Stefan Tegenfalk – Gröhn/de Brugge serien

Vredens tid
En septembermorgon 2004 frontalkrockar två bilar på en glest trafikerad riksväg. Kollisionen är våldsam. Tioåriga Cecilia slungas ut genom rutan och är död innan hon slår i marken. Fem år senare får kriminalkommissarie Walter Gröhn ett förbryllande fall på sitt bord – en död taxichaufför och en förövare som inte har en aning om varför han begått brottet. Det första mordet följs av fler, alla lika brutala, och alla till synes lika oförklarliga. Tillsammans med den begåvade praktikanten Jonna de Brugge från Rikspolisstyrelsens särskilda utredningsenhet börjar Walter nysta i trådar som leder både bakåt i tiden och rakt in i det svenska rättssystemets hjärta. Sanningen de närmar sig är lika osannolik som fruktansvärd och när Walter fråntas fallet ställs allting på sin spets. Snart tvingas han in i ett spel med både sin egen och Jonnas framtid som insats.
Betyg:

Nirvanaprojektet
Leo är spårlöst borta. Forskningschefen som är skyldig till flera brutala mord tycks ha försvunnit från jordens yta och i månader står utredningen och stampar. Kriminalkommissarie Walter Gröhn letar förgäves efter öppningar när ett gisslandrama plötsligt leder jakten i en oväntad riktning. Allt pekar på att Brageler hålls fången, men av vem? Och varför? Samtidigt uppstår misstankar om en läcka i utredningen. Någon inom polishusets väggar verkar göra allt för att förhindra att Brageler hittas. En specialgrupp tillsätts och återigen jobbar Walter och Jonna de Brugge sida vid sida, mot en fiende som hela tiden tycks vara steget före.

Frågorna blir allt fler och svaren de hittar allt mer skrämmande. Snart står det klart att morden som Brageler är skyldig till bara utgör toppen av ett isberg.
Betyg:

Den felande länken

Kriminalkommissarie Walter Gröhn har inte varit sig lik sedan han blev fråntagen utredningen av de brutala morden på några av rättsväsendets viktigaste företrädare. Han beslutar sig för att ta semester och resa till Frankrike för att söka efter svar med hjälp av sina kontakter inom Europol. Även kriminalassistent Jonna de Brugge har blivit bortkopplad från fallet. Hon har dessutom en internutredning hängande över sig, förorsakad av att hon förhastat stormade en husvagn i jakten på den efterlyste Tor Hedman.

I väntan på att internutredningen ska bli klar, fattar Jonna ett ödesdigert beslut. Ett beslut som inte bara kommer att påverka hennes framtid inom polisen, utan också leda henne in på en mörk väg kantad av databrott, olagliga undersökningar och en mardrömsliknande jakt där hon tvingas kämpa för sin egen överlevnad.

Betyg:

Pianostämmaren

En sextonårig flicka hittas död nära vattnet i Bromma, en närförort till Stockholm. Det rör sig om ett brutalt mord där gärningsmannen skickligt har dolt spåren efter sig. Alla utom ett som han vill att polisen ska hitta.

Snart kastas Jonna de Brugge och de andra i Walter Gröhns grupp vid Stockholms länskriminalpolis in i jakten på en mördare som inte bara är osynlig, utan som också verkar sakna motiv. I takt med att utredningen fortskrider och poliserna tränger djupare in i den värld flickan levde i, framträder allt fler återvändsgränder. Jakten på mördaren förvandlas snart till en mardröm för Walter och hans grupp. Är allt bara en dimma av lögner? Vem talar sanning och vem går att lita på?

Betyg:

Min kommentar: Det är inte meningen att det ska bli en vana att recensera böcker i grupp på det här sättet. Men nu har det fallit sig naturligt tå gånger i rad. Stefan Tegenfalks böcker har gått mig förbi av någon anledning. Jag tycker jag har hyffsad koll på nya kriminalromaner som kommer ut i Sverige och har säkert sett dessa men har först nu ”sätt tänderna i dem”. Det är kul att komma in i en serie och få 4 böcker på rad med samma författare och samma uppläsare. Det är föresten enda gången jag väljer att lyssna på samma uppläsare två böcker i rad, brukar undvika det annars. Nu till böckerna, grund uppsättningen äldre vis manlig kriminalkommissarie och ung hungrig kvinnlig aspirant känns som man har sätt det förut. Men min erfarenhet är att den uppsättningen kan vara hur klyschig som helst, det är vilket liv man ger karaktärerna som räknas. Och där lyckas Tegenfalk tycker jag. Till skillnad från många andra liknande serier så bygger handlingen mycket på den föregående boken, vilket i fallet att man slukar hela serien bara är ett stort plus. Jag tycker att serien började lite sämre än den slutade. Jag hade svårt att tro riktigt på upplägget i Vredens tid, det var lite för overkligt. Men efterhand så fick man mer och mer och Nirvanaprojektet var riktigt bra. Även om betygen skiftar från 3 till 5 är det en riktigt bra serie.

Uppläsare: Reine Brynolfsson

10 april, 2013 0

Anne Holt – Död i skugga

Fredagen den 22 juli 2011 lamslås den norska huvudstaden av ett terrordåd. Samtidigt genomlever Jon och Ellen Mohr en privat katastrof: deras åttaårige son dör i en tragisk olycka i familjens vardagsrum. Bara den unge polisen Henrik Holme fattar misstankar om att allt inte står rätt till i det välmående hemmet i ett av Oslo bästa bostadsområden. Utan erfarenhet men med stor viljestyrka och engagemang lyckas han dra in kriminalpsykologen Inger Johanne Vik i utredningen om Sanders död.

I skuggan av det stora trauma som drabbat landet försöker de omaka parhästarna nysta upp en familjs allra mörkaste hemligheter. Jakten på sanningen bakom åttaåringens död blir en brutal konfrontation med fördomar och skamkänslor, med lögner och mänsklig förnedring.

Min kommentar: Det här är en mycket intressant infallsvinkel att ta upp terrordådet i Norge. Att inte skriva en bok om själva dådet, det är säkert så mång adndra som skriver om, utan använda dess skugga till en historia. Men trots att ämnet till historien är viktigt och intressant och trots att författaren är en personlig favorit tycker jag inte boken riktigt ”lyfter”. När Inger Johanne i slutat sammanfattar vad alla inblandade gjort känns det som en scen ur en Hercule Poirot deckare. Nej det här är inte någon av de bättre Anne Holt bökerna.

Uppläsare: Torsten Wahlund

Betyg:

23 februari, 2013 0

Camilla Grebe, Åsa Träff – Innan du dog

Tredje boken med psykoterapeuten Siri Bergman som nu är nybliven mamma och tycker sig ha fått balans i tillvaron. När hon går igenom en kartong med papper som har tillhört hennes f.d. man Stefan, hittar hon en koppling till ett ouppklarat mord. Siri sugs hon in i det förflutna och hennes liv hotar att falla samman.

Min kommentar: Till att börja med tycker jag att boken har lite för mycket psykolog dravel. Jag måste säga att jag inte riktigt förstår Siri Bergmans motiv för att börja rota i sin fd mans förflutna. Men boken tar sig mot slutet.

Uppläsare: Anna Maria Käll

Betyg:

7 november, 2012 0

Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan hanskar

En skildring av 1980-talets Stockholm, sjukdomen aids och de människor som drabbas. Här finns Rasmus som 1982 lämnar den lilla bruksorten Koppom och kastar sig ut i de homosexuellas Stockholm, Benjamin som är Jehovas vittne och en dag ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen som Gud någonsin skapat.

Min kommentar: Jag brukar alltid hylla författare som själva läser sina egna böcker och det här är inget undantag. Den största behållningen i den här uppläsningen är Gardells ”försök” att läsa Pauls Eskilstuna dialekt. Lite roligt att han själv ber om ursäkt. Boken är en blandning av dokumentär och roman, även detta är en bokform jag gillar. På toppen är det naturligtvis ett viktigt ämne han tar upp. Men…jag vet inte vad det är jag saknar för att jag ska tycka att det är en riktigt bra bok. Jag ska ta mig en funderare på det så får jag återkomma.

Uppläsare: Författaren själv

Betyg:

3 oktober, 2012 0

Magnus Hedman – När ljuset släckts

Magnus Hedman var en av Sveriges mest framgångsrika och populära fotbollsspelare genom tiderna. När ljuset släcks är hans memoarer – en ärlig, rak och naken berättelse om hur man går från att ha allt – familj, status, arbete och pengar – till att förlora allt. Nyårsdagen 2011. Magnus Hedman vaknar ensam på en soffa i en kompis lägenhet vid Hornstull. Bakfull och fortfarande iklädd smoking. Minnena från gårdagens fest hopar sig i huvudet. Återigen lite för full på krogen. Ett onödigt tjafs i garderoben. Som självklart nu slås upp på löpsedlarna som ett bittert fylleslagsmål. En kall hand kramar hans inälvor. Magnus kippar efter andan. Det här är inte jag, tänker han. ”Inte det här.” De senaste årens personliga katastrofer har förflyttat honom till en plats där han inte känner igen sig. Han ser sig i spegeln och allt stämmer – utom uttrycket i ögonen. Och han inser att den här baksmällan inte går att bota med några glas cola. Här krävs det mycket, mycket mer. Nyårsdagen 2011 blir vändpunkten i Magnus Hedmans vuxna liv. Härifrån går han tillbaka i tiden, till barndomen i en tuff Stockholmsförort och den målmedvetna träningen från fyraårsåldern via hans stjärnstatus som en av Sveriges främsta fotbollsmålvakter, till hur han nu bygger en ny karriär och lägger skandaler och förtärande självförakt bakom sig. När ljuset släcks handlar om kontrasterna och erfarenheterna i Magnus liv. Där finns höjdpunkter, som under fotbollskarriären då Magnus var internationell stjärna och idol i en av världens största och därmed mest konkurrensutsatta idrotter eller då han blev pappa till sina två söner. Där finns också lågvattenmärkena som att schavottera i media som knarkmissbrukare, som dömd för brott mot sexköpslagen och som bråkstake på krogen.

Min kommentar: Jag måste erkänna att mina förväntnningar på boken inte var särskillt höga innan jag börja lyssna på den här boken. Det kändes som att om Hedman tänkte att om Zlatan och Patrik Sjöberg kan skriva en bok så kan väl jag. Till viss del besannades mina farhågor men ändå inte helt. Jag var också orolig att den skulle likna Liam Norberg, från Sökarna, som skrev en bok med undermeningen jag-har-gjort-en-massa-dumt-en-nu-har-jag-hittat-gud-så-då-är-jag-väl-förlåten-bok. Det typen av böcker kan få mig att må dåligt. Men även där håller sig Hedman oftast på rätt sida.

Som fotbollsintresserad(läs fotbollsnörd) gillade jag delarna som handlade om fotboll, även om han kanske gärna name-dropade och förstorade delanrna Zlatan och Mohrinio lite väl mycket. Men när boken sedan kom in på det som har med bokens titel att göra, tiden efter karriären tycket jag att det blev sämre. Jag tror att han haft ett helvete, jag tror att det är tuft att se att rampljuset riktas på nya stjänor. Men så ser det ju ut för andra som inte varit fotbollsproffs, livet går ibland upp och ibland ner. Att skylla på att man inte fick vara ute och festa med kompisarna när man var 17-18 år och då måste ta igen det när man är 35-årig tvåbarnsfar köper jag inte. Snacket om att det viktigaste i livet är att ställa upp för sina barn är det som Hedman skriver mest om. Men det kanske måste gälla även när man lämnat barnen till deras mamma och själv åker ut på krogen och inte bara när man skjutsar till fotbollsträningar. Droppen var ändå när han i en bisats nämner att hans gamla polare ”Brinken” ringer och erbjuder honom DJ jobb. ”Brinken” ala Michael Brinkenstjärna symboliserar för mig allt vad dålig människosyn heter. Att ta hjälp av honom för att ta sig tillbaka till ett normalt liv känns som att ta kostråd från Jabba-the-hut, elles som att anlita Svartenbrant som sin revisor. Nej, jag tycker att det är jättekul att Hedman nu ser ut att vara på rätt väg, men efter som narkotika, doping och prostitution hör till de saker jag ogillar mest så har du en hel del kvar att bevisa innan mitt förtroende kommer upp till en acceptabel nivå.

Jag märker att den här boken har engagerat mig. Det är den klart längsta recensionen jag någonsin skrivit om en bok så det måste ju betyda något. Jag tycker att det var bra att han lästa boken själv och även om den inte är lika välskriven som ex frun Magdalena Grafs bok så är den okej.

Uppläsare: Författaren själv

Betyg:

3 juni, 2012 0

Petterson/Widlund – Gryningspyromanen

I media kallas han Gryningspyromanen . Ulf Borgström satte hela Skåne i skräck och har anlagt över hundra bränder i stora delar av Sverige. Gryningspyromanen har kostat samhället hundratals miljoner kronor och hans framfart har resulterat i totalförstörda kulturskatter som aldrig kan ersättas. I nästan tjugo år gäckade Gryningspyromanen polisen. Trots att han planterade ledtrådar som ledde tillbaka till honom själv fick han fortsätta härja fritt. Först 2011 dömdes han, en dom som hade kommit långt tidigare om polisen och rättsväsendet gjort sitt jobb. Hur gick det till på Ulf Borgströms resa mot att bli Sveriges värsta mordbrännare? Hur kunde han gå fri så länge när alla visste vem han var? Och inte nog med det – hur kunde han få samhället att finansiera hans verksamhet? Författarna till Gryningspyromanen är David Widlund, utbildad brandingenjör och en av Sveriges mest erfarna brandutredare, samt journalisten Jörgen Pettersson. Inför skrivandet av denna bok har författarna gjort ett omfattande researcharbete. De har intervjuat familjemedlemmar och vänner till Borgström och kartlagt hans barndom och uppväxt. De har även intervjuat poliser, räddningstjänst, åklagare och drabbade samt tagit del av domstolshandlingar och rapporter.

Min kommentar: Boken Gryningspyromanen med underrubriken från mobbad tonåring till Sveriges värsta mordbrännare är som en P3 Dokumentär extended version. Jag tror att jag lyssnat igenom de flesta avsnitten av P3 Dokumentär och älskar dem. Att få sig ett stycke nutidsorientering i pocketformat tycker jag är genialt. Det som gör att boken inte får ett högre betyg av mig är att den på slutet försöker hitta och peka ut vad polis, åklagare och räddningstjänst gjort för fel vilket jag skulle kunna vara utan. Att om X eller Y skulle gjort si eller så för 10 år sedan så hade inte det ena eller andra skett tycker jag ibland känns som lite besserwisser aktigt. I det här fallet så har man med en väldigt udda människa att göra.

Uppläsare: Mats Eklund

Betyg:

10 maj, 2012 0

Åsa Larsson – Till offer åt Molok

Till offer åt Molok är den femte boken med Rebecka Martinsson. ”Besiktningsmannen skär upp buken på björnen. – Jaha, skall vi kolla vad nalle har ätit? säger han. Det ryker om det stinkande maginnehållet. Besiktningsmannen rotar runt i sörjan med en pinne. Mungiporna far ner i en misstrogen min. – Vad i helvete är det den har käkat? mumlar han. Karlarna i jaktlaget kommer närmare, kliar sig i bakhuvudena så att kepsskärmarna glider ner i pannorna. Någon får fram sina glasögon. De vet ju att björnen har ätit upp Samuel Johanssons gråhund. Besiktningsmannen reser sig. Håller en liten benbit mellan fingrarna. – Vet ni vad det här är? frågar han. Han är alldeles grå i ansiktet. Skogen har tystnat, ingen vind, ingen fågel. Det är som att den tiger om en hemlighet. – Det är inte hund i alla fall. Så mycket kan jag berätta.” Man skjuter en björn i byn Lainio. I björnmagen finner man en tumme från en människa. Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep. Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. På egen hand börjar hon forska i mordet på kvinnan och ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor. Det gäller att hitta sambandet innan fler faller offer.

Min kommentar: Jag tycker att Åsa Larssons böcker om Rebecka Martinsson genomgående har varit bra. Det har varit/är en blandning av kriminalroman och bra personskildringar. Men nu när hon kommit upp i 5 böcker så tycker jag att det börjar gå lite stå i historien. Den här boken är uppbyggd som så många svenska kriminalromaner idag. Ett brott i nutid med kopplingar tillbaka till dåtid. De två historierna berättas parallellt och knyts ihop på slutet. Klassiskt. I Åsa Larssons fall är hennes person och miljöbeskrivningar betydligt bättre än hennes kriminalhistoria. Så jag skulle önska att hon skulle skriva en bok som inte var en deckare. I mitt högst personliga tycke och smak innehåller boken alldeles för mycket hundar. Jag gillar inte hundar, har svårt för att tycka synd om hundar. Det är orsaken att boken får en 3:a istället för en 4:a. Men ett extra plus för att hon läser själv och gör det så bra.

Uppläsare: Författaren själv

Betyg:

26 april, 2012 0

Ninni Schulman – Pojken som slutade gråta

Mitt i högsommarvärmen sätter en pyroman skräck i Hagfors invånare Det är varm sensommar i Hagfors. En mörk augustikväll brinner en villa ner till grunden och en fyrtiotreårig kvinna omkommer. Det man först trott vara ett blixtnedslag visar sig snart vara en mordbrand. Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en av sina största utmaningar medan den lilla värmländska staden lever i skräck. När kommer nästa hus att brinna? Christer Berglund får äntligen chans att visa vad han går för som tillförordnad polischef, men har han verkligen det som krävs? Till och med hans närmaste kollega och parhäst Petra Wilander börjar tvivla. Journalisten Magdalena Hansson har landat i småstadslivet i sin gamla hemort, men är orolig för adoptivsonen Nils som inte lyckas hitta in i gemenskapen utan fortsätter att längta tillbaka till Stockholm. Förhoppningsvis kan nya skolan bli den vändpunkt han behöver. Det blir den inte. Tvärtom. När det dessutom visar sig att Magdalena, mot alla odds, blivit gravid ställs relationen till ungdomskärleken Petter på hårda prov. Magdalena dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang inte bara professionellt utan också djupt personligt. Och mycket riskabelt.

Min kommentar: Det här var den första boken jag lyssnade på av Ninni Schulman. Hon ligger i en schanger som många slåss i, nämligen deckare med en social vinkling. Jag tycker att det ofta kan vara intressant när man slipper den ensamma deprimerade polisen. Men samtidigt är det en balansgång så att det inte blir för mycket relationsdrama. Jag tycker Ninni håller sig på rätt sida vad det gäller relationsbiten, däremot tycker att hon inte lyckas fullt ut med trovärdigheten vad det gäller motivet för själva brottet. Men ändå klart godkännt.

Uppläsare: Angela Kovács

Betyg:

10 mars, 2012 0

Karin Fossum – Jag kan se i mörkret

Han är en mitt ibland oss – och han kan vara en potentiell mördare. Riktor är en man med inrutade vanor. På dagarna arbetar han på ett äldreboende med mycket gamla och sjuka människor. Utåt sett tycks han var den perfekte, omtänksamme vårdaren, men när ingen annan ser plågar han de äldre. Bara lite, så att det inte lämnar synliga spår, men tillräckligt kännbart för att väcka rädsla när han närmar sig. På kvällarna går Riktor hem till sitt hus. Han bor ensam, har ingen tv och han får aldrig besök. När han är ledig sitter han på en speciell bänk i parken nära arbetsplatsen och iakttar olika personer med cynisk blick. Han förutsätter att ingen av dem går att lita på, och att det kommer att gå dem alla illa. En dag efter jobbet går han en långpromenad och blir vittne till en dramatisk händelse. En skidåkare ute på isen åker ner i en vak. Mannen kämpar för sitt liv men sjunker till slut och drunknar. Riktor står stilla och ser på, adrenalinet börjar pumpa genom kroppen, men han gör inget för att hjälpa skidåkaren. Av en slump blir Riktor bekant med Arnfinn, den äldre mannen i parken. Han bjuder hem Arnfinn och något liknande vänskap utvecklas. Till en kväll då han kommer på Arnfinn med att stjäla pengar ur hans plånbok. Plötsligt brister något inombords. En livslång, inkapslad vrede flammar upp. Jag kan se i mörkret är en roman med krypande spänning och knivskarp psykologisk skärpa. Den handlar om en mycket ensam människa, vars obehagliga inre liv en dag börjar ta sig alltmer skrämmande uttryck. Han är en mitt ibland oss: han är den vänlige vårdaren på äldreboendet, han är mannen på parkbänken, han är en potentiell mördare .

Min kommentar: Det är inte första gången man får följa brottet från brottslingens prespektiv. Men att få följa hans tankar på det nakna sett som Karin Fossum beskriver i den här boken är både skrämmande och farsinerande. Riktor är ju en ganska oförarglig man, MEN. Det är just det ordet men. Anledningen till att boken inte får ett högre betyg är att den bitvis var lite seg.

Uppläsare: Torsten Wahlund.

Betyg:

16 februari, 2012 0

Tove Alsterdal – Kvinnorna på stranden

I gryningen vaknar Terese från Järfälla på en strand i södra Spanien. Hon vinglar ner till havet och kliver på liket av en afrikansk man. I skydd av natten smyger en kvinna i land i hamnen intill. Hon har smugglats över havet och räddats ur vågorna. Hennes namn är Mary, men inte länge till. I New York försöker Ally få tag i sin man som är en känd frilansjournalist. Han har åkt till Paris för att skriva om människohandel och slaveri. Ally trotsar sin cellskräck och tar ett plan över Atlanten för att söka reda på honom. Det blir en resa in i det mörkaste av Europa och djupt in i hennes eget förflutna. Kvinnorna på stranden är en svart thriller om tre kvinnor, tre liv som förändras brutalt. Tre vägar kommer att korsas vägar som leder dit inga lagar når, där ondskan styr bakom vackra fasader och människor kan köpas och säljas, byta skepnad eller dö.

Min kommentar: Det är en spänningsroman som tar upp viktiga änmen som människohandel och rasism. Handlingen utspelare sig i Spanien, Portugal, Frankrike, USA och kopplingar till Sverige. Trots att alla pusselbitar för en riktigt bra bok finns där var det något som gjord att jag inte riktigt rycktes med. Jag kan inte sätt fingret på det. Missförstå mig inte boken är bar men DET saknas.

Uppläsare: Lo Kauppi
Betyg:

15 november, 2011 0