Det här är en bok som utspelar sig på de yttersta öarna på Kanadas östkust. Väldigt långt, både geografiskt och mentalt, från civilisationen. Vi får följa polisen Sime i hans arbete med ett mord på en av dessa öar, Entry Island. Parallellt med denna mordutredning får vi följa Simes farfarsfarfars far, som till på köpet också heter Sime, och hans liv och resa från 1800-talets fattiga Skottland och till öarna utanför Kanada. Det är fascinerande att få följa med till platser man inte ens viste att dom fanns.
Men tyvärr så blir jag aldrig riktigt fångad av berättelsen. Det finns några delar från Sime den äldres historier som fångar mig men själva mordhistorien får inte min puls att gå upp speciellt mycket. Något som jag tycker är en av huvudanledningarna till att man väljer en spänningsroman/deckare.
Det här den andra boken om John Puller, en militärpolis som löser brott utanför tjänsten. Känns upplägget igen? Lee Childs Jack Reacher, precis. Nu är det svårt att jämföra en bok med en serie på över 20 böcker om Reacher. Men i kategorin deckare-om-amerikanska-militärpolisen leder nog Reacher över Puller. Jag är svag för deckarhjältar som kan dra intelligenta och ibland överintelligenta slutsatser utifrån fakta. Men då gäller det att en amatör som jag inte får tvivla på slutledningsförmågan. I den här boken drar Puller vid ett tillfälle slutsaten att en bil har körts 460 kilometer under en månad. Det ger då 16 km om dagen. Så börjar han leta efter en plats 8 km bort. Smart. Om personen kört samma sträcka varje dag. Om personen bara åkt varannan dag skulle sträckan vara den dubbla. Det är sådana små detaljer som kan få mig att tvivla på en hjälte och som gör att boken inte får högsta betyg. Men det här är en spännande och välskriven bok av mannen som skrivit böckerna om Kamelklubben, vilket är en kvalitetsstämpel om något.
Roland Nilsson är utsänd av Svenska Fotbollförbundet för att hitta ett projekt att stödja inför VM i Brasilien 2014. På en ö stöter han på ett gäng ungdomar som just anlagt en plan och bildat ett lag. Förutsättningarna är goda. De får till och med ett uppmuntrande sms från landsmannen Daniel Alves, högerback i Barcelona. Problemet är bara att många i byn inte vill acceptera denna fotbollsplan, och konflikten blir snart våldsam. En bybo, Oscar Gama, hittas brutalt mördad.
Det hela hamnar på kommissarie Santos bord. Egentligen är han obenägen att arbeta, men när även offrets bror mördas känner sig Santos ändå tvungen att börja gräva i det hela. Nilsson känner sig splittrad. Ska han uppsöka den obehaglige kommissarien och berätta vad han vet, eller ska han hålla tyst av lojalitet med laget och sitt projekt? Och vad ska han säga till kollegerna i Stockholm?
Min kommentar: Som fotbollsintresserad kastar jag mig naturligvis över en bok med ingredienserna deckare, fotboll och Brasilien. Förväntningarna stegras när det också är en författare jag gillar och så tycker jag tycker att det är uppiggande när deckare inte bara utspelar sig på engelska landsbyggden eller svenska skärgården. Men i det här fallet kommer jag inte riktigt in i boken. Jag vet inte om det är att jag är ovan med miljön eller om boken inte riktigt håller för mina förväntningar. Om det här nu är början på en serie böcker om kommissarie Santos kommer jag i alla fall ge det en chans till.
En kall vinterkväll 2001 förs två män ut till ett väntande flygplan på Bromma flygplats. De har fått sina kläder uppskurna av maskerade män i rånarluvor, och barfota leds de ut till planet försedda med blöjor, overaller, handbojor, fotbojor och huvor. Dagen därpå torteras de av Mubarakregimens säkerhetstjänst i Egypten. Två år senare börjar tre journalister nysta i historien om de två egyptierna och ett mystiskt flygplan med beteckningen N379P som dyker upp på en rad platser runt om i världen där människor samtidigt verkar försvinna spårlöst. Spåren leder in i en värld med hemliga CIA-agenter, italienska åklagare och en flygflotta med exklusiva affärsplan som transporterar en mycket speciell typ av last. Spår är en dokumentär thriller och en spännande berättelse om tre journalisters ihärdiga sökande efter sanningen. Men framför allt är det en berättelse om världen efter den 11 september, om svenska tjänstemän som blundar med öppna ögon, och om en av de största politiska skandalerna i Sveriges moderna historia.
Min kommentar: För de som läst den här bloggen vet att jag är svag för nutidshistoria. Den här boken är som ett bakom-kulisserna reportage om ett skop. Det är spännande att se engagemanget hos 3 journalister och hur de arbetar. Jag kan inte sätta fingret på det, men det är något som saknas för att jag ska bli riktigt berörd.
Geir Lippestad var Anders Behring Breiviks huvudförsvarare i rättegångarna efter attacken mot regeringskvarteren och massakern på AUF:s sommarläger i juli 2011. Det kan vi stå för beskriver rättegången ur hans perspektiv. Lippestad inleder boken med att skildra hur han kör till sitt sista möte med Breivik efter rättegångens slut, för att sedan gå tillbaka till frågan om vad som fick honom att åta sig uppdraget. Därefter beskriver han hela rättegångsförloppet, med personliga reflektioner och… visa mer utvikningar som ger en fördjupad bild av skeendet och hans hållning som försvars. Lippestad resonerar inte minst kring de svåra moraliska utmaningar som han och de andra försvarsadvokaterna stötte på i sitt arbete. Det vi kan stå för är därför ingen renodlad rättegångsskildring, utan också en bok om människovärde och demokrati, och om juristens roll i det rättssamhälle som måste omfatta alla till och med de som vill förgöra det.
Min kommentar: Vad får en ensam norsk man att kallblodigt döda 77 landsmän och därefter inte ångra något? Det är nog den frågan de flest som lyssnar på den här boken vill ha svar på. Det kanske är för mycket begärt att Lippestad eller någon människa ska kunna svara på den frågan. Men om man börjar lyssnandet med den förhoppningen så är riska att men blir lite besviken. Boken är istället ett försvarstal varför man som advokat tar på sig ett sådant uppdrag, hur man klarar pressen(och media) och vilket moralisk balansgång det är. Så ställer man om fokus och börjar ta till sig Lippestads tankar och idéer så är det en intressant bok. Tyvärr så känns det som att de enda han vågar kritisera i rättsaparaten är vissa ej namngivan advokatkollegor. Vilket känns lite tamt.
Efter att ha jobbat i den thailändska regnskogen beslutar sig Jens Månvinge för att ge sig av till Bangkok och fixa sin trasiga ekonomi. Det är ett ödesdigert beslut som blir upprinnelsen till en skakande historia. Det dröjer inte länge förrän han blir gripen för ett grovt narkotikabrott i centrala Bangkok där amerikansk och thailändsk polis ligger och väntar i ett bakhåll. Domen faller och han undgår dödsstraff efter att ha erkänt sig skyldig. Med ett straff på trettio år kastas han in i Asiens mest ökända fängelse. Tillsammans med 12 000 fångar är hans öde, likt deras, förutspått att falla offer för våld, förtvivlan och sjukdomar. Döden tycks vara den enda vägen ut.
När hans närmaste vän i fängelset dör i hans armar fattas ett beslut. Jens och en cellkamrat beslutar sig för att försöka rymma, men ett brev sätter hans inre i turbulent gungning och rymningen är inte så självklar längre. Det slutar med att Jens bryter ut sin cellkamrat som lyckas fly landet medan han själv blir hårt straffad och fastkedjad i en mörk, fuktig isoleringscell på obestämd tid. Där inne – när han kämpar mot cellens svåra omständigheter och sina egna tankar – kommer oväntade vänner till hans räddning. Det blir ett möte han aldrig ska glömma.
Den senila skalbaggens tröst är en sann historia- skriven i romanform – och Jens Månvinges egen gripande berättelse om sina år i Asiens mest beryktade fängelse – Klong Prem Prison – bättre känt som ”Bangkok Hilton”.
Min kommentar: När jag först fick se bokens titel höll jag på att ”vända i dörren”, det blev inte mer förvirrande när men läste att allt byggde på en verklig händelse. Men det man kan lära sig är att bokens titel inte är allt och i det här fallet är den till och med riktigt relevant. Det här är en spännande, lärorik bok innifrån ett av världens mest ökända fängelser. Boken har många likheter med Markus Luttemans El Choco som kom för några år sedan.
I media kallas han Gryningspyromanen . Ulf Borgström satte hela Skåne i skräck och har anlagt över hundra bränder i stora delar av Sverige. Gryningspyromanen har kostat samhället hundratals miljoner kronor och hans framfart har resulterat i totalförstörda kulturskatter som aldrig kan ersättas. I nästan tjugo år gäckade Gryningspyromanen polisen. Trots att han planterade ledtrådar som ledde tillbaka till honom själv fick han fortsätta härja fritt. Först 2011 dömdes han, en dom som hade kommit långt tidigare om polisen och rättsväsendet gjort sitt jobb. Hur gick det till på Ulf Borgströms resa mot att bli Sveriges värsta mordbrännare? Hur kunde han gå fri så länge när alla visste vem han var? Och inte nog med det – hur kunde han få samhället att finansiera hans verksamhet? Författarna till Gryningspyromanen är David Widlund, utbildad brandingenjör och en av Sveriges mest erfarna brandutredare, samt journalisten Jörgen Pettersson. Inför skrivandet av denna bok har författarna gjort ett omfattande researcharbete. De har intervjuat familjemedlemmar och vänner till Borgström och kartlagt hans barndom och uppväxt. De har även intervjuat poliser, räddningstjänst, åklagare och drabbade samt tagit del av domstolshandlingar och rapporter.
Min kommentar: Boken Gryningspyromanen med underrubriken från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare är som en P3 Dokumentär extended version. Jag tror att jag lyssnat igenom de flesta avsnitten av P3 Dokumentär och älskar dem. Att få sig ett stycke nutidsorientering i pocketformat tycker jag är genialt. Det som gör att boken inte får ett högre betyg av mig är att den på slutet försöker hitta och peka ut vad polis, åklagare och räddningstjänst gjort för fel vilket jag skulle kunna vara utan. Att om X eller Y skulle gjort si eller så för 10 år sedan så hade inte det ena eller andra skett tycker jag ibland känns som lite besserwisser aktigt. I det här fallet så har man med en väldigt udda människa att göra.
USA har under stort hemlighetsmakeri lånat ut världens i särklass mest avancerade jaktrobot för flygplan, Amraam till Sverige. Trots ett mycket avancerat säkerhetssystem blir roboten stulen och alla spår pekar mot Ryssland.
Det hela är otroligt pinsamt för den svenska militären och man beslutar att ta in de bästa man har för att lösa problemet; kommandostyrkan Csardas. Fyra elitsoldater som med alla medel ska hämta hem Amraam till Sverige igen. Dessvärre finns det en läcka inom försvaret som löpande förser Ryssland med information om operationen?
Min kommentar: Jag tycker att det är viktigt att handlingen i den här typen av böcker ska kännas som om det skulle kunna hända på riktigt. Jag är inte alls insatt i hur den svenska militären är organiserade, men visst är det lite kittlande med en specialstyrka som kan operera på andra sidan gränsen. Det finns med all säkerhet en sådan styrka men det känns ändå som om det skulle kunna hända och det är ju det som är det viktiga i litteraturens underbara värld. Kännslan av verklighet förstärks naturligtvis av vetskapen att författaren jobbar inom det militära. Jag tycker att det här är en spännande bok med många vändningar. Uppläsaren Mats Eklund har jag inte lyssnat på tidigare men han gör en bra insats.
ljudboksbloggen.com 