Jag är väldigt svag för forskare som kan förklara vad de gör för oss ”vanliga” människor. Nu är inte Karin Bojs inte forskare men det hon presenterar i den här boken bygger på vetenskapliga artiklar, forsknings rapporter och intervjuer på en väldigt hög nivå. Då är det så imponerande att sammanställa det, med en personlig koppling, till en intressant och medryckande historia. I skolan får vi ju nästan bara läsa om dom 2 000 senaste åren. Då blir det nästan hisnande att höra om vad en kvinna gjorde för 50 000 år sen, eller hur en liten hingst blir tämjd av en Kasak för 5 000 år sen. Förena nytta med nöje och lyssna på den här boken. Att Karin läser den själv är ett extra plus.
1944 flydde min mamma, mormor och moster från Estland till Sverige. Allt började med att min morfar inte ville strida på Rysslands sida i kriget. Så han flydde till Sverige. Där började han jobba i skogen och alla pengar han tjänade satsade han på flera olika projekt för att få över sin fru och sina två döttrar. Vid ett tillfälle fick mormor besked om att infinna sig på en strand med sina barn och sina tillhörigheter. Så hon tog adjö av alla släktingar och vänner och smög ner till stranden. Men när dom skulle gå ombord visade det sig att båten var full och dom fick vända hemåt. Den båten kom aldrig fram…Efter som jag sitter här och skriver detta så kom de med en senare båt som verkligen kom fram. Men jag kan dra så många paralleller mellan Östersjöns vågor på 40-talet och Medelhavets vågor nu. Hur desperata människor som satsar allt dom äger och har för att överleva.
Alla böcker där man kan göra en personlig koppling får alltid en dimension till. Det kan vara att den utspelar sig på en plats man känner till väl eller att man har en annan koppling till själva historien. Den här boken handlar om människor som flyr undan ett hemskt krig för att försöka finna sig en tryggar tillvaro i ett annat land. Boken sätter också namn och personligheter på den anonyma massan med människor som flyr över Medelhavet idag. Tyvärr får man också en kuslig inblick i hur synisk människan kan vara. Att istället för att rädda människor i nöd kastan man en fimp i vattnet och åker där ifrån eller säljer obrukbara flytvästar till ocker priser. Nej, det här är en väldigt viktig bok, speciellt för alla som pratar om stängda gränser och id kontroller.
Det här är den bästa och viktigaste boken jag lyssnat på på väldigt väldigt länge. Att Tamas sätter strålkastarljuset på alla fega troll som försöker gömma sig bakom anonyma konton eller vi-säger-bara-vad-andra-känner attityder är både underhållande och viktigt. Den här boken skulle behöva läsas av alla i Sverige. Att ett parti i Sveriges riksdag äger och kontrollerar en site som publicerar våldtäktsfilmer för att uppvigla, uppmanar att trakassera journalister och låter grovt rasistiska inlägg ligga kvar är helt otoligt. I skenet av att vi nu har en president i USA som tenderar att agera på samma sätt gör mig rädd. En journalist må vara dålig, rent ut sagt usel, men publiceras det något som är fel eller straffbart finns det någon som är ansvarig för det. Bakom en siter som Avpixlat eller Politiskt korrekt finns ingen ansvarig som kan stå till svars. Ja man kan se den här boken som en häxjakt på SD och framförallt Kent Ekerot. Jag är väl medveten om att alla dokumentärer har ett syfte, den som håller i pennan lyfter fram det hen vill bevisa. Men precis som i järnrörsskandalen så hjälper ju huvudpersonerna till att dokumentera. När Tamas lägger fram bevisen gör sin tes så är det ju Ekerot som själv publicerat tokigheterna. Men det är inte bara SD och Ekerot som granskas, Han knyter ihop terror dåden i Paris, Utöja, flyktingar på Medelhavet. Det här är ett gediget verk. Att en enda person kan lägga sin röst på SD efter att lyssnat på den här ser jag som otroligt. Lasermannen har sålts i över 200 000 ex. Måtte den här boken sälja lika bra.
Det här är som en Illustrerad-Vetenskap-extra-allt. Det ligger förståss en hel del efterforskningar för att spräcka alla dessa myter. Men det bästa med boken är att de presenteras på ett lättsmält sätt. Och det är inte bara att spräcka myterna man försöker sätta in dom i ett sammanhang och även hitta förklaringen till mytens uppkomst. Så det är en ambisös bok, men det är klart att alla 101 myter inte är lika spännande. Det hade inte gjort något om man tagit bort 20-25 myter. En riktigt bra uppläsning av Fredde Granberg.
Jag valde den här boken av två anledningar. Att den vunnit Augustpriset och att jag som jobbar på tryckeri skulle få mig lite tryckerihistoria. Det sistnämnda fick man kanske lite av även om tyngdpunkten i boken låg vid författarna. Och du huvudsakligen på Erasmus av Rotterdam. En man jag inte kände till alls och som det var intressant att lära sig mer om. Det andra posditiva man kan säga om boken är finns det en passage på slutet när man drar paralleller mellan Gutenbergs bokrevolution med dagens informations revolution.
Annars är det här är en bok med ett väldigt tort och akademiskt språk och då menar jag väldigt tort. Ibland används referenser som antar att man som läsaren har en mindre professur i historia för att kunna hänga med. Något som känns väldigt exkluderande, om man ska använda författarens språk. Historien var inte tillräckligt intressant för att vägde upp det tråkiga språket.
Det här är en välskriven dramatiserad dokumentär som jag är så svag för. Sigrid Edsensius har gått igenom polisutredningar och intervjuat personer på norra Öland. Det är en skrämmande historia om en person som skulle kunna vara en av Sveriges värsta seriemördare. Men författaren är mycket noggrann att inte ta ställning i skuld frågan. Pierre är ”bara” dömd för två mord men skulle kunna utfört åtskilliga fler, och det för att han varit i behov av pengar.
Den här boken får ytterligare en dimensionen för mig då jag spenderat 10 av dom senate 15 somrarna uppe på norra Öland. Byxelkrok, Torp ovh Mellby är inga stora byar så det är inte otroligt att man stött ihop med flera av personerna i den här boken.
En kall vinterkväll 2001 förs två män ut till ett väntande flygplan på Bromma flygplats. De har fått sina kläder uppskurna av maskerade män i rånarluvor, och barfota leds de ut till planet försedda med blöjor, overaller, handbojor, fotbojor och huvor. Dagen därpå torteras de av Mubarakregimens säkerhetstjänst i Egypten. Två år senare börjar tre journalister nysta i historien om de två egyptierna och ett mystiskt flygplan med beteckningen N379P som dyker upp på en rad platser runt om i världen där människor samtidigt verkar försvinna spårlöst. Spåren leder in i en värld med hemliga CIA-agenter, italienska åklagare och en flygflotta med exklusiva affärsplan som transporterar en mycket speciell typ av last. Spår är en dokumentär thriller och en spännande berättelse om tre journalisters ihärdiga sökande efter sanningen. Men framför allt är det en berättelse om världen efter den 11 september, om svenska tjänstemän som blundar med öppna ögon, och om en av de största politiska skandalerna i Sveriges moderna historia.
Min kommentar: För de som läst den här bloggen vet att jag är svag för nutidshistoria. Den här boken är som ett bakom-kulisserna reportage om ett skop. Det är spännande att se engagemanget hos 3 journalister och hur de arbetar. Jag kan inte sätta fingret på det, men det är något som saknas för att jag ska bli riktigt berörd.
Sture Bergwall, alias Thomas Quick, erkände 39 mord och dömdes för åtta av dem innan han år 2002 avbröt sin terapi och slutade samarbeta med polisen.
Sedan domarna avslöjats som århundradets rättsskandal har de juridiska misstagen rättats till i en världsunik resningsprocess. I dag vet vi att sex olika tingsrätter blev förda bakom ljuset. Men en större fråga är obesvarad: Varför blev tingsrätterna lurade?
Runt Sture Bergwall fanns en sammansvetsad grupp bestående av en åklagare, en förhörsledare,
en psykolog, en advokat och en minnesforskare från Stockholms universitet. Vad drev dem att i åratal turnera runt med en drogad, fabulerande människa i förvissning om att han var en seriemördare? Hur kunde deras tro vara så stark att några till och med ljög i rätten för att få Sture Bergwall fälld?
Svaret är mer konkret än man kan tro. Gruppens övertygelse kom från ett mottagningsrum på Norrtullsgatan i Stockholm. Där arbetade en kvinna i 80-årsåldern som var psykoanalytiker.
Sture Bergwall var hennes patient. Terapeuterna på kliniken i Säter där han vårdades var bara den gamla damens redskap, och hennes analyser styrde polisens tänkande. Utan den gamla damen hade seriemördaren Thomas Quick aldrig skapats.
Mannen som slutade ljuga är resultatet av ett grävjobb som Dan Josefsson inledde efter journalisten Hannes Råstams bortgång i januari 2012. Med hjälp av wallraffande och en omfattande research avslöjar han den häpnadsväckande historien om kvinnan som skapade den falska seriemördaren Thomas Quick ? och om gruppen som följde henne.
Mannen som slutade ljuga är spännande som en thriller, klargörande som en sanningskommission,
och långt mer skakande än någon fiktiv berättelse kan bli.
Min kommentar: Jag tror att de flesta som gillar att läsa/lyssna på deckare är lite farsinerat kittlade av seriemördare. Man tar till sig och förfasas. Problemet uppstår när professionella psykoanalytiker, professorer, poliser och åklagare också känner den kittlingen och gör det så starkt så att men inte skyr några medel för att till och med skapare sig en seriemördare. Dan Josefsson sparar inte på krutet i detaljerna om hur seriemördaren Thomas Quick skapas. Det som gör mig mest rädd är när professionella psykoanalytiker använder grovt störda människor för att bevisa att just deras tes är den rätta. I det här fallet blandar men även in inslag som likar religiösa sekter och till och med politiska inslag. Bokens historia är fantastisk men den blir lite för mycket detaljer kring psykologi för min smak. Är man intresserad av Quick fallet skulle jag hellre rekommendera Hannes Råstams bok Fallet Thomas Quick.
Geir Lippestad var Anders Behring Breiviks huvudförsvarare i rättegångarna efter attacken mot regeringskvarteren och massakern på AUF:s sommarläger i juli 2011. Det kan vi stå för beskriver rättegången ur hans perspektiv. Lippestad inleder boken med att skildra hur han kör till sitt sista möte med Breivik efter rättegångens slut, för att sedan gå tillbaka till frågan om vad som fick honom att åta sig uppdraget. Därefter beskriver han hela rättegångsförloppet, med personliga reflektioner och… visa mer utvikningar som ger en fördjupad bild av skeendet och hans hållning som försvars. Lippestad resonerar inte minst kring de svåra moraliska utmaningar som han och de andra försvarsadvokaterna stötte på i sitt arbete. Det vi kan stå för är därför ingen renodlad rättegångsskildring, utan också en bok om människovärde och demokrati, och om juristens roll i det rättssamhälle som måste omfatta alla till och med de som vill förgöra det.
Min kommentar: Vad får en ensam norsk man att kallblodigt döda 77 landsmän och därefter inte ångra något? Det är nog den frågan de flest som lyssnar på den här boken vill ha svar på. Det kanske är för mycket begärt att Lippestad eller någon människa ska kunna svara på den frågan. Men om man börjar lyssnandet med den förhoppningen så är riska att men blir lite besviken. Boken är istället ett försvarstal varför man som advokat tar på sig ett sådant uppdrag, hur man klarar pressen(och media) och vilket moralisk balansgång det är. Så ställer man om fokus och börjar ta till sig Lippestads tankar och idéer så är det en intressant bok. Tyvärr så känns det som att de enda han vågar kritisera i rättsaparaten är vissa ej namngivan advokatkollegor. Vilket känns lite tamt.
Finansmännen Mats Qviberg och Sven Hagströmer befann sig på Karolinska Institutets tvåhundraårsjubileum i Stadshuset fredagen den 27 augusti 2010, när de fick varsitt identiskt sms från HQ Banks nye ordförande: Kom till kontoret omedelbart. Katastrof.
En dryg vecka senare fanns inte HQ Bank – det bolag de tillsammans byggt upp och ofta kallade ett av sina barn. Bara några månader tidigare hade Sven Hagströmer och Mats Qviberg skålat för tjugo års lyckat samarbete. På finansmarknaderna undrade alla hur det kunde gå så snett för Sveriges mest välansedda finanspar.
Historien om HQ Banks långa uppgång och tvära fall präglas av färgstarka karaktärer. Förutom de två förmögna mediekära grundarna Hagströmer och Qviberg med den höga svansföringen, figurerar också den fartblinde tradingchefen som sades räkna snabbare än datorer. Den tafatte vd:n som var rädd för Mats Qviberg. Och den kloka kvinnan som snabbt insåg problematiken, men som möttes av hån när hon lämnade den sargade bankens styrelse efter att den inte följt hennes råd.
Men hur många hade försökt stoppa utförslöpan, långt innan krisen briserade? När uppkom för första gången problemen i den ödesdigra riskabla tradingverksamheten? Och vilka var egentligen personerna Sven Hagströmer och Mats Qviberg?
Min kommentar: Ytterligare en bok på temat P3 Dokumentär super extended, dvs man får följa en händelse som man har lite koll på händelseförloppet men kommer inte ihåg detaljerna. Boken innehåller lite för mycket ekonomitermer som derivat och tagna positioner. Ja, jag förstår att man måste använda de termerna för att få ihop storyn men ibland blir det lite för mycket. Men Carolina ska ha all heder för att försöka teckna personporträtt av samtliga inblandade och Herr Qviberg känns ju inte som någon mysfarbror.
ljudboksbloggen.com 