Det här är den första boken jag lyssnar på av Jenny Rogneby, men definitivt inte den sista. Den före detta polisen och förhandlaren Angela Lans startar upp en ny verksamhet. Den går ut på att offer och förövare ska träffas och prata om händelsen. Allt ställs på sin spets när det kommer till en brutal våldtäkt. En kvinna kommer hem efter en blöt fest med en väninna. När hon somnat vaknar hon av att en man står vi hennes säng och senare våldtar henne. Mannen grips, döms och avtjänar sitt straff. Nu är det dags att offer och förövare träffas under Angelas överseende. Ganska snart märker Angela att det är något som inte stämmer. Det gör att både hon och vi som lyssnar måste ställa oss en massa frågor. Det här är en annorlunda deckare, eller kriminaldrama, som det står på omslaget. Jag är lite svag för författare som vågar utmana de befintliga genrerna, precis som Rogneby gör här.
Men det är inte bara nyskapande, det är både spännande och svårt att sluta lyssna. Gunilla Leining gör en stabil uppläsning som alltid. Hennes röst passar perfekt här och ger boken ett extra driv.
Medlaren är en nyskapande deckare/kriminaldrama. Jenny Rogneby bjuder på både driv och spänning och belönas av mig med en stark och oförhandlingsbar fyra. Uppläsare: Gunilla Leining Betyg:
I det här avsnittet recenserar vi inte mindre än två böcker. Den första är Dubbelexponering av Sebastian Avindell. En deckare i Linköpingsmiljö uppläst av Viktoria Flodström.
Den andra är också en deckare, eller kriminalroman som det står på omslaget. Medlaren av Jenny Rogneby, uppläst av Gunilla Leining.
Harry Hole är i Los Angels för att bokstavligen supa ihjäl sig. På en bar möter han en vän som har lånat pengar av en knarkkartell. Trots sitt ädla uppdrag försöker han hjälpa sin vän. Allt detta sammanfaller med att en fastighetsmagnat blir anklagad i pressen för att vara inblandad i två unga kvinnors försvinnande i Oslo. Så när Hole får frågan om han kan försöka rentvå fastighetsmagnat och samtidigt kunna hjälpa sin vän tackar han ja. Men knarkkartellen sätter en tidsram på 10 dagar. Det gör att vi får en förutsättning där den legendariske Harry Hole har obegränsat med pengar för att lösa försvinnandet av två unga kvinnor på 10 dagar. Ni hör ju, det blir åka av. Det blir inte sämre för oss som gillar Nesbøs universum när han drar ihop ett riktigt ”rövarband” som sitt team. Taxichauffören Øystein, den avstängda polisen Truls Berntsson och Psykiater Ståle Aune. Väl igång med arbetet är igång blir det en balansgång. En balansgång med att hjälpa sin uppdragsgivare, hjälpa och få hjälp från polisen och en balansgång med pressen och den intresserade allmänheten. Trots Holes grava alkoholmissbruk har han forfarande en riktig skarp hjärna som både är bra på att ta in information och kunna dra smarta slutsatser. Där har vi enligt mig det som är Holes storhet. Det här är en historia med många vändningar. Så många att det till och med känns som några för många innan Nesbø till slut knyter ihop säcken. Det gör han så bra så att han till och med lyckas krångla in himlakropparnas tillstånd i form av Blodmånen i upplösningen. Jonas Malmsjö visar varför han är den absolut bästa uppläsaren när han med fast hand tar oss igenom den här i många bitar rätt invecklade historien. När vi för trettonde gången får möta Harry Hole handlar det om att på tid lösa två kvinnors försvinnande. Jo Nesbø är en mästare när det kommer till spänning, driv och underhållande berättande, så mästerverket Blodmåne kan bara belönas med en femma i betyg. Uppläsare: Jonas Malmsjö Betyg:
Ett äldre par som bor lite ensligt hittas brutalt mördare. Lokalbefolkningen letar överallt utanför de närmaste. Utländsk ligor och särlingen Leif är de hetaste kandidaterna att utfört det fruktansvärda morden. För lika fascinerad som man kan bli över sammanhållningen i ett litet samhälle lika bedrövad blir man över intoleransen mot utomstående och anordna människor. Dessa känslor är grundtonen när Maria Berg och hennes kollegor tar sig an morden. Maria som egentligen är under cover agenten Zara som ”gömmer sig” undan en internationell kartell genom att jobba som polis i Östersund. Det gör att vi hela tiden har ett par parallella historier igång i den här boken också, precis som i Dagbrottet. Jag gillar den typen av parallella historier. I den här boken gillar jag speciellt när Maria hjälper sin kollega med kontakten med sina söner. Gillar också sättet som Särlingen Leif gestaltas. Att det finns en värme och förståelse trots intoleransen runt honom.
I den andra delen i av Ingrid Elfsbergs Jämtlandsserie hettar det till ordentligt. Vi bjuds på både skogsbrand, spänning och svallande inskränkta känslor. Särlingen sätter fingret på både bra och dåliga saker med den svenska glesbygden och belönas med en fyra i betyg. Uppläsare: Maria Lykow Betyg:
I Ingrid Elfsbergs första bok i Jämtlandsserien känns det som vi får två böcker i en. Boken kretsar kring undercover agenten Zara. Under hennes senaste uppdrag blir hon torterad men lyckas komma därifrån och måste nu gömma sig undan kartellen som jagar henne. För att vila upp och återhämta sig plockar hennes mentor PO fram ett gammalt alias som förvandlar henne till polisen Maria Berg med anställning i Östersund. Men så mycket till vila blir det inte när en aktivist och konstnär hittas död på en myr. Hon var en av de drivande i att förhindra ett dagbrott för brytning av metaller i Jämtland. Ett projekt med trådar väldigt högt i den svenska hierarkin visar det sig. Så Zara alias Maria ska både lösa ett komplicerat mord samtidigt som hon ska hålla sig undan kartellen som jagar henne, där av de två historierna i en. Något författaren balanserar på ett väldigt bra sätt. Förutom en spännande handling får vi om inte en överdos så i alla fall väldigt mycket Jämtland. Något jag inte har något problem med då det är relativt orörd mark när det kommer till deckare. Jag gillar det här. En agent och polis i ett, det är ju briljant. I Dagbrottet får vi två historier i en. Ingrid Elfsberg syr ihop det snyggt med fina miljöbeskrivningar och spänning, så det blir en fyra i betyg från mig. Uppläsare: Maria Lykow Betyg
Den här veckan gästas vi av författaren Cecilia Sahlström. Hon har över 20 års erfarenhet av polisyrket som ligger till grund för hennes uppskattade böcker. Vad passar då inte bättre än att vi tillsammans med veckans gäst listar våra favoritpoliser i deckare.
Jag får en känsla av Där kräftorna sjunger när jag lyssnar på den här boken. Det handlar om en ung kvinnas uppväxt utanför samhället. Nej det är inget träsk USA men väl skogar i östra Europa. Yona blir kidnappad från sina välbärgade föräldrar i Berlin som två åring. Hennes kidnappare tar med henne ut i skogen och lär henne att överleva i den miljön. När kvinnan som kidnappade henne sen dör blir hon väldigt ensam men efter ett tag stöter hon ihop med en grupp människor. Det är mitt under brinnande världskrig och gruppen består av judar på flykt undan tyskarna. Det betyder att dom måste hålla sig i rörelse och leva helt utanför samhället för att överleva. Där är Yonas kunskaper till stor hjälp om inte livsavgörande hjälp. Men trots att Yona delar med sig av sina kunskaper och är lojal så blir hon inte helt och hållet insläppt i gruppen. Där hittar vi essensen i boken. Tillhörighet eller bristen på tillhörighet. Vad är det som gör att du får tillhöra? Är det religion? Landstillhötighet? Ens handlingar? Boken läses av Gunilla Leining, något som känns tryggt när det ställs en massa stora frågor. Det här är ingen feelgood roman. Den utspelar sig under andra världskriget, men det är ingen krigsbok. Det är kort och gott en berättelse om livet, en roman.
I Kristin Hermels Skogen där stjärnorna slocknar får vi följa Yona under andra världskriget. Boken kretsar mycket kring tillhörighet vilket är tänkvärt, intressant och värt en fyra i betyg. Uppläsare: Gunilla Leining Betyg:
En polis Teodora hittas nedslagen i sitt hem. Hon hamnar i koma och avlider sen. Teodora har påbrå från Nigeria och jobbade med en härva kring könsstympning. Att könsstympning ens finns idag bland nigerianska och somaliska kvinnor och barn är så hemskt. Men det är bra när en deckare kan sätta fokus på ett samhällsproblem, utan att bli en pekpinne. Det blir kommisarie Lynley som får ärendet på sitt bord men det är Wilson Nkata och framförallt Barbara Havers som är behållningen. Jag är så imponerad att Elizabeth George är inne på bok 21 i serien och den håller så bra än. Inte nog med att hon skrivit många böcker, hon skriver också långa böcker. Den här är ”bara” 24 timmar. Nä, det finns inget självändamål att skriva långa böcker, tvärt om. Jag tror inte jag är ensam om att dra mig att börja med böcker över 20 timmar. Men här flyger timmarna fram. Något Katarina Ewerlöf är med och bidrar till. Men det är som vanligt en annan kvinna som är den stora behållningen i Elizabeth Georges böcker. Japp Barbara Havers. Hennes omvända, orädda och på det sättet underhållande sätt är något jag gillar.
I Något att dölja tar sig Lynley och Havers an frågor om kvinnlig könsstympning. Ett vidrigt ämne men Elizabeth George visar hur litteraturen kan sätta fokus något viktigt samtidig som man berättar en spännande historia. En stark fyra från mig. Uppläsare: Katarina Ewerlöf Betyg
Då var det dags att sammanfatta ännu ett ljudboksår. När jag tittar tillbaka på de böcker jag lyssnat på kan jag konstatera att det varit ett väldigt bra år. Jag, som normalt är restrektiv med de högsta betyget har delat ut hela sju 5:or i år och fem av dom återfinns på min topp 5 över årets bästa böcker, enlig mig.
2022 har också varit ett händelserik år vad det gäller ljudböcker för mig personigen. Allt började på Sammy Jeridis releaseparty. Träffade en massa trevliga människor och en av dom var Peter Westberg. Via en Ghettofika och Bokmässan bestämde vi att starta vår videopodd Ljudboksklubben som vi kört sedan oktober i år. För dig som missat det hittar ni den på Youtube eller där poddar finns, sök på ljudboksklubben.
Men nu till listan med 2022 bästa ljudböcker, enligt mig.
1. Pascal Engman, Johannes Selåker – Till minne av en mördare
Mördarjakt mitt i VM sommaren 1994 är utan konkurrens årets bästa bok. Engman/Selåker får full pott på både historien, persongalleriet och framförallt miljöbeskrivningarna. Jag kan knappt bärga mig innan vi får träffa Wolf och Berg igen. Till minne av en mördare är årets bästa, punkt slut. Läs hela recensionen
2. Laura Dave – Det sista han sa
Owen försvinner plötsligt när polisen gör ett tillslag mot hans företag. Något som naturligtvis gör hans fru Hannah förtvivlad. Men ganska snart visar det sig att hennes man inte är den hon tror. Spänning, intressanta relationsbeskrivningar och en massa oväntade vändningar gör att Det sista han sa av Laura Dave hamnar på en silverplats på min lista. Läs hela recensionen
3. Pascal Engman – X
När Sveriges kanske bästa spänningsförfattare kombinerar fotboll och thriller blir jag såld. I den femte boken om Vanessa Frank står matchfixning i centrum. Pascal Engmans sätt att kombinera gedigen research och ett jäkla driv gör att X placerar sig på en bronsplats på årets lista. Läs hela recensionen
4. Lena Ebervall, Per E Samulson – IB – som i inhämtning Birger
Den här gången tar sig Ebervall/Samulson an den största politiska skandalen i Sverige, IB affären. Deras sätt att berätta om verkliga händelser i dialogform gillar jag skarpt. Lägg till min favorituppläsare Tomas Bolme och man hamnar på plats fyra på min årslista. Läs hela recensionen
5. John Ajvide Lindqvist – Skriften i vattnet
John Ajvide Lindqvist var ju tilltänkt att skriva den 7:e Milleniumboken. Men när det inte blev så skrev han om berättelsen och skapade en ny serie. Och frågan är om det inte blev ännu bättre. En masaker mot en affärsmans midsommarfirande i Stockholms skärgård blir upptakten till en spännande historia som sträcker sig utanför Sveriges gränser. Men det är inte den spännande historien som fångar mig utan det intressanta persongalleriet med författaren Julia och datageniet Kim i centrum. Det gör att jag placerar Skriften i vattnet av John Ajvide Lindqvist på min femte plats över årets bästa böcker. Läs hela recensionen
