utanför Mexicos kust. Där ska Silfverbielke tillsammans med sin tyske vapendragare och fixare Max anordna ett verklighetens Hunger games. Att låta rika amerikaner jaga människor istället för djur är ett projekt som i sig är så vidrigt men i Silvferbielkes värld känns det helt normalt. Boken fortsätter sen bl.a. med en ”Road movie” från kust till kust i USA. Om det här nu ska vara den stora finalboken i en populär bokserie så tycker jag den är relativt lam. Under åren har Silvferbielke mördat till höger och vänster, förfört allt som går kjol(och har stayups), blivit partiledare och svindlat och bedragit människor runt omkring sig på mångmiljon belopp. Just därför hade i alla fall jag väntat mig en riktigt storslagen avslutning. Jo, boken är en typisk Silvferbielke-bok med allt vad det innebär, men känslan när boken klar var ett stort: JAHA?

Det går inte att lämna den här bokserien utan att inte nämna Stefan Sauks uppläsning. När han smackar och säger ”Uj Uj Uj” så får det sig att knottras på ryggen. Jag ser ingen som skulle kunna göra just de här böckerna mera rättvisa än han.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Börje Heed – Brottsplats Stockholm del 1-3

Det här är en sammanställning av historier om brott som skett Stockholm med omnejd. Det är den legendariska kriminalreportern Börje Heeds historier. Jag är ju svag för historier från verkligheten så det här är som örongodis. Det som slår mig är att busar, mördare, tjuvar och bedragare var betydligt ”snällare” förr i tiden. Det var en Kalle Blomkvist aura över hela polisarbetet. Men det gör det inte mindre intressant. Att det sen är deckarförfattaren Dag Öhrlund som läser upp dom här historierna är intressant. Kanske dags att han börjar läsa in sina egna böcker. Alla historierna är inte intressanta men sammanlagt bokserien tillräckligt intressant för att lägga några timmar på.

Uppläsare: Dag Öhrlund

Betyg:

Dag Öhrlund – Se till mig som liten är

Ewert Truut kan vid en första anblick förväxlas med en viss Evert Bäckström. Men då tittar man inte ordentligt. För Truut har ett samvete och det är kampen mot det som gör honom så intressant att följa. Han är en konservativ man som kör en Valiant och äter Emser och måste förhålla sig till son homosexuella son och ny teknik som iPads. I den här boken får Truut och hans lilla grupp lämna dom kalla fallen tillfälligt och ta sig an ett fall i nutiden. Ett fall som börjar med en förvirrad ung kvinna som viftar med en skarpladdad pistol men som sprider sig uppåt i Sveriges maktelit. Då hans japanska massör blir mördad samt att någon försöker tysta honom kryper fallet honom in på skinnet. Men bokens behållning är ända Truuts brottningsmatch mot sitt samvete. Några av höjdpunkterna är när en herrelös katt spatserar in i hans liv eller när hans särbo tvingar honom att köpa en cykel, med tillhörande cykelhjälm. Kanske inte den bästa i serien om Truut men klart värd att lyssna på.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Bok nr: 1051

Dan Buthler och Dag Öhrlund – Uppståndelsen

Christopher Silfverbielke måste hämta sig från ett i hans värld besvärligt läge. Något han löser med sin charm. Efter en tredjedel av boken hade jag räknat att han mördat 5 st, våldtagit 3 st och själv blivit våldtagen. Även om det är Silfverbielkes signum så tycker nog att det börjar bli lite för mycket av det goda(onda). Ja han kommer natuligtvis undan med det, rent polisiärt men det börjar bli lite tjatigt att läsa om. Med tanke på hur boken slutar så kommer det ju fler böcker i serien, men jag har inte samma sug efter dom som tidigare. Men en sak är ändå säker, ingen annan än Stefan Sauk kan läsa en Silvferbielke bok.

Det här är min tusende bok jag lyssnar på och att det just blev en Silfverbielke bok var nog bara en slump, men den första boken i serien, En nästan vanlig man, är forfarande en av de bästa böcker jag lyssnat på. Jag kommer inom kort att komma med en sammanfattning av mina första 1000 böcker på min blogg.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:


Bok nr: 1000

Ljudboksåret 2016


En summering av mitt bokår 2016 är väl på sin plats så här på årets sista dag.  Till böcker som jag gillat men som inte kom ut under 2016 måste nämnas Terry Hayes I am Pilgrim och Gergory David Roberts Shantaram och Bergets skugga. Av böcker som kommit ut i år vill jag nämna Anne Holts Offline, Arne Dahls Utmarker och Dag Öhrlunds två böcker Där inga ögon ser och Tryggare kan ingen vara. 

Den roligaste boken i år var John O’Farrells Det finns bara två David Beckham, men man måste nog vara lite fotbollsnörd för att uppskatta den till fullo. Jag har sparat den bästa till sist, årets bästa bok är Malin Persson Gilitos Störst av allt. 

När jag räknar igenom min lista visar det sig att jag lyssnat på 93 böcker under 2016.

Dag Öhrlund – Tryggare kan ingen vara

Ibland kan det vara svårt att sätta fingret på varför man tycker om något eller någon. Vad det gäller den här boken är nog svaret att den är spännande och har en bra grundstory. Vad det gäller Evert Truut är det lite svårare. Evert är ju ett gångbart namn i svenska deckare, tänker då på Bäckström och Grens. Det gör att det är lätt att den här väldigt vanliga komisarien lätt försvinner i mängden. Men det är synd, för det är en man med stort hjärta men ändå med en massa fel och brister. Det är kanske det som gör honom så verklig. Att av kärlek till en son och ett barnbarn kunna totalt byta sina omoderna åsikter/fördomar är en av de saker som gör Truut till en människa att tycka om. Det här är en uymärkt avslutning på ett fantastiskt bokår 2016. När jag räknar efter i min lista har jag hunnit med 93 böcker i år. Och tittar jag tillbaka måste jag nog utse Malin Persson Gilitos Störst av allt till den bästa, mycket för att den var så nyskapande. Men jag kan också konstatera att Dag Öhlund har släppt två böcker i år och båda har jag gett högsta betyg.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:


Bok nr 966
https://www.storytel.se//books/77854-Tryggare-kan-ingen-vara?appRedirect=true

Dag Örlund – Besökaren

besokaren-ohrlund_dag-25744893-4215538067-frntl

En dag får den framgångsrike författaren Tristan Heckscher ett beundrarmejl från Therése, en läsare. Efter en tids mejlande träffas de och inleder ett sexuellt förhållande. Samtidigt börjar Tristan känna sig iakttagen. Han hittar hjulspår utanför sin skrivarstuga och tycker sig skymta någon utanför familjens hem.

Hans förra roman blev en dundersuccé och nu sliter han med uppföljaren. Det går trögt. Hans äktenskap knakar i fogarna och han sover allt oftare över i stugan. Ofta delar han en flaska whisky med sin granne, den tjurige kriminalkommisarien Ewert Truut. Truuts karriär har gått i baklås efter ett misslyckat fall i Stockholm och han är förvisad till skånska landsbygden där han just nu sliter med ett mordfall där offret blivit halshugget

Therése blir snart mer krävande och vill att Tristan ska skilja sig från sin fru. Situationen blir alltmer ohållbar, samtidigt som Therése börjar bete sig allt märkligare. Det börjar gå upp för Tristan att detta inte är någon vanlig otrohetsaffär …

Min kommentar: Det här är en riktigt spännande bok det måste jag börja med att påpeka. Men samtidigt är det en bok som ger mig ont i magen. Tristans handlingar är som ett expresståg på väg mot ett stup. Man vet tidigt i boken att det kommer att gå åt skogen. Även om Tristan är huvudpersonen så gillar jag Örlunds sätt att bygga upp en parallell historia med kommissarie Truut. Den här typen av spänningsromaner tycker jag att passar Stefan Sauks uppläsningsteknik. Ett extra plus till den snygga avslutningen… men jag säger inget mer.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

4

Dan Buthler Dag Öhrlund – Uppgörelsen

9187135205

På ytan är Christopher Silfverbielke en charmerande och världsvan affärsman, men bakom masken är han en känslokall psykopat och seriemördare. Efter att ha hållit sig gömd utomlands är nu Silfverbielke tillbaka i Sverige. På själva julafton har han involverat kriminalkommissarie Jacob Colts egen familj i sina ondskefulla handlingar, och nu planerar mördaren sin hämnd på en enslig gård i mörkaste Småland.

Det är upplagt för en sista desperat kraftmätning mellan de två ärkefienderna, en sammandrabbning som hotar att få ödesdigra konsekvenser inte bara för de två männen själva utan för ett stort antal människor i deras omgivning – mer eller mindre oskyldiga.

Min kommentar: Jag tycker fortfarande att den första Silfverbielke-boken (En nästan vanlig man) är en av de bästa jag lyssnat på när den kom. Den var för mig helt ny i sin klass, ungefär som Die Hard filmen när den kom. Men precis som att Die Hard 4 inte är lika bra som den första filmen är inte heller Silfverbielke 4 lika bra som den första. I den första boken hade jag en förbjuden farsination för den framgångsrike, smarta, drivna, genomonde, kalla psykopatiske Silfverbielke. Den fascinationen är nu helt borta. Men Butler och Öhrlund har fortfarande ett driv i sina berättelser som gör att de i min värld spelar i den högsta divisionen blad svenska deckarförfattare, tillsammans med Kristina Ohlsson, Lars Keppler, Arne Dahl och några till. Hur en försättning på den här serien skulle se ut är något oklart, utan att avslöja för mycket, men en större gallring i persongalleriet var länge sedan man såg. Men det kanske kan öppna upp för något helt nytt. Skulle jag för önska skulle dom börja blicka ut internationellt som dom gjorde i Mord.net.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Buthler Öhrlund – Återvändaren

Christopher Silfverbielke var Stureplans finansstjärna och oemotståndlig för kvinnor, men samtidigt uttråkad vid 30 års ålder och diagnostiserad som psykopat. Kombinationen av lyxliv med sena nätter, champagne, kokain och ett sökande efter spänning, drev Silfverbielke till allt djärvare och farligare handlingar, som han involverade sina närmaste vänner i. Priset blev högt. Vännerna försvann och jagad för mord av Sveriges skarpaste kriminalkommissarie, Jacob Colt, tvingades Silfverbielke att fly från Sverige.
Efter att ha levt under falsk identitet i Florida beslutar sig Christopher Silfverbielke för att återvända till Stockholm. Han älskar sin psykiater Mariana Granath, och är fast besluten att få henne att förstå sitt eget bästa och flytta med honom till Spanien. Samtidigt ska han ta hand om en av de få människor han någonsin haft känslor för – sin mamma.
Men inte långt efter återvändandet förstår Christopher att saker och ting aldrig kommer att bli som förr. Och att det är kommissarie Colts fel. Djupt inne i Silfverbielkes hjärna föds en djävulsk plan som ska genomföras till varje pris.

Min kommentar: Ibland letar man efter gemensamma beröringspunkter när man läser en bok. I det här fallet har jag drivit ett projekt med Dan Buthler för ca 10 år sedan, den jobbiga journalisten heter Carlén och bokens huvudperson bodde på samma hotell som jag när jag var i Malmö senast. Med tanke på Silfverbielke hoppas jag att det inte finns fler. Han är nog en av de läskigaste bokpersoner jag träffat på. Den här boken är inte lika bra som ”En nästan vanlig man” men bättre än ”Grannen”. I den första boken visste man inte hur läskig Silfverbielke något man verkligen vet nu. Jag ser redan framåt uppföljaren som kommer till våren.

Uppläsare: Stefan Sauk

Betyg:

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑