
Joel Adler är före detta elitsoldat med tjänstgöring i bland annat Somalia bakom sig. Nu mer är an mera av en ensamvarg. Efter att ha fått sin motorcykel stulen blir han tvungen att ta flyget hem. På flyget hamnar han bredvid den attraktiva Tess som han lär känna efter att det tog ett glas mot flygrädslan. Det två nya bekantskaperna fortsatte sitt festande och kvällen slutade med att de hamnade i hennes hotellsäng i Gamla stan. Morgonen efter vaknar Adler upp i en nerblodad säng med en livlös Tess bredvid sig. Innan han hinner fundera ut vad han ska göra så ringer telefonen och erbjuder honom en lösning på problemet om han bara gör som uppringaren säger. Något han nappar på men kommer att få ångra.
Det är lätt att göra många filmreferenser när man ska prata om den här boken. Den första och kanske mest uppenbara kopplingen är den mellan Joel Adler och Lee Childs Jack Reacher. Även om det i just det fallet stämmer bättre överens med bokens Reacher än Tom Cruise. Nästa filmreferens får bli Ocean Eleven filmerna. Exakt hur den referensen passar in kommer jag inte gå in på för att inte spoila bokupplevelsen för någon. Men det går att sammanfatta boken med att man utan problem skulle kunna göra film av den.
I den filmen skulle jag gärna se den suveräna uppläsare Björn Bengtsson i någon av rollerna. Kanske inte som Adler men någon annan. Adler själv skulle nog kunna spelas av författaren själv, om man rufsar till håret lite på honom.
Andeas är en författare som hörde av sig till mig och tipsade om sina första böcker Raseri och Törst. Det har hänt en del sedan dess, både innehållsmässigt och vad det gäller genre. Det här är en riktigt spännande bok.
Joel Adler är en riktig tuffing som verkligen sätts på prov i Den sista marionetten. Andreas Ek har skapat en spännande karaktär och satt honom i en filmisk miljö som tilltalar mig. Det blir en fyra i betyg från mig.
Uppläsare Björn Bengtsson
Betyg


Kommentera